Politikeransvar

Konstitutionella frågor, vuxenmobbad, minns inte, inställer sig inte till utfrågning o.s.v. de flesta förstår att jag syftar på Maud Olofsson. Här har det statligt ägda vattenfall genomfört den största affären genom tiderna,  i efterhand är det märkligt att en hel regering med ett undantag varit informerad. Mycket kan kanske tillskrivas Maud Olofsson men att hon skulle vara så egenmäktig att hon vågade genomföra en sådan affär utan att tillfråga sin egen regering, tror jag inte ens om Maud Olofsson. Förutom att regeringen gjort en dålig affär som ingen vill kännas vid, så är en annan allvarlig fråga hur trovärdig våra politiker är. När Statsminister, finansminister och näringsminister, tre av Sveriges mäktigaste politiker i en så dyrbar fråga ger motsägelsefulla uppgifter kan man starkt misstänka att åtminstone nån eller kanske alla ljuger, då slutar man tro på politiken. KU i all ära men de enda dom kan göra är att pricka någon politiker, de kan inte så lite som att tvinga en före detta minister att infinna sig till förhör.

Allt detta ger politik ett dåligt rykte och ett allt större politikerförakt och i slutändan tron på demokratin. Vi försvarar gärna demokratin och kritiserar gärna andra länder men när vi inte kan utkräva ansvar av våra ministrar nuvarande eller före detta, riskerar vi faktiskt att undergräva den demokrati vi sätter så högt.