Recension av Holmsundsbor av K-O Johansson + övriga notiser

I går så var då den stora dagen då den gamle riksdagsmannen Kurt Ove Johansson (S) släppte sin bok Holmsundsbor om hans barndom och ungdom i Holmsunds 50- och 60-tal. Innan jag kommer beröra bokens charmanta kvaliteter så bör det noteras att denna bok utgör tillsammans med Holmsunds Köping (Oskar Kriström, 1957), Gamla Holmsund – Människor och Miljöer (Maj Britt Hedlund, 2006) en ypperlig triologi av folkupplaga av Holmsunds historia.

Lägger man därtill de akademiska verken Den skötsamme arbetaren (Ronny Ambjörnsson, 2001), Märkpojkarna som tog makten (Karin Nordberg, 1987) , Askungen i Holmsund (Karin Nordberg, 1988) och Sågarnas Sång (Alf Arvidsson, 1995) så har man en ypperligt god grund att stå på i Holmsunds historieskrivning och samhälle fram till 50-talet som täcker in allt från arbetarrörelsen, till musik, nykterhetsrörelsen, teater, näringsliv och musikrörelsen.

Ytterst få böcker har dock kommit ut om Holmsund som berör 50-talet och framåt vilket Kurt Ove Johanssons är den ena, den andra är den akademiska avhandlingen Musik, Ritual och Plats – Lokal tillhörighet i Holmsund under 1980-talet (Alf Arvidsson, 2016) och därför bör man poängtera direkt att detta är den första boken som skrivs om Holmsund efter kriget i bredare format, alltså om människorna i stort och samhället med bredare ansats.

Holmsunds historia under sent 60-tal och kommundelsåren 1974 – 2014 fortsatt oskrivna blad. Någon bör kliva fram och göra en insats, åtminstone fram till 80-talet. Vem denna någon är låter jag vara osagt just nu. Även om jag har mina önskemål.

Således har jag redan presenterat bokens första fördel. Den ger en fortsättning på Holmsunds historieskrivning. Och ett stort tack skall inte bara riktas till K-O för sin litterära insats utan också till Bernt Boström som för flera månader sedan påbörjade arbetet med att samla in intresserade för att denna bok skulle komma till. Bland annat antog Holmsunds Socialdemokratiska Förening en lista med förtidsbokningar och utlovade inköp av boken när den skulle komma, något jag vet också att att andra föreningar i skärgården gjort vilket är mycket glädjande. Vårt gemensamma intresse gjorde således K-Os insatser möjliga.

Till själva recensionen

Holmsundsbor blev för egen del en bladvändare och sedan jag plockat upp den igår har jag hunnit läsa ut den en gång och försöker nu samla ihop mina intryck av den. Det första jag bör lyfta fram är med den humor, dialekt och mänskliga ton som K-O beskriver de många, många, karaktärer som träder fram i boken. Vid både en och två gånger lockas man till skratt och desto fler gånger till ganska stort leende. Holmsund har, och fortsätter skapa, genuina original som på många sätt förgyller samhället.

Bokens kvaliteter tar dock inte slut i en lång lista spännande och intressanta människoöden utan den berikar också med andra kvaliteter. För alla som jag som vuxit upp i ett Holmsund-Obbola präglad av avindustralisering, centralisering och modernisering så tränger sig också ett mer levande Holmsund fram med helt andra smaker, dofter och värme. Den ger en inblick i delvis ett fattigare, farligare och ruffigare samhälle men också ett med kanske större självförtroende, mänsklig värme och gemenskap. Folklivet träder fram mellan biografer, affärer, kiosker, ölhak och den levande hamnverksamheten och sågverken.

Några saker hänger dock med från tidigare böcker om Holmsund, holmsundsdrag, om man så vill. Den starka avdelningen mellan ”stalinister” och Socialdemokrater – och de ytterst få borgarna (”manschettproletärerna) och dess inbördes uppgörelser. Den starka lokalpatriotismen, om än internt rigoröst uppdelat mellan Djupvik, Sandvik och Holmsund (för att inte tala om Obbola). Närheten till havet, fisket och Finland. De starka folkrörelserna, om än vid denna tidpunkt har den tidigare starka Nykterhetsrörelsen, verkat dragit sig tillbaka. De olika församlingarna (som än idag fortsätter sin verksamhet och teologiska debacel). Boken ger också ett mer levande intryck av områydet kring Himmelska Fridens Torg före det byggdes och det dåvarande centrum som funnits i både Djupvik och nere på byn (nuvarande coop). Den rödaste tråden genom Holmsund är och förblir dock vår självsäkerhet och kaxighet, vida omvittnad fortfarande idag i viss mån (Jag minns själv en klassåterträff där detta drag framkom med stor kraft i centrala Umeå bara för något år sedan) och som alltid i viss mån alltid haft ett litet hånflin mot det mer ordentliga och präktiga Umeå.

Boken största behållning är dock de återkommande personligheter som presenteras och människoöden. Man undrar, som författaren, vad vissa av dessa människor kunnat bli under en annan kontext då flera av dem också skildras som skoningslösa offer för det dåtida klassamhällets framfart. Samtidigt saknas inte värme i varenda historia och K-O gör tydligt i att han ej velat sårat någon efterlevande eller anhörig i sitt förord. Jag tycker han förtjänstfullt också i alla situationer lyfter fram den mänskliga, varma och intelligenta i alla de karaktärer han skildrar. Trots att boken inte på något sätt berör det mer ”officiella” Holmsunds Köpings historia med kommunala beslut, nämndsverksamheter och t.ex. hur hela moderniseringen av Holmsund skedde på 60-talet så träder det mellan karaktärerna fram ett samhälle. Den offentliga historien får någon annan skriva. K-Os insatser blir att se den enskilda människan; sågverksarbetaren, sjåaren, springpojken, kioskägaren, lokalpolisen. Det är, trots detta hål i den mer offentliga historieskrivningen, en ypperlig insats Kurt Ove Johanssons bidrar med och det är en bok som alla kan läsa och finna poänger och rolig kuriosa i. Ytterst lämplig för en kopp kaffe på verandan eller ute i stugan.

Helt klart rekommenderas den.Ett mycket varmt bidrag till Holmsunds historia.

Vill ni köpa boken kan ni vända er till Bernt Boström:
Mail: [email protected]
Mobil 070-5279350

Övriga notiser:

I fredags var det 75 års firandet av Norges befrielse. Dagen till ära skrev jag en krönika om Västerbottens partisaner.
Holmsunds Socialdemokratiska Förening fortsätter arbeta för en lokalpolis, senast på P4 Västerbotten 1:17:35 in deltar jag som ordförande. På vår facebook hittar ni mer saker som händer bland annat tal och annat från första maj samt vår första maj tidning som spridits i 3 000 ex. Vi för också kontakt i dag med andra S-föreningar som slåss för bland annat behålla äldreboenden i kommunal regi.
Min senaste krönika i Folkbladet om Ernst Wigforss och krisen har jag fått en hel del positiv respons på och kan läsas här.