Lite lokalt

Sedan jag flyttat så har det (självklart) minskat med lokala ärenden jag plockar upp. Två av dem ska jag dock redovisa.

1) Jag har fått frågor från kommunalt anställda om varför de 400 kronorna bara kan användas i Umeå City. Det är ologiskt både mot lokala näringen och ur smittosynpunkt.

Svar: Jag vände mig till ansvarig politiker i POU. Där framkom det att detta var ett tjänstemannaförslag som redan var upphandlat och att man ville undvika gåvobeskattning och andra fördyrande omständigheter för att upphandla rabatten utanför stadskärnan. Beslutet togs före pandemins återväxt. Till nästa gång kan man ju tänka att även näringar utanför citykärnan kan behöva liknande subventioner och att personalen måste kunna använda julklappar där de bor.

2) Det har uppdagats via en medlem i S-föreningen ett öde kring konstverket av Seth Lindgren, kopparfontänen som står utanför storsjöskolan. Frågan rörde varför detta konstverk tillåtits förfalla.

Svar: I svaret framkom det att vid kommunsammanslagningen (1974) så fanns inget konstregister i Umeå kommun. Verket skrev därför aldrig in i någon form av underhållsplan eller dylikt. Vid ombyggnationen, byggnationen och restaureringen som pågått vid skolan upptäckte Umeå kommun det för första gången (Här ger jag andpaus för ett ”ALLTSÅ!”) och tog beslut på att kommunen framledes inte heller har ansvar över konstverket då restaureringskostnaden var för dyr. Konstverket inköptes av Holmsunds Köping som de äldre minns. Således kommer fontänen fortsätta förfalla men skolan har tillåtelse att placera den vars de behagar.

Förövrigt anser jag att när pandemin är över borde någon kolla på möjligheterna att sätta in älvburen kollektivtrafik Obbola – Holmsund – Umeå. Måste ju gå nästan snabbare än bilen ibland.