Hållbar utveckling? Stoppa försäljningen av fjället!

Av , , 2 kommentarer 7

Ibland måste man sätta ner foten. Rejält. Som nu då Storumans kommun vill sälja mark på fjället intill Kungsleden för att det skall byggas fritidshus där. Ja, ni läste rätt. Fritidshus. Inte hotell eller lägenheter eller en fjällstation. Fritidshus.

I Liberalerna säger vi nej. Det är inte kommunens uppgift att tillgodose exploateringsföretagens alla önskemål. Det är vår uppgift som kommun att se till att våra invånare, våra företag och vår kommun får de bästa förutsättningarna över lång tid, hållbart. Utveckling är bra – men det skall ske balanserat och med långsiktig hållbarhet i fokus. Den här markförsäljningen gör ingenting för kommunens bästa – den gynnar exploatören och de som får chansen att bo högst upp. Ett fåtal.

Många andra förlorar istället: våra invånare i Hemavan (som är starkt emot detta om man skall tro alla yttranden som kommit in under samrådet och det uttalande som byarådets ordförande gjort , se även länk till SVT), naturen, våra besökare som förväntar sig ”nära fjäll” (vilket väl varit en viktig del i marknadsföringen av orten under lång tid?) och inte minst kommunen som faktiskt tappar trovärdighet. Nu framstår det som om vår kommun står med mössan i hand och tacksamt tar emot när pengarna dyker upp.

Det finns en sedan 2014 gällande detaljplan som föreskriver att den aktuella platsen skall bebyggas med hotell och kommersiell service samt ha en parkering. Dessutom skall enligt planen lägenhetshus byggas. Det är den plan som gäller. Men en plan är inte samma sak som genomförande. Om kommunen inte säljer marken blir det ingenting byggt alls på den. Så alla som nu hänvisar till en ny, inte antagen, detaljplan med ”lägre exploateringsgrad” som argument för en försäljning har antingen dold agenda eller inte förstått att det faktiskt inte behöver bli någonting alls byggt – om man låter bli att sälja marken.

Jag är Liberal. Jag gillar marknadsekonomi. Men jag är inte anhängare av dåliga affärer på skattebetalarnas bekostnad. Jag är pro market, inte pro business. Marknadens aktörer skall ha likvärdiga villkor. Det här stinker.

I kommunstyrelsen där jag sitter har vi en gång avslagit försäljningen. Då kommer vår Miljö- och samhällsbyggnadsnämnd (MSBN) med en hemställan om att vi skall ändra beslutet. Den hemställan innehåller ett antal argument som är helt obegripliga. (Länk till hemställan, se §109 i protokollet). Framförallt borde väl argumenten handla om att det blir bättre för kommunen, bättre för Hemavan, bättre för våra invånare? Istället verkar det mest handla om att inte förlora ansiktet i relationen med en exploatör.

Kommunstyrelsen valde att gå MSBN till mötes. Jag, tillsammans med KDs representant, lämnade en reservation. (Se §110 i protokollet).

Det finns ett antal viktiga skäl till att den här marksförsäljningen inte bör bli av:

För det första behöver vi inte mer exploatering just på den här platsen för att Hemavan skall fortsätta utvecklas. Det pågår byggnationer och utvecklingsprojekt på massor av ställen i Hemavan. Det här behövs inte.(För er som läste i protkollet på länken ovan framgår det ganska tydligt). Den här naturen gör sig bäst som rekretationsområde. Den är värdefull för orten, för besökare och invånare!

För det andra har exploatören haft en köpoption på området (faktiskt ett större område) under lång tid. Den gick ut 2019, men företaget har valt att inte utnyttja den. Nu tycker de att risken är på lagom nivå och vill köpa mark. Kommunens uppgift är inte att vara riskbuffert åt enskilda företag.

För det tredje skriver MSBN att ”investeringar i Hemavan före 2010 var ringa”. Det är ju inte sant. MSBNs vice ordförande var styrelseordförande i TEXAB som redan 2010 investerat och exploaterat en hel del. Den dåvarande ägaren av det som idag är Fjällkedjan AB hade också hunnit bygga och exploatera en hel del. Är det så att vice ordförande i MSBN vill tona ned sin betydelse, är MSBN glömska eller är det ett försök att mörka fakta?

För det fjärde hänvisar MSBN till den nya detaljplan som inte beslutats eller vunnit laga kraft. Det är helt irrelevant: vi fattar inte beslut baserat på saker som inte finns.

För det femte är den gällande planen, trots högre exploateringsgrad, bättre än den föreslagna. Varför? Jo, den ger allmänheten tillgång till området med hotell och parkering på platsen. Det skapar också arbetstillfällen (vilket var de två argument som gjorde att byarådet sa ja till planen 2014). Den nya, ej beslutade, planen gör att det blir privata tomter istället. Men, som sagt, säljer kommunen inte marken blir det ingenting byggt alls där. Det är det allra bästa.

Men kanske viktigast av allt: hur vill vi egentligen att ett framtida Hemavan skall se ut och fungera?

Nu är det hus och boenden för turister som är i fokus. Allt handlar om det. Men jag är ingen anhängare av en sådan utveckling. Den är inte ansvarsfull, den är inte långsiktig och den är inte hållbar. Det måste till mer än så. Det måste finnas en vision om hur allt hänger ihop.

