Framtidens spelplan: de tre positionerna (updt: 9/7)

I dagarna skrev jag färdigt den sista krönikan på Folkbladet. Här hittar ni arkivet.
I mina texter har jag på bästa sätt försökt koncentrera mig på att presentera olika sammanlänkande kriser vi ställs inför.

1. Klimatkrisen
2. Ekonomisk kris
3. Strukturomvandling
4. Pandemin/Katastrofer
5. Demokratins kris

Till dessa bör läggas till frågor som helt enkelt skapas av detta förhållande. Som migration, statens roll, försvagad internationalism med mera.
Jag har även berört detta på denna blogg ett antal gånger.

I dag tänkte jag skriva om något annat. Nämligen framtiden.

Framtiden är otänkbar

Detta är en av de vanligaste känslorna som finns i dagens samhälle. Vi lever i en tid där ideologier, partier och rörelser inte förmår att bygga något längre. Där vi står stilla. Vi har uppnått en era av ett ständigt, ohållbart status quo, och ställda mot hot mot vår själva existens så förmår vi inte knappt agera känslomässigt på det hela. Vi sorterar in allt under vår ekonomiska och sociala regim. Som bäst gör vi alla frågor till individuella trauman att behandla där vår logik är att antingen bygga vårt varumärke på vår förmenta ”godhet” eller helt enkelt uppslukas av depressioner och självskadebeteenden. Urbanisering, atomisering, förfrämligande gentemot varandra. Många vittnar om att man saknar sammanhang, berättelse, visioner. Faktiskt oavsett vad man pratar om.

Det är en känsla av cynism som spridit sig i hela samhället och som eldas på av känslan att hela tiden stirra mot kriser och hot. Systemet känns som palliativ vård som bäst. Alla mätningar pekar på att medborgarna i Sverige ser negativt på utvecklingen, faktiskt oavsett hur den utspelar sig. Samtidigt pekar alla mätningar på en enorm teknisk och social utveckling i rekordtakt. Man kan säga att vi i dag befinner oss i limbo. Ett interregnum. Vi väntar på något nytt att formera sig som kan ta människan och samhället från den nuvarande situationen.Utvecklingen rusar fram och mänskliga samhället och dess förmåga att organisera samhället har förstelnat.

Ur denna situation har det uppkommit tre inriktningar. Tre aktörer som vågar tänka förbi horisonten. Som kan erbjuda en ny politisk spelplan.

Diktatur: Kampen för status quo

Det nuvarande samhället är på många sätt ohållbart. Detta förhindrar inte att det finns krafter som kommer göra allt vad de kan för att behålla den nuvarande ordningen. Här måste man studera vilket land i dag som har kommit längst tekniskt och ekonomiskt för att utsortera varifrån den neokonservativa kampen kommer ta spjärn. Det moderna Kina är utan tvekan därför modellen som denna strid kommer formera sig omkring. Där samlar sig en ny ideologi baserad på 1900-talets värsta sidor: kommunistisk diktatur, rovkapitalism och ultranationalism i en enpartistat. Där utvecklas också de tekniska möjligheterna för staten att övervaka och kontrollera medborgarna till den grad att man skulle kunna kombinera tillväxt inom systemet några decennier till genom att applicera ett skoningslöst krig mot demokratiska friheter och rättigheter samtidigt som man bygger upp till exempel det sociala kreditsystemet. Det här lägret kommer vara det naturliga valet för s.k. klimatförnekare.

Alla, från Elon Musk till Vladmir Putin och Donald Trump sneglar på Kina som framtidsmodellen som gör de gamla ideologiska modellerna helt överflödiga. Det är i dagsläget också den starkaste realpolitiska framtidsscenariot.

Kina har redan i dag börjat samla stora delar av världen kring sin modell och ökar sin påverkansgrad för varje investering som kommunistpartiet gör. De flesta länder som saknar demokratiska traditioner kollar redan på Kina som modell för att hantera framtidsfrågorna. Kinas lösning är enkel på dessa kriser: med tillräckligt mycket kontroll och repression så kan man ”upprätthålla” status quo. Åtminstone tillräckligt länge för att skydda samhällseliten från dess konsekvenser. Min personliga åsikt är att detta är den mest dystopiska framtidsmodellen människan kan möta. mMänniskans värsta sidor och erfarenheter kommer styra samhällsutvecklingen.

