Etikett: EU

Umeå är med och undertecknar Europas första klimatkontrakt!

Av , , Bli först att kommentera 3

I dag, den 11 december, är en viktig dag för klimatomställningen i Europas städer – jag kommer för Umeå kommuns räkning att vara med och underteckna de första klimatkontrakten i Europa. Vi är en av nio kommuner som undertecknar Klimatkontrakt 2030 med generaldirektörerna från fyra myndigheter under dagen, European Viable Cities Day.

Detta är en viktig dag för klimatarbetet i Umeå, Sverige och Europa. Klimatkontrakt 2030 är en kraftsamling för att påskynda utvecklingen för att nå klimatneutrala städer. Kontraktet innebär att Umeå kommun ska investera i klimat- och hållbarhetsåtgärder för att öka takten i klimatomställningen. Detta innebär samtidigt att vi får praktiskt och ekonomiskt stöd av nationella myndigheter och det strategiska innovationsprogrammet Viable Cities.

När vi först anmälde intresse för att ingå i Viable Cities var Moderaterna i Umeå motståndare till detta. Jag kan konstatera att det hade stått oss dyrt. Vi hade gått miste om extern medfinansiering och spetskompetens i den omställning som vi ändå, tillsammans med resten av Sverige och världen, måste genomföra. Och vi hade förlorat möjligheten att bli en föregångare som tidigt kan dra nytta av den hållbara omställningens fördelar i socialt, miljömässigt och ekonomiskt hänseende. 

Enligt de klimatmål vi antog i våras ska Umeå stad vara klimatneutralt år 2030 och Umeå kommun i sin helhet år 2040. Kommunen arbetar för tillfället med att ta en fram en konkret handlingsplan som stakar ut vägen för att nå de uppsatta klimatmålen.

Klimatkontrakten undertecknas genom en digital ceremoni av mig samt generaldirektörerna för Energimyndigheten, Tillväxtverket, Formas och Vinnova.

Följ ceremonin i dag mellan 10-12 på Viable Cities Youtubekanal. Sändningen sker på engelska:

Moderaternas nej-sägande hade kunnat kosta Umeå 41 miljoner

Av , , Bli först att kommentera 7

I tisdags beslutade vi i kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KSNAU) med bred enighet över partigränserna om att göra en ansökan till EU-programmet Urban Innovative Actions som möjliggör en bred satsning på kulturlivet i Umeå i syfte att främja regional konkurrenskraft och social hållbarhet. Projektansökan går under det fyndiga namnet UMECHAOS (Understanding and Motivating Engagement in Culture and Cultural Heritage through Alternative Organisation and Society). 

Det enda parti som röstade nej till detta var Moderaterna. 

För att beviljas 41 miljoner kronor i projektmedel behöver Umeå kommun gå in med en medfinansiering till projektet på 7,6 miljoner kronor. Av dessa 7,6 miljoner kronor är 7 miljoner kronor arbetstid hos redan befintlig personal samt medel från kulturnämnden som redan är avsatta för att användas.

Det tillskott vi gör är alltså bara på 600 000 kr, om vi beviljas stödet, över en treårsperiod. Dessa pengar tas ur kommunens utvecklingsanslag. 

Vi gör ansökan tillsammans med Umeå universitet, det statliga forskningsinstitutet Rise och inkubatorn eXpression Umeå. Projektet kommer att främja kulturlivet i Umeå, möjliggöra näringslivsutveckling och innefatta stadsutvecklingsprojekt av olika slag.

Totalt blir projektbudgeten 51 miljoner kronor, efter vår medfinansiering och tillskotten från universitetet, RISE och eXpression som uppgår till cirka 2,7 miljoner kronor. 

För 600 000 kr ur utvecklingsanslagen får vi alltså en avkastning PÅ 41 miljoner kronor som kan användas för att utveckla Umeå.

