Olycklig avverkning i Obbola från SCAs sida

Det har nått Obbolaborna en nyhet som nog kan kännas ganska dyster. SCA har avverkningsanmält skogen mellan Södra Obbolavägen och badplatsen/gästhamnen i Byviken. Sammanlagt rör det sig om sju hektar variationsrik, naturligt föryngrad skog som ramat in gästhamn, tennisbana, badplats, gästhamn och fik – samt boendehus och Handelsträdgården i Obbola.  Ett hus får finna sig att helt enkelt stå på ett kalhygge framöver.

Hurvida detta är en nyckelbiotop står idag inte klarlagt men gammal skog tenderar att ha höga naturvärden som kan vara värda att spara på, i synnerhet i närheten av bebyggelse då skogen också står för rekreation i form av svamp- och bärplockning, promenader och ridturer.

Skogsstyrelsen som strävar efter att behålla just sådan här skog, istället för artificiella parker, i närheten av bebyggelse sägs ha blivit kontaktade i ärendet.

Personligen tycker jag skogsavverkning så pass nära bebyggelse och samhälle bör konsekvensanalyseras. I det här fallet så kan avverkningen påverka t.e.x. gäster till fik, tennisbana och gästhamn, badplats och Handelsträdgården. I synnerhet de första sakerna står och faller på en inbjudande miljö, en inramning som är attraktiv, och där har skogen stått länge som en ”mur” från insyn från vägen och övrigt bebyggelse. Men i synnerhet bör det vara givet att få vill fika på ett kalhygge.

Samtidigt har SCA tidigare också gjort kritiserad avverkning i Obbola. Förra året kring fabriksområdet, som tidigare inramades i större grad av buskage och trädbestånd, vilket blev starkt kritiserat från boende i byn. Jag är därför av åsikten att sådant här skall kommuniceras bättre och en dialog inledas. I synnerhet då andra näringar kan ta ekonomisk skada i det här fallet. På det stora hela, även om skogen är avverkningsduglig så rör det sig om småpengar och SCA har sedan tidigare uttryckt en vilja att ge tillbaka till samhället. Att låta skogen stå kvar vore ett tydligt sådant budskap, i paritet med SCA Arena möjligen. Annan skog har i övrigt redan avverkats tidigare i år i centrala Obbola som, även den, flitigt besöktes av hundägare och friluftsfantaster. Man får väl helt enkel hoppas att skogen får stå kvar med hänsyn till närhet till samhälle, karaktär och lokala näringar. Detta är ju dock i slutändan frågan om ett privat företags vilja.

För egen del så har jag lekt i den här skogen, likväl som många andra skogpartier i området som nu avverkats, så för mig personligen känns det här tragiskt såklart. Jag hade hoppats på att sådan fin gammelskog ska få stå kvar orörd för kommande generationer kojbyggare.

Extra trist här, är avverknigen som gjordes vid Fornstigens början, att anmärka. Det var inte alls kul att gå på hyggen som man har haft så mycket historia med.

Rörande gästhamnen så har nu detaljplanen för nya Strömpilen slagits igenom. Det innefattar planerna på en ny gästhamn där nu bryggan ligger. Vi får hoppas att detta blir till just fördel för Obbolas och Holmsunds båtnäring också, då dessa platser är mysigare för båtägare att lägga an vid – och på längre sikt alltså kan stärkas av en sådan satsning. D.v.s. om naturen fortfarande är inbjudande och t.e.x. lokala fik finns att tillgå. Jag hoppas verkligen inte att utvecklingen blir negativ, att färre besöker gästhamnarna – med bra reklam och stöd till lokala näringar kan ju detta såklart dock undvikas. Shoppa kan man göra i stan, grilla och bada kan man göra i Holmsund och Obbola! Strålande besökspaket.

I övrigt noterar jag att avverkningsorder också ligger kring Butberget i Holmsund, som flitigt används av Brukshundsklubbar, Orienteringsklubbar, fågelskådare och till viss mån forntidsintresserade då området innehåller stora mängder fornlämningar. Sedan tidigare har dock ett strandskydd slagits fast som skyddar de mest vitala delarna i området. Det känns betryggande. Området är sedan tidigare fastställt som biotop och allmänintresse, även om nu skogsmaskinerna naggar i kanterna. Strandnära skog är även det någonting som ska finnas för alla. Sedan kan man hålla med om i sakfrågan att avverkning nära samhällen, aldrig, är särskilt vackert. Men här hann, tack och lov, skyddet komma i kraft för de mest vitala delarna.