Den gröna diktaturen

En möjlig utveckling är också såklart att det etablerar sig auktoritära regimer på ekologisk grund. Dessa kan utgå från den kinesiska modellen i stort men t.ex. handla om att etablera en teknokrati av forskare som styr samhället och där medborgare, beroende på social index eller klasstillhörighet, tilldelas olika utsläppsrätter eller rätt till konsumtion och så vidare. Alltså en kombination av Green New Deal-politik och modern auktoritär regim. Ingen rörelse, mig veterligen, förespråkar detta i dagsläget då detta också innebär ett stort uppbrott mot kapitalismen. Man kan dock, hävda, att det finns vissa teknokratiska strömningar i den moderna unga miljörörelsen ”låt forskarna styra”. Eller att en sådan regim skulle kunna etablera sig som dialektiskt resultat av konflikten mellan den kinesiska modellen och väst. Mest framträdande röst för en form av grön diktatur är Andreas Malm med sin ekologiska leninism som har företrädare inom vänsterpartiet. Även om han själv hävdar att den befinner sig på den demokratiska skalan så gör jag själv bedömningen att leninismen per se innebär avskaffandet av demokratiska styrsystem. Hans idéer präglas i stort av att andra former av klimataktiviteter är för ineffektiva, långsamma och att en stark stat behövs för att t.ex. lägga ned klimatskadliga företag etc. .

Demokrati: Radikal reformism

Om Kina baserar sin ideologi på stora delar av 1900-talets värsta erfarenheter så baserar sig Green New Deal, GND, på dess optimistiska inslag. Demokrati, social rättvisa, vetenskap, upplysning, transparens och ekologi. Green New Deal är i dagsläget den enda inriktning där dessa beståndsdelar överlever när vi möter framtiden och därför i särklass den mest optimistiska. Ändå saknar den stöd i världens ekonomiska och sociala politiska värld, då den hotar kortsiktiga vinstintressen, men pratar om långsiktiga. Green New Deal innebär dessutom en jobbigare omställning för människan och ekonomin än den nuvarande hegemonen Kinas modell. Även om man på sikt tjänar mer och skapar en bättre värld så kräver GND uppoffringar och stora statliga satsningar för att genomföras. Men i dess blick finns en framtida väg för mänskligheten som pekar mer mot utopi än dystopi. Här samlas optimisterna som fortfarande tror på 1900-talets löften om jämlikhet, broderskap och solidaritet. Den mest långtgående idén, som bara tar sin början i Green New Deal, men som siktar på en reel utopi på teknologisk grund, den helautomatiserade lyxkommunismen, tar också sitt avstamp härifrån istället för t.ex. den ekologiska leninismen.

Kritiken mot GND kan ta sig lustiga former. Som att detta innebär oacceptabel kontroll över den fria marknaden. Då bör man jämföra med den kinesiska modellen där ett kommunistparti sitter i bolagsstyrelsen och rigoröst kontrollerar allt som sker – och följaktligen också kvartalsrapport för kvartalsrapport äter upp världsmarknaden. En mer djupgående kritik är dock att det ”redan är försent” med en GND och att tiden det kommer ta för att bygga upp opinionen för att driva igenom en global GND kommer ta för lång tid. Det är allvarligare kritik som man bör ta till sig. Skall GND lyckas så måste politiken och näringslivet enas. Det är inte omöjligt att länder som redan kommit långt i sina demokratiska kulturer och ekonomier kan satsa på en GND som en framtidsmodell. Hit räknas Sverige och det är också här jag har mina sympatier för en framtidsmodell. Även om inget av dagens politiska partier är mogna, eller modiga, nog för en Green New Deal i dagsläget.

Klimatsocialism?

Många från vänster kritiserar Green New Deal för att den inte går tillräckligt långt, eller snabbt. Eller att den är oförmögen att titta bortom kapitalismen, som FN de facto säger är inkapabel att lösa klimatfrågan. Green New Deal är i sin kärna ett socialdemokratiskt projekt. De ungdomar som samlas i Fridays For Future, eller Extincition Rebellion, strävar således ofta efter en lösning ”bortom” Green New Deal. Men det som enar dem med GND är att det ska ske på demokratisk grund med individuella fri och rättigheter (till skillnad från ekodiktatur). Detta är i dagsläget främst en tendens som vill se något ”bortom kapitalismen” och alltså huvudsakligen en inriktning i frågan. Några konkreta förslag på hur detta skall gå till har dock inte formerats ännu även om det finns regionala intressanta resultat i t.ex. Rojava i Norra Kurdistan som man kan hävda går bortom GND.och således – bortom kapitalismen till något man kan kalla ”klimatsocialism”. Medvetet placerar jag inte den s.k. ekologiska leninismen i denna kategori.

Revolutionärerna: Gasen i botten mot betongväggen

I sken av utmaningarna mot samhället, och känslan av att sitta fast i ett historiskt moment 22, har en tendens vuxit explosionsartat runtomkring i världen. Om Kina samlat på sig 1900-talets mest auktoritära sidor, och Green New Deal samlar på sig 1900-talets utopiska arv så har accelerationismen samlat det seklets revolutionära strömningar. Men till skillnad från att kämpa för en ideologi, ett politiskt program eller mot en regim så kämpar man för att det nuvarande systemet skall skyndas på i sina ohållbara processer för att sedan kunna ersättas av något nytt. Man kämpar för kapitalismens kollaps. Och det ska inte förväxlas med de socialistiska idéerna som de facto vill ”vidare” och ”förbi” kapitalism till ett nytt socioekonomiskt stadie. Nej här är tanken att kapitalismen helt enkelt förintas. .

