Imorgon åker jag till Stockholm för att påbörja den nya mandatperioden, eller åtminstone för att förbereda för den. Det är ofta tvära kast och lite "hela havet stormar" över läget efter val. Jag fick precis ett meddelande om att jag ska byta kontor och att det gamla ska vara tömt på tisdag. Då är det bäst att åka ner och ta hand om det.

Mycket blir annorlunda den här gången. Jag har väldigt svårt att föreställa mig vardagen i riksdagen efter det här valet. Det blir märkligt att ha sverigedemokraterna i korridorerna varje dag. Och det kommer att bli väldigt märkligt att se hur själva riksdagsarbetet ska te sig. Om det är så att Reinfeldt tänker bilda en minoritetsregering så innebär det att SD får en avgörande roll i varenda beslut. Det blir ju ohållbart. En del borgare, bla den nye moderate riksdagsledamoten Riedl gör sitt bästa för att avdramatisera läget – och lägger över hela eländet i knäet på oss. Vilket ju knappast är rimligt. De menar att SD inte är något bekymmer, för alliansen är ändå större än de rödgröna. Men om SD röstar som de rödgröna så faller ju regeringens förslag.

De som försöker avdramatisera med att vi nästan alltid haft minoritetsregeringar i landet har missat en avgörande punkt, och det är blockpolitiken som vi ändå de facto har. Men denna gång med SD utanför bägge blocken. OM SD väljer att rösta mot regeringen så är det knappast de rödgrönas som kan anklagas för "samarbete". Regeringen behöver ett passivt stöd från SD för att garantera att det inte ska hända. Känns väldigt märkligt.

Jag har inga lösningar, bara en väldig massa funderingar, och en viss oro för att det ändå finns alliansföreträdare som inte ser problemen.

Det är något de flesta känner till, men Edward Riedl verkar ha missat det när han nu på sin blogg påstår sig tro att vi socialdemokrater ska göra upp med SD. Han torde vara den enda politikern i det här landet som när den tanken.

Eller snarare, jag tror inte att han är så opåläst att han egentligen tror vad han säger. Jag är rätt övertgad om att det bara är ett dåligt försök att så ett frö av misstro mot socialdemokraterna bland läsarna på hans blogg.

Vi har aldrig svävat på målet om vad vi anser om SD. Vi har varit övertydliga i att vi aldrig kommer att regera med stöd av dem.

Att vi idag från den socialdemokratiska gruppen i riksdagen går ut och säger att vi tycker att SD ska få sina platser i utskotten beror inte på att vi vill ha dem där. Det beror på att svenska folket har sagt att de vill ha dem där. Om vi ska utesluta ett parti helt och hållet från det politiska arbetet så säger vi också i någon mån att folket har röstat fel. Och det är farligt. Jag tror inte det bästa sättet att bemöta dem är att isolera dem. Det tycker ju inte Riedl heller. Så hur han lyckas vända det mot socialdemokratin är ju fascinerande. Men säger nog en del om vilket klimat vi kommer att ha i riksdagsarbetet under den kommande mandatperioden.

Nu är gamarna och olyckskorparna igång, från alla partier och alla hörn.

Jag häpnar över vilka utspel som görs från olika fronter idag. Partikamrater som har fått panik och hasplar ur sig hårda ogenomtänkta ord. Politiska motståndare som det har gått dåligt för försöker anklaga oss för att ha använt oschyssta metoder. Dåliga förlorare finns det gott om efter val. Varför inte ansvar för sina egna misslyckanden istället. Det är fegt och allt annat än förtroendeingivande att skylla på någon annan.

Tänk er för innan ni tar ut er ilska på andra, är min vädjan. Ni skulle höra hur illa ni låter.

Det är när det låter så som förtroendet för politiker och politiken minskar. Och det är det sista vi behöver idag, efter gårdagens valresultat. I morse hörde en av mina gamla goda vänner av sig. Han hade bestämt sig, nu ska han börja engagera sig i politiken igen. Hans analys är att det inte är möjligt att stå utanför politiken när partier som SD kan komma in i riksdagen. Det är allas vårt ansvar att engagera sig mer i politiken för att förändra och förbättra samhället.

Jag är stolt över hans beslut, och jag är stolt över alla som tänker fortsätta kämpa för ett rättvist  och demokratiskt samhälle. I tider som dessa har vi inte tid och råd med pajkastning och dåliga förlorare. Skärpning.

Försöker landa efter den här kvällen, och den här valrörelsen. Det finns många efteranalyser att göra, på alla plan, och jag tänker inte här och nu ge mig på några större försök till det.

Det jag kan konstatera är att ingen är riktigt glad ikväll. Alla har förlorat. SDs partiledare ser glad ut i TV-rutan, men han kommer nog inte att ha så lätt att få till en förhandlingssituation med Reinfeldt. Hoppas jag.

Vi har gjort ett uselt val nationellt. I Västerbotten förlorar vi troligen ett mandat i riksdagen, vilket är tragiskt. Vi vinner majoritet i flera kommuner, vilket är glädjande, och så skönt för alla som jag vet har kämpat många, många timmar för att föra ut vårt politiska budskap. Jag är imponerad och stolt över det fantastiska arbete vi har utfört i Västerbotten. Vi har hållit SDs siffror nere, och de röda siffrorna uppe. Vi ska vara stolta för det.

Nu stundar nog en rörig tid i den nationella politiken. Vi får ta en dag i taget och kämpa vidare för demokratin.

