Tid för en ny generation – tid för ny ordförande – en introduktion

Då den här bloggen verkar vara främsta informationskälla runt mig som person på många sätt så kan jag meddelade följande:

Årsmötet av Holmsund S utsåg en strategi för ledarombyte. Detta för att jag aviserade redan 2019 om att jag 2020 skulle avgå. På grund av pandemin har det dragit ut på tiden – en enig styrelse ställde sig emot mitt beslut. Men vi tog fram en strategi där vår vice ordförande Anneli Andersson träder fram mer och mer. Då hon nu formellt kallar till föreningens möten är det dags för en ordentlig introduktion.

Hon är hemhörande vanligtvis på hemtjänsten här i Holmsund. Det är också hon som är föreningens kandidat till partikongressen och övriga poster från föreningen som kan vara aktuella som ”enligt praxis” tillfaller ordförande. Som delegat på distriktskongresser och annat. Hon sitter även som ledamot i äldrenämnden i Umeå och har bakgrunden i politiskt arbete i Vindeln.

I Vindeln har hon suttit i bland annat kommunstyrelsen, socialnämnden och kommunfullmäktige. På många sätt är hon en mer erfaren ”partikandidat” än undertecknad rabulist som nog många vet gick från direkt sociala centret öppna holmsund till s-föreningen vilket föranledde en hel del ögonbryn att höjas – ändock måste jag säga att jag hela tiden känt ett grundmurat stöd i föreningen – särskilt när jag etablerade tankarna om ökad lokaldemokrati och tex samverkansgruppen (där Anneli också sitter).

Men rent formellt så är Anneli, på alla sätt, en bättre kandidat för partiarbetet. Som född och uppvuxen i Holmsund så är det väl för ”de renblodiga” också mer än rätt. De sociala nätverk som jag byggt och har ärver hon med lika stor naturlighet.  Vi är ju från samma generation.

Jag har högt förtroende för hennes arbete och utan hennes insatser skulle föreningen ej lyckats med flera åtagande på senaste tiden. Som att gå 2 mil för att dela ut tidningar. Vårt samarbete är också gott. Min förhoppning är att hon får föreningens förtroende i många år framöver. Min roll är sakta avpolletering av arbetsuppgifter även om vissa saker, dialog i gamla holmsundsfrågor, ofta passerar mitt bord/för kännedom. Senast om VA-nätet som dock främst förs av en av våra förtroendevalda. Det är osunt för alla organisationer när man börjar komma över 5 år på samma post och särskilt när man ser nya krafter etablera sig.

Bakgrunden till detta är enkel. Jag har fått nytt förtroendeuppdrag som upptar min dagar helt och hållet inom den fackförening jag tillhör. Samtidigt stuvar jag om bland olika uppdrag och tänker även över framtiden för vissa jag har. Det är också ett löfte jag gav min fackförening. Desto hårdare jobb man har, desto mindre spretig kan man vara.

Och sen en huvudanledningen: jag lovade min familj att aldrig försaka barnen på grund av fackligt eller politiskt arbete. För många vänner, fädrer, makar har jag sett gråta på flygplatser för att uppoffringarna är mig begripliga. Många kamrater har som idealister kastat sig in i arbetet och sedan kommit hem till tomma hus. Det är något jag inte tänker acceptera.

I och med nytt uppdrag så upptas jag 24/7 av antingen uppdrag eller familj. Jag har också nu flyttat och engagerat mig mer i S-föreningen i Obbola där jag kommer ha en tillbakalutad roll. Jag kommer väl skriva lite nu och då och har på rull både publikationer i Clarté och för Obbola Hembygdsförening. Publikationer knackar på lite nu och då.

Jag har ingen ambition att kandidera till någonting 2022. Jag vill göra klart det då pratet redan börjat om sånt. Jag vill renodla bordet efter i flera år varit ”allt i allo” i arbetarrörelsen. Det räcker gott och väl att fajtas för de medlemmar jag företräder. Föreläsningar, texter osv kommer ändå att ske. Men man måste ha tid med hus, hem och familj också. Kanske till och med lite naturfotografering och sånt som jag ser som fritidsintressen. Jag passerar ju också 40 år och har småbarn.Det är dags för nya generationer att ta vid medans jag ägnar min medelålder åt MBL förhandlingar, lönekartläggningar och avtalstolkningar. Men framförallt en och annan kaffe med lokalvårdarna, mina gamla companieros.

Med detta har jag förhoppningsvis tagit död på ett antal rykten, förstorningar av min roll och annat hittepå. Och gett raka rör inför valet. Och då kan alla slappna av och fortsätta med den spelteori i t.ex. lokalpolitiken som åtminstone utifrån mitt synsätt är något jag inte ser just nu som prioriterat. Det är ju det fina med kollektiva rörelser. Det bygger på frivillighet och på att man ska kunna gå och göra annat. Det kommer alltid komma nya, dugliga, generationer så länge de nuvarande gör sin plikt.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.