Holmsund och miljömålen

Idag tar kommunfullmäktige Umeås miljömål fram till 2040. En stor majoritet av partierna sluter upp bakom ett gemensamt förslag.

För Holmsunds del så kommer åtgärderna komma senare än cityområdet som också står för majoriteten av utsläpp med mera. Idag tas dock bara miljömålen och senare kommer åtgärdsprogrammen.

Det sagt tåls det redan nu börja tänkas på miljömål, åtgärder och problem för Holmsunds del.

Här kan jag, och flera med mig, identifiera några tydliga problem:

– Transporterna till och från Umeå är avgörande för att få ned utsläppen. Idag är normen runt 2 bilar per hushåll. Här måste ökad kollektivtrafik, GC-väg till Umeå och pendeltåg sättas in i sin rätta kontext. Särskilt viktigt här är sträckan mellan NUS/UMU och Holmsund och flygplatsen (idag åker bara bussar från Obbola förbi flygplatsen)

– Transporterna inom Holmsund sker idag också med bil för alla utanför konsumfyrkanten. Här måste man ta fram olika smarta och smidiga sätt för holmsundsbor att ta sig till centrumområdet, kommande resecentrum, skolor med mera genom cykel- och gångtrafik. Detta är kritiskt för att befolkningen kommer att öka i Holmsund vilket på sikt kan leda till infrastrukturellt kaos i samhällets kärna med buller, avgaser och utsläpp.

– Holmsund är och förblir främst en industriell och logistisk nod för Västerbotten. Detta innebär att vi säkerställer att hamnar, industrier, lager, färjetrafik med mera sker på så miljövänligt sätt som möjligt.

– En utbyggd kollektivtrafik mot nya bostadsområden i södra Obbola, Holmsund och Ön är viktigt för att fånga upp delar av vårt område som fortfarande inte har naturliga kopplingar mot kollektivtrafiken.

– Möjligheten för återbruk, hyra fritidsprylar och den cirkulära ekonomin kan inte bara ske i Umeå stad utan också ha naturliga uppsamlingsplatser, forum och lokaler även i kommundelarna.

– En utbyggd återvinningsstation med mer tillgängliga öppentider.

Det är några av de strukturella saker vi kan åtgärda för att lösa stora delar av Holmsunds miljömål utan att börja peta på individuella konsumtionsmönster.