Vad skall alla dessa fritidshusinvånare göra? Vi kan utgå från att det aktivitetsutbud som finns idag inte räcker till.

Var skall alla som jobbar bo? Det byggs gärna hus för bostadsrätter eller ägarlägenheter men var är kraven på exploatörerna att se till att fastboende medarbetare till allt den service som krävs har någonstans att bo?

Detaljplaner kan villkoras, markförsäljningar kan villkoras, joint ventures kan startas så vi också får tillväxt i antalet invånare. Det har vi inte idag.

Jag bor numera i Tärnaby, men bodde i Hemavan 2001 till 2004. Där fritidshusen nu planeras ligger en av hela områdets bästa närutflyktsplatser: Vacker Utsikt. Det är där lederna Kungsleden och Drottningleden delar sig. Än så länge. Att såga av den gren, turism som bygger på närhet till naturen, man sitter på är inte bara dumt. Det är oåterkalleligt.

2 kommentarer

Spel och fulspel….

Av , , Bli först att kommentera 5

Nu är det midsommar. Sill och jordgubbar borde vara huvudsaken. Men för många av oss är det istället politiken. Funderar lite på den här märkliga situationen ett tag.

Först och främst, är det unikt? Nä, inte så särskilt.

Efter valet 2014 var vi en DÖ från extraval. Jag gillade inte DÖ, för den gjorde våld på parlamentariska fundamenta. Faktum är att statsministern hade förhandsinformerat om datum för extravalet. September 2018 till januari 2019 var ingen lek det heller. Och den gången när Bengt reste sig ur soffan var läget avsevärt mer komplicerat än det såg ut. Fast det löste sig genom att man samtalade i riksdagen. Inte genom att man reste sig ur soffan. Tvärtom faktiskt, Bengt W fick igenom mycket av sin politik tack vare Ny Demokrati, vars företrädare han inte ens ville samtala med. Tur då att andra gjorde det så Bengt fick bli minister.

https://www.di.se/ledare/att-resa-sig-ur-soffan/?fbclid=IwAR2PjBodyVfGjYjeFKuIo4af1SW8wKOtwadHuVg-vvr_QNuVnUtCGCOnmpk

För det andra; vems är ansvaret? Regeringsbildaren har alltid ansvaret för att regeringsunderlaget finns. Så det är tydligt att Stefan Löfvén är ansvarig. Men han har haft god hjälp av Annie Lööfs Centerparti. Väldigt god hjälp. Helgen som gick var det läge att rädda regeringen genom att faktiskt samtala. Det vägrade Centern. Då tyckte Nooshi att det fick vara nog och accepterade inte det bud statsministern la fram. Resten är historia. Däremot släpper Annie kravet på fri hyressättning i nyproduktion EFTER misstroendeförklaringen! Då frågan redan är död. Så nu får hon antingen släppa fram ett regeringsalternativ med V,S, MP och C eller ett borgerligt. Att V inte skulle stå ut med att rösta fram liberal politik i all oändlighet var ganska givet. Att Annie tror att ett nytt avtal med skattesänkningar skall rädda regeringen är obegripligt. Vem förutom någon som lever i ”my little pony-land” tror det?

Så ansvaret vilar tungt på Annie nu. Riktigt tungt.

Bli först att kommentera

Polisen – kommer den om du ringer?

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag bor i Tärnaby. Litet ställe, visst. Inte så mycket folk, visst. Men samtidigt en del av Västerbottens största turistdestination, med två gränsövergångar till Norge, en tullstation och en hel del annat.

Jag är företagare, numera i lite mindre skala, men tills nyligen hade vi i familjeföretaget ett hotell. För några år sedan, en sen kväll, stod medarbetarna skräckslagna bakom receptionsdisken med gallerjalusin nedrullad. Tio meter därifrån på utsidan av entrédörren stod en tokig och extremt onykter människa som var otroligt våldsam. Han bankade på dörrar och fönster och skulle ”slå ihjäl er allihop” enligt vad vi på insidan hörde.

Vad gör man? Ringer 112 så klart. Men då var det den lilla detaljen med Polisen. Den var ju inte här, den var ju någon annanstans. Långt bort. Så långt bort att man från operatören på 112 föreslog att hon skulle kolla om ambulansen kunde komma förbi med sirener och blåljus för att skrämmas lite, för någon polis kunde vi inte få inom två timmar.
Det löste sig. Men skall det vara så? Skall man inte kunna känna samma trygghet i Tärnaby som i Skellefteå, Västerås eller Vetlanda? I Vetlanda klagades det på utryckningstiden i samband med det tragiska knivdådet nyligen. Den tiden var 16 minuter. Den borde kanske varit kortare, i och för sig.

Nu närmar vi oss valet. Liberalerna har föreslagit stora satsningar på Polis, och övrigt rättsväsende. Det har fler gjort. Det som skiljer Liberalernas förslag från de övriga är att vi kräver att de nya resurserna, inte minst inom Polisen, kommer HELA landet till del. Alltså HELA landet.

