Friluftsförening – ett vettig alternativ i samtiden

Kring 2018 gick jag med i ett nystartat förbund för att främja friluftsliv, fysik träning och allsköns kunskaper om djur, natur, jakt men även vissa överlevnadskunskaper inom arbetarrörelsen. Förbundet var kallat Röda Räven och etablerade sig snabbt över landet. Såhär några år senare är det värt att notera att pandemin på många håll slog ut olika avdelningar. På andra håll blev flera ledande uppsugna av STF eller Scouterna som intressant nog såg en växande rörelse och approcherade de aktiva för en bredare publik. På vissa håll föll det med ledargestaler som fick annat för sig, på andra håll levde föreningen kvar. Hemsidan försvann redan under pandemiåren. Vilket spelar mindre roll för en förening vars kraft ligger i att dricka kokkaffe vid en lägereld.

Här i norr blev vi bara en handfull som under åren framförallt kanske tagit stadsbor ut till våra olika Natura 2000 områden och lärt känna länet (och norrland i stort) via t.ex. länsstyrelsens naturkarta. De inblandade har nog inte ens förstått att röda räven kanske spelade in som en abstrakt inspiration. Det faller sig ju mer naturligt för en norrlänning att röra sig i naturen utan att behöva blanda in ett förbund. Ändå tecknade jag ett medlemskap för att få lite tillgång till idéer och inspiration. Det var märkbart också en s.k. ”offlinerörelse”. Man behöver inte gapa på internet eller ta plats där för att åka ut i skogen precis – även fick förbundet snabbt många medlemmar som var sugna på något ”riktigt” istället för olika skärmaktiviteter.

Nu efter pandemin har en litet diskussion påbörjats igen kring förbundet och de livaktiga avdelningarna inrapporterar att de kört på ”oavbrutet” under åren som gått med bland annat stjärnskådning, spaning efter ugglor, after works grillningar, i naturen, lägerkunskap osv. Samtidigt höjs röster från olika delar av landet att starta upp nya lokalavdelningar och ett ”nytag”.

I och med denna diskussion vill jag såklart uppmana de intresserade, framförallt inne i Umeå, att fundera på att starta upp en lokalavdelning i norr igen. Personligen har jag ”fullt upp” på föreningskontot (Sågverksmuseumet, Folkets Hus, Hembygdsföreningen m.m.) men skulle såklart gå med i egenskap av naturfotograf som stödjande medlem. Jag är ju också en av dem som i princip undersökt hela norrland de senaste åren och rört mig i de flesta naturreservat osv och följt Röda Räven under åren. Det sagt kommer jag inte dra i något.

Men å andra sidan så är det ju så i norr också att det här sker mycket mer automatiskt och kulturellt än i södra sverige. Det sagt tror jag ändå att det behövs någon form av rörelse som främjar fysiskt aktivitet, naturkunskaper osv för stadsborna. Därav kanske viktigare att Umeå får igång något än vi andra som har för vana att gå till skogs varje ledig sekund. Man kan såklart också aktivera sig i STF eller Scouterna också för den delen som har mer etablerad verksamhet. Det intressanta med Röda Räven var väl de politiska diskussionerna vid lägereldarna. Det var överlag ett inslag av en väldigt rimlig och jordnära rörelse i en tid av internetvansinne. Det som kännetecknar Röda Räven är var väl just också att möjliggöra och öppna upp naturen för de som inte hade kännedom eller vuxit upp i den. Alltså att lära ”stadsbor” om allemansrätten, friluftsfrågor, jaktfrågor osv samt att såklart komma ut i naturen. Därför är det kul nu att det lite överallt i landet igen bubblar av intresse av något ”riktigt”.

I övriga nyheter så deltar jag med en text om hur man upprättar och bygger obbolas stigsystem, en recension samt fyra naturbilder (bland annat örn) i kommande i Obbolakrönikan i år. Med lite ny utrustning ser jag fram emot att försöka fortsätta leverera foton av hög kvalitet.