Jag var ute och joggade i morse och lyckades springa hela vägen genom skogen. Åh denna lycka när man märker att konditionen börjar bli bättre. När jag satte i gång att jogga i förra veckan kom jag knappt över den första lilla backen innan jag ville falla ihop i  diket och dö lite grand. Men nu, nu kan jag minsan springa en lite lite längre bit utan att må dåligt.

Vilken motivation det blev idag. Jag joggar varannan dag, så på onsdag får jag se om jag har orken kvar att ta mig igenom skogspartiet igen.

För övrigt vek jag in på en stig som verkade spännande och höll aldrig på att komma ut igen. Trollskog säger jag bara!

Hur mycket älskar jag det här vädret?
Jo jag älskar det här vädret något fruktansvärt mycket. Trots det kan jag inte låta bli att i tystnad längta lite efter snö, kalla dagar med knarr under sulan eller snöstormar där man kan krypa upp i soffan med en bok och stor kopp te.

Hur störd är jag egentligen? Jag vet ju att det snart är över mig och jag har verkligen passat på att utnyttja de här underbara dagarna. Men ändå, stjärnklar vinterhimmel och kall frisk luft.

Say no more

Min lill-kusin fyllde 12 år och är därmed inte så liten längre (men än så länge är jag längre än honom). Min ömma moder sa att han just nu genomgår en period med metal och hårdrock, gärna Metallica. Det har resulterat i att han bara har fått Metallica-föremål av min familj. Jag var inte sämre, följde med strömmen och köpte en Metallica-plånbok till honom när jag var på Piteå Dansar och Ler. Det är det bästa med festivaler, de har alla sånna konstiga saker som man annars aldrig skulle få för sig att köpa till någon i present.

Min present gjorde givetvis succé. Och lill-kusin 2 (10 år) fick ett litet armband som möttes med stor skepsis, men efter att ha fått det på armen var han med väldigt nöjd.

Det gäller att göra sig populär när man kan, vem ska de annars vända sig till när de blir finniga tonnåringar som är missförstådda av hela världen (läs föräldrarna).

Mig såklart.

Dessa irriterande små varelser letar sig in i lägenheten fastän mina fönster bara är öppna med milimeter. Sedan kommer de små idioterna på att de vill ut igen och surar och har sig i fönstret.

Det ligger många smashade flugor under mitt fönster. Där fungerar VK som en utmärkt flugsmälla.

Men månen ikväll. Har ni sett månen? Så fantastiskt vacker!

Jag fick ett roligt sms av pojkvännen M som var på väg till Kolmården och hälsa på lite släkt. Han passerade nämligen en skyllt som upplyste trafikanterna om att:

VÄGRÄCKE UR FUNKTION

Det går altså att stänga av dem på något sätt, felkoppla dem så att de inte fungerar. Vi tyckte båda det var roligt, och alla som färdas i Norrköpingstrakterna får ta det lilla lugna och hålla sig på vägen eftersom att vägräcket som finns där är UR FUNKTION!

Jag har bakat mina första surdegsbröd och de blev väldigt fina och bra. Nu har jag visserligen inte provat dem än så de kan ju smaka apa, men jag tror inte det. Jag satte surdegen i fredags så den har stått och sett äcklig ut i två dagar. Först bubblade den och hade sig, sedan blev den lugn och verkade nöjd. Den luktade som öl ungefär.

Det stod i receptet att man kunde ha i mer jäst om man ville. Det hade inte jag, och det jäste på bra endå. Efter en timme såg det ut såhär.

Sedan skulle det bakas till bröd, två limpor skulle det bli. Det jäste lika bra på plåten, nästa gång gör jag tre limpor av degen.

Med extra jäst i de där så hade jag nog inte fått in dem i ugnen…. Men spana in slutresultatet. Det kunde inte ha blivit snyggare!

Helena- the queen of surdegsbröd
(och ja, jag har vävt och broderat bakduken själv)