Min motion om Norrbotniabanan röstades ned!

I torsdags gick jag och Maria Lundqvist-Brömster (FP) upp i Trafikutskottets debatt och yrkade bifall till våra motioner om Norrbotniabanan. Idag behandlades de i riksdagens kammare och det blev tyvärr avslag. Men vi gjorde så gott vi kunde. Det kändes i varje fall rätt att markera banans betydelse och vi kände att symboliken var viktig. Nu fortsätter arbetet och banan ska banne mig bli verklighet!

Nedan kan ni se det tal jag höll i debatten och vad jag yrkade bifall till.

"En mycket viktig satsning för Sverige, skogs- och gruvnäringen är att slutföra byggnationen av den Botniska korridoren – ett infrastrukturstråk som, efter en ansökan från regeringen, med Maud Olofsson och Åsa Torstensson i spetsen, också nu prioriteras som ett viktigt stråk för Europa och det av EU-kommissionen. Idag fattas 26 mil järnväg innan den Botniska korridoren är hopbyggd – sträckan mellan Umeå och Luleå – den så kallade Norrbotniabanan.

Beslutet från EU-kommissionen att ge TEN-T-status till Botniska korridoren innebär att Norrbotniabanan kan få en medfinansiering. Detta är en extremt viktig faktor och framgång vad gäller tillskott av medel.

Med tanke på de resurser som redan nu satsats i form av pengar och arbete är det av största vikt att arbetet inte stannar av. Jag är väl medveten om att den infrastruktursatsning som regeringen nu gör är mycket stor och jag tycker inte heller att man ska ställa ett objekt mot ett annat. Däremot behövs mer pengar till infrastrukturpåsen.

En möjlig finansieringslösning för Norrbotniabanan och andra viktiga infrastruktursatsningar så som t ex Inlandsbanan är att intäkterna från försäljningar av statliga företag skulle kunna satsas på infrastruktur. I stället för att skriva ned statsskulden kan man ge tillbaka en del av pengarna till skattebetalarna genom att just bygga t ex mer järnvägar.

Idag får industrierna i norra Norrland förlita sig på stambanan som är byggd på 1800-talet. Stambanan har tvära kurvor och branta lutningar, vilket gör att hastigheten är låg och enkelspåret gör att risken för störningar är stor. Stambanan har dessutom nått kapacitetstaket och duger inte som ett effektivt och långsiktigt hållbart alternativ för godstransporterna i norra Norrland.

Norrbotniabanan skulle också halvera restiderna efter norrlandskusten med betydande regionförstoring som följd. För exempelvis Skellefteås del skulle arbetsmarknadsområdet växa från dagens ca 80 000 personer till över 300 000 personer.

Därför är det viktigt att regeringen inleder diskussioner med berörda regioner och intressenter så som Norrbotniabanan AB, för att skyndsamt hitta finansieringslösningar för Norrbotniabanans förverkligande. Som läget är just nu saknar Norrbotniabanan en motpart att diskutera med, vilket är olyckligt. Särskilt när viljan att hitta en lösning från den regionala sidan är stark och det finns en stor öppenhet att överväga många olika typer av finansieringslösningar.

Av den anledningen vill jag yrka bifall till min motion – där jag vill att regeringen utser en förhandlingsperson för Norrbotniabanan samt ser över möjligheterna att hitta finansiering till infrastrukturobjekt som t ex Norrbotniabanan och Inlandsbanan via försäljning av redan utpekade statliga bolag."