Det är värre än en debatt om LVU

Ni som läser här på VK bloggen ibland har säkert noterat den debatt som uppstått mellan å ena sidan Jan Hägglund (Arbetarpartiet) och Andreas Lundgren (Socialdemokraterna) särskilt rörande en kampanj som bedrivs, bland annat i Umeå, mot socialtjänsten med huvudlösa anklagelser om att svenska staten kidnappar barn och dylikt. Fram tills nyligen, var jag relativt ointresserad av dylika rättshaverister tills jag fick ett samtal om kampanjens art.

En snabb överblick över kampanjen länkar den snabbt vidare till hashtaggen #sweden_is_fascist_country en internationell påverkanskampanj om att vi egentligen lever i en nazistisk stat, där detta narrativ är det idag centrala talespunkten. Denna kampanj lanserades i och med krigsutbrottet i Ukraina. Vi kan därför med ganska stor sannolikhet alltså att ha att göra med s.k. främmande makt och dess politiska intressen. Särskilt om man ser till intresset att ”denazifiera” länder medelst klusterbomber.

Att vissa kampanjer inom extremhögern idag är kopplade mot Kreml och efter krigsbrottet nu sprider putinpropaganda är djupare belagt än kopplingarna mot denna i huvudsak av muslimska brödraskapets drivna kampanj. Typexemplen här är antivaccinationskampanjerna och den s.k. ”Freedom convoy” i Kanada som på stående order började med en rysk desinformation kampanj. Ovanstående oro kring den s.k. ”LVU-kampanjens” kopplingar är därför inte ogrundade.

Kuriost i sammanhanget är dock hur denna hashtag, eller om man så vill internationella påverkanskampanj, sprider tidningen Proletärens bilder på Azovbataljonen med svenska vapen. Något som intressant nog är ett narrativ som en av debattörerna ovan också gjort. Nu ska jag vara tydlig här. Jag tror det är en ren tillfällighet att samma bilder och narrativ spreds.

Dock bör man alltså notera att i denna internationella påverkanskampanj för att framställa oss här i Sverige som nazister, så används alltså bland annat Proletärens artikel för att ”bevisa” detta. Man kan också notera några andra s.k. ”Marxist-leninistiska” partier sprida denna desinformation. Antagligen totalt ovetande, som nyttiga idioter, eller i full vetskap om att det är rysk desinformation. Att vi skickat pansarskott är ingen hemlighet. Att azov är nazister är ingen hemlighet. Att de flesta i Sverige och Ukraina inte är nazister också en sådan uppenbar iakttagelse.

Övrigt material som förekommer i denna större internationella kampanj, ledd av vad vi får förmoda är FSB, botkonton, muslimska brödraskapet och en och annan gammelkommunist, rör också den helt uppenbara olämpliga läraren som i Skåne nyligen fick ett utbrott på sin SFI klass. Nätverket består i högsta grad av en blandning ryska troll, radikalkonservativa, radikala islamister unt so weiter, av det man kan belägga. I min värld brukar jag kalla det ”extremhögern” för att hålla mig kort.

Detta ska väl inte ses som en inlaga i själva debatten. Jag har helt ärligt inte följt med i alla svängar där denna kampanj på något sätt ska behandlas politiskt i kommunfullmäktige.  Men jag tycker det är värt att påpeka i vilken kontext denna s.k. ”LVU kampanj” sker och att det också gäller på internationella nivåer och dessutom ökat markant sedan krigets utbrott med ett tydligt språk- och bildbruk som vill göra gällande att återigen ett alliansfritt land skall kunna ställas inför ”rysk rättvisa” för sin ”nazism”.

Exempel på hur kampanjen försöker påstå att Sverige är nazistiskt länkat här (jag kan ej visa bild p.g.a. HMF lagstiftningen)

Exempel på internationell nivå:

Man får anta att alla former av ”nazism” i Sverige framöver helt enkelt kommer användas på detta sätt, oavsett hur sant det är, eller hur ”nazistiskt” det är. Kollar vi på fallet Ukraina så räckte det dock med ett väljarstöd på mindre än 2% och drygt 1000 aktiva nazister i hemvärnet. Då vårt land har en ganska livaktig extremhöger så kan det vara värt att poängtera att kampanjen dock riktar sig mot framförallt staten i detta läge (LVU kampanjen, pansarskotten) vilket i sig nog avslöjar ganska mycket om påverkanskampanjens mål i dagsläget.

2 kommentarer

  1. Jan Sjöström

    Hej!

    Att du ser skäl att kommentera sak och omständighet du uppenbart
    saknar insikt i är förklenande.

    Vi påstås leva i ett samhälle där demokratiska förtecken anses råda,
    du ser uppenbart tyckandet som en ingrediens av vikt. Nu är faktum
    att Sverige har lagar, regelverk vi alla har att utge accept för. Dessa
    regelverk torde kräva respekt innan dess normer blir just normer.

    Det beteende du kallar ”rättshaverist” torde utgå från insikt i sak och
    omständighet. Eller!

    Vi har i dag en situation i landet där ansvar för tjänsteperson saknas,
    en omständighet som inte bara riskerar myndighets oberoende utan
    även respekt för demokratins fundament.

    De facto: Umeå kommun omhändertar barn, placerar dessa i annan
    miljö. Umeå kommun tar således ansvar i sak utan den rådighet en
    myndighet måste ha. Utredandet samt de överprövningsbara beslutet
    är den rättsordning vi brukar kalla demokratisk, att avstå dessa är inte
    ett alternativ i annat än totalitära samhällssystem.

    Att utge nedvärderande omdöme typ ”rättshaverist” till de som kämpar
    för rätten till i vart fall överprövningsbara beslut är ett lågvatten märke
    utan dess like.

    / Jan Sjöström

    • holmsundarn (inläggsförfattare)

      Hej Jan

      Jag förtydligar i texten att jag inte har något specifik insyn i debatten. Jag är och har varit ganska ointresserad av socialtjänstpolitik. Jag vidhåller dock att narrativet att ”svenska staten kidnappar barn” är en rättshaveristisk hållning – i synnerhet om man studerar #sweden_is_fascist_country, som är en uppenbar påverkansoperation, jämfört med att tala om t.e.x. tjänstemannansvaret som du pratar om som jag tycker gott och väl ingår i den demokratiska debattens utrymme.

Lämna ett svar till holmsundarn Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.