H-P Carlson, Tärnaby

Välstånd skapas först och fördelas sedan - inte tvärtom

Bästa sättet att ta livet av en enhörning.

Av , , Bli först att kommentera 5

Storumans kommun har en helt världsunik företeelse: Tärnaby. Hemorten för Tärna IK Fjällvinden, världens i särklass mest framgångsrika alpina klubb. Byn som i stort sett utgjort det alpina landslaget, som frambringat legender ur fjällvatten, knotiga björkar och branta fjällsluttningar. Tärnaby är någonting som inte borde finnas, som inte finns men som är fantastiskt. En enhörning.

Samma kommun har nu i kommunstyrelsens arbetsutskott beslutat att gå vidare på den inslagna vägen mot att lägga ned Tärnaby Alpina Gymnasium. Baserat på ett beslutsunderlag som bestod av en trekvarts A4-sida med ett beslutsförslag och en rad med en förmodad besparing beskriven i siffror. Vid samma möte beslutades om en detaljplan för en enskild fastighet. Då fanns hela planunderlaget, inklusive kartor, med. Ett annat ärende behandlade frågan om att sluta erbjuda förenklade nybyggnadskartor. Då fanns hela bygglovstaxan med. Cirka 50 sidor.

Vem som helst inser att man inte kan lägga ner en skola på basis av en knapp A4-sida utan reellt innehåll. Det är inte förenligt med det ansvar man har som folkvald.

Tärnaby Alpina Gymnasium (TAG) är en Nationell IdrottsUtbildning, ett så kallat NIU. Inget annat av Sveriges alpina gymnasier har gångavstånd från skolan till träningsbacken. Tärnaby är unikt. Igen.
Eleverna kommer från hela landet. Deras hemkommuner betalar så kallad IKE, interkommunal ersättning, för sina ungdomar. Ett av argumenten för att lägga ner TAG är att inga ungdomar från Storumans kommun går där. Själva poängen med en skola med nationellt intag är att alla i landet kan söka. De bästa kommer in, dessutom måste man vara en riktigt duktig skidåkare. TAG hör till de skolor i Sverige där man måste ha högst poäng för att komma in. Under en tid har skolan haft turbulens som lett till att elevantalet minskat, därmed också intäkterna. Nu är man på rätt väg, elevantalet och antalet ansökningar går upp och ekonomin blir med det bättre.

För övrigt går väldigt få av ungdomarna från Tärnaby med omnejd i Luspengymnasiet i Storuman. De har valt skolor på andra orter i andra kommuner. Gissa vad Storuman gör då? Betalar IKE.

Samhället Tärnaby har ungefär 475 invånare. TAG med elever, tränare och lärare är cirka 30-35 personer. Gymnasieungdomarna från Tärnaby, våra egna ungdomar, går oftast i skolan på annan ort. Med andra ord utgör TAG en ganska väsentlig del av vårt samhälle. Vem vill minska befolkningen på en ort i glesbygd på det sätt en nedläggning skulle innebära?

TAG bidrar till samhället på många olika vis. Elevernas familjer har inte sällan investerat i boende på orten. De är ambassadörer för områdets turistnäring, och de är med som ideella krafter när evenemang arrangeras i form av tävlingar. De handlar i de lokala butikerna, de köper liftkort, de stöttar föreningslivet och de är en del av samhället.

Ekonomiskt är TAG betydelsefullt för Tärnaby, och därmed för kommunen. I budgeten för den aktuella nämnden kan det vara annorlunda, men totalt kan det inte vara någon tvekan. Det är en god affär. Det är till och med så att den förstudie kommunen beställde och genomförde under 2018 med stöd av Region Västerbotten (Alpina utbildningar – en angelägenhet för hela länet) visar just det. Ändå har ingenting av det den utredningen kom fram till vare sig genomförts eller utretts vidare. Där finns mängder av förslag till utveckling och effektivisering av verksamheten. Såväl politiker som tjänstemän, skolpersonal och elever har varit med och tagit fram dem. Förankring saknas alltså inte.

Rektorn vid TAG har dessutom på egen hand tagit fram ett antal större och mindre förslag till besparingar, som enligt uppgift tillsammans med de övriga åtgärder Fritids-, Kultur- och utbildningsnämnden beslutat skulle täcka det besparingsbeting nämnden har.

Det man däremot har gjort från nämnden är att ansöka om att få bli Riksidrottsgymnasium, alltså att utveckla verksamheten mot högre ställda krav än idag. Det gjorde man i en ansökan till Svenska Skidförbundet så sent som i januari 2019. Nu, ett år senare, skall man alltså lägga ner skolan.

