Tillgänglighet och hållbarhet, i möjligheternas land. Överallt.

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett av dagens (12 april) uppdrag var att leda årsstämman med Hemavan Tärnaby Airport AB där jag är styrelseordförande. Rutin, visst. Inte särskilt spännande alls, egentligen. Dessutom lite tvivelaktigt ur ett hållbarhetsperspektiv? Eller hur? Flyg, är inte det bland det sämsta som finns?

Jo, flyget som det ser ut just nu är fullständigt ohållbart. Det vet alla. Greta flygvägrar, tågsemestrandet tog fart rejält under 2019 och 2020 (pre-corona) och i dagarna kom ett förslag i Frankrike att förbjuda fossildrivet flyg på sträckor där det går snabbare än 2,5 timmar att åka tåg. Varför? Flyget släpper ut massor av koldioxid och en del annat och vi måste sluta släppa ut så fort det går.

När det gäller utsläpp är det lite viktigt att faktiskt förhålla sig till fakta. Den nationella statistiken finns sammanställd hos Naturvårdsverket.

Läs här:http://www.naturvardsverket.se

Den statistik Naturvårdsverket tillhandahåller visar att industri och inrikes transporter är ungefär lika i utsläpp, totalt. Inrikes transporter omfattar bland annat alla personbilar, alla bussar, alla lastbilar, alla tåg och spårvagnar och alla inrikesflyg. Under 2019 släppte de ut cirka 16 miljoner ton totalt (alla inrikes transporter). De där tonnen fördelar sig så här: http://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/statistik-a-till-o/vaxthusgaser/treemap-totalen.svg

Som ni ser är det inte så att inrikesflyget direkt är det transportslag som stökar till det mest. Tvärtom, inrikesflyget tillammans med en hel del annat (bl a tåg) i det som kallas ”övrigt” står för 10% av de inrikes transporternas del av utsläppen av växthusgaser. Personbilar står för nästan två tredejdelar, lastbilar för nästan 30%. Tillsammans står alla inrikes transporter för en tredejdel av Sveriges klimatutsläpp. Så inrikesflyget står tillsammans med tågen och alla de andra i ”övrigt” för en tiondel av en tredjedel. Kan ni era bråktal vet ni vad det blir: 3,3%. Industrin står för 32%. Jordbruket står för 14%. Så får ni en idé om proportionerna.

Nu till saken: det finns massor av onödiga flyg i Sverige. Det känns inte särskilt hållbart att det går massor av flyg mellan Arlanda och Landvetter varje dag, när man tar sig city-city på tre timmar med tåget. Det är i praktiken ett par timmars tidsvinst för affärsresenärer att ta tåget, eftersom man kan jobba ombord och inte har incheckningstider att förhålla sig till. Så det är en ren vinstaffär. Det finns fler exempel på samma tema. Tåget, eller expressbussen, löser transportproblemet. Tågen och bussarna går på statligt finansierade vägar och spår till och från stationer som transportsystemet bekostar, som vilken annan infrastruktur som helst. Fler och fler av bussarna blir klimatsmarta också; biogas, HVO100 eller till och med batteri- eller bränslecellsdrift. Bra!

Det saknas också en hel del flyg i Sverige. Ja, du läste rätt. Det saknas flyg.

I stora delar av vårt otroligt stora och avlånga land är tillgängligheten usel. Det handlar om platser där det är riktigt långt till järnvägen, där vägarnas sträckning och standard gör att buss eller bil inte är något särskilt bra alternativ och där avståndet i sig motiverar vettiga transporter. De här platserna ligger långt från Stockholm, där besluten fattas. Ändå är det så att det finns tydliga mål för Trafikverkets arbete: man skall kunna bo i hela landet och ändå ha god tillgänglighet till universitet, specialiserad sjukvård, parlament och fullmäktige för politiken (så att alla kan delta i demokratin) och en del annat. Om det kan man läsa hos Trafikverket: https://www.trafikverket.se/om-oss/vi-gor-sverige-narmare/tillganglighet-i-ett-hallbart-samhalle/?expandid=collapseAccordion394464#collapseAccordion394464

Det märkliga, och nu närmar vi oss pudelns kärna, är att i de allra mest avlägsna delarna av landet där det bara finns ett vettigt transportalternativ (flyget) tycker staten att det inte längre är deras ansvar att stå för infrastrukturen. Det får vi som bor här göra själva.