Det är en frihetsfråga. Att inte kunna känna sig trygg i en ort som Tärnaby skapar ofrihet. Att inte kunna få hjälp skapar ofrihet. Invånarna här, i Bastuträsk eller Kristineberg har rätt till sin samhällsservice. Till sin Polis och allt annat.

Man skall kunna Bo och Leva i Hela Västerbotten!

visar polisskylt

Öppettiderna i Tärnaby

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Tillgänglighet och hållbarhet, i möjligheternas land. Överallt.

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett av dagens (12 april) uppdrag var att leda årsstämman med Hemavan Tärnaby Airport AB där jag är styrelseordförande. Rutin, visst. Inte särskilt spännande alls, egentligen. Dessutom lite tvivelaktigt ur ett hållbarhetsperspektiv? Eller hur? Flyg, är inte det bland det sämsta som finns?

Jo, flyget som det ser ut just nu är fullständigt ohållbart. Det vet alla. Greta flygvägrar, tågsemestrandet tog fart rejält under 2019 och 2020 (pre-corona) och i dagarna kom ett förslag i Frankrike att förbjuda fossildrivet flyg på sträckor där det går snabbare än 2,5 timmar att åka tåg. Varför? Flyget släpper ut massor av koldioxid och en del annat och vi måste sluta släppa ut så fort det går.

När det gäller utsläpp är det lite viktigt att faktiskt förhålla sig till fakta. Den nationella statistiken finns sammanställd hos Naturvårdsverket.

Läs här:http://www.naturvardsverket.se

Den statistik Naturvårdsverket tillhandahåller visar att industri och inrikes transporter är ungefär lika i utsläpp, totalt. Inrikes transporter omfattar bland annat alla personbilar, alla bussar, alla lastbilar, alla tåg och spårvagnar och alla inrikesflyg. Under 2019 släppte de ut cirka 16 miljoner ton totalt (alla inrikes transporter). De där tonnen fördelar sig så här: http://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/statistik-a-till-o/vaxthusgaser/treemap-totalen.svg

Som ni ser är det inte så att inrikesflyget direkt är det transportslag som stökar till det mest. Tvärtom, inrikesflyget tillammans med en hel del annat (bl a tåg) i det som kallas ”övrigt” står för 10% av de inrikes transporternas del av utsläppen av växthusgaser. Personbilar står för nästan två tredejdelar, lastbilar för nästan 30%. Tillsammans står alla inrikes transporter för en tredejdel av Sveriges klimatutsläpp. Så inrikesflyget står tillsammans med tågen och alla de andra i ”övrigt” för en tiondel av en tredjedel. Kan ni era bråktal vet ni vad det blir: 3,3%. Industrin står för 32%. Jordbruket står för 14%. Så får ni en idé om proportionerna.

Nu till saken: det finns massor av onödiga flyg i Sverige. Det känns inte särskilt hållbart att det går massor av flyg mellan Arlanda och Landvetter varje dag, när man tar sig city-city på tre timmar med tåget. Det är i praktiken ett par timmars tidsvinst för affärsresenärer att ta tåget, eftersom man kan jobba ombord och inte har incheckningstider att förhålla sig till. Så det är en ren vinstaffär. Det finns fler exempel på samma tema. Tåget, eller expressbussen, löser transportproblemet. Tågen och bussarna går på statligt finansierade vägar och spår till och från stationer som transportsystemet bekostar, som vilken annan infrastruktur som helst. Fler och fler av bussarna blir klimatsmarta också; biogas, HVO100 eller till och med batteri- eller bränslecellsdrift. Bra!

Det saknas också en hel del flyg i Sverige. Ja, du läste rätt. Det saknas flyg.

I stora delar av vårt otroligt stora och avlånga land är tillgängligheten usel. Det handlar om platser där det är riktigt långt till järnvägen, där vägarnas sträckning och standard gör att buss eller bil inte är något särskilt bra alternativ och där avståndet i sig motiverar vettiga transporter. De här platserna ligger långt från Stockholm, där besluten fattas. Ändå är det så att det finns tydliga mål för Trafikverkets arbete: man skall kunna bo i hela landet och ändå ha god tillgänglighet till universitet, specialiserad sjukvård, parlament och fullmäktige för politiken (så att alla kan delta i demokratin) och en del annat. Om det kan man läsa hos Trafikverket: https://www.trafikverket.se/om-oss/vi-gor-sverige-narmare/tillganglighet-i-ett-hallbart-samhalle/?expandid=collapseAccordion394464#collapseAccordion394464

Det märkliga, och nu närmar vi oss pudelns kärna, är att i de allra mest avlägsna delarna av landet där det bara finns ett vettigt transportalternativ (flyget) tycker staten att det inte längre är deras ansvar att stå för infrastrukturen. Det får vi som bor här göra själva.