Vi är många som reagerat på det här. Alla har sin anledning att uppröras, ingen bättre eller sämre än någon annan. Men min, och Liberalernas i Storuman, invändning är av generell karaktär:

– Vi säger kategoriskt nej till alla besparingar eller andra förändringar som inte föregåtts av en analys som visar effekten på kommunen och det aktuella samhället som helhet. Besparingar på ett ställe kan mycket väl leda till fördyringar eller försämringar på andra områden. Det måste alltid utredas och belysas. Vi har alltid efterfrågat dessa underlag och reserverat oss mot beslut där de saknas (nyligen gällande flytt av elever från Stensele skola). Stuprör är bra på hus för avvattning, inte som modell för hur man ser på ekonomi och organisation av en kommun.

Att inte redovisa den totala effekten på samhället Tärnaby, ekonomiskt, socialt och i andra dimensioner är helt enkelt för dåligt. Att dessutom vilja att folkvalda politiker skall fatta beslut om en skolnedläggning baserat på ett trekvarts A4-papper är inte ansvarsfullt. Särskilt när en detaljfråga om att sluta erbjuda förenklade nybyggnadskartor anses behöva ett 50-sidigt underlag.

Att lägga ner någonting är enkelt. Att se över en hel organisation, att ifrågasätta arbetsmetoder och processer, att kanske låta bli Västerbotten på Grand för hundratusentals kronor, att kanske se över bemanning och körkortsutbildningar i skolan, att kanske sluta betala miljoner till en nedlagd flygplats och att faktiskt se vad namnet Tärnaby betyder för kommunens goodwill och rykte verkar vara betydligt svårare.

Undrar ni över det bästa sättet att ta livet av en enhörning? Agera som om den inte finns, så gör den inte det heller.

Hans-Peter Carlson, L
Ledamot Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott i Storumans kommun
Förbundsordförande Liberalerna i Västerbotten

Bli först att kommentera

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Av , , Bli först att kommentera 0

I Storumans kommun är det många år av god hushållning som gör att vi inte har panikåtgärder framför oss. Vi har snart tio år med positiva resultat i kommunen.

Inför kommande år ser det tuffare ut. Mycket tuffare. Givetvis blir det då en väldigt svår diskussion om hur man skall se till att även i frotsättningen ha en ekonomi i balans. Vanligen blir det verksamhet mot verksamhet, grupp mot grupp – ingen vill ju att det skall sparas eller dras in där de egna intressena finns. Har man skolbarn får det inte sparas där, har man anhöriga med hemtjänst får den inte förändras, har man barn i förskolan får den inte röras. Det är inte märkligt. Utan instinkten att ta hand om det som ligger oss närmast hade vi som art dött ut för länge sedan.

Det som är märkligt är att de som säger att vi absolut inte kan förändra det just de värnar om aldrig har svar på hur vi istället skall lösa uppgiften att få ihop ekonomin. ”Inte här, någon annanstans” är svaret när man undrar hur vi skall göra.

Som ansvarstagande och tänkande människor har vi ett lite större ansvar. Vi som är förtroendevalda har det definitivt. Vi måste få plus och minus att gå ihop. Vi måste se till helheten. Helheten – just där brister det ofta, enligt min egen erfarenhet.

Vi är så vana vid att allt organiseras i specialiserade verksamheter med egen budget och egna resurser att vi tror att det är mest effektivt. Den här ”stuprörsmodellen” förblindar och försvårar när man måste se över resursförbrukningen. En besparing i en verksamhet kan mycket väl göra att en annan verksamhet blir dyrare. En ökad satsning på en verksamhet kan mycket väl innebära att en annan kan spara. Men det ser inte de enskilda förvaltningarna, eller de enskilda politiska nämnderna. De är ju bara ansvariga för sin lilla tårtbit.

När vi som lokalpolitiker nu skall ta ställning till förslag från våra kommunala förvaltningar och tjänstepersoner om hur vi skall nå balans framåt är det tårtbitar som hanteras. Stuprören är väldigt tydliga. Men jag är ärligt talat inte intresserad av delarna om jag inte får se helheten samtidigt. Det borde vara allas vårt ansvar att varje gång en enskild verksamhet eller förvaltning kommer med förslag om förändringar alltid ställa frågan: ”Hur påverkar detta kommunen som helhet?”.

Jag och mina partikollegor i Liberalerna är gammaldags på det sättet att vi vill att varje skattekrona skall användas så effektivt som möjligt. Vi tycker att man inte skall ta ut mer skatt än vad som är absolut nödvändigt eftersom vi tror att varje människa skall få forma sitt liv själv i så stor utsträckning som möjligt. Att då inte alltid se till helheten när man förändrar delar av kommunens verksamhet är enligt vårt synsätt fel.

