Etikett: Vårdpersonal

Återhämtning för vårdpersonal

Av , , Bli först att kommentera 4

Läs partiledare Ebba Buschs kloka ord och förslag för att säkerställa att vårdpersonalen får sin återhämtning!

”Vi som arbetar med det här älskar vårt jobb. Jag älskar att vara den som ger en axel till patienter och anhöriga att gråta mot. Men vi behöver också en axel att gråta mot, och då har man gett för mycket.” Orden tillhör Johanna Gadmar. Hon blev färdig sjuksköterska i januari 2020, precis före coronapandemin nådde Sverige. Sitt första år som sjuksköterska har hon tillbringat på infektionsavdelningen på länssjukhuset Ryhov i Region Jönköping.

Johanna Gadmars vittnesmål om de stenhårda förutsättningar som nu råder för Sveriges vårdanställda är tyvärr bara ett av många. Det är lätt att föreställa sig situationen: långa pass med för kort vila emellan, helg efter helg som helt måste ägnas åt arbete, osäkerhet om huruvida det över huvud taget kommer att vara möjligt att ta semester, den ständiga närvaron av sjukdom och död och av de anhörigas oro och sorg.

Slitet har under det gångna året varit omänskligt. Och under tiden har det vanliga livets glädjeämnen fått stå tillbaka. Gamla föräldrar som man inte kan träffa, inställda aktiviteter med barnen, närståendes födelsedagar som fått firas på avstånd eller inte alls. Det är lätt att skriva ”håll i och håll ut” på Facebook. Men för vårdens kämpar är det inte en slogan, det är hård vardag sedan mer än ett år tillbaka.

Frågan är hur länge till de klarar att hålla ut. Deras insatser så här långt har varit heroiska, men alla människor behöver vila och alla människors ork har en gräns. Den hemska sanningen är att vi inte vet hur länge pandemin varar, men vi vet att vårdpersonalen inte kan pressas så här hårt hur länge som helst. Redan nu är många vårdanställda sjukskrivna, redan nu säger personal upp sig i ren desperation.

Därför presenterar Kristdemokraterna i dag nya förslag, från vår kommande budgetmotion, som handlar om hur personalen ska kunna avlastas och ges möjlighet till nödvändig vila. För det första vill vi göra en särskild satsning på att tillfälligt anställa personer som har vårdutbildning men som av olika skäl har lämnat vården. Enligt vårdförbundet har 13 200 sjuksköterskor lämnat yrket och ur denna grupp bör det gå att rekrytera temporär personal. Vi tänker oss följande upplägg:

  • Uppmana och be personer med medicinsk utbildning men som arbetar utanför sjukvården att under en begränsad period återvända och arbeta inom vården.
  • Företag vars personal temporärt lämnar dem för att arbeta inom vården ska få ersättning från staten och arbetstagare som temporärt gör en insats ska också kunna få god ersättning:
  • Den arbetsgivare som lånar ut personal blir ersatt av staten för 120 procent av den minskade arbetstiden. Kravet är att den anställde arbetar på en vårdinrättning i minst lika hög grad.
  • Arbetstagaren erhåller 50 procent av lönen från det gamla arbetet. Det blir alltså möjligt för personer att under den närmaste tiden tjäna upp till 1,5 inkomster. Den första betalas av staten. Den andra av den arbetsgivare man temporärt arbetar hos.
  • Socialstyrelsen får uppdrag att tillsammans med regionerna administrera anmälningar och matcha med där behoven är som störst. Omförflyttningar av personal inom vården kan innebära att mindre kritisk vård behöver personal. Det skulle kunna mötas av det här förslaget också.
  • Kravet är att arbetstagaren är medicinskt utbildad och att den arbetsgivare man temporärt går till är en vårdgivare.
  • Reglerna ska gälla till åtminstone den 1 januari 2022 för att skapa utrymme för att ordinarie personal ska kunna vara lediga.
  • En del har varit borta från vården länge. Därför föreslår vi att 300 miljoner kronor avsätts till Socialstyrelsen att anordna kortare repetitionsutbildningar som kan användas vid behov och 100 miljoner kronor för lön till personalen under utbildningstiden.

Den andra delen av förslaget handlar om möjligheten till vila för personalen. Vila från de extrema ansträngningarna både mentalt och fysiskt och som dessutom ger lite tid med familj och andra nära anhöriga.

  • Alla medarbetare som under pandemin arbetat under extrema förhållanden ska under 2021 erbjudas en månads sammanhållen ledighet.
  • Ledigheten blir möjlig om det föregående förslaget om ersättningar till arbetsgivare som lånar ut personal kan genomföras och fungera.
  • Vilka medarbetare som kan komma ifråga måste ytterst avgöras av arbetsgivarna som vet vad som skett på arbetsplatsen.
  • Vi bedömer att de kategorier det främst handlar om är Sjuksköterskor, Specialistsjuksköterskor, Röntgensjuksköterskor och Biomedicinska analytiker.

