Tänkte att den här speciella dagen som är i dag är så god som någon att börja väcka liv i bloggen igen. Jag har haft en väldigt lång paus, nödvändigt för min egen skull, men nu är jag tillbaka. 

Sitter som de flesta andra socialdemokrater idag och funderar och reflekterar över Monas besked. När nyheten kom igår så var det inte utan att det högg till i själen. Jag känner en viss sorg över hur det här har gått till, och en viss oro över hur vi beter oss mot varandra. Jag hoppas det lugnar sig nu.

Det finns mycket att reflektera över, och jag kommer garanterat att komma tillbaka i ämnet längre fram. En sak att fundera på är hur vi förhindrar att någon slags idrottslogik smyger sig in i politiken. Jag har alltid tyckt det varit svårt att förstå det där med att ledaren ska gå när laget förlorar. I politiken tar vi ett kollektivt ansvar, att tro att allt är klart för att någon kliver av är både för enkelt och för fegt.