Egentligen är det väl inte så konstigt? Förr diskuterade man vid köksbordet. Den där hästen man skulle kunna köpa var ju en väldig investering, och den kostade ju i hö också. Men eftersom man kunde dra fram dubbelt så mycket ut skogen och dessutom använda den som körhäst och dra in lite kontanter var det en bra investering. Om ”hästavdelningen” inte pratat med ”skogsavdelningen” och ”transportavdelningen” hade hästen inte blivit köpt. Familjen skulle ha en avsevärt sämre framtid utan hästen, men man hade valt att låta bli ändå. På grund av stuprör.

Därför måste vi tänka på helheten i alla sammanhang. Om en nämnd får ihop eller inte får ihop sin budget är ganska ointressant innan man tittat på vad det betyder för kommunen som helhet. Det är ju det som faktiskt räknas i slutändan.

Jag kommer i alla sammanhang alltid att ifrågasätta alla förslag som inte visar hur de påverkar helheten, oavsett vem de kommer ifrån och oavsett vart de syftar. Vi måste blir bättre på att förstå om hästen gör nytta eller inte och att stuprör är bättre på hus än som organisationsmodell.

Låt Kejsar Augustus ha gjort sitt!

Av , , Bli först att kommentera 2

Ibland får man nypa sig i armen när man inser vad som styr vår vardag. Ett sådant tillfälle är när man tänker på det tvåtusenåriga system för folkbokföring som styr var våra kommunalskattepengar hamnar.

Sverige har bland världens högsta skatter. Vi har bra välfärd, men inte alltid den bästa. Vi har ett system med tre olika skatteuttag: statlig, regional (tidigare landstingskommunal) och kommunal. Systemet bygger på att man betalar skatt i den region och kommun där man är folkbokförd. Statlig skatt betalar man om man tjänar lite mer, oberoende av bostadsort.

Minns ni Lukasevangeliets andra kapitel? Där står i första versen: ”Och det hände sig vid den tiden att från Kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskriva sig”. Julevangeliet. Alla har hört det.

Det har haft så stor effekt att vi organiserar vårt skattesystem efter det fortfarande. Skatt betalas där man är skattskriven. Punkt slut.

Men det är ju totalt bakvänt idag. Vi har ett samhälle med delårsboende, säsongsarbete, ”gig-ekonomi”, distansarbete, projektnomader och allt möjligt som inte alls stämmer med vårt antika sätt att beskatta våra inkomster. Dessutom är systemet inte ens tidsflexibelt utan gäller ett år i taget. Antagligen den tid det vid införandet tog att få den ifyllda pappersblanketten in i rätt pärm på rätt hylla.

Många små kommuner i glesbygd, vår kommun Storuman hör dit, har en stor andel delårsbostäder. Inte fritidsbostäder; det är ett förlegat uttryck. Många av ägarna har nämligen ingenting annat än fritid, de är pensionärer och spenderar sin tid som de vill. Man är där säsongen är bäst. Standarden är minst lika hög som i många året-runt-bostäder. Många som arbetar på moderna sätt vistas lika mycket i sina olika bostäder på olika ställen och ofta i olika kommuner. Ändå är det kommunen där man är folkbokförd som tar hem all kommunalskatt. Systemet är inte ens medeltida, det är lika gammalt som Jesus.

En kommun med ambitioner ser naturligtvis till att hålla god servicenivå på sådant som snöröjning, gator och vägar, belysning, informationstjänster, fritidsanläggningar (tänk löp- och skidspår, skoterleder, simhallar och annat). Det är så man blir attraktiv, lockar både besökare och invånare. Allt detta bekostas med kommunala skattepengar. Till detta bidrar de delårsboende inte alls, trots att de ofta är de flitigaste nyttjarna av nyttigheterna.

Det här är utjämningssystemet helt ovetande om. Ingen har lagt in ”skidspårsutnyttjande” som en parameter. Fastighetsavgiften är kommunal, ja. Men det räcker inte så långt faktiskt. Hos oss går den troligen helt till snöröjning.

I januariöverenskommelsen finns ett nytt skattesystem med. Bra. Utnyttja nu möjligheten att modernisera och utjämna Sverige på riktigt! Det vore väl en riktigt bra och liberal reform att min skatt faktiskt går dit där jag väljer att vara under ett år, inte bara dit jag pekade den 1 november?

Låt Kejsar Augustus påbud gå i graven med sin uppfinnare. Det hör hemma där.

Man är inte så dum, helt enkelt.

Av , , 1 kommentar 4

Det är väldigt mycket snack om olika källor för klimatfrågan just nu. Hur mycket isen smälter, hur varmt det egentligen var i juli och om hur man kan veta att det verkligen är vårt fel. Några reflektioner på det:

1/Schwarzenegger har uttryckt det bra: ”du får välja mellan två garage. I det ena står en bensinbil. I det andra står en elbil. Du skall vara i garaget i fyra timmar medan bilen är i gång och dörren skall vara stängd. Vilket garage väljer du?”

