Sjukvården
Såg en film för några dagar sedan som fick mig att känna olust. Filmen handlade om en lite kille som föll ihop på idrottsplanen och behövde akutsjukvård. Det visade sig att pojkens liv stod på spel och att operation var nödvändigt för att klara hans unga liv. Familjen hade en privat sjukförsäkring men det betalades bara ut på antalet timmar pappan jobbat. Det saknades pengar och insamlingar i bl.a. kyrkor fick föräldrarna kämpa med. Det räckte dock inte utan pistolhot blev den enda utvägen för att tvinga sjukhuset att operera den sjuke pojken.
Film är bara film, men det beskriver USA:s sjukvårdssystem där privata sjukförsäkringar är finansieringen av sjukvården för den enskilde. Blir illa berörd av filmens spegling och ser även med oro över hur Sveriges sjukvård utvecklas med minskade stadsbidrag av regeringen. För Västerbotten del handlar det om ett par hundra miljoner på några års sikt i minskade stadsbidrag.
Om vi inte ändrar politikisk inriktning i Sverige kommer privata sjukförsäkringar att öka då våran gemensamma sjukvård nedmonteras av regeringen. Den privata försäkringspremien beräknas på bl.a. om släkten haft cancer eller hjärta och kärlsjukdomar. Vissa kanske inte ens får teckna en försäkring på grund av deras sjukdomsbild anses som högrisk.
Jag tycker att den svenska sjukvården ska vara till för alla och hjälper alla oavsett sjukdomsbild eller ekonomiska förutsättningar.
Våran välfärd bygger på att vi betalar skatt efter bärkraft och det är den solidariska modellen. Ökade samhällsklyftor och egna försäkringar gör inte att sjukvården i Sverige blir bättre.
Regeringen gör medvetna val och i detta fall nedmontera vår allmänna sjukvård. Det kommer att bli en klassfråga att få sjukvård. Vill vi det?
Hans Lindberg (s)
