Har precis kommit hem efter december månads representantskapsmöte med Umeå Arbetarekommun. Som vanligt har vi haft livliga politiska debatter, ikväll om sjukförsäkringen, arbetslöshet, sjukhusmat, friskolor, pensioner, skatter och annat som våra medlemmar har skrivit motioner om inför partidistriktskongressen i vår.

Bilden av vårt parti utåt just nu är knappast en bild av den faktiska politiska kraft och vilja till engagemang som genomsyrar det dagliga partiarbetet. När jag lyssnade på alla inlägg ikväll så tycker jag det är orättvist mot alla förtroendevalda att deras kraft och vardagsinsatser i partiet så sällan syns utåt – media fokuserar alltid och endast på den politik som är mest kontroversiell, eller, för den delen, de politiker som är mest kontroversiella. Det är synd. Om vardagspolitiken fick mer utrymme i debatten så skulle politikerföraktet minska, det är jag helt övertygad om.

Ikväll fattades flera beslut om vad man vill att jag ska driva för frågor i riksdagen. De förslagen kom från s-föreningar ute i kommunen från början, och en del av dem landar till sist som förslag på riksdagens bord. Det är en demokratiprocess som är värd att värna, och något som inte alls är självklart i många andra länder. Det värsta är att jag tror att många i Sverige inte ens vet att det inte är längre väg än det är för att kunna påverka. Vi har mycket kvar att göra.