2/om det råden tvekan om hur det kommer sig att isen smälter, att medeltemperaturen går upp eller om hur det kommer sig att vi får mer och mer extremer i vädret så gör man väl som i andra sammanhang: fortsätter försöka ta reda på hur det faktiskt är under tiden som man tillämpar försiktighetsprincipen? Det vill säga minskar påverkan så mycket det bara går, så effektivt som möjligt? Fördelen med det är att vi samtidigt sparar resurser vilket är en fiffig sak för ekonomisk utveckling. Produktiviteten går upp, nya marknader utvecklas.

3/”whataboutism” är vanligt i det här sammanhanget. ”Spelar ingen roll vad vi gör om Kina ändå…”, ”Våra utsläpp märks ändå inte…”. Nähä? Så därför skall vi fortsätta att ligga på 8 ton co2-ekvivalenter bara för att någon annan gör det? Så resonerar inte rationella människor. Man stjäl inte bilar i väntan på att andra skall sluta med det. Man slår inte sina barn för att det är tillåtet i Kina. Man är inte så dum, helt enkelt.

Läs gärna the Economist. Bra grejer.

https://www.economist.com/graphic-detail/2019/08/13/shipping-logs-show-how-quickly-arctic-sea-ice-is-melting?cid1=cust/dailypicks/n/bl/n/20190813n/owned/n/n/dailypicks/n/n/EU/292992/n

1 kommentar
Etiketter: , , ,

SAS har (också) vaknat

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu händer det äntligen lite mer i riktning klimatsmarthet. Ett exempel är SAS. Detta utskällda, halvt konkursmässiga bolag med piloter som strejkar och lite gammaldags halvt charmig statlighet i imagen är lite mer med i matchen.

SAS har vaknat, faktiskt. De behöver det för att överleva i den mördande konkurrens som flygbranschen rymmer. De började ganska snart efter den sista strejken att ta bort taxfreespriten från ombordförsäljningen. Skälet? Ja, officiellt var det att flaskorna väger för mycket så man minskar utsläppen om man tar bort dem. Det betyder ju också sparade pengar för flygbolaget, så det var enkelt att räkna hem. Att köpa sprit på flygplan är väl inte det första man tänker på när man bokar flygbiljett, så kunderna är nog inte så ledsna de heller. De märker nog knappt ens skillnaden. Det var ett steg, ett litet, men ändå ett steg.

Nästa steg är större, och kanske det som kommer att förändra flyget framåt. När du checkar in (online) på SAS kommer det olika alternativ för att välja plats i planet, för att välja till ”fast lane” eller ”lounge”. Men det kommer numera också ett alternativ till. Biobränsle! Yes! Du kan nu välja att boka till biobränsle på din inrikesflight med SAS i Sverige. Hundra spänn ger 20 minuters flygning på biobränsle. istället för den vanliga jetsoppan.
SAS biobränsle

Det här är ett lysande exempel på när det faktiskt händer saker som trycks på av marknaden. Det går fort nu. Utanför mitt kontorsfönster sitter en elbilsladdare. Jag noterar att den används mer och mer. Av statistik från den laddare vi har på företaget för våra gäster vet jag att användningen flerdubblats sedan årsskiftet.

Det händer saker! Det går som tåget, för att använda ett gammalt (och snart kanske aktuellt igen?) uttryck. Tågsemester är trendigt som bara tusan och även bussresandet som ett bra alternativ för att få ner utsläppen och faktiskt också minska trafikriskerna är i hetluften.

Men det som inte får glömmas bort i allt det här, som ju är bra, är att det för en del människor inte finns några alternativ. De som bor där det inte finns någon tågräls och som har flera mil till jobbet utan kollektivtrafik enkel väg, de kan inte gå på pendeltåget, bussen eller spårvagnen till jobbet. De kan heller inte åka på tågsemester på något rimligt vis. Att sänka bensinskatten är lösningen säger många (senast jag kollade var 600 000 med i ”bensinupproret” på Facebook). Det är ju en ganska dålig idé eftersom de flesta som kör bil bor där det finns bra alternativ till bilkörning. Och det är faktiskt där man kör mest bil också. Barnfamiljer på pendelavstånd utanför storstäder kör mest i Sverige. Kanske för att barnen skall åt alla möljiga olika håll hela tiden, kanske för att man värderar friheten att åka när man vill till och från jobbet, kanske för att man inte är villig att offra någonting för en bättre mijö, kanske för att det är för billigt.

