ett litet lokalt snökaos

Av , , Bli först att kommentera 1

Man undrar ju hur ”snökaos” egentligen definieras. Snö vet jag vad det är – och även kaos, men jag tycker sällan att det blir kaos när det snöar. Snöar det mycket blir det ganska lugnt för då håller sig vettigt folk mest inne och världen bäddas in i bomull så att det blir alldeles tyst. Men nu tror jag minsann att jag har ett litet centrum av snökaos här mellan ladugården och vägen, en sträcka på 5m.

Det är så beskaffat här att när det blåser från väster och snöar lite samtidigt så driver både vår uppfart och den allmänna vägen här bredvid oss igen. Jag har länge insett att endera dagen så kommer jag mig inte till jobbet, och i morse så lyckades det då till sist.
I morse hade vägen drivit igen så att när reveljen gick så stod det en fastkörd bil på den allmänna vägen utanför oss som avskräckande exempel. Plogbilen kom dock efter en liten stund. En halvtimme senare när jag gick ut för att kolla in snöläget kunde jag konstatera att drivan över uppfarten hade uppnått den oöverstigliga gränsen ”kanten på jackan” och att den allmänna vägen var på god väg att återgå i samma ofarbara skick som tidigare. (Jag vet sedan tidigare att det inte är förenat med framgång att ta fart för att komma ner från vår uppfart och ut på vägen. Vanligen kör man då fast men skulle det mot förmodan lyckas så hamnar man i diket på andra sidan vägen.)
 
Maken beställde hit grannen med traktorn och nu kom han precis och faktiskt så har även plogbilen hunnit med ett varv till så för tillfället är infrastrukturen i funktion. Kommer du hit så bjuder jag på kaffe, men då måste du vara snabb innan vi snöar in igen.

Social kontroll!

Av , , Bli först att kommentera 0

Det viktigaste är ändå att ens hem ser bra ut utifrån.

Alltså att grannar och annat löst folk som passerar på vägen tycker att det ser allmänt ordningssamt ut.

Det yttersta tecknet på redbarhet är att man inte har julljusstaken uppe för länge. Ett korrekt uppsättande och nedtagande av ljusstakar och stjärnor uppväger mången annan karaktärsbrist.

Den som har ordning på julgrejorna bevisar att han har ordning på HELA torpet och alla bestick i lådan.

Visste du inte det?

Årets julgranEn sista titt på julgranen innan jag tyvärr måste böja mig för grupptrycket och slänga ut den.

/Jean

för fulla spjäll

Av , , Bli först att kommentera 0

Det är kallt även hos mig idag och gammhuset får en chans att visa vad det går för. Det är ju kallt och dragigt naturligtvis men det visar sig att det faktiskt finns ett antal vinteranpassningar att ta till när kylan tränger sig på (eller in).

Vi har nämligen tillgång till det lokalt populära 2+1 fönstret, dvs tvåglasfönster som går att öppna och dessutom englasfönster som man kan skruva fast i gammal traditionell stil. Det är inte varje år jag ids bära ned dom där innanfönstren från vinden, putsa dom och sedan med grovt våld passa in dom på den plats dom inte längre helt och fullt vill kännas vid, men i år är faktiskt ett sådant år. Ilska och våld krävdes, men det blev faktiskt varmare. Innanfönstren känns inte ens kalla när man lägger handen på dom.

Dessvärre finns det inte innanfönster till alla fönster och hur man än gör så drar det kallt från den ouppvärmda källaren och vinden. Det är då, men först då, man inser nyttan med alla dörrar som finns, eller fanns, överallt här i huset. Dessvärre har vi hakat loss dom flesta och jag vet inte längre var dom är. Just nu önskar jag dock att jag hittade dörrarna som ska sitta mellan hallen och vardagsrummet och mellan köket och arbetsrummet.

Vi har el + vedpanna men dessvärre ingen acktank. Om man ska se det hela positivt så innebär kylan att man kan elda för fulla spjäll hela tiden, utan att riskera att det blir för varmt.  Problemet är, förutom att veden tar slut i en rasande takt, att man inte kan lämna hemmet mer än två timmar för då slocknar det i pannan och så blir det rakst minusgrader här inne. Man ju inte råd att hålla värmesystemet nära kokpunkten medelst elektricitet. Tur att jag har semester och inget bättre för mig än att  sitta på en pall framför pannan och stoppa in ved.

Nedan en bild på vår övernattningsstuga. Det ser rätt kallt ut tycker jag, nån som vill prova?

sovstuga

Det som dränks i snö kommer fram till våren

Av , , Bli först att kommentera 0

utsikt från fönster på övervåningen

Hoppas jag i varje fram. Det här är vad man numera kan se ut genom fönstret på övervåningen.

Lite till, och man kan bara se ut genom fönstren på övervåningen.

Fint men enahanda.

Före jul närde jag en liten tanke om att det kanske skulle bli vår direkt, utan föregående vinter. Men det tycks mig som om jag hade fel.

Vi står inte så långt upp på vägverkets ploglista – i och för sig rimligt.

Jag tror att det här är den väg som plogas allra sist, ibland har jag till och med misstänkt att vägen inte alls står på den där listan utan att dom kommer hit först sedan minst fem personer har ringt och klagat på att dom inte kan kan ta sig till jobbet.

Om dom höjer kravet till 10 klagomålssamtal nästa vinter så blir det aldrig plogat – då är vi för få.