Det finns ett system för så kallad trafikplikt. Det innebär att det finns platser i Sverige dit det måste gå trafik från Stockholm. Det kan vara flyg eller tåg eller båt. Gotland är ett exempel. Gotlänningarna har ju ingen väg att köra på till fastlandet. Mer om det kan man läsa här: https://www.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/Planera-och-utreda/planera-person–och-godstransporter/Planera-persontransporter/Trafikavtal/

Det som är spännande är att det flyg som upphandlas (till bland annat Västerbottens inland: Lycksele, Vilhelmina och Hemavan Tärnaby) inte anses behöva någon infrastruktur, i det här fallet flygplats. Den får Kommunerna själva ansvara för. Precis som om man ansvarar för sin egen järnvägsstation eller för den delen bussterminal i Gävle eller Västerås? För de som har flyg som trafikpliktigt trafikslag måste man fixa sin egen infrastruktur och därmed sin egen flygplats. Det finns ett statligt driftsstöd. Budgeten för det stödet har varit densamma sedan minst femton år tillbaka. Detta trots att det nu är fler flygplatser som skall vara med och dela på stödet. Således ett sjunkande stöd. Kostnaderna för driften, däremot, de har gått upp. Rejält. Det innebär att flera små kommuner, med liten befolkning och svaga skattebaser, till stor del skall finansiera den statliga, beslutade, infrastrukturen. Det är inte rimligt.

När järnvägen ligger 35-40 mil bort, när Europavägen som passerar genom samhället är så smal och kurvig att två långtradare inte kan mötas och det fläckvis saknas mobiltäckning är det inte rimligt att kommunen själv skall stå för infrastrukturen. Stockholms stad står inte för ”förbifarten” eller ”getingmidjan”. Gotlandstrafiken får 500 miljoner om året, cirka. Knappt 200 miljoner till terminal och hamn, resten till trafiken. Läs mer om Gotlandstrafiken. Flyget, det med trafikplikt för att tillgängligheten kräver det, får totalt 200 miljoner om året. Till ett drygt tiotal olika destinationer. De pengarna skall täcka trafik OCH terminaler/flygplatser. Tror någon i hela världen att det räcker? Nej. Därför har små kommuner i inlandet en tuff uppgift.

Att det skall finnas en förbindelse med vettig tidsram och god regelbundenhet är självklart. Det finns reglerat i uppdraget för Trafikverket och i de nationella transportmålen. Om det då skall vara flyg är det bra om flyget blir mera hållbart. Det finns biobränsle: trafikverket kan stå för prisskillnaden mot vanligt, fossilt, bränsle. Det finns en stark utveckling av el-flyg. Trafikverket kan bidra till den utvecklingen genom forskning och incitament för tester etc. Ingenting gav detta görs idag. Det enda man i praktiken gör är att förhala alla beslut som har med flyget som kollektivtrafik att göra för oss som inte har andra alternativ. Det är orimligt.

Flyget är ju en utsläppsbov? Ja, det är det. Men i relation till industrin, eller till personbilarna, är det oerhört lite som släpps ut av flyget i Sverige. Men, och det skall man inte sticka under stol med, det är ineffektiva utsläpp: per personkilometer är det värdelöst, faktiskt. Så då får det väl bli bra istället! Det finns massor av utveckling som pågår för fullt: biobränsle finns redan. Elflyg utvecklas nu snabbt. I Norge har man beslutat att allt inrikesflyg på kortare landningsbanor skall vara elektriskt till 2040, hälften skall vara klart 2030. Det pågår mängder av projekt på området. Bland annat ett här i regionen (läs mer här) men Trafikverket, Staten, lyser med sin frånvaro. Det är inte ansvarstagande; även vi som bor perifert vill att våra inrikestransporter skall vara hållbara.

Därför vill jag se:

– en uppräkning av stödet så det fungerar att driva flygplatser på det stöd man får: flygplatser skall inte konkurrera med skola och äldrevård om pengarna i de kommunala budgetarna

– på sikt ett statligt övertagande av de flygplatser som av tillgänglighetsskäl har trafikplikt: staten skall stå för statlig infrastruktur

– en rejäl satsning på utveckling av mer hållbart flygande även från statens sida: flyget behöver minska sina klimatutsläpp fort och effektivt, men flyget kommer att fortsätta behövas som kollektivtrafik

Antingen får vi det jag räknar upp, eller så får vi hit en järnväg eller en vettig väg så man kan åka buss. Hit och till de övriga platser som har trafikplikt. Det senare känns inte så realistiskt. Så, ärligt talat, det är dags för Staten att ta ansvar för sina åtaganden. Nu.

Stoppa de omänskliga rättigheternas hyckleri!

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi kunde inte längre se på hur idrotten utnyttjas som ursäkt för att inte ta strid mot de mest vedervärdiga varianterna av förtryck. Skriver i VK tillsammans med Maria Lundqvist Brömster:

https://www.vk.se/2021-04-08/debatt-bojkotta-skurkstaternas-pr-projekt

Det är pinsamt att det inte längre är en förstasidesnyhet varje dag när man låter en hel folkgrupp utrotas, eller för den delen avskaffar den demokrati invånarna i HongKong var utlovade. Vad sker nästa gång? Annektering av Taiwan?

Att idrott inte är politik stämmer, till en viss nivå. Över den nivån är idrott i stort sett bara politik. Vi bör inte, skall inte, rättfärdiga de här förtryckarstaternas beteende genom att ge dem de absolut mest prestigefyllda evenemang man kan tänka sig. Det är helt enkelt ovärdigt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Stoppa sossarnas nedläggning av idrottsgymnasier!

