Förra veckan kunde jag berätta att kommunstyrelsens näringslivs- och arbetsutskott (KSNAU) ställt sig bakom ett förslag till inrättande av en visselblåsarfunktion. Ärendet kommer att komma upp till beslut i kommunstyrelsen framöver. Denna funktion blir ett komplement till de övriga strukturer som finns för att uppmärksamma och beivra oegentligheter.
Umeå kommun har sedan länge samverkansavtal med alla fackliga organisationer med arbetsplatsträffar som främsta forum för dialog om arbetsförhållanden. Det finns möjlighet att uppmärksamma kommunens internrevision på felaktigheter. Vidare har alla offentliganställda en grundlagsfäst meddelarfrihet som möjliggör att anonymt dela med sig av information med publiceringsavsikt till media. Det finns också kontrollmyndigheter som JO och JK som utövar tillsyn och tar emot anmälningar om oegentligheter i bl.a. myndighetsutövning.
Information om den grundlagsfästa meddelarfriheten ingår i kommunens utbildningar om offentlighet och sekretess för medarbetarna.
Det är viktigt att det finns goda möjligheter att genomlysa missförhållanden och oegentligheter. En rättsstat måste präglas av transparens i maktutövningen och för mig som har facklig bakgrund är det otroligt angeläget att våra medarbetare har goda möjligheter att göra sig hörda och peka på missförhållanden i verksamheterna.
Tyvärr har beslutet i KSNAU åtföljts av mer eller mindre medveten desinformation från delar av den politiska oppositionen. I debatten om en interpellation, om ett helt annat ämne, under kommunfullmäktige i dag försökte Vänsterpartiets gruppledare Ulrika Edman sprida misstro kring visselblåsarfunktionen genom att insinuera att kommunen inte vill garantera visselblåsare som hör av sig anonymitet. Hon kan rimligen inte ha satt in sig i underlaget.
Som jag påpekade i mitt tidigare inlägg finns det många legala aspekter att beakta när man utformar en sådan här visselblåsarfunktion. Anledningen till att det i riktlinjerna för förslaget till visselblåsarfunktion står att anonymitet inte kan garanteras, om den som hör av sig uppträder med namn, är kort och gott svensk lagstiftning. Närmare bestämt tryckfrihetsförordningens regler om allmänna handlingar och offentlighets- och sekretesslagen.
Tips som inkommer via visselblåsarfunktionen kan bli allmänna handlingar som bl.a. journalister kan komma att begära ut och de riskerar också att bli offentliga om en domstol efter överklagande bedömer att det inte finns någon sekretessregel som hindrar utlämnande av uppgifter i ett individuellt tips. En sådan bedömning kan kommunen inte råda över eller förhindra – förvaltningsdomstolarna är fristående och offentlighetsprincipen stark, vilket också är viktigt för transparensen i myndigheters maktutövning.
Frågan är alltså inte helt enkel.
Det är därför de tjänstepersoner, som berett ärendet, varit tydliga med att den som inte lämnar ett helt anonymiserat tips inte kan garanteras anonymitet med full säkerhet. Det har att göra med svensk grundlag och rätten att begära allmänna handlingar. Detta måste framgå tydligt så att ingen förs bakom ljuset.
