Jag växte upp i ett demokratiprojekt (studier om kommundelsnämnden)

Förord

Jag har en längre tid försökt gräva i kommundelsnämndens tillkomst och debatterna som ledde till att Holmsund trots kommunsammanslagningen 1974 tills 2014 behöll ett populärt och ökat självbestämmande. Det är en kultur som lever kvar och frodas och är central för att förstå det politiska i Holmsund och i viss mån Obbola.

Inte så få har heller närmat sig mig och uttryckt både vrede och frågor kring varför denna funktion försvann och också påtalat ett återinförande som ”en absolut nödvändighet”. Som vän av lokal demokrati och självbestämmande har jag därför tagit detta på allvar och efterforskat anledningarna till varför de tillkom, men också försökt förstå, varför de avvecklades. Det sistnämnda har jag ingen större klarhet i ännu. Vad jag förstått av Holmsundare, så kom beslutet ”helt från ovan, nästan som en chock”.

Men vi börjar från början. Där har anledningarna varit betydligt klarare, och det råder god forskning och vetenskap i ämnet. Följaktligen så får vi se detta som en studiecirkel.

Genom samtal med bl.a. tidigare Kommundelsnämndsordförande och socialdemokraten Sam Wenngren, numera ledare över PRO i Västerbotten, så hänvisades jag till forskaren Jan Erik Gidlund, en teoretisk expert på området kommunal demokrati och av åtminstone Sam utpekad som ”Mannen bakom kommundelsnämnderna”. Han var också förutom professor en dåtida ledande socialdemokrat.

Tack vare goda vänner inom akademin så leddes jag också till avhandlingen Lokala organ i Norden av Karin Nordam. Länk till denna avhandling. Från sidan 151 behandlas tillkomsten av Kommundelsnämnderna i Umeå och dess verksamhet.

Det är denna avhandling som behandlas nedan och forskningen sträcker sig till 1986.

 

Inledning

Umeås kommundelsnämnder och -råd var unikt i Sverige för sin tid och en spjutspetsforskning, starkt förankrat inom vetenskapen. Umeå Kommun bildade därför den Kommunaldemokratiska Arbetsgruppen.

Den kommer jag forska vidare på. Vad som däremot är fastlagt är den förankring denna grupp hade inom samtliga politiska läger som alla ville se en fördjupad, vitaliserad, demokrati i Umeå men var lite oense om hur detta skulle gå till. Råd? Nämnder? Styrelser? Till sist reddes frågan ut, Nedan kan ni läsa om råden, och kommundelsnämnderna som blev det, enligt forskarna, mest effektiva organet för att vidareutveckla det demokratiska Umeå. Detta ser vi i lagen som kommer 1980.

Syftet med dessa nämnder och råd, hela projektet kring Kommunaldemokratiska Arbetsgruppen, var dock att förbättra och fördjupa den kommunala demokratin.

Detta genom att:

– Öka medborgarnas deltagande i politiska beslut
– Öka rekryteringen till förtroendeposter / politiskt engagemang
– Ökad anpassning av besluten till lokala förutsättningar
– Ökad synlighet, vitalitet och legitimitet för de politiska partierna
– Ökad samverkan mellan de kommunala verksamheterna (bl.a. genom gemensamt utnyttjande av resurserna, förbättra ekonomin)
– Lokala frågor ska behandlas lokalt, centrala frågor ska lyftas till central nivå (Alltså, Umeå)

Noterbart är att Umeå Kommun ej tog till några nya lagar för att få till stånd detta, utan detta drevs igenom av ren ideologisk vilja, från början även med borgerligt stöd. Man dock notera att 1980 så hade demokratiseringen skett så långt så lagen om lokala organ tillkom så detta system backades upp juridiskt. Men vi börjar med råden 1974.

 

 

Råden

Umeå hade redan 1976, två år efter Holmsund ingått i Umeå Kommun, lokala råd över hela kommunen. Och redan 1974 så stod Holmsunds kommundelsråd redo att ta över efter att kommunen avskaffats. Man kan spekulera, med god anledning, att detta var en kompromiss för att Holmsund överhuvudtaget skulle acceptera kommunsammanslagningen: Att få behålla viss lokal makt och självbestämmande i alla lokala frågor. I realiteten en rätt att yttra sig.

Råden behandlade främst mark- och planfrågor, trafik- och vägfrågor, en stor del av det kommunen inte heller kunde behandla – samt lämnade in remisser. Ca 40–80% var just remissvar på Umeå Kommuns olika förslag. Utstickande för Holmsunds/Obbolas råd var också att behandla fritidsfrågor, med tanke på bl.a. den tidigare camping som vi haft i Ljumviken.