Av , , Bli först att kommentera 3

Mitt i Coronapandemin, mitt i semestern, kom en promemoria från Utbildningsdepartementet. Innehållet var häpnadsväckande. I korthet går förslaget ut på att man skall:

– halvera antalet platser
– enbart ta ut den yttersta eliten av ungdomar till idrottsgymnasier

Promemorian har sedan varit ute på remiss, och svaren skulle vara inne förra veckan. Det märliga är att uppdraget för utredningen var att lösa en del kostnadsfrågor för de kommuner som anordnar idrottsutbildningar och också vad gäller en del personlig utrustning för ungdomarna. Istället kom en total massaker på våra svenska idrottsgymnasier, och till viss del på ungdomsidrotten, tillbaka från Utbildningsdepartementet.

Jag är sedan många år engagerad i ungdomsidrott, framförallt alpin skidåkning. Just nu är jag ordförande i Skidförbundets Alpina Råd (en sorts ”styrelse” för den nationella verksamheten, inkl ungdomsverksamheten) och ordförande för en sammanslutning av internationella tävlingsarrangörer av alpina ungdomstävlingar. Är det någonting jag lärt mig där är det att man inte vet vem som blir världsmästare baserat på hur duktiga de är när de går i åttonde eller nionde klass. All tillgänglig forskning visar också att det är fel att utgå från resultat i 14-15årsåldern som indikator för hur det skall gå senare i idrottskarriären.

I Sverige är Barnkonventionen lag. Att ta ut 14-15åringar (på hösten i nian) till ett fåtal platser på ett helt elitinriktat idrottsgymnasium kan knappast stämma med den konventionen? Hur tänker de på Utbildningsdepartementet? Begreppet barnperspektiv verkar de ha lämnat i entrén till Rosenbad.

För många lagidrotter skulle det vara fullständigt förödande om bara den yttersta eliten togs ut till gymnasier. Det blir nämligen väldigt få att idrotta med, och mot, om det blir så. Får man inte tävla tröttnar man. Finns det ingen att tävla emot så…..

För idrotter med specifika behov av förutsättningar (backar för alpinister, vatten för seglare, banor för golfare etc) är inte heller de ”lokala alternativ” departementet mumlar om för ”bredden” en relevant lösning. Ett lokalt alternativ för golf i Kiruna? Eller ett för längdåkning i Ystad? Skulle inte tro det? Det är helt enkelt bara ett korthus till förslag från början till slut man presterat.

Sossarnas förslag skulle innebära att
1/många som skulle kunna ha en fantastisk idrottskarriär inte får chansen fullt ut och
2/att vi som nation går miste om många talanger.

Båda perspektiven är faktiskt viktiga. Dels för att jag som liberal tycker att alla skall få jaga sin dröm så långt det går, dels för att vi behöver förebilder inom idrotten och då måste vi ta tillvara talangerna. Utan förebilder får vi färre idrottande ungdomar och med det en avsevärt sämre folkhälsa. Vi vet att snittåldern för att sluta (inte börja, sluta) med organiserad idrott idag ligger på 11 år. ELVA ÅR! Vi behöver fler som håller på längre med idrott, inte tvärtom. Vi vet att inlärning gynnas av fysisk aktivitet, vi vet att vi får fler och fler som lider av åkommor relaterade till för lite rörelse och aktivitet.

Så sammanfattnignsvis kan alla som fått den nästan hundrasidiga promemorian i pappersform träna lite med den som redskap. Riv sida för sida, knyckla ihop dem till bollar och ställ papperskorgen på lagom avstånd. Kasta sedan med omväxlande höger och vänster hand (bra för allsidigheten) tills alla papper ligger i korgen. Där hör de hemma.

Bli först att kommentera

Välfärden måste finansieras – av fler som betalar skatt

Av , , Bli först att kommentera 0

Coronakrisen är en omskakande, omvälvande och ganska skrämmande händelse. Allt, precis allt, påverkas. Många kan inte träffa sina närmaste, många kan inte jobba som vanligt och därmed inte heller tjäna pengar som vanligt och vården har fått bekänna mer färg än vad man kanske tycker är rimligt.

Alla vill ha stöd, hjälp, bidrag. Visst. Men de där stöden skall betalas. Från vänsterhåll kommer hånfulla kommentarer om att ”nu passar det visst, med statliga stöd när krisen kommer!”

Ja. Det gör det. Eftersom de som betalar skatt också skall få hjälp. Eftersom allt, precis allt, det offentliga finansierar kommer från företag som går med vinst. Det kan vara offentligt ägda företag såväl som privata; det gemensamma är att de gör vinst. Som alla begriper är de allra flesta små, privata företag. Tiotusentals företag med extremt hårt arbetande ”direktörer” (företagare) som tjänar ungefär som en lärare med några års erfarenhet och som tillsammans med duktiga medarbetare bygger upp vårt välstånd i landet. Det är så vi skapar välfärden i Sverige.

Ett levande, framgångsrikt, lönsamt och växande näringsliv är helt enkelt basen för välfärden. Hela basen. Det är där välfärden skapas. Eller rättare sagt; det är där det välstånd skapas som sedan kan fördelas till välfärd.

