Jag vill med den lite skämtsamma rubriken mana till eftertanke och reflektion. Reflektion över värdet av allt det arbete som utförs i vardagen och som håller samhället igång. Arbete som utförs av människor som inte gör mycket väsen av sig och som inte begär något annat än schyssta villkor. Som utför ett arbete som betyder så mycket mer för oss alla och för samhället, än sådant som ofta är förknippat med prestige och flärd.
Ett litet tankeexperiment: Vad händer med samhället om de som med höga löner ägnar dagarna åt att spekulera (de jag lite skämtsamt i rubriken kallar börshajar) genom att flytta pengar mellan värdepapper strejkar?
Vi klarar oss nog fint, kanske ännu bättre när spekulationen och den ofta vårdslösa leken med fiktiva ekonomiska värden avtar.
Men vad händer om sophämtare, omsorgspersonal och busschaufförer strejkar? Det påverkar hela maskineriet. Så viktigt är detta arbete för hela samhället.
De människor som har de tuffaste villkoren och får minst för sitt jobb, utför ofta sådant arbete som hela samhället är beroende av. Och det förtjänar förtjänar schyssta och rättvisa villkor och uppskattning.
I går den 17e mars var det kollektivavtalets dag. Då stod jag tillsammans med andra morgonpigga socialdemokrater och fackligt engagerade på Vasaplan. Vi delade ut frukostpåsar och flygblad till förbipasserande på väg till jobbet, för att uppmärksamma kollektivavtalens betydelse – i dag och historiskt – för att säkerställa ett drägligt liv och rättvisa för vanligt folk.
Mitt engagemang för samhällsfrågor började i fackföreningsrörelsen, med utgångspunkt i vardagen på jobbet. Jag blev snabbt varse om de framsteg som tidigare generationer arbetare byggt upp för oss genom organisering och idog kamp. Något väl värt att försvara och fortsätta kämpa för.
När vi stod på Vasaplan i går fick jag tillfälle att prata om just detta och mycket annat med en av våra busschaufförer. Om tillvaron på jobbet och den vardag där vi lever större delen av våra liv och som jag ser som politikens uppgift att ständigt sträva efter att förbättra.
Jag tänkte på det fina samtalet när jag i dag besökte Vasaplan på nytt, med anledning av busschaufförernas dag, i dag den 18 mars.
Våra busschaufförer utför ett otroligt viktigt arbete som förtjänar att uppmärksammas. Deras arbete och vardag är avgörande för att samhället och alla andras vardag ska fungera.
De spelar också en otroligt viktig roll för Umeås hållbara omställning.
Detta är väl värt att uppmärksamma och minnas. Inte bara i dag utan alla andra dagar, året runt. Våra busschaufförer ska ha schyssta villkor och uppskattning när de utför sitt viktiga arbete.
Ta del av min videohälsning med anledning av busschaufförernas dag via länken nedan.
Mina politikerkollegor Tomas Wennström (S) och Andreas Sjögren (S) har också skrivit en tänkvärd debattartikel i Folkbladet om kollektivavtalens betydelse och vårt politiska arbete för schyssta villkor. Du kan läsa den här: ”Alla tjänar på schyssta villkor”