Det är beklagligt att Moderaterna, i syfte att plocka billiga politiska poäng på att man är emot ”kulturprojekt”, säger nej till möjligheten till extern EU-finansiering.

Projektet är omfattande och är tänkt att sträcka sig från 2020-2023. Medlen kommer att användas till att genomföra en rad aktiviteter riktade mot barn, unga, invånare och företag i Umeå.

Aktiviteter som föreslås i projektet är bl.a.:

  • Skolaktiviteter i syfte att via kulturella insatser stärka det pedagogiska arbetet och elevers kreativitet
  • Fler, nya och oförmodade platser för kulturevenemang och offentliga aktiviteter
  • Seminarier och workshops för att uppmuntra medborgarinflytande i olika stadsutvecklingsprojekt
  • Utbyten mellan sport- och kulturföreningar för att bredda och förlänga samhällsengagemang, inkl. genom stärkt rörelserikedom
  • Test av ny digital plattform och affärsmodeller med särskilt fokus på lokala kulturarv

Det här är precis sådana saker som vi behöver ägna oss åt för att utveckla Umeå. Det är en del i att bygga en socialt hållbar kommun, främja det trygghetsskapande arbetet och bidra till en fortsatt hållbar tillväxt i Umeå.

Moderaterna har antagit en ny, väldigt konservativ profil för att hitta en ny position i det politiska landskapet. De gör givetvis precis som de vill. Men att det ska ske till priset av EU-medel som kan skapa ett stort mervärde för umeborna är beklagligt. Samtidigt vet vi att Moderaterna sedan länge haft som mål att sänka kommunalskatten i Umeå med en krona, vilket motsvarar en ungefärlig förlust på 300 miljoner kronor för Umeå kommun.

Som tur var är inga andra partier i KSNAU motståndare till projektansökan. De ser den uppenbara nyttan. Den här modellen för att frigöra resurser till utveckling av Umeå har vi använt i 20 år. Vi söker ofta EU-medel tillsammans med universitetet för att få resurser till att stärka vår kommun. Det är en bra modell som möjliggör både forskning, utveckling och nytta i vardagen för oss umebor! 

Läs mer om vad projektansökan innebär i vårt pressmeddelande från Umeå kommun.

Jag och det moderata kommunalrådet Anders Ågren debatterade frågan i Sveriges Radio P4 Västerbotten i går. Inslaget finns i P4:s eftermiddagssändning, drygt en timme in i sändningen. Ta del av den här.

I dag firar vi kollektivavtalet och fackföreningsrörelsen!

Av , , Bli först att kommentera 5

I dag firas kollektivavtalets dag, en dag där vi får tillfälle att uppmärksamma hur betydelsefull fackföreningsrörelsen och kollektivavtalen är för att åstadkomma och upprätthålla ett anständigt arbetsliv.

Det finns alla anledning att fira kollektivavtalet. Kollektivavtalet är hörnstenen i den svenska arbetsmarknadsmodell som framgångsrikt lett till stadigt förbättrade villkor för löntagarna. I dag omfattas 90 procent av Sveriges löntagare av kollektivavtal. Utan kollektivavtalen skulle vi ha lägre löner, mindre semester och ett svagare skydd på arbetsmarknaden. För löntagarna innebär kollektivavtalen:

1. Extra semesterdagar. Enligt semesterlagen har man rätt till 25 semesterdagar. De flesta kollektivavtal berättigar till mer än så och innebär i många fall betald semester även under det s.k. intjänandeåret.

2. Ingen lönedumpning. Kollektivavtalen säkerställer att löntagare inte måste bjuda under varandra i konkurrensen om arbeten. Kollektivavtalen förebygger på så vis effektivt lönedumpning.

3. Rätt till övertidsersättning. Det saknas rätt till övertidsersättning i lagstiftningen. Denna rätt tillkommer löntagarna genom kollektivavtalen.

4. Högre pension. Kollektivavtalens bestämmelser som tjänstepension innebär en tryggare ekonomi när man slutar jobba och går i pension.

