Ja till metaller – men inte på min bakgård?

Förra veckan var jag inbjuden till debatt om gruvorna och rennäringen och det i Studio Ett. Meddebattör var Jonas Eriksson från MP som för övrigt också är min kollega i Näringsutskottet.

Lyssna gärna här:

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1637&artikel=5682899

Vi pratade om gruvnäringen kontra rennäringen och om detta är förenligt. Självklart ska inte gruvor tillåtas överallt och inte till vilket pris som helst, men jag anser också att intressena, i det fall det etableras en gruva, måste kunna samsas då det är många som är beroende av båda verksamheterna. Renägare ska kunna fortsätta att leva på sin näring samtidigt som övrig lokalbefolkning i norra Sveriges inland behöver de jobb som skapas. Dessutom är det också många samer som jobbar i gruvorna och ser att dessa arbeten också bidrar till en möjlighet att bo kvar och utveckla området.

En annan viktig aspekt är miljön och ser man på Västerbotten finns det två olyckliga fall som orsakat stora miljöproblem, vilket inte är acceptabelt! Av den anledningen gjordes miljöbalken om och miljöreglerna blev mycket hårdare. Idag måste den som prospekterar och bryter malm och mineraler fondera pengar innan det ens ges tillåtelse att göra detta. Vi har i Sverige idag en av världens hårdaste miljölagar och det är jag stolt över.

En del påstår att vinsterna från gruvorna åker utomlands, men det är felaktigt. I Sverige måste alla gruvbolag registrera sitt bolag i landet och därmed också betala bolagsskatt här. Dessutom får människor arbete och betalar skatt, vilket gör att kommuner får in intäkter så att man kan utveckla sitt samhälle.

Jag blir ledsen när jag hör den nationalistiska ådran från en del människor när de säger pratar nedsättande om utländska bolag. Ja, det finns många företag i Sverige från andra länder som ger människor jobb. Dessutom bidrar även svenska företag till utvecklingen globalt genom att etablera sin verksamhet i andra länder. Mig stör det inte var företagen kommer ifrån, så länge som man följer våra miljöregler, vår arbetsrätt, ger människor arbete och bidrar till utveckling av Sverige och Norrlands inland.

Dessutom undrar jag om det är bättre att metaller och mineraler bryts någon annanstans? Så länge vi inte behöver se det? Inte på min bakgård? Är det bättre att det bryts i länder där miljölagstiftningen är obefintlig och där mänskliga rättigheter inte respekteras och där lönerna är under all kritik?

I norra Sveriges inland har vi inte lyxen att ha allt för många arbetsmöjligheter att välja mellan – vi behöver jobben och därför är det viktigt att hitta samförstånd mellan gruvetablerigar och rennäring.

Jag vill gärna hitta möjligheter för att förbättra samtalen mellan gruvnäringen och rennäringen och det pågår en del sådan verksamhet just nu, men jag är gärna öppen för att ta emot fler tankar och idéer. Hör av er i så fall.