Janne tillbaka i sluggerringen

Janne Hägglund har gått på krigsstigen för att jag ägnar mig åt att skriva om techutvecklingen, modern teoribildning, att förstå sin samtid med mera och ställer mot att jag inte skulle kunna förhålla mig till vardagsproblem. Det är en djupt intellektuellt bedräglig hållning. Skulle jag inte vara kapabel att kunna läsa böcker och sätta mig in i modern teoribildning och bildning? På vilken grund då? För att jag är vaktmästare, eller?

Och på varför skulle detta på något sätt minska mitt intresse för vardagsproblem, lokala problem och demokratisk genuinitet lokalt? På vilket sätt har min praktik blivit mindre aktuell för att jag pratar om makroproblem? Står mikro och makro alltid mot varandra – kan det inte vara så att de snarare hänger ihop? Det luktar gammelmoderat så det stinker i hela rummet om jag ska vara ärlig.

Eller kan det vara så att det är billiga trick för att framstå sitt eget projekt som mer ”jordnära”? Noga övervägt att de flesta nog faktiskt inte läst Leigh Philipps, Aaron Bastani, Mike Fischer mfl (vilka jag tycker har bra saker att säga, och därför skriver om) och försöker ”håva in lite gratis”? Eller kan det vara så att han känner marken gugna under honom när det presenteras idéer och analyser som, vida, passerar hans egen politiska uppfattningsförmåga?

Well. För den som vill läsa en himla massa om jordnära kommunal socialdemokratisk politik så rekommenderar jag bland annat Andreas Lundgrens blogg. Här tar jag mig rätten att skriva om vad exakt jag vill. Jag har dock den goda smaken att inte veva på andra när jag gör det. När det händer något i Holmsund så skriver jag om det. Jag är ingen ordförande i en nämd, ingen toppolitiker. Jag är ersättare i kommunfullmäktige. Skulle jag recensera enskilda politiker på min blogg så skulle jag väl säkert få mer läsare, men verkligen anspela på deras sämsta sidor. Istället för att tipsa om böcker och annat jag ser som folkbildning. Någonstans måste man behandla sina läsare som jämlikar och fritt tänkande människor. Hellre ge en bok i handen än att bete sig som en skvallertant.

Sen babblar han på om massa unga socialdemokrater, som också verkar läsa böcker , och hur man vänder sig till honom. Men ptja, jag står oskyldig till det.Det är ett tämligen intellektuellt ointressant projekt Janne håller på med.

Jag tror det kan vara så enkelt att Janne finner det verklighetsfrämmande och vill göra poänger av det, eftersom han helt enkelt är ointresserad av dessa ämnen., Må så vara. Men det är en ytterst svag is att stå på när man ska veva mot någon annan. Jag är t.ex. ointresserad av handboll (eller styrketräning som Janne har som passion, och skriver om). Då skulle jag aldrig ge mig ut att kritisera eller attackera folk som spelar handboll eller skriver om styrketräning för politiska småpoänger.

Man tycker ju att människors fritidsintressen borde respekteras, men vi kanske lever i en tid när Janne kommer ägna tiden åt att försvara sig mot folk som tycker styrketräning är ”verklighetsfrånvänt”?: För min del fann jag dock hans poster och anedkoter (särskilt om den person som blev rättshaverist) intressant. Han har all rätt att sitta som politiker och ägna sig åt utsvävningar om marklyft. Det vill säga, jag behandlar hans intressen med respekt.Man önskar att det motsatta rådde.

Ja kära publik. Ni hör ju hur dumt allt det här är.

Nog om det. Nu har jag två treåingar, ett nytt hus och fler bra böcker att läsa. Häng med! Snart kommer nästa verklighetsfrämmande inlägg!