Återigen rasar debatten om vi ska skattesubvetionerade hushållsnära tjänster eller ej. Min personliga åsikt ligger fast där den alltid har varit – det finns bättre saker att göra med skattepengar än att subventionera de som redan har gott om pengar att få hjälp i hemmet.

Men missförstånden haglar i debatten. Oftast med argumentet att jag i och med detta skulle vara mot hushållsnära tjänster i allmänhet. Jag möts till och med av de absurda argumentet att jag skull anse de jobben mindre värda än andra. Absurdt påstående – eftersom jag själv jobbat som städerska i sju år.

Jag tycker absolut att folk ska få använda sig av hushållsnära tjänster. Men jag tycker inte att de ska subventioneras av skattepengar.

Och varför? Jo, titta på den här grafen i Alexandras blogg idag. Den visar med all önskvärd tydlighet att subventionerna går till de människor som är höginkomsttagare, och därmed har råd att betala vitt för den hjälp man behöver ändå. Av de som tjänar mindre än 200 000 kronor per år så har bara 6 promille utnyttjat skattereduktionen.

Nu har det skapats många jobb i branschen på senare tid. Det är bra. Men frågan är om inte många av dem skulle ha skapats ändå. Och nästa fråga är hur många jobb som hade kunnat skapas i till exempel äldromsorgen för samma påse skattepengar. Det är alarmerande att det inte finns personal så det räcker till där.

Sen måste jag kommentera argumenten om att denna skattesubvention är ett steg framåt för jämställdheten. Som vanligt kan man inte bara titta på kön, utan även på klass. Visst är det avlastande, förhoppningsvis både för kvinnor och män som utnyttjar tjänsterna. Men vem städar hos städerskan?

Många bloggar om detta;

Rebella
Karin Berg
Björn Andersson
Peter Andersson
Åsa Westlund
Ingiberg Olafsson