Helén Pettersson, riksdagsledamot (S)

Västerbottning, sosse, riksdagsledamot

Är Littorinaffären ett hot mot demokratin?

Av , , 1 kommentar 5
Precis som alla andra här i Almedalen så läser jag och spekulerar en del kring Littorin-affären, det är omöjligt att undvika. Det går många rykten, och jag hoppas sannerligen att de är falska. men det är egentligen inte frågan om vad han egentligen har gjort/är misstänkt för som ger mig mest funderingar. Det lär visa sig i sinom tid, har jag en känsla av.
 
Nej, det är en del andra frågeställningar som riktigt, riktigt stör mina tankar. Det ena är det som Kulturbloggen skriver om idag. Är det ok av en tidning att leka polis och samla bevis utan att lämna informationen vidare förrän publiceringstillfället är det bästa? Har de lämnat uppgifterna vidare nu? Visste verkligen statsministern om detta? Om det är så allvarligt att Littorin avgår, borde han då ha fått vara minister om vetskapen fanns? Frågor som är oerhört svåra att svara på om vi inte får upp fakta på bordet, men som det känns som att vi måste få reda på. allt annat kan ju ses som en mörkläggning på hög nivå.
 
En annan – enligt mig oerhört allvarlig fråga är; Har media slutligen tagit på sig rollen att äga makten till fullo? Om det nu är så att en redaktion kan berätta för en minister vilken information de har,  och dessutom inte berätta den om ministern avgår, så känner jag en väldigt stark obehagskänsla för nästa steg. Är det otänkbart att en redaktion ringer en minister, berättar vad man har, och låter ministern välja om de ska avgå mot tystnad, eller stanna kvar och bli utsatt för det berömda drevet? Hur hamnar vi i den etiska diskussionen då? Ingen vill utsätta sina nära och kära för "drevet" om man kan undvika det.
 
Men makten ligger väl hos folket i ett demokratiskt land. Eller?
1 kommentar

Regeringens svindyra felsatsning

Av , , 1 kommentar 7
Sitter på ett seminarium som Handels och HRF har i Almedalen. Det handlar om en rapport de två förbunden tagit fram om hur den generella arbetsgivaravgiftsrabatten har slagit i deras branscher. Ni vet, den där rabatten som regeringen gav alla som hade unga anställda, och som varit en kassako för många företag som alltid har många unga anställda, tex vissa hamburgerkedjor (ingen nämnd, ingen glömd).
 
Vår motförslag från oppositionen har varit att de företag som anställer unga arbetslösa ska få en kompensation motsvarande hela arbetsgivareavgiften. Det är mer rättvist, och skulle troligen få en mycket tydligare effekt på arbetslöshetssiffrorna.
 
Rapporten "Företagsbidrag istället för jobb" visar på precis det som titeln säger. Andelen unga anställda har minskat under perioden i bägge avtalsområdena, trots att andelen anställda ökat totalt sett eftersom branscherna vuxit. Antalet arbetade timmar av unga har inte ökat i någon av branscherna, vilket borde ha varit det givna om regeringens åtgärd fungerat som de hade tänkt. 
 
Kritiken har inte varit nådig mot regeringen för den här åtgärden. Kritik har kommit (förutom från oppositionen och fackföreningsrörelsen) från Riksrevisionen, Konjunkturinstitutet och Finanspolitiska rådet. Det är tunga instanser, och när jag nu lyssnar på den moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé som sitter i panelen och försvarar åtgärden med hull och hår så har jag svårt att köpa det. Vilket förmodligen ingen är förvånad över. Men ändå.
Om en åtgärd – som dessutom är en otroligt dyr sådan, visar sig inte ha någon effekt och får kritik från tunga instanser, så kan det vara läge för en stunds reflektion och omvärdering – alldeles oavsett vilken politisk färg regeringen har. Det handlar om en tredjedels generation som idag står utanför arbetsmarknaden.
 
Vi har inte råd att misslyckas.
 
Bara i de två branscher vi pratar om idag har åtgärden kostat ca 2 miljarder kronor – om man räknar lågt. Vad hade man kunnat göra med de pengarna istället? I rapporten ges några förslag.
Till exempel hade pengarna räckt till att ge 47% av alla arbetslösa ungdomar en helårsplats på Komvux. Med tanke på att det är de unga som har lägsta utbildningsnivån som har svårast att komma ut på arbetsmarknaden så vore ju det en relevant åtgärd.
Eller så skulle pengarna räcka till att heltidsanställa 4400 personer i ett år med en månadslön på 25000.
Bara för att ge en bild av hur mycket pengar det är. Och då bara i dessa två branscher..
 
Visst är det fler än jag som hört den här regeringens företrädare upprepa sitt mantra om att man inte ska slösa med skattebetalarnas pengar?? Well…
 
Kontentan, för att citera HRF:s ordförande Ella Niia som just nu pratar i paneldebatten – pengar och insatser måste riktas till de som behöver den, inte på generella lösningar.
 
Så enkelt är det.
1 kommentar