5. Högre ersättning vid föräldraledighet. Många kollektivavtal ger extra ersättning från arbetsgivaren när man som löntagare tar ut föräldraledighet. Kollektivavtalen ger alltså ett påslag i förhållande till den statliga föräldraförsäkringen.

6. Löntagare blir försäkrade. Utan kollektivavtal behöver inte arbetsgivaren försäkra sina arbetstagare.

Dessa förmåner och av fackföreningsrörelsen hårt vunna framgångar kan dock inte tas för givet. Under den borgerliga regeringen fördes en antifacklig politik som underminerade förutsättningarna för Sveriges löntagare att göra nya landvinningar. Den socialdemokratiskt ledda regeringen bröt med denna politik och tog sitt uppdrag som löntagarparti på allvar. Därför är det av yttersta vikt att vi får en socialdemokratiskt ledd regering även efter nästa val.

På sistone har regeringen genomfört flera viktiga reformer för Sveriges löntagare. Regeringen vill se till att alla som arbetar inom vård och omsorg har rätt till kostnadsfria arbetskläder.

För några veckor sedan lämnade regeringen en remiss till Lagrådet angående ett förslag som går ut på att återinföra rätten till skatteavdrag för fackföreningsavgiften. Detta är i grunden en rättvisefråga. Förslaget ska bli verklighet den 1 juli 2018. Avdragsrätten för fackavgiften avskaffades av den borgerliga regeringen för snart 11 år sedan som en av de moderata ministrarna Anders Borgs och Sven-Otto Littorins första åtgärder vid makten.

För mig som har facklig bakgrund är detta en oerhört viktig reform. Fackföreningarna är och har under det senaste seklet varit en motor i strävan efter jämlikhet och sjysta arbetsvillkor.

Återinförandet av avdragsrätten är en av många delar i den politik socialdemokratin bedriver i syfte att förbättra tillvaron för svenska löntagare – för att stärka rättigheter och möjligheter på arbetsmarknaden. Facklig organisering är en grundbult för den svenska modellen. Utan starka fackföreningar fungerar inte den svenska modellen och utan starka fackföreningar blir löntagarrättigheter i praktiken innehållslösa.

Häromveckan rapporterades också att EU:s medlemslönder (äntligen!) har kommit överens om ändrade regler för människor som jobbar tillfälligt i ett annat land än sitt hemvistland inom EU.

Vi socialdemokrater har länge arbetat för att få det så kallade utstationeringsdirektivet ändrat så att en princip om lika lön införs. Utstationeringsdirektivet reglerar villkoren för arbetare som jobbar i ett EU-land men som också under vissa perioder jobbar i ett annat EU-land. Det kan röra sig om personer som jobbar inom exempelvis transportnäringen eller på byggarbetsplatser i ett annat land än sitt hemland.

Den fria rörligheten inom EU är i grunden bra. Men den kan inte tillåtas leda till social dumpning och sämre arbetsvillkor. Det nya direktivet som nu förhandlats fram, efter påtryckningar från bland annat den svenska regeringen och socialdemokratiska EU-parlamentariker, innebär att lika lön och ersättningar ska gälla både svensk och utländsk arbetskraft.

När man arbetar i Sverige ska man ha en sjyst lön, oavsett om man kommer till Sverige som byggnadsarbetare från Polen eller bor och jobbar i Sverige!

I de fackliga frågor blir skillnaderna i svensk politik särskilt tydliga. Socialdemokratin ger inte vika i sitt försvar av den svenska modellen och svenska löntagares rättigheter. De borgerliga, tillsammans med Sverigedemokraterna, har en uttalat anti-facklig hållning och föreslår förändringar som handlar om att försvaga fackföreningsrörelsen. Oavsett om man röstar på Moderaterna eller SD så är resultatet detsamma – en politik som handlar om sänkta löner, minskad facklig organisering och försvagat skydd för enskilda löntagare i den svenska lagstiftningen.