Cykelbanorna och deras kamp

Förutom en diskussion om återupptagen rälsbuss/tåg-pendling till Holmsund så finns det även en vision, inte minst från  aktiva i Obbolas mycket aktiva cykelklubb, om en anläggning av cykelbanor som möjliggör cykelpendling Obbola-Umeå, likaväl som Strömpilen-Holmsund.

I det sistnämnda fallet har politikerna länge ansett att den breddning som gjordes av Holmsundsvägen för ett antal år sedan är tillräcklig.  Något som ej delas med några röster, bilister som cyklister, som hellre ser cykeltrafiken ske på en renoverad vägbana mot stan efter gamla Holmsundsvägen som till största del går längst järnvägsspåret. Trots breddningen anser många helt enkelt att trafiken på Holmsundsvägen är för intensiv och osäker. Detta är en åsikt man självklart kan hålla med om, i synnerhet på längre sikt, men när det gäller dragningen Obbola-Umeå så anser jag den ändå vara av prioriterad art, om man nu tvunget ska ställa alternativen mot varandra. I slutändan så ser jag dock behovet av en cykelväg runt Umeå Älvdal som ytterst nödvändig – förutsatt såklart att denna görs med allra största hänsyn till de naturreservat som ligger i området.

Men.
Sträckan Obbola-Umeå är helt enkelt värre sett ur cykelsynpunkt idag. Vägen är smalare och trafiken tyngre. Dessutom finns det ypperliga möjligheter att binda ihop vårat deltaområde med Umeå genom en sådan satsning, oavsett Holmsund- eller Obbolasatsning, men i detta fallet till Stora Tuvan. Förutom, som i fallet med rälsbuss-/tågpendlingen, de uppenbara miljövinsterna Umeå får (som ”miljöhuvudstad”..) med en sådan satsning så motiverar det också till turism i närområdet och ökad närhet till naturen för stadsborna.

Detta är dock något som politikerna verkar ointresserade av och istället pekar på Trafikverket och Länsstyrelsen. Trafikverket är, korrekt, den ansvariga för sträckorna i fråga men den sega behandlingen av ärendet från politisk håll tyder på att det snarare rör sig om en brist på politisk vilja att satsa på skärgården, än något annat. Vad som definitivt behöver göras är en lösning för Bergebron som idag är för smal för eventuell cykeltrafik, och ja, nästan biltrafik kan man känna ibland när någon av tradarna från Obbolafabriken brakar förbi. Det är alltså en av ”nyckelfrågorna” i det hela.

Därför är det ytterst positivt att skärgårdsbor som alltid organiserar sig på ett ytterst envist sätt och även fått med sig vissa kommunala ”sociala projekt” på båten där framtida visioner tas fram på gräsrotsnivå. Jag är också medveten om att denna fråga även lyfts för lokala S-föreningarnas de senaste dörrknackningarna. Frustrationen är dock kännbar, med löften som kommit från politisk håll i åratal (en bra bit före 2010) alltså exakt som i fallet med tågpendlingen att anmärka, så har denna fråga också använts på ett ytterst oseriöst sätt som valfläsk. Bra då, att gräsrötterna, trots allt fortsätter påminna Länsstyrelsen och Trafikverket om sina visioner. De har gjort klart att även vid valåret 2018 så kommer frågan vara på tapeten igen. Då måste partierna vara redo.

För fördelen med just denna envishet är inte minst erfarenheterna och kunskaperna man tar till sig i dialogen med institutionerna och idag är jag nog inte helt ute och cyklar, om jag påstår att experterna idag finns på gräsrotsnivå, och inte på den politiska nivån. Därför gör de lokala politiska krafterna nog klokt i att sätta sig ned och diskutera denna vision med de aktiva parterna och tillsammans komma fram till hur man ska påverka Umeå Kommun. För antal ärenden från cykelbaneaktivisterna till Trafikverket eller Länsstyrelsen lär inte minska över tid. Och de år som redan gått visar med tydlighet att intresset kvarstår.

Och sett ur Umeås synvinkel, så är det här inga stora pengar precis. Jämfört med andra samtida satsningar – återigen är det alltså på den politiska nivån det måste ske saker. Cykelaktivisterna kan ju här ta till andra metoder än just administration som kan vara intressanta ur en demokratisk synvinkel: som att ringa runt till politiska partier och spela in samtal, göra intervjuer, lansera en hemsida, stå på Konsum och samla in namn, göra en 3D-modell av sina visioner. Ja, möjligheterna är ju oändliga för en rörelse som i åratal samlat ihop kunskap. Vi får se vad de hittar på. Själv är jag ju SEKOit och kommer tjata om tåg. Men jag hoppas vi tillsammans kan enas om tanken om en hållbar skärgård och trafiklösningar som kan tillåta våra orters befolkningsökning (och satsningar på hamn och industri) helt enkelt.

Förövrigt tycker jag det är bra att länsstyrelsen nu behandlar om man skall få framföra vattenskoter eller ej i deltat. Självfallet är jag på Länsstyrelsens linje i detta och är för ett förbud i frågan, möjligt kan jag gå med på den dispens, som fanns förut – att vattenskotrar får föras förbi området. Men helt ärligt, vattenskotrar har inget i naturreservat att göra. Deltat är ingen lekplats. Då föredrar jag cyklar alla dagar. Vi ska inte förstöra vårt helt nya naturreservat med massa snorungar som vill busköra. Det är min åsikt i frågan.