Det vi behöver nu är inte höga skatter för de få som är rika. Det har vi redan. Våra inkomstskatter hör till de högsta i världen. Det vi behöver är fler som betalar skatt. Det vill säga fler som går från en offentlig försörjning via bidrag till en egen försörjning via lön – som beskattas.

Det är därför LAS måste moderniseras radikalt. Lagstiftningen är anpassad för en tid när industrin var tung och smutsig och hundratusentals människor byggde bilar och fartyg i Sverige. Den eran tog slut på 70-talet. Om fler skall komma in på arbetsmarknaden och om fler skall våga anställa de där viktiga första medarbetarna så måste lagarna bli tidsenliga. Det är 2020 nu. Inte 1920.

Det är också därför skattesystemet måste reformeras i grunden. Nu får man dra av räntekostnader mot inkomst av tjänst. Man har hög skatt på jobb och relativt låg på kapitalinkomster. Vi har fyra olika momssatser. Det är ett lapptäcke som är totalt oöverskådligt och obegripligt.

Enhetlig moms, inga ränteavdrag mot inkomst av tjänst, skattesatser på inkomst av tjänst och av kapital som är mer lika. Enkelhet och tydlighet. Ett system som premierar arbete. Det är nödvändigt och det är bråttom, det står dessutom som en av de viktigare punkterna i Januariavtalet.

Vi behöver mer resurser till välfärden. Då är höjda skatter aldrig svaret, istället måste fler betala skatt. Sätt igång, nu!

Bli först att kommentera

Blir världen lite bättre nu?

Av , , 2 kommentarer 1

Idag är världen lite annorlunda. Joe Biden har valts till president i världens, trots allt, mäktigaste nation.

Förhoppningsvis kan det leda till någonting bra? Mindre aggressiv retorik, mer satsningar på jämlika förutsättningar, mer enighet och färre motsättningar, mer internationell handel och mer internationellt samarbete.

Retoriken? Bara ord, kan man hävda. Men ord betyder mycket, ibland allt. Att förnedra och förolämpa människor, länder, grupper eller organisationer genom språket underlättar verkligen inte. Man tar sig inte framåt på det sättet. Det senaste riktigt tydliga exemplet är väl Erdogans utfall mot Macron. Där gick luften ur Turkiets demokratiska fasadballong på riktigt.

Att skapa jämlika förutsättningar borde egentligen vara en amerikanska, självklara, utgångspunkten. Grundlagsfäderna, the founding fathers, har ju nästan skrivit in det i konstitutionen. Den är snart 250 år gammal så de har haft tid att träna. Ändå verkar det vara svårt att förstå. Den amerikanska drömmen, att alla skall kunna söka sin lycka, har snarare omtolkats till att de som lyckats med det skall slippa anstränga sig ytterligare. Det var inte riktigt meningen, är min gissning. Förhoppningsvis kan förutsättningarna bli mer rättvisa framöver, inte bara i USA.

Enighet? Är det ens möjligt? Nej, åtminstone inte om man söker polarisering, konflikt och ställer grupper mot varandra. Men om man åtminstone tänker tanken, och försöker, blir det bättre. Det är bra nog. Att det inte kan bli perfekt är inte någon särskilt god ursäkt för att låta bli att försöka.

När det gäller handel och samarbete internationellt fick jag en lektion idag på morgonen. Jag hade förmånen att åka med en klok taxichaufför med ursprung i Somalia. Han var förbannad på Trump som inte fattat den riktiga faran med Kina. ”De tar över hela Afrika, men det fattar inte Trump och EU”. Han har rätt. Kina erbjuder infrastruktur, finansiering – all inclusive. Sedan kommer kineserna med allt material, all personal, alla förnödenheter, all serviceutrustning, alla maskiner. Det är högeffektivt som kolonialisering betraktat. Efter sig lämnar de mängder av folk och ett stort lån som sätter mottagarlandets i skuld för all framtid. Brittiska imperialister var amatörer i jämförelse. ”Kina har fattat, de ger inga pengar till ledare och politiker, de levererar färdiga grejor” fortsatte min taxivän. ”Därför är de populära även hos stora delar av folket, för det finns ingen cash som kan leda till korruption i styret”. Det är ju självklart. Trump har bromsat mycket av den internationella handel som kunde varit en motvikt till detta. Men det fattade han inte. Synd. Det hade varit bättre med en demokratisk, marknadsfinanserad utveckling i alla de länder i Afrika där nu Kina håller i trådarna.

När det gäller internationellt samarbete har det aldrig varit en effektiv strategi att lämna någonting för att man inte får som man vill. Det betyder bara att det man lämnar fjärmar sig än mer. Nu kan vi förhoppningsvis se ett USA som aktivt bidrar och påverkar i FN, i Nato, i WHO och som tillsammans med oss andra på allvar kliver in i ringen och tar matchen mot ofrihet, mot klimatkris, mot handelshinder och inte minst mot Covid-19.