Hur pass effektiva var råden då, kontra nämnderna? Ja enligt en undersökning 1979 framgår det att borgerliga politiker ansåg att de i hög grad kunde påverka, men att de socialdemokratiska politikerna (som dominerar helt och hållet Holmsund) ansåg att de kunde påverka lite. Detta avspeglar sig såklart i att Holmsund tidigare varit egen kommun, dominerad av socialdemokrater sedan partiets tillkomst. Man kan anta att råden gav borgerliga lokalpolitiker ”ett andningshål” medans de för socialdemokraterna var en begränsning av den tidigare hegemonin. Helt klart är i alla fall att detta ledde till att lokala socialdemokraterna, under denna period, i Holmsund inte var var helt nöjda med råden.

Här kan man ju också notera att Holmsunds tidigare kommun var, ordentligt, duktiga med att rekrytera till lokala förtroendeposter. Det är rimligt att anta att detta blev svårare också. Inte minst framgår det av litteratur att t.ex. nedläggelsen av Holmsunds byggnadsnämnd möttes av högljudda protester 1974 – och de facto ledde till att ”Holmsundsfrågor” skulle hanteras av Holmsundare (inte minst herr Kriström) även i Byggnadsnämnden i Umeå. Till stor förtret för planerarna och ingenjörerna i Umeå som kallade Holmsunds politiker för ”brädgårdsindianerna” (Detta framgår i boken Ume upp och ned, om den tidigare stadsomvandlingen) som mer än en gång satte sig på tvären.

Dessa råd saknade dock beslutanderätt och budget, vilket föranledde utvecklingen mot, ännu mer, lokalt självbestämmande med de nämnder som kom till enligt lag 1980. Det är rimligt att denna vidare demokratisering vilade i att folkrörelserna i Sverige försvagats, och det behövdes ett motdrag. Samt att råden nu utvärderats och att bristen på egen budget var djupt problematiskt. Detta innebar att Umeå Kommun i ett svep gjorde om alla lokala råd, till kommundelsnämnderna såsom vi kände dem. Med egen budget och beslutanderätt.

 

Holmsund/Obbola kommundelsnämnd – kommunen i kommunen

Holmsund sticker ut här från resten av kommundelsnämnderna då Holmsund från början redan har en egen organisation och förvaltning över egen personal. Den tidigare kommunen visar här ett tecken på att helt enkelt överlevt genom rådet och har en betydligt starkare kommunal karaktär än övriga kommundelsnämnder. Verksamheten förläggs därför i det sedan 2014 nedlagda kommunhuset. Märkt fortfarande just ”kommunhuset” även om någon skojare tagit ned Holmsudns kommundelsnämnds logotyp för ett år sedan.

Holmsund/Obbola kommundelsnämnd blir därför en semi-självständig aktör gentemot Umeå Kommun, med både samverkan och polemik i olika frågor. Här kan själv notera att jag som uppväxt under denna tid, aldrig fann ens en tillstymmelse av känsla till att tillhöra Umeå Kommun, utan man var medborgare i Holmsunds kommun. Flera andra delar denna upplevelse och det märks i synnerhet med den ”kommunala” logotyp som ses överallt i samhället fortfarande – vars fana senast som igår vajade ifrån Omberget – till min stora glädje och stolthet.

I realiteten så var såklart närheten till Umeå Kommun stark, i synnerhet ekonomiskt, men kommundelsnämnden i Holmsund har, sett till dess målsättningar, alltså lyckats i sitt uppdrag att prägla samhället med lokal demokrati och självförvaltning i större grad än de andra sex kommundelsnämnderna under denna tid.

Denna utveckling avspeglar sig också att 1985 så beslutar Umeå Kommun att vidare utöka Holmsund/Obbolas självbestämmande. Detta innefattar också ett större budgetansvar.

Holmsund/Obbola blir alltså i realiteten spjutspetsen i demokratiseringen i Sverige för dessa lokala organ och från 1985 till 1988 handlägger Holmsund/Obbolas kommundelsnämnd bl.a. följande:
– Vägar och gator
– Fastigheterna
– Parker
– Barn och handikappomsorgen
– Äldreomsorgen
– Sociala institutionerna
– Biblioteken
– Kulturverksamheten

Denna kommundelsnämnd innefattar vidare 11 st. ledamöter, från de olika partierna. Bland annat goda vänner till mig och min familj (både min far och mor satt för V i kommundelsnämnden)

Vi som var med under denna period kan intyga, som sagt, att vi uppfattade det som att vi växte upp i egen kommun (det kan man också hävda, demokratimässigt, men med gemensamma resurser med Umeå för att få en stark välfärd – win win för alla). Demokratin kändes faktiskt väldigt nära. Och många idag saknar att ”kunna ta upp frågor direkt med folk” (ironiskt nog kan man tillägga, på typ konsum eller när jag är ute med hunden, vilket pekar på att det går att vara väldigt lokal fortfarande, men utan makt och lagstadgad insyn eller för den delen demokratiskt förankrat i debatt med andra partier)