Just nu är jag ganska trött, och ledsen. Men jag är tilbaka med full kraft innan ni ens hinner blinka. Jag ger inte upp.

Idag har jag inte tid att skriva några djupare analyser eller redovisa någons politik, men det finns många inlägg av mig tidigare som gör det.
Idag är mitt viktigaste budskap att gå och rösta.
Det näst viktigaste är vilket parti du väljer.

Om du ens funderar på att inte rösta, tänk om! Om du inte röstar överlåter du till alla andra att bestämma vilket samhälle du ska leva i. Och har du inte ens försökt påverka så kan du inte heller klaga övervsaker som inte fungerar

Så, kom igen nu! Vallokalerna är öppna flera timmar till, har du inget röstkort kvar så räcker det med legitimation. Upp och hoppa, ut och rösta!!!!!

De senaste dagarna har jag skrivit en del om sjukförsäkringen, och den iskalla människosyn som råder i det nya systemet. När vi debatterar detta med borgarna på alla olika nivåer så möts vi av förnekelse, eller av argumenten om att den nya sjukförsäkringen hjälpt många tillbaka till arbetslivet.

Själva argumenten faller på sig själv. Vi socialdemokrater har självklart alltid tyckt att man ska arbeta om man kan. Men vi tycker också att man ska få vara sjuk om man är sjuk.

Den första juli i år var det enligt Arbetsförmedlingen själva, 2,1 procent av alla utförsäkrade som anmält sig hos AF som hade arbete på den reguljära arbetsmarknaden, och ytterligare drygt 5 procent som hade subventionerade jobb. Vilket är ungefär samma resultat man haft tidigare också – utan att för den skull jaga livet ur folk som faktiskt är för sjuka för att klara arbetslivets krav i dag.

Så. Resultatet är detsamma som det var innan förändringarna. Men många fler, över 30 000 personer, har hamnat helt utanför försäkringssystemen för att reglerna blivit omänskligt hårda. Något som nu även uppmärksammats utomlands. Varför har man då gjort förändiringarna?

En förklaring är skillnaden i synen på människan. Vi socialdemokrater tror, till skillnad från regeringen, INTE att människor i grunden är fuskare. Den andra förklaringen har ni i den här artikeln i DN från den 15 augusti 2007.  Ett år efter valet säger socialministern till DN att skattesänkningarna ska finansieras genom förändringarna i sjukförsäkringen.

Vi vet alla att det är de som tjänar mest som har fått störs del av skattesänkningarna. Och vi vet att det är de som mår allra sämst i samhället som har fått betala det. I morgon kan vi ändra det systemet, och återföra människovärdet in i den svenska politiken. Gå och rösta för ett anständigt samhälle i morgon!

Vi är ett gäng som tänker skriva historia i morgon, genom att rösta fram Sveriges första kvinnliga statsminister. Vill du vara med?

Välkommen!

Igår skrev jag ett blogginlägg om den cyniska sjukförsäkringen som regeringen har infört, och som vi rödgröna lovar att riva upp och göra om direkt efter en valvinst.

Många fler har skrivit om sjukförsäkringen, men den bästa och mest seriösa genomgången av vad som verkligen har hänt under den här mandatperioden har Marika Lindgren Åsbrink gjort på sin blogg. Läs den, så ser man vilka förändringar som faktiskt har skett.

Kan vi inte vara överens om att det får vara nog nu?

Dags för regeringsskifte!

Jag vet att jag har skrivit det tidigare, och tyvärr finns det all anledning att göra det igen.  Jag har varit frustrerad i hela den här valrörelsen över hur man kan tänja på sanningar åt alla håll, och ibland fara ut med rena lögner från den borgerliga sidan. Läste på Ulrik Bergs blogg ikväll att det inte skulle vara så dyrt att vara med i facket om inte LO bidrog med pengar till Socialdemokraterna. Det handlar om 6 kronor per år och medlem. 50 öre i månaden, om man så vill. Det är inte därför folk inte har råd att vara med i facket. Det är på grund av Alliansens extrema höjningar av A-kasseavgiften. En hotellstäderska har idag en A-kasseavgift på över 400 kronor. I månaden! Vi vill sänka den till 80 kronor. Då har folk råd att vara med i facket igen.

Dessutom säger han att vi skulle höja skatten med 1600 kronor per månad för "kvinnor i offentlig sektor". Ren lögn. de som tjänar över 40 000 kronor i månaden kommer att få skattehöjning med vår politik. Det är knappast många av kvinnorna i offentlig sektor. Eller tror kanske Berg att de tjänar så bra i offentlig sektor? Det förklarar i så fall en del av alliansens politik.

Kom igen och prata om politiken istället för att sprida lögner om oss och om samhällsutvecklingen. Vad säger ni till de som blivit utförsäkrade? Ska de få sin röst hörd de närmaste fyra åren? Vem ska betala för samhällets basservice i Sorsele om skatterna ska sänkas med ytterligare 100 miljarder? Varför får Västerbotten "hela" 1.6% av den totala infrastruktursbudgeten till 2021? Hur ska vi klara det?

När man ser filmsnutten nedan, som Alliansfritt gjort efter gårdagens TV-utfrågning så förstår man dock var den kulturen kommer från. Jag kan inte begripa varför inte borgarna vågar stå för sin politik och dess konsekvenser, och bristen på granskning är stor.

Ska det vara så svårt??