Allt detta är bra för USA. Det är bra för Sverige och det är bra för världen.

Välkommen, Biden och Harris!

2 kommentarer

Bästa sättet att ta livet av en enhörning.

Av , , Bli först att kommentera 5

Storumans kommun har en helt världsunik företeelse: Tärnaby. Hemorten för Tärna IK Fjällvinden, världens i särklass mest framgångsrika alpina klubb. Byn som i stort sett utgjort det alpina landslaget, som frambringat legender ur fjällvatten, knotiga björkar och branta fjällsluttningar. Tärnaby är någonting som inte borde finnas, som inte finns men som är fantastiskt. En enhörning.

Samma kommun har nu i kommunstyrelsens arbetsutskott beslutat att gå vidare på den inslagna vägen mot att lägga ned Tärnaby Alpina Gymnasium. Baserat på ett beslutsunderlag som bestod av en trekvarts A4-sida med ett beslutsförslag och en rad med en förmodad besparing beskriven i siffror. Vid samma möte beslutades om en detaljplan för en enskild fastighet. Då fanns hela planunderlaget, inklusive kartor, med. Ett annat ärende behandlade frågan om att sluta erbjuda förenklade nybyggnadskartor. Då fanns hela bygglovstaxan med. Cirka 50 sidor.

Vem som helst inser att man inte kan lägga ner en skola på basis av en knapp A4-sida utan reellt innehåll. Det är inte förenligt med det ansvar man har som folkvald.

Tärnaby Alpina Gymnasium (TAG) är en Nationell IdrottsUtbildning, ett så kallat NIU. Inget annat av Sveriges alpina gymnasier har gångavstånd från skolan till träningsbacken. Tärnaby är unikt. Igen.
Eleverna kommer från hela landet. Deras hemkommuner betalar så kallad IKE, interkommunal ersättning, för sina ungdomar. Ett av argumenten för att lägga ner TAG är att inga ungdomar från Storumans kommun går där. Själva poängen med en skola med nationellt intag är att alla i landet kan söka. De bästa kommer in, dessutom måste man vara en riktigt duktig skidåkare. TAG hör till de skolor i Sverige där man måste ha högst poäng för att komma in. Under en tid har skolan haft turbulens som lett till att elevantalet minskat, därmed också intäkterna. Nu är man på rätt väg, elevantalet och antalet ansökningar går upp och ekonomin blir med det bättre.

För övrigt går väldigt få av ungdomarna från Tärnaby med omnejd i Luspengymnasiet i Storuman. De har valt skolor på andra orter i andra kommuner. Gissa vad Storuman gör då? Betalar IKE.

Samhället Tärnaby har ungefär 475 invånare. TAG med elever, tränare och lärare är cirka 30-35 personer. Gymnasieungdomarna från Tärnaby, våra egna ungdomar, går oftast i skolan på annan ort. Med andra ord utgör TAG en ganska väsentlig del av vårt samhälle. Vem vill minska befolkningen på en ort i glesbygd på det sätt en nedläggning skulle innebära?

TAG bidrar till samhället på många olika vis. Elevernas familjer har inte sällan investerat i boende på orten. De är ambassadörer för områdets turistnäring, och de är med som ideella krafter när evenemang arrangeras i form av tävlingar. De handlar i de lokala butikerna, de köper liftkort, de stöttar föreningslivet och de är en del av samhället.

Ekonomiskt är TAG betydelsefullt för Tärnaby, och därmed för kommunen. I budgeten för den aktuella nämnden kan det vara annorlunda, men totalt kan det inte vara någon tvekan. Det är en god affär. Det är till och med så att den förstudie kommunen beställde och genomförde under 2018 med stöd av Region Västerbotten (Alpina utbildningar – en angelägenhet för hela länet) visar just det. Ändå har ingenting av det den utredningen kom fram till vare sig genomförts eller utretts vidare. Där finns mängder av förslag till utveckling och effektivisering av verksamheten. Såväl politiker som tjänstemän, skolpersonal och elever har varit med och tagit fram dem. Förankring saknas alltså inte.

Rektorn vid TAG har dessutom på egen hand tagit fram ett antal större och mindre förslag till besparingar, som enligt uppgift tillsammans med de övriga åtgärder Fritids-, Kultur- och utbildningsnämnden beslutat skulle täcka det besparingsbeting nämnden har.

Det man däremot har gjort från nämnden är att ansöka om att få bli Riksidrottsgymnasium, alltså att utveckla verksamheten mot högre ställda krav än idag. Det gjorde man i en ansökan till Svenska Skidförbundet så sent som i januari 2019. Nu, ett år senare, skall man alltså lägga ner skolan.

