Antiliberalerna

Det är så man håller sig för pannan när man läser Peder Westbergs blogginlägg om mer professionalistisk styrning i politiken.

Från liberalernas motion går t.e.x. att läsa
”Ledamöterna ska föreslås av affärsmässiga kriterier och således inte efter politiska maktförhållanden. Styrelseledamöter ska ha dokumenterad erfarenhet av bolagsstyrning och kan rekryteras även bland personer som inte är bosatta i kommunen.”

Vad man bör veta här är såklart att bolagslagar, kapitalregler i stort och ”affärsmässighet” är alltihop politik och då i synnerhet alla delar som rör juridik. Följdaktigen kan man inte tillsätta en bolagsstyrelse av något format som inte är styrd av just politiska maktförhållanden. Det kan gälla hemma eller i EU, som har en mängd överstatliga lagar som vi i arbetarrörelsen stör oss på.

Dessa förhållanden i ekonomin, inte minst avkastningskraven, har sedan 90-talet just dominerats av just Liberalernas idéer varav motionen bör läsas korrekt från början, på svenska helt enkelt. Det vill säga att man bör bara tillsätta personer som okritiskt är liberaler och håller med om denna juridiska utveckling och ram. Att man helt enkelt köper världsbilden. Det är alltså en extremistiskt tillspetsning av lagen som Liberalerna här vill få till, trots att den går deras ärenden. En liknelse till löntagarfonderna kan man ju faktiskt dra i sammanhanget, där borgerligeheten började begripa det här med hur politik och lag hör ihop.

Lagarna är således själva kärnan i parlamentarisk politik, det är just denna vetskap som också stärkte den reformistiska socialdemokratiska rörelsen och undergrävde kommunisterna. Visste man att man med majoriteten kunde påverka lagarna så kan man också förändra och rucka på klassamhället. Detta är något som Svenskt Näringsliv fått känna på när de strulat i avtalsförhandlingarna med facket. ”Det revolutionära” blev för arbetarrörelsen att just ta kommandot över lagtexten genom sin folkmajoritet, precis som liberalerna (inom allianspartierna och även i viss mån inom modern socialdemokrati) gjort de senaste 30 åren i postmodernismens virrvarr av halvsanningar och fejknyheter. TIll OECDs stora förtret som förstått detta misstag idag.

Allt detta vet nog Peder och jag kan inte anta att han och andra är så blåögda att de inte förstår att det här är, i spjutspetsen, just politik det handlar om. Att försöka påskina annat är bara ohederligt. I fallet med det ”markadsmässiga” gällande bostadspolitiken (Nyspråk för lagar som tillkommit 2011 under Alliansens, medvetna, strategier) så är det juridik som utan tvekan går att riva upp med en parlamentarisk majoritet bakom sig. Precis som vi i S gjorde med Lex Laval nyligen. Det föreligger, ingen som helst, anledning att teknokratiskt undergräva de demokratiska instutionerna i vårt samhälle bara för att de inte är ”marknadsmässiga”. För att komma från en liberal så är det en anmärkningsvärt, antiliberalt, synsätt men då har också husguden TImbro börjat nysta i hur man ska avskaffa demokratin också.

Det demokratisa står över det juridiska, det är en av grundförutsättningarna i ett rättstat. Den teknokratiska utveckligen som nu öppet förordas av en s.k. ”liberal” politiker får nog det att vridas och vändas i många frisinnades gravar den här veckan – som mycket väl visste – en sedan länge känd sanning. Lagarna bestäms av de som har makten. Och skall vi fördela makten på några få, eller på majoriteten av befolkningen? Att lägga en sådan här motion pekar tydligt ut en världsbild vi inte sett sedan liberalernas gamla motståndare, de konservativa, satt med bläckpennan vid lagböckerna och försökte skydda sina privilegier. TIll sist fick vi dock en svensk modell som skulle garantera arbetarnas, folkets, inflytande både på företag och samhällen. Alltså det som Peder här vill avskaffa.

Dessutom är det, förvånande med denna panikreaktion då det i detta fall just gått precis som de liberala och moderata lagstiftarna ville d.v.s. att kommunala bolag och gemensamma resurser ska konkurrera med privata aktörer efter avkastningskrav och vinstmaximering. Lagarna ser ju rimligen ut att fungera som makthavarna 2011 velat, så vad är det Peder är så rädd för? Att vanligt folk, demokratins själva grund, ska sitta i maktens korridorer?

Well. Det har vi gjort sedan 1921 och det har tagit oss till världens kanske mest utvecklade demokrati och ekonomiskt föregångsland. Teknokrati däremot, finns det ingen empiri för, någonstans, i världshistorien har slutat på något bra sätt. Det tenderar att slå över i diktatur, och följdaktigen, revolt. En demokrat slår följdaktigen fast att skydda alla former av folkligt inflytande i samhället, inte för att det är mest ekonomiskt effektivt (vilket alltid är en farlig väg att gå), utan för att det garanterar en stabilitet mellan politiska och sociala krafter och den demokratiska ordningen. Något som liberaler förut åtminstone tendera att hålla heligt för att undvika öppna klasskonflikter.

Så i sammanhanget kan man inte påstå annat än att det verkar som att Timbros antidemokratiska antiliberala skåpmat från 1910-talet, uppfräschat från en högerextremistisk ideolog, börjat smyga sig in i kommunpolitiken. Då bör man dock veta som liberal, att vi arbetarrörelsen också kan leka tidigt 1900-tal om det skulle behövas. Med tanke på att Sverige idag är det land i OECD där klassklyftorna ökat mest så ber jag folk verkligen överväga om det är den väg man vill fortsätta gå.