Idag är de 30 år sedan jag väcktes av nyheten att Sveriges statsminister Olof Palme hade skjutits, mördats, på öppen gata i Stockholm. Vi var ute i stugan när pappa väckte mig med orden ”Palme är skjuten”. Jag var inte så gammal då bara 11 år, men mordet berörde mig djupt. Min pappa var fackligt aktiv och jag uppfostrades med arbetarrörelsens värderingar. Vi följde TV-sändningarna hela dagen, det var sannerligen en sorgens dag.
Jag har aldrig träffat Olof Palme och nostalgi ligger inte riktigt för mig. Men jag inser vilken betydelse Olof Palme har haft för Socialdemokratin och Sverige. Olof Palme var en beundransvärd ideolog och en visionär! Vi har ett gemensamt arv att bevara och utveckla.
Genom Olof Palme fick Sverige en röst i världen, hans internationella engagemang och hans mod var unikt för en statsminister från ett litet land som Sverige. Välfärdsstaten med grundstenar som jämställdhet och jämlikhet var i fokus för Socialdemokratin under Palmes ledning. Jag tänker på alla viktiga reformer som genomfördes för jämställdheten- t ex avskaffandet av sambeskattningen och föräldraförsäkringen- under hans tid. Och jag tänker på hur välfärdsstaten begränsade den ojämlikhet som marknadsekonomin skapade. Den svenska modellen utjämnade inkomstbortfall vid sjukdom, oförmåga att arbeta, arbetslöshet och ålderdom. För ungdomarna bidrog välfärdsstaten till utbildning och studiestöd. Familjepolitiken byggdes ut, vården och omsorgen var välorganiserad och högkvalitativ och socialbidragssystemet var ett väl fungerande sista skyddsnät. Mycket har hänt sedan dess.Mycket av den traditionellt svenska tryggheten har gått förlorad, högre arbetslöshet, otryggare anställningsförhållanden,skattesänkningar och försämrat bidragssystem. Det har skett en marknadsanpassning.
Vi socialdemokrater bör ta vara på vår historia och vårt arv efter Palme, jämställdhet och jämlikhet är nyckelord. Vi måste åter föra en politik som minskar inkomstklyftorna och som sätter solidariteten främst. Vår politik ska grundas på full sysselsättning, en upprustning av socialförsäkringssystemen och den generella välfärdspolitiken. Den socialdemokratiska politiken ska inte stå i motsättning till marknaden. Politiken ska underlätta marknadens behov av effektiviseringar och strukturomvandlingar men samtidigt genom styrning och beskattning se till att det sociala ansvaret tas.
När Olof Palme tillträdde som partiordförande på kongressen 1969 sa han ” jämlikheten är inte ett tillstånd, utan en färdriktning för politiken. Men färdriktningen är viktig. Den ska vi hålla fast vid. Den engelska socialisten Tawney sa en gång att det som betyder något för ett samhälles friskhet är det mål som dess ansikte är vänt mot.” Detta tåls att tänka på!