Det är tanken på vad som kommer sedan som spelar roll för inom det här lägret. Här samlas både en vänster och en höger som har olika syn på vad man vill ha efter nuvarande systemets kollaps, men det som enar dem är att båda vill öka hastigheten av systemets inneboende konflikter och paradoxer – man vill se en nihilistisk kapitalism så fort som möjligt göra slut på sig själv (och på miljontals människor som resultat av det). Därefter tar deras egna politiska projekt form, som mutualism i småbyar, en ny människoras eller vad det kan vara.

Här samlas således allt från islamister och nazister till anarkister, socialister och liberaler, och accelerationism är i dag allt ifrån terrornätverk som vill driva på amerikanska inbördeskriget (eller till exempel en klimatomställning influerade av unabombaren) till en konstform och filosofi bland unga radikaler över hela världen som redan när de föddes lämnat 1900-talets ideologier bakom sig. I strömningen samlas i princip alla omstörtande ideér från det föregående seklet: hat mot kapitalismen, raderandet av människovärdet, dödskult, klimatradikalism och allt möjligt. Poängen med inriktningen är att vara radikal och att göra samhället till en exprimentverkstad igen. Om systemet är en bil och framtiden en betongvägg, så trampar de pedalen i botten och skrattar. De vill alla olika saker, men det är en senare fråga.

Till strömningen samlas också såklart preppers och andra som ser en ”ny chans” i en postkapitalistisk värld, till exempel radikala klimatanhängare s.k. primitivister.

Vad som enar dem är att de ser sig som realister och att kapitalismen kommer ersättas av ett nytt socialt och ekonomiskt system som vi i dag skulle kalla dystopi. Och de är helt okej med det. Om de som tror på en framtid likt Star Trek samlas i Green New Deal så är det här samlingsplatsen för de som ser framför sig Elysium, The Matrix och Falloutserien. Vänstern respektive högern inom strömningen som i rekordfart tar sig över världen, inte minst genom stark symbolik som till exempel genom The Joker, ser bara skillnader i vad för system som etablerar sig efter kapitalismen; till exempel skulle en form av ”urkommunism” kunna återkomma om världen regresserar till stenåldern. Samtidigt hyllar högern tanken till exempel på transhumanism och att helt enkelt ”bygga bort” mänsklighetens fel och brister till en ny supermänniska och nya hierarkier som är mer värdefulla än dagens demokrati. Accelerationismen kan man säga enar fascismens futuristiska visioner med en form av 2000-talscynism och teknologi och anarkismens hyllning av direkt aktion. Detta sammanfaller även med att teknologisk utveckling just nu, just accelererar.

Typexempel för accelerationism är att man som vänster till exempel röstar på Donald Trump för att man räknar med att han kommer köra systemet i botten snabbare än exempelvis socialdemokrater. Sett till de övriga två inriktningarna är accelerationismens huvudmotståndare just Green New Deal som ”upprätthåller systemet” medan en form av konservativ diktatur, som Kina, helt enkelt skulle snabba på undergången och därför vara det strategiska valet. Detta kommer antagligen bli 2000-talets wildcard i politiken i stort då de likt de övriga systemen är en salig blandning av 1900-talets tankegods men influerar politiska extremister likväl som vanliga medborgare över hela skalan.

 

Tre poler av 1900-talets samlade ideologier

Ovan framträder tre poler som kommer stå mot varandra i framtidsdebatten. Det intressanta i dem alla tre är att de är dialektiska resultat av 1900-talets olika ideologier och strömningar som återsamlar sig till nya positioner. Istället för kapitalism – socialism – kommunism så framträder nu diktatur – demokrati – revolution. Då ingen av dessa heller ser kapitalismen som något stadium man kan ”störta” utan snarare är en fråga man måste hantera på olika sätt. Den ekonomiska frågan ses av de flesta som ”löst”. Problemet är bara att den är direkt giftig för vår överlevnad. Så svaret blir rovkapitalism under diktaturen, reformistisk kapitalism under Green New Deal eller nihilistisk kapitalism genom accelerationisterna.

I en sådan sits, så har vi alla våra val att göra. Jag är team Green New Deal.

Det hoppas jag alla vettiga demokrater är.

Den nya kartan

Nedan hittar ni en karta baserad från boken ”Fyra framtider” som jag tipsat om förut. I korthet delar schematiken upp sig mellan överflöd (abudance) och brist (scarity) på den ekologiska linjen och mellan hiearki (hierachy) och jämlikhet (equality) på linjen som avslöjar klassmakten, eller om man så vill det demokratiska inflytandet. Det är en god karta för att ställa upp och jämföra olika samhällsmodeller i alla former av framtidsdiskussioner. Boken rekommenderas som vidareläsning på denna bloggpost och är ett bra komplement för att förstå hur morgondagens politik formerar sig.