Om vi antar att 40 procent av de 13 500 sjuksköterskor som idag inte arbetar i vården och deras arbetsgivare ställer upp i fyra månader i genomsnitt. Det skulle innebära att 21 600 arbetsmånader i sjukvården uppstår. Då kan 21 600 vårdanställda få en månads ledighet, en återhämtningsmånad utöver ordinarie semester.

Om de icke vårdanställda sköterskorna som går in i vården har en genomsnittlig inkomst på 38 000 kr per månad blir kostnaden för staten cirka 1,3 miljarder kronor.  Om de sjukvårdsanställda som får ledigt likaledes har en genomsnittlig inkomst på 38 000 kronor blir kostnaden för ledigheten knappt 1,1 miljarder kronor.

Sammantaget skulle det kosta 2,4 miljarder kronor att både hyra in 5400 vårdanställda i fyra månader samt ge en månads ledighet till 21 600 vårdanställda. Enligt en överslagsberäkning gjord med hjälp av underlag på försäkringskassans hemsida kostar 100 procents sjukskrivning i 90 dagar ungefär 73 000 kronor för arbetsgivaren och 77 000 kronor för Försäkringskassan. Lönen uppgår i beräkningen till 38 000 kr per månad.

I denna siffra har inte kostnad för vikarie räknats in. Om vikarier antas vara 20 procent dyrare än den ordinarie personalen pga ökad handledning och att inhyrd personal är dyrare för att den är tillgänglig motsvarar kostnaden för de två ovanstående förslagen ungefär 13 000 sjukskrivna i tre månader.

Totalt handlar det alltså om uppskattningsvis 21 600 personer i Johanna Gadmars situation, som då kan få vila från det tuffa arbetet som pandemin skapar och som får möjlighet att tillbringa mer tid med sina familjer. I den andra vågskålen ligger allt som kan tänkas ske om denna vila inte blir möjlig. Ännu fler vårdanställda med utmattningssymptom, depressioner, stressrelaterade åkommor – och med det en personalbrist som ytterligare ökar trycket på de vårdanställda som blir kvar. I värsta fall riskerar vi en situation med stora uppsägningar, enbart för att de anställda inte har fått tillräcklig vila.

Pandemin innebär ett nödläge för personalen. De har gjort en enorm insats för oss och nu är det vår tur att göra en insats för dem. Vi har kunnat lita på dem. Nu ska vi visa att de kan lita på Sverige.

 

Ebba Busch, partiledare (KD)

Jakob Forssmed, ekonomisk-politisk talesperson (KD)

 

AGERA NU, RÖDGRÖNA!

Av , , Bli först att kommentera 7

Jag har skrivit om det tidigare både på bloggen och tillsammans med partikollegor i tidningarnas debattartiklar. Men vilken slags arbetsgivare vill Region Västerbotten egentligen vara? Är de rödgröna i makten verkligen nöjda med den utveckling vi ser? Att gång på gång höra om anställda som säger upp sig, fler för varje år, borde väl vara tillräckligt för att agera?

Att en tredjedel av de anställda på förlossningen, BB och specialistmödravården på NUS – 17 av omkring 50 – har sagt upp sig sedan januari i år är oroväckande. Genast behöver vi reda ut vad det beror på och hur vi kan vända utvecklingen och skapa arbetsplatser där de anställda faktiskt trivs och utvecklas.

De anställda varnar om en ansträngd bemanningssituationen sedan en längre tid tillbaka, och att man därför helt enkelt inte orkar arbeta heltid. Stress, sömnlösa nätter och ”en klump i magen när man går till jobbet”. Och en känsla att man inte får betalt för sitt arbete värdigt de kompetenser man har.

Under många år har olika avdelningar inom Region Västerbotten haft det allt svårare att rekrytera och, desto viktigare, behålla personal. Behovet av hyrpersonal har ökat, så uppenbarligen tycker många att det är bättre att jobba åt en annan huvudman än regionen.

I regionplanen står det fastställt att Region Västerbotten ska vara en god arbetsgivare. Att sätta på pränt vilken slags arbetsgivare man vill vara är ett första steg, men det avgörande är de handlingar man sedan utför i praktiken.

Vad hade varit annorlunda?

Av , , Bli först att kommentera 3

Ebba Busch besökte SVT:s Morgonstudion denna vecka och pratade bl.a. annat om Coronakrisen. I samband med denna intervju svarade hon på vad hon hade gjort annorlunda i krishanteringen. 

”Det är en svår fråga, men det finns ett antal saker som jag hade velat pröva att göra annorlunda i samråd med experterna. Det handlar bland annat om åtgärder för minskad smittspridning. Karantän av utlandsresenärer, och ett tidigare infört besöksförbud inom äldreomsorgen. Men även krafttag kring samordningen av den nationella styrningen av vården och omsorgen. Stödet kring skyddsutrustningen, resurserna till 1177 och omprioriteringen av resurser.”