Vi är många som reagerat på det här. Alla har sin anledning att uppröras, ingen bättre eller sämre än någon annan. Men min, och Liberalernas i Storuman, invändning är av generell karaktär:

– Vi säger kategoriskt nej till alla besparingar eller andra förändringar som inte föregåtts av en analys som visar effekten på kommunen och det aktuella samhället som helhet. Besparingar på ett ställe kan mycket väl leda till fördyringar eller försämringar på andra områden. Det måste alltid utredas och belysas. Vi har alltid efterfrågat dessa underlag och reserverat oss mot beslut där de saknas (nyligen gällande flytt av elever från Stensele skola). Stuprör är bra på hus för avvattning, inte som modell för hur man ser på ekonomi och organisation av en kommun.

Att inte redovisa den totala effekten på samhället Tärnaby, ekonomiskt, socialt och i andra dimensioner är helt enkelt för dåligt. Att dessutom vilja att folkvalda politiker skall fatta beslut om en skolnedläggning baserat på ett trekvarts A4-papper är inte ansvarsfullt. Särskilt när en detaljfråga om att sluta erbjuda förenklade nybyggnadskartor anses behöva ett 50-sidigt underlag.

Att lägga ner någonting är enkelt. Att se över en hel organisation, att ifrågasätta arbetsmetoder och processer, att kanske låta bli Västerbotten på Grand för hundratusentals kronor, att kanske se över bemanning och körkortsutbildningar i skolan, att kanske sluta betala miljoner till en nedlagd flygplats och att faktiskt se vad namnet Tärnaby betyder för kommunens goodwill och rykte verkar vara betydligt svårare.

Undrar ni över det bästa sättet att ta livet av en enhörning? Agera som om den inte finns, så gör den inte det heller.

Hans-Peter Carlson, L
Ledamot Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott i Storumans kommun
Förbundsordförande Liberalerna i Västerbotten

Bli först att kommentera

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Av , , Bli först att kommentera 0

I Storumans kommun är det många år av god hushållning som gör att vi inte har panikåtgärder framför oss. Vi har snart tio år med positiva resultat i kommunen.

Inför kommande år ser det tuffare ut. Mycket tuffare. Givetvis blir det då en väldigt svår diskussion om hur man skall se till att även i frotsättningen ha en ekonomi i balans. Vanligen blir det verksamhet mot verksamhet, grupp mot grupp – ingen vill ju att det skall sparas eller dras in där de egna intressena finns. Har man skolbarn får det inte sparas där, har man anhöriga med hemtjänst får den inte förändras, har man barn i förskolan får den inte röras. Det är inte märkligt. Utan instinkten att ta hand om det som ligger oss närmast hade vi som art dött ut för länge sedan.

Det som är märkligt är att de som säger att vi absolut inte kan förändra det just de värnar om aldrig har svar på hur vi istället skall lösa uppgiften att få ihop ekonomin. ”Inte här, någon annanstans” är svaret när man undrar hur vi skall göra.

Som ansvarstagande och tänkande människor har vi ett lite större ansvar. Vi som är förtroendevalda har det definitivt. Vi måste få plus och minus att gå ihop. Vi måste se till helheten. Helheten – just där brister det ofta, enligt min egen erfarenhet.

Vi är så vana vid att allt organiseras i specialiserade verksamheter med egen budget och egna resurser att vi tror att det är mest effektivt. Den här ”stuprörsmodellen” förblindar och försvårar när man måste se över resursförbrukningen. En besparing i en verksamhet kan mycket väl göra att en annan verksamhet blir dyrare. En ökad satsning på en verksamhet kan mycket väl innebära att en annan kan spara. Men det ser inte de enskilda förvaltningarna, eller de enskilda politiska nämnderna. De är ju bara ansvariga för sin lilla tårtbit.

När vi som lokalpolitiker nu skall ta ställning till förslag från våra kommunala förvaltningar och tjänstepersoner om hur vi skall nå balans framåt är det tårtbitar som hanteras. Stuprören är väldigt tydliga. Men jag är ärligt talat inte intresserad av delarna om jag inte får se helheten samtidigt. Det borde vara allas vårt ansvar att varje gång en enskild verksamhet eller förvaltning kommer med förslag om förändringar alltid ställa frågan: ”Hur påverkar detta kommunen som helhet?”.

Jag och mina partikollegor i Liberalerna är gammaldags på det sättet att vi vill att varje skattekrona skall användas så effektivt som möjligt. Vi tycker att man inte skall ta ut mer skatt än vad som är absolut nödvändigt eftersom vi tror att varje människa skall få forma sitt liv själv i så stor utsträckning som möjligt. Att då inte alltid se till helheten när man förändrar delar av kommunens verksamhet är enligt vårt synsätt fel.

Egentligen är det väl inte så konstigt? Förr diskuterade man vid köksbordet. Den där hästen man skulle kunna köpa var ju en väldig investering, och den kostade ju i hö också. Men eftersom man kunde dra fram dubbelt så mycket ut skogen och dessutom använda den som körhäst och dra in lite kontanter var det en bra investering. Om ”hästavdelningen” inte pratat med ”skogsavdelningen” och ”transportavdelningen” hade hästen inte blivit köpt. Familjen skulle ha en avsevärt sämre framtid utan hästen, men man hade valt att låta bli ändå. På grund av stuprör.