Det finns ett system för så kallad trafikplikt. Det innebär att det finns platser i Sverige dit det måste gå trafik från Stockholm. Det kan vara flyg eller tåg eller båt. Gotland är ett exempel. Gotlänningarna har ju ingen väg att köra på till fastlandet. Mer om det kan man läsa här: https://www.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/Planera-och-utreda/planera-person–och-godstransporter/Planera-persontransporter/Trafikavtal/

Det som är spännande är att det flyg som upphandlas (till bland annat Västerbottens inland: Lycksele, Vilhelmina och Hemavan Tärnaby) inte anses behöva någon infrastruktur, i det här fallet flygplats. Den får Kommunerna själva ansvara för. Precis som om man ansvarar för sin egen järnvägsstation eller för den delen bussterminal i Gävle eller Västerås? För de som har flyg som trafikpliktigt trafikslag måste man fixa sin egen infrastruktur och därmed sin egen flygplats. Det finns ett statligt driftsstöd. Budgeten för det stödet har varit densamma sedan minst femton år tillbaka. Detta trots att det nu är fler flygplatser som skall vara med och dela på stödet. Således ett sjunkande stöd. Kostnaderna för driften, däremot, de har gått upp. Rejält. Det innebär att flera små kommuner, med liten befolkning och svaga skattebaser, till stor del skall finansiera den statliga, beslutade, infrastrukturen. Det är inte rimligt.

När järnvägen ligger 35-40 mil bort, när Europavägen som passerar genom samhället är så smal och kurvig att två långtradare inte kan mötas och det fläckvis saknas mobiltäckning är det inte rimligt att kommunen själv skall stå för infrastrukturen. Stockholms stad står inte för ”förbifarten” eller ”getingmidjan”. Gotlandstrafiken får 500 miljoner om året, cirka. Knappt 200 miljoner till terminal och hamn, resten till trafiken. Läs mer om Gotlandstrafiken. Flyget, det med trafikplikt för att tillgängligheten kräver det, får totalt 200 miljoner om året. Till ett drygt tiotal olika destinationer. De pengarna skall täcka trafik OCH terminaler/flygplatser. Tror någon i hela världen att det räcker? Nej. Därför har små kommuner i inlandet en tuff uppgift.

Att det skall finnas en förbindelse med vettig tidsram och god regelbundenhet är självklart. Det finns reglerat i uppdraget för Trafikverket och i de nationella transportmålen. Om det då skall vara flyg är det bra om flyget blir mera hållbart. Det finns biobränsle: trafikverket kan stå för prisskillnaden mot vanligt, fossilt, bränsle. Det finns en stark utveckling av el-flyg. Trafikverket kan bidra till den utvecklingen genom forskning och incitament för tester etc. Ingenting gav detta görs idag. Det enda man i praktiken gör är att förhala alla beslut som har med flyget som kollektivtrafik att göra för oss som inte har andra alternativ. Det är orimligt.

Flyget är ju en utsläppsbov? Ja, det är det. Men i relation till industrin, eller till personbilarna, är det oerhört lite som släpps ut av flyget i Sverige. Men, och det skall man inte sticka under stol med, det är ineffektiva utsläpp: per personkilometer är det värdelöst, faktiskt. Så då får det väl bli bra istället! Det finns massor av utveckling som pågår för fullt: biobränsle finns redan. Elflyg utvecklas nu snabbt. I Norge har man beslutat att allt inrikesflyg på kortare landningsbanor skall vara elektriskt till 2040, hälften skall vara klart 2030. Det pågår mängder av projekt på området. Bland annat ett här i regionen (läs mer här) men Trafikverket, Staten, lyser med sin frånvaro. Det är inte ansvarstagande; även vi som bor perifert vill att våra inrikestransporter skall vara hållbara.

Därför vill jag se:

– en uppräkning av stödet så det fungerar att driva flygplatser på det stöd man får: flygplatser skall inte konkurrera med skola och äldrevård om pengarna i de kommunala budgetarna

– på sikt ett statligt övertagande av de flygplatser som av tillgänglighetsskäl har trafikplikt: staten skall stå för statlig infrastruktur

– en rejäl satsning på utveckling av mer hållbart flygande även från statens sida: flyget behöver minska sina klimatutsläpp fort och effektivt, men flyget kommer att fortsätta behövas som kollektivtrafik

Antingen får vi det jag räknar upp, eller så får vi hit en järnväg eller en vettig väg så man kan åka buss. Hit och till de övriga platser som har trafikplikt. Det senare känns inte så realistiskt. Så, ärligt talat, det är dags för Staten att ta ansvar för sina åtaganden. Nu.

Stoppa de omänskliga rättigheternas hyckleri!

Av , , Bli först att kommentera 4

Vi kunde inte längre se på hur idrotten utnyttjas som ursäkt för att inte ta strid mot de mest vedervärdiga varianterna av förtryck. Skriver i VK tillsammans med Maria Lundqvist Brömster:

https://www.vk.se/2021-04-08/debatt-bojkotta-skurkstaternas-pr-projekt

Det är pinsamt att det inte längre är en förstasidesnyhet varje dag när man låter en hel folkgrupp utrotas, eller för den delen avskaffar den demokrati invånarna i HongKong var utlovade. Vad sker nästa gång? Annektering av Taiwan?

Att idrott inte är politik stämmer, till en viss nivå. Över den nivån är idrott i stort sett bara politik. Vi bör inte, skall inte, rättfärdiga de här förtryckarstaternas beteende genom att ge dem de absolut mest prestigefyllda evenemang man kan tänka sig. Det är helt enkelt ovärdigt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Stoppa sossarnas nedläggning av idrottsgymnasier!