FÖR BILLIGT? Nu gick blodtrycket upp hos många. JA, för billigt. Det kan vara så, faktiskt. De som behöver köra bil för att klara vardagen (exempelvis i glesbygden, exempelvis skiftarbetare som jobbar när kollektivtrafiken står still) bör inte subventionera bekvämlighetskörarna. Det strider liksom mot hela det svenska samhällskontraktet där vi i vanliga fall gör så att de som kan hjälper de som inte kan via skattsedeln. I det här fallet gör vi liksom tvärtom?

Vad bör vi då göra? Det har kommit många förslag, varav många inte är realistiska. Men en sak som går att göra snabbt är att förändra reseavdragen baserat på tillgång till alternativ. Det går att regionsindela skatten på bränsle. Det går att göra om flygskatten så att de sträckor där tågen och bussarna också går beskattas högre och linjer utan alternativ beskattas lägre. Till exempel. Men att vi måste ta kliv, stora och snabba kliv, i mer klimatsmart riktning är odiskutabelt. Det som ger mig och många andra hopp och framtidstro är att det nu går så rasande fort i utvecklingen av nya lösningar och ny teknik att vi snart kommer att betrakta bensinskatt, och nivån på den, som en lustig, historisk och kuriös detalj.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Välkommen till Tärnaby, Magnus Hall!

Av , , 2 kommentarer 10

Tärnaby den 27 juli 2019

Öppet brev till koncernchefen i Vattenfall, Magnus Hall

Hej Magnus,
jag hoppas du har en härlig sommar!

Här i Tärnaby har vi verkligen det just nu. Massiv, skön värme med uppåt trettio grader, sol som strålar, fullt med folk och härlig stämning. Verkligen en fantastisk sommar. Tärnaby ligger för övrigt i Storumans kommun, i Lappland och på samma breddgrad som Luleå, ganska nära gränsen till Norge.

Jag tänkte att vi skulle göra ett tankeexperiment tillsammans, med två scenarier.

Tänk dig att du förbereder dig för Vattenfalls årliga bolagsstämma. Med tanke på ägarkretsen är det inte ett jättearrangemang, men det skall förberedas och det skall fungera till punkt och pricka. Som det framåtriktade företag ni är har ni kombinerat stämman med lite seminarier om framtidens energiförsörjning och det är ganska många inbjudna, både talare och publik. Ett viktig arrangemang, helt enkelt. För er som företag kanske det viktigaste på året. Ni lägger ner krut på det. Det får inte gå fel. Ni gör det ni kan för att kvalitetssäkra allt. Ändå händer det. Cateringfirman har inte kollat sin kylkedja ordentligt och för att göra en lång historia kort har ni energiexperter, regeringstjänstemän, styrelseledamöter och koncernledning samt ett par ministrar och en ansenlig skara inbjudna med totalt och akut haveri i peristaltiken. Hur ni hanterar det? Givetvis så gott ni kan, men sedan kommer den cateringfirman aldrig mer att få några jobb. Inte av er, och om era spindoctors gör jobbet, antagligen inte av så många andra heller. Vilken tur att det inte har hänt!

Tänk dig nu i stället en turistdestination med ungefär 1 000 fast boende invånare. De har ett väldigt viktigt evenemang varje sommar. Har haft i många år. De förbereder sig ordentligt, kvalitetssäkrar allt de kan. De lägger helt enkelt ner rejält med krut på att det skall bli bra. Med tanke på ortens läge och kommunikationer, ganska perifert i norra Norrland, är det inte ett jätteevenemang, men de brukar ändå ha 15 000 besökare. Det är otroligt viktigt för dem. Evenemanget är en marknad med allt vad det innebär. Försäljare, utställare, sång och musik och barnaktiviteter. Fredag till söndag, i slutet av juli. Varje år i många år. Oftast har man haft tur med väder och vind och annat man inte råder över. Det man kan styra upp, det är uppstyrt. Tänk så härligt att få visa upp sin bygd för så många besökare! Tänk så härligt att gå omkring och strosa, ta en glass eller någonting kallt att dricka…

Kan du känna den där iskalla drickaburken i handen en solig högsommardag eller svalkan av en glass mot tungan? Bra, håll kvar den känslan. Det är nämligen ingenting som någon på Gränshandelsmarknaden i Tärnaby får känna den ovanligt varma lördagen den 27 juli 2019. Det är strömavbrott. Ett totalt och långt strömavbrott. Hur det blir för alla med behov av kyla vet vi väl inte förrän efteråt. Lite som en dålig catering. Den stora skillnaden är att vi inte kan byta leverantör. Vattenfall äger nätet, och det fungerar inte som det skall. Betalar, det gör vi. Vi har bland de högsta nätavgifterna i Sverige. En stor del av det vi betalar är ”garantiavgiften” nämligen. En abonnemangsavgift, oavsett om vi utnyttjar nätet eller inte. Att nätet skulle vara dåligt är i sig lite märkligt eftersom all den enorma mängd elektricitet som produceras här i kommunen ju ändå måste transporteras, så infrastrukturen borde vara viktig även för Vattenfall?