Här kan man också notera att ungefär hälften av de lokala politikerna inte heller hade andra uppdrag än just i nämnden. Man kan alltså, beroende på hur man ser det, prata om en politik mycket nära medborgarna av medborgarna (men för partierna kanske en besvikelse i att de inte ville ta mer centrala uppdrag, även om detta också skedde)

 

Problem

Däremot kan man notera flera politiska problem. Bland annat kan inte medborgarna närvara på de möten kommundelsnämnden har, då det är en nämnd och därför inte omfattas av samma krav som t.ex. ett kommunfullmäktige. Det skapar avstånd. Däremot verkar föreningslivet i just kommundelsnämnderna i Umeå varit flitiga i att initiera frågor som behandlas i nämnden. Kollektiva krav tas alltså i regel upp. Annars tar medborgarna främst del av beslutandeprotokoll. Vilket på sikt så som det kan argumenteras för, leder till att politiken blir mindre relevant och motverkar de övergripande målen för kommundelsnämnderna: att vitalisera den kommunala demokratin. Och viktigt i skrivningen är också följande ”Även mellan valen”. Det är värt här att påpeka att Rådet däremot var helt öppet för medborgarna.

Sammantaget pekar dock forskningen på att kommundelsnämnderna, ökade, participationen från medborgarna. Även den del som i övrigt var ointresserad av politik. Och följdaktigen också, stärkte demokratin mellan valen.

De främsta handlingarna som behandlas är dock från Umeå kommun eller andra kommunala instanser som det skall lämnas remissförslag på. Vilket i sig är helt naturligt och betydligt mer organiserat än dagens system, som hänger på att lokala politiker på egen hand har så pass bra kontakter och nätverk att lokala frågor kan snappas upp.

Slutligen kan man konstatera att enligt forskningen från 1986 så stärkte kommundelsnämnden rekrytering till politiska partier, legitimiteten för den politik som fördes och ökade transparensen, förståelsen och informationen mellan folkvalda och medborgare. Under 90-talet kan man dock notera att kommundelsnämnderna tappar i förtroende, makt och relevans. Detta måste man förstå för att kunna acceptera att de kunde läggas ned utan i princip ramaskri, även om de också lades ned utan vidare debatt.

Politiskt kan man notera att de borgerliga partierna gått från att stödja denna demokratisering på 70-talet till att förorda att de ska läggas ned, förutom centerpartiet som fortfarande idag vill återinföra dem. Socialdemokraterna å sin sida var splittrade i frågan och Vänsterpartiet för en nedläggning av nämnden. Det hela landar helt enkelt i vilka som hade aktiva partiavdelningar eller inte. Centerpartiet driver från ur ideologisk hänsyn. Men ur t.e.x. moderat synvinkel var det nog, mycket, tacksamt att så starkt socialdemokratiskt fäste som Holmsund tappade ett lokalt organ som stärkte socialdemokratins legitimitet och synlighet.

 

Men. Ur politisk och kulturell synvinkel;

Detta är bakgrunden till Holmsund/Obbolas starka känsla för lokala beslut och lokal förankring. Det är anledningen till varför jag idag tar emot politiska ärenden på konsum – vilket är helt naturligt för flera i befolkningen – och varför Umeå Kommun har så svårt att begripa hur pass känsligt många frågor är. Det är i sig inte konstigt. Holmsund/Obbola är ingen ”förort till Umeå” det är fortfarande idag en de facto kommun i känslolivet för en stor del av befolkningen, dock utan beslutanderätt, budget, kommunhus eller ledamöter sedan 2014. Och detta är helt och hållet kopplat till att Holmsund så pass nära i tid som till 90-talet var ett relativt unikt lokaldemokratiskt försök, en kommun i kommunen.

Detta måste Umeå Kommun förstå.

 

Slut på studiecirkel ett. Ni får gärna delta genom att själva skriva kommentarer på avhandlingen.

 

Det teoretiska ramverket bakom kommundelsnämnderna kommer jag återkomma till. Här kommer Jan Erik Gidlunds kommunala teorier och demokratiprojekt analyseras.

Slutligen hoppas jag ta reda på varför de avskaffades och vad som hände och resultatet av detta demokratiförsök. Detta är hyfsat färskt och inte helt okontroversiellt. Men vi måste få svar på frågan. Mig veterligen har inte ens en analys gjorts ännu av kommundelsnämnderna. Ingen forskning eller empiri har framkommit till varför detta demokratiprojekt las ned mer än ”tidsandan”

Det är, för en demokrat, en helt ovidkommande argumentation. Samtiden visar med all tydlighet, att demokratin måste återerövras och utvecklas. Så denna del, kommer bli ytterst intressant.

Tills vidare.

Låt Holmsunds fana vaja vidare på Omberget.