Av , , Bli först att kommentera 3

Mitt i Coronapandemin, mitt i semestern, kom en promemoria från Utbildningsdepartementet. Innehållet var häpnadsväckande. I korthet går förslaget ut på att man skall:

– halvera antalet platser
– enbart ta ut den yttersta eliten av ungdomar till idrottsgymnasier

Promemorian har sedan varit ute på remiss, och svaren skulle vara inne förra veckan. Det märliga är att uppdraget för utredningen var att lösa en del kostnadsfrågor för de kommuner som anordnar idrottsutbildningar och också vad gäller en del personlig utrustning för ungdomarna. Istället kom en total massaker på våra svenska idrottsgymnasier, och till viss del på ungdomsidrotten, tillbaka från Utbildningsdepartementet.

Jag är sedan många år engagerad i ungdomsidrott, framförallt alpin skidåkning. Just nu är jag ordförande i Skidförbundets Alpina Råd (en sorts ”styrelse” för den nationella verksamheten, inkl ungdomsverksamheten) och ordförande för en sammanslutning av internationella tävlingsarrangörer av alpina ungdomstävlingar. Är det någonting jag lärt mig där är det att man inte vet vem som blir världsmästare baserat på hur duktiga de är när de går i åttonde eller nionde klass. All tillgänglig forskning visar också att det är fel att utgå från resultat i 14-15årsåldern som indikator för hur det skall gå senare i idrottskarriären.

I Sverige är Barnkonventionen lag. Att ta ut 14-15åringar (på hösten i nian) till ett fåtal platser på ett helt elitinriktat idrottsgymnasium kan knappast stämma med den konventionen? Hur tänker de på Utbildningsdepartementet? Begreppet barnperspektiv verkar de ha lämnat i entrén till Rosenbad.

För många lagidrotter skulle det vara fullständigt förödande om bara den yttersta eliten togs ut till gymnasier. Det blir nämligen väldigt få att idrotta med, och mot, om det blir så. Får man inte tävla tröttnar man. Finns det ingen att tävla emot så…..

För idrotter med specifika behov av förutsättningar (backar för alpinister, vatten för seglare, banor för golfare etc) är inte heller de ”lokala alternativ” departementet mumlar om för ”bredden” en relevant lösning. Ett lokalt alternativ för golf i Kiruna? Eller ett för längdåkning i Ystad? Skulle inte tro det? Det är helt enkelt bara ett korthus till förslag från början till slut man presterat.

Sossarnas förslag skulle innebära att
1/många som skulle kunna ha en fantastisk idrottskarriär inte får chansen fullt ut och
2/att vi som nation går miste om många talanger.

Båda perspektiven är faktiskt viktiga. Dels för att jag som liberal tycker att alla skall få jaga sin dröm så långt det går, dels för att vi behöver förebilder inom idrotten och då måste vi ta tillvara talangerna. Utan förebilder får vi färre idrottande ungdomar och med det en avsevärt sämre folkhälsa. Vi vet att snittåldern för att sluta (inte börja, sluta) med organiserad idrott idag ligger på 11 år. ELVA ÅR! Vi behöver fler som håller på längre med idrott, inte tvärtom. Vi vet att inlärning gynnas av fysisk aktivitet, vi vet att vi får fler och fler som lider av åkommor relaterade till för lite rörelse och aktivitet.

Så sammanfattnignsvis kan alla som fått den nästan hundrasidiga promemorian i pappersform träna lite med den som redskap. Riv sida för sida, knyckla ihop dem till bollar och ställ papperskorgen på lagom avstånd. Kasta sedan med omväxlande höger och vänster hand (bra för allsidigheten) tills alla papper ligger i korgen. Där hör de hemma.

Bli först att kommentera

Välfärden måste finansieras – av fler som betalar skatt

Av , , Bli först att kommentera 0

Coronakrisen är en omskakande, omvälvande och ganska skrämmande händelse. Allt, precis allt, påverkas. Många kan inte träffa sina närmaste, många kan inte jobba som vanligt och därmed inte heller tjäna pengar som vanligt och vården har fått bekänna mer färg än vad man kanske tycker är rimligt.

Alla vill ha stöd, hjälp, bidrag. Visst. Men de där stöden skall betalas. Från vänsterhåll kommer hånfulla kommentarer om att ”nu passar det visst, med statliga stöd när krisen kommer!”

Ja. Det gör det. Eftersom de som betalar skatt också skall få hjälp. Eftersom allt, precis allt, det offentliga finansierar kommer från företag som går med vinst. Det kan vara offentligt ägda företag såväl som privata; det gemensamma är att de gör vinst. Som alla begriper är de allra flesta små, privata företag. Tiotusentals företag med extremt hårt arbetande ”direktörer” (företagare) som tjänar ungefär som en lärare med några års erfarenhet och som tillsammans med duktiga medarbetare bygger upp vårt välstånd i landet. Det är så vi skapar välfärden i Sverige.

Ett levande, framgångsrikt, lönsamt och växande näringsliv är helt enkelt basen för välfärden. Hela basen. Det är där välfärden skapas. Eller rättare sagt; det är där det välstånd skapas som sedan kan fördelas till välfärd.