Vi behöver nog få lite ordning på det här med prioriteringar tillsammans. Vattenfall behöver kanske veta vad vi som bor där massor av el produceras har för förutsättningar och villkor, och vi som bor här behöver givetvis veta hur ni tänker när det viktigaste evenemanget på året kan få bli ett halvfiasko för att ert elnät inte fungerar. Därför tycker jag att du skall ta med dig lite kollegor och komma hit. Jag bjuder därför in er, eller dig, hit. Jag ordnar både boende och guidning. Planera för två dagar så kan vi se på hela kommunen, den är 27 mil lång.

Lite bakgrund, som kan vara bra att ha med i planeringen:
– Enklast är att flyga hit från Arlanda, det går reguljärt flyg sex dagar i veckan.
– 15 000 besökare här motsvarar 800 000 besökare i Umeå eller några miljoner i centrala Stockholm. SAMTIDIGT.
– Vår destination, Hemavan-Tärnaby, är den största i Västerbotten efter Umeå.
– Den snabbast växande branschen i Sverige, och världen, har länge varit turismen. Turismen är både personalintensiv och en väldigt viktig i de delar av landet där det produceras mycket el; i glesbygden.

Jag ser fram emot träffa dig här! Tillsammans, och givetvis med bra inspel från alla kloka lokala förmågor, borde vi kunna komma fram till spännande saker. För Vattenfall, för glesbygden och för turismen. Ärligt talat, hur skulle det kunna gå fel?

Välkommen till Tärnaby!

Med vänlig hälsning,

Hans-Peter Carlson
Ledamot Kommunstyrelsen (L) i Storumans Kommun
Förbundsordförande Liberalerna Västerbotten

2 kommentarer

Vem tar vem?

Av , , Bli först att kommentera 0

Att talmannen väljer att låta pröva Ulf Kristersson i Riksdagen är en lågoddsare. Det kommer att föras fram en M+KD-regering som skall snirkla sig igenom parlamentet med hjälp av den ickesocialistiska majoriteten. Det är väl nu det blir skarpt läge för första gången; vad säger mitt eget parti, L, om det och vad säger Annie och C? Säger vi gemensamt nej i kammaren har vi röstat emot en ickesocialistisk regering. Säger vi ja ger vi SD inflytande. Lägger vi ner rösterna kommer regeringen att kunna bildas, men vi kan ta ställning i fråga efter fråga och eventuellt få en roll likt den V haft.

Så ser läget ut. Sådan är verkligheten.

Mitt i allt detta har L och C lovat att inte göra sig beroende av SD eller V. Tufft läge, mycket hård press på Lööf och Björklund. Nåväl, om det står mellan Kristersson och Löfven, mellan en ickesocialistisk och en socialistisk regering, finns en lösning som V alltid använt: Ingå inte i regeringen.

Lägg ner rösterna. Låt Kristersson bli statsminister. Sätt lika tuffa krav på honom som SD hade gjort på en Alliansregering. Kanske klarar han det, kanske inte. Men låt för guds skull inte maktlystnad gå före en klar ideologisk kompass. Stå för löftena inför valet, visa att man kan lita på det ni säger.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen.

När kritiken från vänster kommer om att ni släppt fram en SD beroende regering, för det gör den, använd samma argument som sossarna alltid använt för att låta VPK/V få inflytande.

SD har röstat gemensamt med regeringen fler gånger än de röstat gemensamt med Alliansen i voteringar i riksdagen under den förra mandatperioden. Vi har inte hört Löfven ropa avgå till sig själv för att ha mottagit SD-röster i kammaren.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen. Så var det sagt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Rymdresor och plastbantning

Av , , Bli först att kommentera 1

Är vi ute och cyklar?

Tiden efter valet har nästan blivit lite av ett vacuum. I Riksdagen byter man ju ut parlamentet direkt efter valet, men i kommuner fungerar det inte så. I Storumans kommun har vi första nya fullmäktige den 20 november. Då börjar den nyvalda politikerskarans möjligheter att påverka och styra. I och för sig har vi ett läge där alliansen (ja, i vår kommun håller den ihop) har egen majoritet så förändringarna blir inte enorma. Men, likväl spännande och kul. Det glamorösa livet som fritidspolitiker med lång resväg får vi med andra ord inga ”bakom kulisserna-skildringar” från ännu.

Istället funderar jag på en undersökning kring trender i resebranschen. Den är gjord av booking.com som ju är världens största bokningskanal för hotellrum. För oss i hotellbranschen är det både en möjlighet och en förbannelse, vi får en del bokningar men till skyhöga kostnader. Det som gnager är att inte veta om man kunde fått dem på annat vis….

