Blir faktiskt helt matt av att läsa bloggdiskussionen mellan  Edward Riedl och Lennart Holmlund om moderaternas kampanjande vid fotbollsfestivalen i Umeå.

Givetvis har Holmlund rätt. Vi har en överenskommelse om att inte kampanja vid idrottsarrangemang. När vi socialdemokrater tänjde gränsen vid en UIK-match 2006 så fick vi skäll i riksmedia. Vi tog det, och bättrade oss. Moderaterna skrädde inte orden den gången.

Nu är det moderaterna som gör fel, de vet att det är ett övertramp, men de kan inte hantera det. Helt plötsligt ifrågasätts från moderaterna huruvida människor kan gå med politiska t-shirts på idrottsarrangemang. Löjligt.

Löjligast av allt blir dock Riedls desperata försvar, som han tyvärr delar med så många andra borgerliga nätdebattörer. Så fort han får det minsta mothugg från socialdemokraterna, så drar han lågvattenargumentet och försöker vrida debatten till en mosa-Mona-kampanj. När vi diskuterar etik vid en fotbollsfestival för ungdomar i Umeå.

Suck.

Har moderaterna inget bättre att komma med så är det lika bra att de är tysta.

De senaste utspelen från Umeåhögern har dock inte visat på någon högre debattnivå. Skvaller om hur socialdemokrater skämtat på Facebook har blivit en källa till pressmeddelanden, Mer humorlösa påhopp får man leta efter. Men det visar på en del desperation, som jag inte tvekar över att vi kommer att få se mer av under tiden fram till den 19 september. Om allt ska handla om Facebookuppdateringar eller etik vid fotbollsfestivaler ,partiledare av vilken färg som helst, eller andra billiga påhopp så kommer vi inte att komma speciellt långt i den politiska debatten innan valet.

Jag är helt övertygad om att Umeåborna och västerbottningarna förväntar sig mer av oss politiker. Med all rätt.

Frågan är när Riedl tänker våga börja diskutera politiska sakfrågor. Eller tänker han inte det?