David Johansson och solidariteten i Holmsund och Obbola
De senaste dagarna har engagemanget i Holmsund och Obbola exploderat. Bara aktiviteterna som föreningen Öppna Holmsund arrangerat har engagerat över 100 medborgare – och gett hjälp till över 50 flyktingar. Samtidigt har pingstkyrkans insamlingar blivit överfulla och man får anta också att Café Vändpunkten/Öppen Gemenskap har sitt att göra. Paralellt med detta så har även IFK Holmsund lanserat sin #ifkholmsundsanda som ytterligare en motor i samhället för engagemang och gemenskap. Man kan konstatera att det civila samhället i allra högsta grad är levande och inkluderande. Vinsten blir såklart en ökad gemenskap och tryggare lokalsamhälle.
I ljuset av detta skrev jag en minnestext till David Johansson. Det är en lokal arbetarrörelsehjälte här ute i stil med poeten/författaren Sten Forsén som tyvärr glömts bort med tiden. Forsén lär jag återkomma till, han bör läsas av alla och är en sån där karaktär jag tjatar om, men i solidaritetens tecken – som en eloge till alla skärgårdsbor som mangrannt slutit upp de senaste dagarna – så är det David som ska lyftas fram. Såhär skrev jag.
”Såhär på kvällskvisten vill vi berätta en liten historia. Det här är David Johansson.
Han föddes 1897 och dog 2001 och levde hela sitt liv här. I över hundra å…r var han en eldsjäl för Holmsund och i synnerhet deras fattiga. Hela hans liv ägnade han i socialnämnden, fackföreningen, nykterhetslogen och i kommunhuset i Holmsund. Det var han som på eget bevåg tryckte fram behovet av en fattigvårdsstyrelse i början av 1900-talet.
Det blev alltså bokstavligen i hans hus, i hans hall på Villagatan 12, som arbetet med att ta hand om arbetslösa, fattiga och utslagna började – efter arbetstiden på sågen. I synnerhet var de äldre ständigt i fokus för hans arbete. När han föddes var Holmsund till största del en slum. Till hans fru ofta stora förtret så var han nästan aldrig hemma, utan alltid ute i samhället och arbetade för människors lika värde, vilket också kunde föranleda att det ibland blev kö där hemma på Villagatan 12 när han ryckte ut på något lokalt ärende eller i ett fackföreningsärende.
David Johansson förekommer i tre skrifter. Vid hans hundrade födelsedag utkom ”Tio år av 100 – Nedslag i David Johanssons liv” som är en kort intervjubok med honom, där man också får följa utvecklingen i samhället i stort och hans politiska och sociala arbete. Han förekommer även i ”Märkpojkarna tar makten” av Karin Nordberg och ”Den skötsamme arbetaren” av Ronny Ambjörnsson. Vid sin död 2001 hade han, och hans generation, fört fram Holmsund till en modern välfärdssamhälle även om David själv i slutet av 90-talet börjat kritisera Socialdemokraternas sparåtgärder.
Idag har David Johansson glömts bort. 2010 las ett medborgarförslag från en Jan Sandgren att döpa om Villagatan till David Johanssons gata. Detta fick avslag från Umeå Kommun.
Läs medborgarförslaget här: http://www.umea.se/…/18.17e018512c3…/1361887148009/10700.pdf
David Johanssons agerande, envishet och glöd för vad som är rätt och människoriktigt har dock de senaste dagarna, med råge, visat sig överleva i vårat samhälle. I detta är vi fullt övertygade.
David själv var helt ointresserad av att stå i rampljuset. Om sin livsgärning konstaterade han krasst 1997.
”Mest glad är jag för att ha fått vara med i arbetet för att de som hade det sämst i samhället skulle få det lite bättre”
Sin hundraårsdag kommenterade han såhär
”Det ska det inte göras något märkvärdigt av”
Det kan man bara förstå om man förstår hur exceptionellt märkvärdigt det var med en sådan eldsjäl.
Böckerna kan bland annat köpas i Sågverksmuseumet sommartid!
Vila i frid David! Vi glömmer inte!
Senaste kommentarerna