Höstläsningstips

Det är höst och trots en kalender fylld med möten, komvuxstudier, kneg och småbarn så fortsätter jag envist att skriva och läsa. Sedan flera år tillbaka så har jag haft en dragit mot optimistiska, provocerande och nytänkande analyser kring samhällsutvecklingen och då särskilt hur den materiella basen och teknologin utvecklats. Detta hoppas jag avspeglat sig i mitt skrivande där jag hoppats på att plantera både nya och gamla tankar som fortfarande är gångbara och aktuella. Mindre fokus har jag lagt på kosmetiska kulturdiskussioner, meningslöst poserande eller papegojande från politiska sekreterare. Mitt huvudsakliga fokus är att försöka plantera frön för att demokratisk, socialistisk strävan som kan garantera en ökad jämlikhet och fortsatt välfärd och hur den ska byggas från den nuvarande materiella verkligheten. Därför är fokuset snarare framåtriktat än tillbakablickande.

De senaste dagarna har jag fått upp ögonen för en författare Leigh Phillips som tydligen ska dela samma teknikoptimism och tillhöra den framåtdanande attityd, inte sällan rent provocerande, som jag hoppas att jag sprider. Här kommer två boktitlar som jag hoppas kan driva fram mer progressiva diskussioner och väcka ett brett intresse att diskutera omkring.

 

Nedskärningsekologi kallar Philips tendensen i vänstern att förkasta tillväxt som motorn för materiell rättvisa. Det kanske främst symboliseras inom en miljörörelse som ser det som en historisk nödvändighet att människorna (särskilt hos oss i rika nord) måste få det sämre på olika sätt för att rädda klimatet. Phillips avskriver idén som pervers i sig själv. Inte bara på grund de tekniska eller faktiska möjligheterna till oändliga resurser (t.ex. rymdgruvor vilket blir mer aktuellt för varje månad som går) utan också för att själva tanken att ”stanna historien” och att ”nöja sig” i en ”rättvis dystopi” i grunden är en djupt konservativ tanke, om inte till och med reaktionär. Phillips påpekar i omgångar på att man knappast kan vara emot nyliberalismens åtstramningspolitik samtidigt som man förespråkar en nedmontering av i princip hela samhället – han kallar det därför nedskärningsekologi.

Istället siktar Phillips på att en modern vänster måste istället ta sikte på en fortsatt tillväxt och en fortsatt tillgång till materiella tillgångar. Problemet ligger för Phillips – och för mig – inte i att det finns ett materiellt överflöd. Utan hur det distribueras i samhället. Boken är därför närmare ”den klassiska vänsterns” (gamla socialdemkratin etc) syn på framtiden som en optimistiskt projekt där alla ska få det bättre och att målsättningen är att skapa sådant överflöd så att mänskligheten istället kan ägna sig åt noblare saker än bara arbete. Han kan sägas därför likna Aaron Bastanis omtalade bok häromåret men också Peter Frases ”Fyra Framtider” där istället för att ”krossa kapitalismen” (till förmån för någon form av agrart stenåldersamhälle) talar om någoting som är ”förbi” kapitalismen. Lite raljant ibland kallat Star Trek socialism. 

I det moderna samtalet – präglat av domedagsprofetior och undergångsretorik – står boken därför för en nästan punkaktig optimism som hyllar teknologiska framsteg inom bland annat kärnkraften.

Boken har fått en hel del kritik för hans raljanta ton mot delar av miljörörelsen och dess domedagsprofetior (i titeln kallas de som ni ser ”Collapse porn addicts”). Alla som gillar roliga skämt om miljöpartiet bör gilla den.

Men få, även inom miljörörelsen, kan förbise att Philipps som själv ser sig som både långt ut inom vänstern, och som miljövän, är påläst på ämnet och ger dem en ”riktig match” till varför man inte ska vara optimistisk i slutändan. Och istället för att avskriva den teknologiska utvecklingen, bör välkomna den, och istället tämja resultatet av den.

För de ser mer politik som en – identitet – istället för en genuin strävan kommer dock få kolla djupare än till sin egen självbild för att t.ex. ompröva synsätt på tillväxt, kärnkraft och teknologiska utvecklingen.

 

Den andra boken Peoples Republic Of Walmart går igenom hur världens största företag idag mer och börjar bli argumenten för en planerad ekonomi. Walmart, Amazon med mera har ekonomier idag som ligger precis under G20 ländernas nivåer (Walmart har samma omsättning som Schweiz..) men är ut i fingerspetsarna planekonomier. Den liberala kritiken mot en planerad ekonomi, med dess svårigheter att beräkna behovet och därför planerar allt fel, verkar allt mer vara minnet av en grymt misskött ford-kapitalism (Sovjetunionen). Idag är världens starkaste privata aktörer planekonomier, djupt hiearkiska och i allra högsta grad exploaterande (likt Sovjet..), men dock planekonomier där ”den fria handen” numera är fastbunden och kedjad.

Genom ny teknik, algoritmer och 2000-talets möjligheter ser vi en affärsmodell växa fram – i de största företagen i världen – som snarare verkar ge den planerade ekonomin rätt i sina argument att det skapar större vinster, högre stabilitet och effektivare cirkulation. Det anmärkningsvärda är ju just att Walmart huvudsakligen just gör consumer goods och inte t.ex. stål. Tidigare var det ju en ”sanning” att just planerad ekonomi kunde fungera på råvaror, men inte varuhandeln. Men nu är det 2020 och Walmart med sin modell är det ett ständigt växande företag på planekonomisk grund.

Titeln ska inte ses som en hyllning, Phillips är väl medveten om alla problem dessa företag har, och vilket enormt lidande nationer som varit planekonomiska genomfört, men det är intressant djupdykning i hur de gigantiska företagen tar sig an ekonomi internt och hur falsk premissen är att det råder en ”fri marknadsekonomi” där realiteten mer och mer går att likna med konkurrerande planekonomier.

 

Onekligen kommer det bli en spännande höstläsning! Jag hoppas fler än mig tar sig lite tid och läsa lite böcker!

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.