Tyvärr blev det ingen bred överenskommelse och lösning i migrationsfrågan. Tyvärr blev det ingen lösning alls vad det verkar. Socialdemokraternas förslag skulle innebära en större migration än den vi har idag, trots att en sådan inte skulle ta hänsyn till landets integrationskapacitet. Fokus borde istället vara att hjälpa så många som möjligt, så bra som möjligt.

Kristdemokratin vägleds av idén om det absoluta människovärdet. Vi har en lång tradition av att göra stora insatser för den som flytt till Sverige. Men mot bakgrund av de gångna åren och en integration som blivit allt svårare att genomföra i praktiken, måste vi fundera över både vad vi vill och vad vi klarar av. Migration och integration hänger ihop. Den som ges uppehållstillstånd i landet behöver också ha en reell möjlighet att finna arbete och egenförsörjning, utöver att lära sig språket och det nya landet.

Kristdemokraterna värdesätter därför främst omfattande bistånd. När så många människor är på flykt som idag, enligt UNHCR 80 miljoner människor, är den mest humana lösningen att fokusera på bistånd. Genom detta kan vi se till att mätta så många magar som möjligt, att så många som möjligt får tillgång till vård de behöver, att så många unga som möjligt får chans att gå i skola. Det är dyrt att hjälpa i ett av världens dyraste länder. Som exempel kostar ett boende på HVB-hem några tusen kronor per dygn, medan ett helt års skolgång i en afghansk skola kostar 640 kronor.

Den avgörande frågan för oss som värnar medmänskligheten förblir: hur hjälper vi så många som möjligt, så bra som möjligt?