Därför måste vi tänka på helheten i alla sammanhang. Om en nämnd får ihop eller inte får ihop sin budget är ganska ointressant innan man tittat på vad det betyder för kommunen som helhet. Det är ju det som faktiskt räknas i slutändan.

Jag kommer i alla sammanhang alltid att ifrågasätta alla förslag som inte visar hur de påverkar helheten, oavsett vem de kommer ifrån och oavsett vart de syftar. Vi måste blir bättre på att förstå om hästen gör nytta eller inte och att stuprör är bättre på hus än som organisationsmodell.

Låt Kejsar Augustus ha gjort sitt!

Av , , Bli först att kommentera 3

Ibland får man nypa sig i armen när man inser vad som styr vår vardag. Ett sådant tillfälle är när man tänker på det tvåtusenåriga system för folkbokföring som styr var våra kommunalskattepengar hamnar.

Sverige har bland världens högsta skatter. Vi har bra välfärd, men inte alltid den bästa. Vi har ett system med tre olika skatteuttag: statlig, regional (tidigare landstingskommunal) och kommunal. Systemet bygger på att man betalar skatt i den region och kommun där man är folkbokförd. Statlig skatt betalar man om man tjänar lite mer, oberoende av bostadsort.

Minns ni Lukasevangeliets andra kapitel? Där står i första versen: ”Och det hände sig vid den tiden att från Kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskriva sig”. Julevangeliet. Alla har hört det.

Det har haft så stor effekt att vi organiserar vårt skattesystem efter det fortfarande. Skatt betalas där man är skattskriven. Punkt slut.

Men det är ju totalt bakvänt idag. Vi har ett samhälle med delårsboende, säsongsarbete, ”gig-ekonomi”, distansarbete, projektnomader och allt möjligt som inte alls stämmer med vårt antika sätt att beskatta våra inkomster. Dessutom är systemet inte ens tidsflexibelt utan gäller ett år i taget. Antagligen den tid det vid införandet tog att få den ifyllda pappersblanketten in i rätt pärm på rätt hylla.

Många små kommuner i glesbygd, vår kommun Storuman hör dit, har en stor andel delårsbostäder. Inte fritidsbostäder; det är ett förlegat uttryck. Många av ägarna har nämligen ingenting annat än fritid, de är pensionärer och spenderar sin tid som de vill. Man är där säsongen är bäst. Standarden är minst lika hög som i många året-runt-bostäder. Många som arbetar på moderna sätt vistas lika mycket i sina olika bostäder på olika ställen och ofta i olika kommuner. Ändå är det kommunen där man är folkbokförd som tar hem all kommunalskatt. Systemet är inte ens medeltida, det är lika gammalt som Jesus.

En kommun med ambitioner ser naturligtvis till att hålla god servicenivå på sådant som snöröjning, gator och vägar, belysning, informationstjänster, fritidsanläggningar (tänk löp- och skidspår, skoterleder, simhallar och annat). Det är så man blir attraktiv, lockar både besökare och invånare. Allt detta bekostas med kommunala skattepengar. Till detta bidrar de delårsboende inte alls, trots att de ofta är de flitigaste nyttjarna av nyttigheterna.

Det här är utjämningssystemet helt ovetande om. Ingen har lagt in ”skidspårsutnyttjande” som en parameter. Fastighetsavgiften är kommunal, ja. Men det räcker inte så långt faktiskt. Hos oss går den troligen helt till snöröjning.

I januariöverenskommelsen finns ett nytt skattesystem med. Bra. Utnyttja nu möjligheten att modernisera och utjämna Sverige på riktigt! Det vore väl en riktigt bra och liberal reform att min skatt faktiskt går dit där jag väljer att vara under ett år, inte bara dit jag pekade den 1 november?

Låt Kejsar Augustus påbud gå i graven med sin uppfinnare. Det hör hemma där.

Man är inte så dum, helt enkelt.

Av , , 1 kommentar 4

Det är väldigt mycket snack om olika källor för klimatfrågan just nu. Hur mycket isen smälter, hur varmt det egentligen var i juli och om hur man kan veta att det verkligen är vårt fel. Några reflektioner på det:

1/Schwarzenegger har uttryckt det bra: ”du får välja mellan två garage. I det ena står en bensinbil. I det andra står en elbil. Du skall vara i garaget i fyra timmar medan bilen är i gång och dörren skall vara stängd. Vilket garage väljer du?”

2/om det råden tvekan om hur det kommer sig att isen smälter, att medeltemperaturen går upp eller om hur det kommer sig att vi får mer och mer extremer i vädret så gör man väl som i andra sammanhang: fortsätter försöka ta reda på hur det faktiskt är under tiden som man tillämpar försiktighetsprincipen? Det vill säga minskar påverkan så mycket det bara går, så effektivt som möjligt? Fördelen med det är att vi samtidigt sparar resurser vilket är en fiffig sak för ekonomisk utveckling. Produktiviteten går upp, nya marknader utvecklas.