/Jean

Chefen vägrar gå ut…

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag ber om ursäkt.

Jag har verkligen ingenting vettigt att skriva om. Likväl skriver jag.

Det ligger till som så att jag har tvångssemester. Jag måste ta ut fem dagar semester nu i jul, men jag är dessvärre inte lämplig till att vara ledig. Jag gör på tok för lite och mitt liv börjar allt mer kretsa kring mina katters göranden och låtanden – och det är förvisso inte heller mycket. Dom vägrar att var ute i kylan. Till och med chefskatten vägrar. Dom går runt här inne och ser frustrerade ut, men ute tänker dom inte vara.

chefen

Ovan: Chefen kommer ut ur laggårn först när husse skottat en gång genom snön.

…bara lite till av den här overksamheten och jag kommer faktiskt att ta tag i mina pensionsplaceringar…

Dax att kliva ur soffan

Av , , Bli först att kommentera 0

Hej igen…

Lilla röda stugan i skogen har åter anslutits till verkligheten. Vi har nu telefon igen- Heureka.

Den ständigt lika otillförlitliga IP-baserade hemtelefonen har legat nere sedan några dagar före jul.

Tror jag.

Åtminstone säger dom det, dom som försöker ringa hit. Jag tycker det har varit ganska bra, lugnt och tyst och alldeles fritt från försäljare. Själv har jag endast och uteslutande ätit och slappat i en hel vecka. Idag blir det det åttonde kalaset på sju dagar. Jag såg fram emot att hålla mig hemma idag och ta tag i någon av alla de saker som jag tänkte göra under mellandagarna, men nej – ett fika med vänner säger man inte nej till.

Nedan Hillbilly-jean i julens standardpose

I julens standardpose

 

24 punkter

Av , , Bli först att kommentera 0

Jag är sjuk, sjuk, sjuk. Jag har en åkomma som kallas tidsoptimism.

Äh, säger du då, nästan alla är ju tidsoptimister!

Men alla är inte som jag. Jag är så tidsoptimistisk att det måste räknas som en åkomma.

Ett enkelt exempel:

Förra helgen blev det hastigt och oväntat dax att städa in lite adventsstämning. Precis som alla helger stod även en del annat på programmet. Den här gången var det Hockey (som maken ville åka på), ett 50-års kalas, en adventsbön med körframträdande och en släktträff inkl flera timmar av beskådande av Ånästets ringa julskyltning.

Adventsstädningen behövde alltså vara klar senast kl 18 på lördag, för sedan började 50-års kalaset. Jag kände nu ändå på mig att det här med hockey på lördagseftermiddagen skulle kunna bli lite svårt att hinna med och när jag meddelade maken denna tråkiga insikt så bad han att jag skulle skriva en lista på det som skulle göras så att han kunde börja med en gång.

Sagt och gjort.

Det blev 24 punkter. Stort och smått i blandad kompott så att säga.

Blev det då klart innan klockan 18 på lördagen? Inte en chans, not even close. Vi hann väl typ 5 av dom där punkterna – och då fick maken ändå lov att skippa hockeyn.

Redan när jag började skriva listan, och fick lov att renskriva den för att rymma allt på en A4, insåg jag att detta skulle komma att bli svårt (men inte omöjligt, jag har fortfarande inte accepterat att det skulle vara omöjligt). Så länge listan bara fanns i mitt huvud däremot så tyckte jag att den verkade helt rimlig – till och med enkel att hinna med.

Jag har alltid en sån där´24-punkterslista i huvudet, och jag hinner vanligen ungefär tre av punkterna + två till som inte stod på listan men som jag gjorde i varje fall.

Precis varje dag misslyckas jag med att hinna det jag har tänkt och varje ny morgon tror jag ändå att den här gången kommer det att gå- bara jag skärper till mig lite.

Det är sjukt helt enkelt. Jag behöver terapi.

/Jean

Blev det någon julstämning då?

Jo, det blev det ju. Och såhär lagom en vecka efter utsatt tid så har vi faktiskt lyckats beta av nästan alla punkterna på listan, vissa av dem till och med två gånger.

Dubbelt upp= dubbelt så bra?

Av , , Bli först att kommentera 0

I Åkullsjön finns det hittills enda exemplar jag sett av dubbel granhäck. (Det ser ännu roligare ut från andra hållet.)

Man undrar ju hur det här gick till?

Dom kanske började med en granhäck men märkte att det fortfarande drog kallt på verandan och anlade ytterligare en?

Dom kanske ville ha insynsskydd även inifrån huset?

Granplantor över?

Ett försök att anlägga en labyrint a la slottsträdgård (men granarna slet sig)?

Hur som helst undrar jag ju vad gräsmattan mellan häckarna används till.

Presentation

Jag som skriver den här bloggen är förmodligen en av världens mest lättroade människor, jag har roligt åt verkliga historier, dåliga vägar, fula byanamn och det faktum att det är så otroligt mörkt på vår gård att jag inte alltid hittar soptunnan

Här bor jag då med min käre make i tämligen omodernt hus med en betänkligt lutande gammal ladugård på ett sådant lämpligt avstånd från civilisationen att man inte kan vara riktigt säker på vilken stad som avses när någon ska till stan.

 

Jag bloggar om sånt som roar och sånt som irriterar mig, och så gillar jag att visa er lite bilder

/Hillbilly-Jean

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se