Nåväl, booking har alltså undersökt hur vi vill resa i den närmaste framtiden. I undersökningen har 21500 personer medverkat, givetvis är det bookings egna kunder, det vill säga urvalet är inte helt slumpmässigt. Men vad kommer man fram till? Jo, väldigt märkliga saker.

Dels är det ”outforskade territorier”, upplevelser och lek och helgturer som är stora trender. Det vill säga mer resande till platser vi inte varit förut och med mer aktiviteter på plats.

Dels är medvetet resande, ”välj bort plasten” och ny teknik andra starka strömningar.

Ta in det här: fler korta resor samtidigt med medvetet resande.

Med tanke på vad vi vet; att avgaser inte är nyttiga, vare sig att andas in eller fylla atmosfären med, att det inom inte för lång framtid finns fler plastpartiklar än fiskar i havet och att 60% av ryggradsdjuren är borta för att vi på ganska kort tid har har levt ett industrialiserat liv; så känns de här trenderna lite motstridiga.

Booking skriver om de planerade turistresorna till rymden, NASAs planer på en rymdstation på månen redan under första halvan av 2020-talet, om exotiska resmål och om nya möjligheter med nya flygplatser och ny infrastruktur.

Samtidigt skall upplevelserna vara genuina, man vill ha lokalproducerat på bordet och man vill, trumvirvel; “välja bort plasten”.

Miljömedvetenhet i det tjugoförsta århundradet: vi flyger till Bali och plockar plast på stranden. Vi tänker oss en rymdresa och klimatkompenserar för den (när kommer HVO för rymdraketer?). Vi reser oftare och kortare för att spara semesterdagar. Vi ställer krav på fair pay och ok arbetsvillkor på våra all-inclusive anläggningar, och har köpt nya träningskläder från Bangladesh för att ta med på resan.

Vart vill han komma? Jo, en sak är säker: den hör typen av dubbla standards kommer inte att rädda vare sig planeten, ekonomin, ryggradsdjuren eller haven.

Jag är ju liberal. Vi tror på fri företagsamhet, vi tror på demokrati, åsiktsfrihet och en hel del annat fiffigt. Vi tror också på eget ansvarstagande. Den ideologin gör det också rimligt att säga ”polluter pays”. Med det menar vi att den som skitar ner och förstör är den som skall betala. Betala i betydelsen åtgärda, allt kan inte köpas för pengar och ändrat beteende är också betalning.

Vi måste göra så stor skillnad vi kan med det resurser vi har. Ett exempel på det kan vara att tänka globalt: var gör vi mest nytta med våra insatser? Kanske 300 MSEK kunde använts bättre ur ett miljöperspektiv än att delbetala elcyklar åt rika svenskar? Kanske kunde de pengarna betalat reningsverk, industrirening eller andra saker som faktiskt gör skillnad någonstans i världen? Kanske skall en plastpåse inte kosta 2,- på ICA? Kanske skall vi sluta gnälla på ett i och för sig högt bensinpris som ändå tillåter oss att köra mycket längre ”per arbetad timme” nu än för 30 år sedan?

Kanske är det dags att ”walk the talk”?

Så; om rymdresor och plastbantning skall kombineras i de framtida resetrenderna behöver vi nog lägga bort en del dubbelmoral och framförallt lägga krutet där det ger mest pang för pengarna. Som politiker tänker då jag i alla fall försöka jobba för att det skall finnas alternativ som är valbara och smartare.

Det blir en spännande utmaning.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Valfläsket brinner, men det luktar illa!

Av , , 2 kommentarer 6

Familjeveckor. Mer ledigt. Lov och studiedagar tillsammans med dina barn! Fantastiskt! Valspurten går in på sluttampen, siffrorna ser allt annat än kul ut för något realistiskt regeringsalternativ. Nu slängs valfläsket på grillen. Det dryper av fett, det fräser och stänker. Det luktar härsket så till den milda grad att man undrar om det har legat på tillväxt i uthuset hela den varmaste sommaren i mannaminne?
Femtusenfyrahundramiljoner fräser på grillgallret

Det Sveriges friska skolbarn mest behöver är inte mer semester åt föräldrarna. Det finns mycket som hamnar längre upp på listan: utveckling av skolan, fritidsaktiviteter, skolhälsovård, mer idrott och en hel del annat.
Har man barn får man föräldraledighet, man får VABBA när barnen är sjuka, man får barnbidrag, man får billig barnomsorg, man får skola, man får aktiviteter med stort stöd av skattemedel. Allt detta är de allra flesta partier är överens om. Det som skiljer är detaljer. Behöver alla barnbidrag? Kanske skall de som behöver mest få mer och de som är miljonärer kanske inte behöver? Hur skall föräldraförsäkringen fördelas? Få ifrågasätter systemens existens, men man vill justera innehållet och detaljerna.