3/”whataboutism” är vanligt i det här sammanhanget. ”Spelar ingen roll vad vi gör om Kina ändå…”, ”Våra utsläpp märks ändå inte…”. Nähä? Så därför skall vi fortsätta att ligga på 8 ton co2-ekvivalenter bara för att någon annan gör det? Så resonerar inte rationella människor. Man stjäl inte bilar i väntan på att andra skall sluta med det. Man slår inte sina barn för att det är tillåtet i Kina. Man är inte så dum, helt enkelt.

Läs gärna the Economist. Bra grejer.

https://www.economist.com/graphic-detail/2019/08/13/shipping-logs-show-how-quickly-arctic-sea-ice-is-melting?cid1=cust/dailypicks/n/bl/n/20190813n/owned/n/n/dailypicks/n/n/EU/292992/n

1 kommentar
Etiketter: , , ,

SAS har (också) vaknat

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu händer det äntligen lite mer i riktning klimatsmarthet. Ett exempel är SAS. Detta utskällda, halvt konkursmässiga bolag med piloter som strejkar och lite gammaldags halvt charmig statlighet i imagen är lite mer med i matchen.

SAS har vaknat, faktiskt. De behöver det för att överleva i den mördande konkurrens som flygbranschen rymmer. De började ganska snart efter den sista strejken att ta bort taxfreespriten från ombordförsäljningen. Skälet? Ja, officiellt var det att flaskorna väger för mycket så man minskar utsläppen om man tar bort dem. Det betyder ju också sparade pengar för flygbolaget, så det var enkelt att räkna hem. Att köpa sprit på flygplan är väl inte det första man tänker på när man bokar flygbiljett, så kunderna är nog inte så ledsna de heller. De märker nog knappt ens skillnaden. Det var ett steg, ett litet, men ändå ett steg.

Nästa steg är större, och kanske det som kommer att förändra flyget framåt. När du checkar in (online) på SAS kommer det olika alternativ för att välja plats i planet, för att välja till ”fast lane” eller ”lounge”. Men det kommer numera också ett alternativ till. Biobränsle! Yes! Du kan nu välja att boka till biobränsle på din inrikesflight med SAS i Sverige. Hundra spänn ger 20 minuters flygning på biobränsle. istället för den vanliga jetsoppan.
SAS biobränsle

Det här är ett lysande exempel på när det faktiskt händer saker som trycks på av marknaden. Det går fort nu. Utanför mitt kontorsfönster sitter en elbilsladdare. Jag noterar att den används mer och mer. Av statistik från den laddare vi har på företaget för våra gäster vet jag att användningen flerdubblats sedan årsskiftet.

Det händer saker! Det går som tåget, för att använda ett gammalt (och snart kanske aktuellt igen?) uttryck. Tågsemester är trendigt som bara tusan och även bussresandet som ett bra alternativ för att få ner utsläppen och faktiskt också minska trafikriskerna är i hetluften.

Men det som inte får glömmas bort i allt det här, som ju är bra, är att det för en del människor inte finns några alternativ. De som bor där det inte finns någon tågräls och som har flera mil till jobbet utan kollektivtrafik enkel väg, de kan inte gå på pendeltåget, bussen eller spårvagnen till jobbet. De kan heller inte åka på tågsemester på något rimligt vis. Att sänka bensinskatten är lösningen säger många (senast jag kollade var 600 000 med i ”bensinupproret” på Facebook). Det är ju en ganska dålig idé eftersom de flesta som kör bil bor där det finns bra alternativ till bilkörning. Och det är faktiskt där man kör mest bil också. Barnfamiljer på pendelavstånd utanför storstäder kör mest i Sverige. Kanske för att barnen skall åt alla möljiga olika håll hela tiden, kanske för att man värderar friheten att åka när man vill till och från jobbet, kanske för att man inte är villig att offra någonting för en bättre mijö, kanske för att det är för billigt.

FÖR BILLIGT? Nu gick blodtrycket upp hos många. JA, för billigt. Det kan vara så, faktiskt. De som behöver köra bil för att klara vardagen (exempelvis i glesbygden, exempelvis skiftarbetare som jobbar när kollektivtrafiken står still) bör inte subventionera bekvämlighetskörarna. Det strider liksom mot hela det svenska samhällskontraktet där vi i vanliga fall gör så att de som kan hjälper de som inte kan via skattsedeln. I det här fallet gör vi liksom tvärtom?

Vad bör vi då göra? Det har kommit många förslag, varav många inte är realistiska. Men en sak som går att göra snabbt är att förändra reseavdragen baserat på tillgång till alternativ. Det går att regionsindela skatten på bränsle. Det går att göra om flygskatten så att de sträckor där tågen och bussarna också går beskattas högre och linjer utan alternativ beskattas lägre. Till exempel. Men att vi måste ta kliv, stora och snabba kliv, i mer klimatsmart riktning är odiskutabelt. Det som ger mig och många andra hopp och framtidstro är att det nu går så rasande fort i utvecklingen av nya lösningar och ny teknik att vi snart kommer att betrakta bensinskatt, och nivån på den, som en lustig, historisk och kuriös detalj.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,