Köttproduktionen och viruset

Biologen Robert Wallace som författat bland annat boken ”Big Farms Make Big flu” har fångat mitt intresse det senaste dygnet. Hans kritik baserar sig i huvudsak, som biolog, att undersöka hur dagens djurhållning och köttproduktion påverkar framkomsten av epidemier och pandemier. Hans slutsatser är att vi överlag har industrialiserat framkomsten av dödliga virus (eftersom vi industraliserat köttproduktionen) och det är också därför vi i allt snabbare takt möts av sjukdomar som ett konkret hot mot samhället och att så länge som småbruk sätts ur spel för enorma centraliserade slakterier så kommer dessa, via vårt globaliserade samhälle, fortsätta vara ett hot mot mänskligheten.Ett talande exempel är att när ett dödligt virus drabbar ett modernt slakteri (det händer tydligen lite nu och då)  så slaktar man också de djur som byggt upp immunitet, det betyder att de inte får någon avkomma, vilket konstant undergräver djurs förmåga att skydda sig själva. Sätter sig ett virus i systemet så finns det inga naturliga gränser, som småskaliga bondgårdar kan vara både genom geografi och att djur utsätts för yttre faktorer och en levande omvärld.

Boken som är från 2016 har tyvärr ej översatts ännu till svenska, och den kan både vara svår och dyr att få tag på. Dock så är hans föreläsning på Drake University av relativt bra kvalitet och ger en bra introduktion till hans bok och de centrala slutsatserna.

Även om Covid-19 kan sägas ha sitt ursprung i icke-industriell tillverkning av kött, från en s.k. ”exotic market”  så är det värt att poängtera att det har att göra med att större och större jordbruk växer fram i Kina,  så har han onekligen sina poänger och han har själv framlagt sina åsikter om det aktuella hotet här.

Två direkta funderingar får man när man lyssnar på Wallace.

Den första är i vilken mån skapandet av nya tekniker, som odlandet av kött, kommer eventuellt vara en väg som är säkrare för mänskligheten att fortsätta konsumera kött på. Framtagandet av kött idag är en besvärlig process och en av grunderna till varför skeendet Wallace beskriver har den logik den har med enorma hangarer (inte i Sverige lika mycket som utomlands) av djur som har noll och inget skydd mot virus, och dessutom, är virusfabriker.

Utöver det finns det en tydlig koppling mot klimatkrisen också då majoriteten av jordens odlingsbara ytor är just framtagna för att ta fram livsmedel för djur som sedan ska slaktas.Vilket också har en sidoeffekt i att det gör oss ineffektiva att förse människor med spannmål. Det är också en otroligt energikrävande process jämfört med odling av kött, bökigare och mer besvärligare. Köttproduktionen idag är därför en av de största klimatskurkarna vi känner till. Genom modern teknik så slipper vi alla dessutom bli veganer, vilket vore det rationella – om än tråkiga – valet om vi bara lät detta fortgå för alltid.

Det andra är att Wallace perspektiv aktualiserar debatten om att hela landet skall leva eftersom han är notoriskt kritisk till att köttproduktion skall centraliseras till enorma slakterier som kräver enorma landareal koncentrerade till några få företag där allt från etik och moral rörande djurens väl och ve till arbetarnas situation är under all kritik. Ur medicinsk synvinkel är många mindre producenter betydligt rimligare och säkrare.

När jag funderar på detta så blir det ganska klart att köttprodukter, om de överlever normförskjutningen, som bäst kan finnas i två kategorier; dyrt lyxkött och framodlat folkkött.

Nu är svensk djurskyddslagstiftning en av världens bättre, oavsett även att även den har sina brister. Det kan vi inte sticka under stol med. Det fråntar dock inte faktumet att vad som händer på andra sidan världen påverkar oss. Robert Wallace hjälper oss alltså främst med att förstå att majoriteten av världens produktion av bland annat kyckling är, konstant, ett hot om nya dödliga virus. Lika industriellt som det kommer ut kycklingklubbor ur fabriken, kommer också med jämna mellanrum dödliga virus. Och att företagen tar en medveten risk med detta för att hålla kostnaderna nere och inkomsterna uppe.

Som enskild konsument i Sverige finns det därför några val man kan göra. Man kan bli vegan (de enda som kan ha ”vad var det vi sa” attityden i dessa tider), men man kan också säkerställa sig själv om att bara konsumera varor som har god kännedom om och är aktiva lokalt (t.ex. din lokala bonde eller väl valda produkter i mataffären) eller att man helt enkelt gör som undertecknad, ser till att ha en välfylld frys med vilt om man nu ska äta kött. Precis som när man väljer norrmejerier före det nu framförallt tyskägda Arla och så mycket som rör det vardagliga landar det på, helt otillfredsställande och inte så effektiva, konsumentmakten.

Pandemin lär i slutändan, i den politiska debatten, förstärka debatten om hur köttkonsumtionen ska se ut och under vilka regler vi skall acceptera den i bland annat våra offentliga skolor och sjukhus. Det vore onekligen en dödlig ironi om det är så att t.ex. sjukhus köper in kött från aktörer som de facto driver fram de allt mer återkommande virusattackerna mot mänskligheten. Eftersom köttproduktion överlag är, alltid, källan för dödliga virus så kan vi förvänta oss att denna debatt kommer bli hetare och hetare av både klimatskäl och nu, uppenbara, medicinska anledningar.Diskussionen om ”Köttskam” är knappast över.

Min förhoppning är såklart också att vi skyndar på den tekniska utvecklingen, och politiskt inser att detta dödläge kan brytas,  och också tänker om rörande vikten som mindre jordbruk och ett mer levande – spritt – samhälle  har för en biologisk balans. För oavsett vad, kan man inte heller ta bort urbaniseringen som en del i maskineriet som nu gör att Covid 19 sveper över världen. Våra framtida samhällen kan mycket väl behöva organiseras på annorlunda sätt än att vi alla ska trängas.

Wallace väcker många frågor och han kommer med ett perspektiv som hjälper oss alla utveckla våra kunskaper i det här ämnet. Där undertecknad, knappast, kan kallas expert.