Som anställd på en svensk arbetsplats har man rätt till 25 dagars betald semester. Många har fler. Min egen mamma hade som anställd i en ganska liten kommun 37 dagars betald semester innan hon gick i pension för några år sedan.

Det är märkligt om man som förälder inte kan planera sin tid med familjen utifrån vad som kanske är världens mest generösa familjeförmåner? Varför i hela fridens namn har man då familj om det bara är ett problem som gör det svårt att få tiden att räcka till?

Nu vill S införa familjeveckor. Kostnaden för skattebetalarna beräknar sossarna själva till 5,4 miljarder (källa: s website). Femtusenfyrahundramiljoner. En helt enorm summa pengar. Den svenska statsbudgeten är som jämförelse 1000 miljarder på ett år i runda tal. Av det går 90 miljarder till ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”. Sjukvården får bara 70. Socialförsäkringarna får dryga 100 (ekonomifakta.se och riksdagen.se).

Det kostar mer, mycket mer.

Alla de företag där dessa föräldrar arbetar har kostnader även när personalen är ledig. De allra flesta får inte betalt för att vara på plats, de får betalt för att åstadkomma någonting som skapar värde. Det värdet skapas inte när de har ”familjeveckor”. Det kommer inte in pengar i företagen helt enkelt. Eller: det blir inga brukare som får sin hemtjänst. Eller: det blir inga höftleder utbytta. Eller: det blir inga lektioner i klassrummet.
Alla inser att arbetsgivaren måste räkna med att antingen tappa i värdeskapande eller ta in en ersättare. Det blir alltså arbetsgivaren som betalar i alla fall. Det här tänker inte sossarna ta ansvar för.

Jag citerar: ”Precis som vid t ex föräldraledighet så kommer arbetsgivarna inte ha lönekostnader för den tid då föräldern är ledig. Och precis som vid föräldraledighet föreslås därför föreslås (sic!) ingen kompensation här heller” (S website, 29 aug).

Man baxnar. Kostnaderna för lönen är inte den enda kostnaden. Bortfallet i ”produktion” är minst lika viktigt. Dessutom har alla arbetsgivare massor av kostnader som inte är lönekostnader för sina medarbetare. Arbetsredskap, lokaler, maskiner, telefoner: allt kostar pengar och skall med det här valfläsket betalas utan att komma till användning. Svenskt Näringsliv räknar med att familjeveckor skulle kosta totalt 32 miljarder för samhället som helhet. Trettiotvåtusenmiljoner. I budgeten får kulturen 15 miljarder. Känn på den.

Medelklassen får det bättre – samtidigt blir barn hänvisade till barnhem

Idag får vi höra om att andning och att kunna äta inte räknas som grundläggande behov, och därför får små barn utan de förmågorna inte längre assistans. Föräldrar som inte längre själva klarar av att reda ut situationen blir hänvisade till att lämna bort sina barn.

Läs igen: barnhem. Det byggs alltså barnhem i Sverige igen. 2018. (SVT 28 aug, svt.se)

Sammanfattningsvis:

Rösta på Sossarna om ni vill ha familjeveckor på novemberlovet och flyga till Thailand eller kolla Netflix i soffan medan någon annan betalar.

Ett annat alternativ, som jag förespråkar, är att inte göra det.

Vill du att de små och medelstora företag som bygger Sverige skall slippa fler kostnader för regeringens valfläsk, vill du ha ett rättvist samhälle där barn som inte kan andas själva får rätt till assistans och inte blir hänvisade till barnhem? Rösta Liberalt.

/H-P
Jag kandiderar för Liberalerna i Storumans kommun och i riksdagsvalet.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

100 år av stolt förtryck.

Av , , Bli först att kommentera 19

Nu firar vänsterpartiet 100 år. 100 år av stolt förtryck. Partiet som är det enda i Riksdagen som faktiskt hyllat diktaturer, gratulerat Nordkorea till framgångsrik kamp för folket, försvarat Chavez och Maduros tokstollepolitik som håller på att ödelägga Venzuela, hyllat Sovjet och samarbetat med dem. Ett parti där den tidigare partiledaren ljög sig blå när han sa att han fått ett sms när Berlinmuren föll (innan någon uppfunnit sms!), ett parti där nuvarande partiledaren faktiskt med vett och vilja gått in i ett parti med kommunism som officiell ideologi.

Två reflektioner gör jag angående detta. Ett: ont krut förgås inte så lätt, 100 år är en respektabel ålder. Två: hur kan så många som 7% av oss i Sverige faktiskt vid valurnan välja det här?

Vi lever i en märklig värld.

 

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,