Lycksele 24/11 2009

I somras var jag tre veckor på kontinenten och läste som vanligt de tillgängliga tidningarna. De tyska tidningarna hade under "min" period så gott som dagligen artiklar om Vattenfalls anläggningar i Tyskland, Speciellt kärnkraftverken i Norra Tyskland, nära Hamburg. De nödstoppades och kom inte igång p g a allvarliga fadäser. Och klantigt skött information!

Kärnkraften, och i viss mån kolbrytning och koleldning har skadat Vattenfalls varumärke allvarligt i Tyskland!  Sverige är det inte mycket bättre. Tillgänglighet, alltså drifttid, är katastrofalt dåliga, speciellt i Forsmark där Vattenfall är huvudägare. Och i samma veva gör Vattenfall gemensam sak med stora Norrländska industrier om att bygga ny kärnkraft:

Då kopplar jag detta till vindkraften! De markområden i Sverige som lämpar sig bäst för vindkraft i stor skala är Norrland. Men, säger någon, vi kan ju varken göra av med all el själva eller ha utrymme i ktraftnäten att skicka den till Södra Sverige!. Men där är ju kopplingen! Vindenergin i Norr skall ju vara den energi som de stora skogs- och metall- och malmindustrierna behöver! Så, Vattenfall, fortsätt bygga vindkraft i Norr!

Och då kan vi nog blunda för att Maud Olofsson tycker samma sak. Hon inbjöds dessutom att inviga starten  av den stora parken i Piteå för ett år sedan. Nu har någon letat upp hennes sons anställning och funnit att han minnsann också jobbar i ett vindkraftbolag. Som IT-tekniker! I det ovan invigda byggnadsprojektet! Aj då!

Vi får dra följande slutsatser: 1.   En minister, speciellt inte en kvinnlig sådan från Västerbotten, får inte befatta sig med bolag där någon anförvant jobbar. Inte ens använda dess el i hårtorken! 2.  Släkt till ministrar, speciellt kvinnliga sådana från Västerbotten, skall inte ha anställning i privata näringslivet om ministern är näringslivsminister. De skall inte åka tåg om ministern är infrastrukturminister O s v