Det vi behöver nu är inte höga skatter för de få som är rika. Det har vi redan. Våra inkomstskatter hör till de högsta i världen. Det vi behöver är fler som betalar skatt. Det vill säga fler som går från en offentlig försörjning via bidrag till en egen försörjning via lön – som beskattas.

Det är därför LAS måste moderniseras radikalt. Lagstiftningen är anpassad för en tid när industrin var tung och smutsig och hundratusentals människor byggde bilar och fartyg i Sverige. Den eran tog slut på 70-talet. Om fler skall komma in på arbetsmarknaden och om fler skall våga anställa de där viktiga första medarbetarna så måste lagarna bli tidsenliga. Det är 2020 nu. Inte 1920.

Det är också därför skattesystemet måste reformeras i grunden. Nu får man dra av räntekostnader mot inkomst av tjänst. Man har hög skatt på jobb och relativt låg på kapitalinkomster. Vi har fyra olika momssatser. Det är ett lapptäcke som är totalt oöverskådligt och obegripligt.

Enhetlig moms, inga ränteavdrag mot inkomst av tjänst, skattesatser på inkomst av tjänst och av kapital som är mer lika. Enkelhet och tydlighet. Ett system som premierar arbete. Det är nödvändigt och det är bråttom, det står dessutom som en av de viktigare punkterna i Januariavtalet.

Vi behöver mer resurser till välfärden. Då är höjda skatter aldrig svaret, istället måste fler betala skatt. Sätt igång, nu!

Bli först att kommentera

Blir världen lite bättre nu?

Av , , 2 kommentarer 1

Idag är världen lite annorlunda. Joe Biden har valts till president i världens, trots allt, mäktigaste nation.

Förhoppningsvis kan det leda till någonting bra? Mindre aggressiv retorik, mer satsningar på jämlika förutsättningar, mer enighet och färre motsättningar, mer internationell handel och mer internationellt samarbete.

Retoriken? Bara ord, kan man hävda. Men ord betyder mycket, ibland allt. Att förnedra och förolämpa människor, länder, grupper eller organisationer genom språket underlättar verkligen inte. Man tar sig inte framåt på det sättet. Det senaste riktigt tydliga exemplet är väl Erdogans utfall mot Macron. Där gick luften ur Turkiets demokratiska fasadballong på riktigt.

Att skapa jämlika förutsättningar borde egentligen vara en amerikanska, självklara, utgångspunkten. Grundlagsfäderna, the founding fathers, har ju nästan skrivit in det i konstitutionen. Den är snart 250 år gammal så de har haft tid att träna. Ändå verkar det vara svårt att förstå. Den amerikanska drömmen, att alla skall kunna söka sin lycka, har snarare omtolkats till att de som lyckats med det skall slippa anstränga sig ytterligare. Det var inte riktigt meningen, är min gissning. Förhoppningsvis kan förutsättningarna bli mer rättvisa framöver, inte bara i USA.

Enighet? Är det ens möjligt? Nej, åtminstone inte om man söker polarisering, konflikt och ställer grupper mot varandra. Men om man åtminstone tänker tanken, och försöker, blir det bättre. Det är bra nog. Att det inte kan bli perfekt är inte någon särskilt god ursäkt för att låta bli att försöka.

När det gäller handel och samarbete internationellt fick jag en lektion idag på morgonen. Jag hade förmånen att åka med en klok taxichaufför med ursprung i Somalia. Han var förbannad på Trump som inte fattat den riktiga faran med Kina. ”De tar över hela Afrika, men det fattar inte Trump och EU”. Han har rätt. Kina erbjuder infrastruktur, finansiering – all inclusive. Sedan kommer kineserna med allt material, all personal, alla förnödenheter, all serviceutrustning, alla maskiner. Det är högeffektivt som kolonialisering betraktat. Efter sig lämnar de mängder av folk och ett stort lån som sätter mottagarlandets i skuld för all framtid. Brittiska imperialister var amatörer i jämförelse. ”Kina har fattat, de ger inga pengar till ledare och politiker, de levererar färdiga grejor” fortsatte min taxivän. ”Därför är de populära även hos stora delar av folket, för det finns ingen cash som kan leda till korruption i styret”. Det är ju självklart. Trump har bromsat mycket av den internationella handel som kunde varit en motvikt till detta. Men det fattade han inte. Synd. Det hade varit bättre med en demokratisk, marknadsfinanserad utveckling i alla de länder i Afrika där nu Kina håller i trådarna.

När det gäller internationellt samarbete har det aldrig varit en effektiv strategi att lämna någonting för att man inte får som man vill. Det betyder bara att det man lämnar fjärmar sig än mer. Nu kan vi förhoppningsvis se ett USA som aktivt bidrar och påverkar i FN, i Nato, i WHO och som tillsammans med oss andra på allvar kliver in i ringen och tar matchen mot ofrihet, mot klimatkris, mot handelshinder och inte minst mot Covid-19.

Allt detta är bra för USA. Det är bra för Sverige och det är bra för världen.

Välkommen, Biden och Harris!

2 kommentarer

Bästa sättet att ta livet av en enhörning.