Kristdemokraterna i riksdagen har sedan Corona utbröt arbetat nära regeringen i krishanteringen. Varje vecka med  förslag, frågor och observandum. KD:s fokus ligger nu främst på personalen inom vård och omsorg, som behöver återhämtning, semester och en chans att ladda batterierna. Så de kan komma tillbaka utvilade till en arbetsplats där det finns tillräckligt med kollegor och där det är en hållbar arbetssituation.

Se intervjun i sin helhet, 1h och 20min in i sändningen.

Avlasta vårdens frontlinje!

Av , , Bli först att kommentera 3

Vårdens hjältar behöver avlastning idag och under en längre period framöver. I Västerbotten ökar antalet smittade i corona och även här kommer sannolikt trycket på personalen i vårdens frontlinje att bli allt tyngre. Nu krävs handlingskraft för att stärka upp personalstyrkan, samtidigt som vi tar hand om och avlastar befintlig personal.

Situationen är mer akut än någonsin förut. Vi behöver värna de som arbetar inom vården, samtidigt som vi ger dem bästa möjlighet att ta hand om patienterna. Det finns utbildad sjukvårdspersonal som arbetar på andra håll än på Sveriges sjukhus, som kan göra en stor insats genom att stärka upp befintlig personalstyrka.

På sjukhusen har man mer att göra än aldrig förr, med utmattning som potentiell följd efter ansträngande 12-timmarspass. Samtidigt har många vårdcentraler det lugnare just nu. Redan idag pågår viss personalomflyttning utefter behoven och det finns också många kunniga från andra branscher som visat intresse att ställa upp att arbeta inom vården. Men det krävs tydligare riktlinjer från politiken hur detta ska fungera.

Kristdemokraterna föreslår därför idag följande:

  • Uppmana och be personer med rätt kompetens anmäla sig frivilligt att under en begränsad period återvända och arbeta inom vården.
  • Erbjud företag att låna ut personal under en begränsad period för att frigöra personer från andra yrkesgrupper med rättkompetens att tillfälligt göra en insats.
  • Ge socialstyrelsen i uppdrag att tillsammans med regionerna administrera anmälningar och matcha med där behoven är som störst.
  • Den arbetsgivare som lånar ut personal blir ersatt till 120% av den minskade lönekostnaden och får därmed incitament att låna ut sin personal.

Den som går till ett jobb i vården ska få behålla 80 procent av sin gamla lön och därutöver få lön från vården. Företagen som ”lånar ut” sin personal ska ersättas med 120 procent av den minskade lönekostnaden. På så sätt skapar vi drivkrafter både hos företagen och den enskilde. Kostnaderna ska delas av staten och vårdgivaren. Läs hela förslaget här:

https://kristdemokraterna.se/akut-vardforstarkning-mer-personal-i-varden-nu/

Västerbotten värst!

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är roligt att ligga i topp i undersökningar. Men det är inte roligt att vara värst. 

Dagens Samhällle har idag belyst hur det ser ut med vårdskadorna i landet. Och i undersökningen är Västerbotten sämst i landet. Det är 2,5 anmälningar på 1000 invånare. För att ställa det i proposition så kan vi som jämförelse plocka fram Kalmar län som ligger bäst till som bara har hälften anmälningar.

Dessutom har Västerbotten legat sämst till under flera år. Under året har LÖF (Landstingens försäkringsbolag) fått in inte mindre än 16 300 anmälningar i hela landet. Det är en ökning med 2 procent.

Attt anmälningarna tyvärr kommer öka är all expertis i frågan överens om. Dels är vi bättre på anmäla när det uppkommer skador  men en viktig faktor är också att vi utför allt mer vård vilket gör att även vårdskadorna tyvärr kommer öka.

LÖF anser utifrån deras erfarenhet att de landsting som har få anmälningar brukar ligga bra till i alla sammanhang när det gäller vårdkvalitet. Samtidigt har man sett att landsting med regionsjukhus tenderar ha fler anmälningar.

Bakom dessa siffror är det enormt personligt lidande. Att människor först behöver vård o får den, och sedan får följdskador som sedan ska anmälas o drivas i process är inte roligt.  Att helt få bort alla vårdskador är nog en utopi. Men att Västerbotten är värst MÅSTE vi ändra på.

I min kritik ligger inte kritik mot vårdpersonal. Personalen går på knäna inom många områden. Utan i första hand är det den politiska ledningen som ska ge möjlighet att utföra ett bra arbete. Så vad vi måste göra för att få lösning även på detta är att byta ut den politiska majoriteten i Västerbottens läns landsting. Nu vid valet i höst har vi möjlighet att ge länet en nystart när vi startar en ny Region Västerbotten så passar vi också på att byta politisk majoritet.

Ni som följt med i debatten vet nog vad Kristdemokraterna vill när det gäller vården. Jo att den högspecialicerade sjukhusvården ska förstatligas så vi får lika vård vart vi än bor i landet som lagen säger. Då kommer nog inte vårdskadorna vara värst i Västerbotten.