Imorgon åker jag till Stockholm för att påbörja den nya mandatperioden, eller åtminstone för att förbereda för den. Det är ofta tvära kast och lite "hela havet stormar" över läget efter val. Jag fick precis ett meddelande om att jag ska byta kontor och att det gamla ska vara tömt på tisdag. Då är det bäst att åka ner och ta hand om det.

Mycket blir annorlunda den här gången. Jag har väldigt svårt att föreställa mig vardagen i riksdagen efter det här valet. Det blir märkligt att ha sverigedemokraterna i korridorerna varje dag. Och det kommer att bli väldigt märkligt att se hur själva riksdagsarbetet ska te sig. Om det är så att Reinfeldt tänker bilda en minoritetsregering så innebär det att SD får en avgörande roll i varenda beslut. Det blir ju ohållbart. En del borgare, bla den nye moderate riksdagsledamoten Riedl gör sitt bästa för att avdramatisera läget – och lägger över hela eländet i knäet på oss. Vilket ju knappast är rimligt. De menar att SD inte är något bekymmer, för alliansen är ändå större än de rödgröna. Men om SD röstar som de rödgröna så faller ju regeringens förslag.

De som försöker avdramatisera med att vi nästan alltid haft minoritetsregeringar i landet har missat en avgörande punkt, och det är blockpolitiken som vi ändå de facto har. Men denna gång med SD utanför bägge blocken. OM SD väljer att rösta mot regeringen så är det knappast de rödgrönas som kan anklagas för "samarbete". Regeringen behöver ett passivt stöd från SD för att garantera att det inte ska hända. Känns väldigt märkligt.

Jag har inga lösningar, bara en väldig massa funderingar, och en viss oro för att det ändå finns alliansföreträdare som inte ser problemen.