Av , , Bli först att kommentera 5

Storumans kommun har en helt världsunik företeelse: Tärnaby. Hemorten för Tärna IK Fjällvinden, världens i särklass mest framgångsrika alpina klubb. Byn som i stort sett utgjort det alpina landslaget, som frambringat legender ur fjällvatten, knotiga björkar och branta fjällsluttningar. Tärnaby är någonting som inte borde finnas, som inte finns men som är fantastiskt. En enhörning.

Samma kommun har nu i kommunstyrelsens arbetsutskott beslutat att gå vidare på den inslagna vägen mot att lägga ned Tärnaby Alpina Gymnasium. Baserat på ett beslutsunderlag som bestod av en trekvarts A4-sida med ett beslutsförslag och en rad med en förmodad besparing beskriven i siffror. Vid samma möte beslutades om en detaljplan för en enskild fastighet. Då fanns hela planunderlaget, inklusive kartor, med. Ett annat ärende behandlade frågan om att sluta erbjuda förenklade nybyggnadskartor. Då fanns hela bygglovstaxan med. Cirka 50 sidor.

Vem som helst inser att man inte kan lägga ner en skola på basis av en knapp A4-sida utan reellt innehåll. Det är inte förenligt med det ansvar man har som folkvald.

Tärnaby Alpina Gymnasium (TAG) är en Nationell IdrottsUtbildning, ett så kallat NIU. Inget annat av Sveriges alpina gymnasier har gångavstånd från skolan till träningsbacken. Tärnaby är unikt. Igen.
Eleverna kommer från hela landet. Deras hemkommuner betalar så kallad IKE, interkommunal ersättning, för sina ungdomar. Ett av argumenten för att lägga ner TAG är att inga ungdomar från Storumans kommun går där. Själva poängen med en skola med nationellt intag är att alla i landet kan söka. De bästa kommer in, dessutom måste man vara en riktigt duktig skidåkare. TAG hör till de skolor i Sverige där man måste ha högst poäng för att komma in. Under en tid har skolan haft turbulens som lett till att elevantalet minskat, därmed också intäkterna. Nu är man på rätt väg, elevantalet och antalet ansökningar går upp och ekonomin blir med det bättre.

För övrigt går väldigt få av ungdomarna från Tärnaby med omnejd i Luspengymnasiet i Storuman. De har valt skolor på andra orter i andra kommuner. Gissa vad Storuman gör då? Betalar IKE.

Samhället Tärnaby har ungefär 475 invånare. TAG med elever, tränare och lärare är cirka 30-35 personer. Gymnasieungdomarna från Tärnaby, våra egna ungdomar, går oftast i skolan på annan ort. Med andra ord utgör TAG en ganska väsentlig del av vårt samhälle. Vem vill minska befolkningen på en ort i glesbygd på det sätt en nedläggning skulle innebära?

TAG bidrar till samhället på många olika vis. Elevernas familjer har inte sällan investerat i boende på orten. De är ambassadörer för områdets turistnäring, och de är med som ideella krafter när evenemang arrangeras i form av tävlingar. De handlar i de lokala butikerna, de köper liftkort, de stöttar föreningslivet och de är en del av samhället.

Ekonomiskt är TAG betydelsefullt för Tärnaby, och därmed för kommunen. I budgeten för den aktuella nämnden kan det vara annorlunda, men totalt kan det inte vara någon tvekan. Det är en god affär. Det är till och med så att den förstudie kommunen beställde och genomförde under 2018 med stöd av Region Västerbotten (Alpina utbildningar – en angelägenhet för hela länet) visar just det. Ändå har ingenting av det den utredningen kom fram till vare sig genomförts eller utretts vidare. Där finns mängder av förslag till utveckling och effektivisering av verksamheten. Såväl politiker som tjänstemän, skolpersonal och elever har varit med och tagit fram dem. Förankring saknas alltså inte.

Rektorn vid TAG har dessutom på egen hand tagit fram ett antal större och mindre förslag till besparingar, som enligt uppgift tillsammans med de övriga åtgärder Fritids-, Kultur- och utbildningsnämnden beslutat skulle täcka det besparingsbeting nämnden har.

Det man däremot har gjort från nämnden är att ansöka om att få bli Riksidrottsgymnasium, alltså att utveckla verksamheten mot högre ställda krav än idag. Det gjorde man i en ansökan till Svenska Skidförbundet så sent som i januari 2019. Nu, ett år senare, skall man alltså lägga ner skolan.

Vi är många som reagerat på det här. Alla har sin anledning att uppröras, ingen bättre eller sämre än någon annan. Men min, och Liberalernas i Storuman, invändning är av generell karaktär:

– Vi säger kategoriskt nej till alla besparingar eller andra förändringar som inte föregåtts av en analys som visar effekten på kommunen och det aktuella samhället som helhet. Besparingar på ett ställe kan mycket väl leda till fördyringar eller försämringar på andra områden. Det måste alltid utredas och belysas. Vi har alltid efterfrågat dessa underlag och reserverat oss mot beslut där de saknas (nyligen gällande flytt av elever från Stensele skola). Stuprör är bra på hus för avvattning, inte som modell för hur man ser på ekonomi och organisation av en kommun.

Att inte redovisa den totala effekten på samhället Tärnaby, ekonomiskt, socialt och i andra dimensioner är helt enkelt för dåligt. Att dessutom vilja att folkvalda politiker skall fatta beslut om en skolnedläggning baserat på ett trekvarts A4-papper är inte ansvarsfullt. Särskilt när en detaljfråga om att sluta erbjuda förenklade nybyggnadskartor anses behöva ett 50-sidigt underlag.

Att lägga ner någonting är enkelt. Att se över en hel organisation, att ifrågasätta arbetsmetoder och processer, att kanske låta bli Västerbotten på Grand för hundratusentals kronor, att kanske se över bemanning och körkortsutbildningar i skolan, att kanske sluta betala miljoner till en nedlagd flygplats och att faktiskt se vad namnet Tärnaby betyder för kommunens goodwill och rykte verkar vara betydligt svårare.

Undrar ni över det bästa sättet att ta livet av en enhörning? Agera som om den inte finns, så gör den inte det heller.

Hans-Peter Carlson, L
Ledamot Kommunfullmäktige, Kommunstyrelsen och Kommunstyrelsens arbetsutskott i Storumans kommun
Förbundsordförande Liberalerna i Västerbotten

Bli först att kommentera

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Av , , Bli först att kommentera 0

I Storumans kommun är det många år av god hushållning som gör att vi inte har panikåtgärder framför oss. Vi har snart tio år med positiva resultat i kommunen.

Inför kommande år ser det tuffare ut. Mycket tuffare. Givetvis blir det då en väldigt svår diskussion om hur man skall se till att även i frotsättningen ha en ekonomi i balans. Vanligen blir det verksamhet mot verksamhet, grupp mot grupp – ingen vill ju att det skall sparas eller dras in där de egna intressena finns. Har man skolbarn får det inte sparas där, har man anhöriga med hemtjänst får den inte förändras, har man barn i förskolan får den inte röras. Det är inte märkligt. Utan instinkten att ta hand om det som ligger oss närmast hade vi som art dött ut för länge sedan.

Det som är märkligt är att de som säger att vi absolut inte kan förändra det just de värnar om aldrig har svar på hur vi istället skall lösa uppgiften att få ihop ekonomin. ”Inte här, någon annanstans” är svaret när man undrar hur vi skall göra.

Som ansvarstagande och tänkande människor har vi ett lite större ansvar. Vi som är förtroendevalda har det definitivt. Vi måste få plus och minus att gå ihop. Vi måste se till helheten. Helheten – just där brister det ofta, enligt min egen erfarenhet.

Vi är så vana vid att allt organiseras i specialiserade verksamheter med egen budget och egna resurser att vi tror att det är mest effektivt. Den här ”stuprörsmodellen” förblindar och försvårar när man måste se över resursförbrukningen. En besparing i en verksamhet kan mycket väl göra att en annan verksamhet blir dyrare. En ökad satsning på en verksamhet kan mycket väl innebära att en annan kan spara. Men det ser inte de enskilda förvaltningarna, eller de enskilda politiska nämnderna. De är ju bara ansvariga för sin lilla tårtbit.

När vi som lokalpolitiker nu skall ta ställning till förslag från våra kommunala förvaltningar och tjänstepersoner om hur vi skall nå balans framåt är det tårtbitar som hanteras. Stuprören är väldigt tydliga. Men jag är ärligt talat inte intresserad av delarna om jag inte får se helheten samtidigt. Det borde vara allas vårt ansvar att varje gång en enskild verksamhet eller förvaltning kommer med förslag om förändringar alltid ställa frågan: ”Hur påverkar detta kommunen som helhet?”.

Jag och mina partikollegor i Liberalerna är gammaldags på det sättet att vi vill att varje skattekrona skall användas så effektivt som möjligt. Vi tycker att man inte skall ta ut mer skatt än vad som är absolut nödvändigt eftersom vi tror att varje människa skall få forma sitt liv själv i så stor utsträckning som möjligt. Att då inte alltid se till helheten när man förändrar delar av kommunens verksamhet är enligt vårt synsätt fel.

Egentligen är det väl inte så konstigt? Förr diskuterade man vid köksbordet. Den där hästen man skulle kunna köpa var ju en väldig investering, och den kostade ju i hö också. Men eftersom man kunde dra fram dubbelt så mycket ut skogen och dessutom använda den som körhäst och dra in lite kontanter var det en bra investering. Om ”hästavdelningen” inte pratat med ”skogsavdelningen” och ”transportavdelningen” hade hästen inte blivit köpt. Familjen skulle ha en avsevärt sämre framtid utan hästen, men man hade valt att låta bli ändå. På grund av stuprör.

Därför måste vi tänka på helheten i alla sammanhang. Om en nämnd får ihop eller inte får ihop sin budget är ganska ointressant innan man tittat på vad det betyder för kommunen som helhet. Det är ju det som faktiskt räknas i slutändan.

Jag kommer i alla sammanhang alltid att ifrågasätta alla förslag som inte visar hur de påverkar helheten, oavsett vem de kommer ifrån och oavsett vart de syftar. Vi måste blir bättre på att förstå om hästen gör nytta eller inte och att stuprör är bättre på hus än som organisationsmodell.