Mitt i Coronapandemin, mitt i semestern, kom en promemoria från Utbildningsdepartementet. Innehållet var häpnadsväckande. I korthet går förslaget ut på att man skall:

– halvera antalet platser
– enbart ta ut den yttersta eliten av ungdomar till idrottsgymnasier

Promemorian har sedan varit ute på remiss, och svaren skulle vara inne förra veckan. Det märliga är att uppdraget för utredningen var att lösa en del kostnadsfrågor för de kommuner som anordnar idrottsutbildningar och också vad gäller en del personlig utrustning för ungdomarna. Istället kom en total massaker på våra svenska idrottsgymnasier, och till viss del på ungdomsidrotten, tillbaka från Utbildningsdepartementet.

Jag är sedan många år engagerad i ungdomsidrott, framförallt alpin skidåkning. Just nu är jag ordförande i Skidförbundets Alpina Råd (en sorts ”styrelse” för den nationella verksamheten, inkl ungdomsverksamheten) och ordförande för en sammanslutning av internationella tävlingsarrangörer av alpina ungdomstävlingar. Är det någonting jag lärt mig där är det att man inte vet vem som blir världsmästare baserat på hur duktiga de är när de går i åttonde eller nionde klass. All tillgänglig forskning visar också att det är fel att utgå från resultat i 14-15årsåldern som indikator för hur det skall gå senare i idrottskarriären.

I Sverige är Barnkonventionen lag. Att ta ut 14-15åringar (på hösten i nian) till ett fåtal platser på ett helt elitinriktat idrottsgymnasium kan knappast stämma med den konventionen? Hur tänker de på Utbildningsdepartementet? Begreppet barnperspektiv verkar de ha lämnat i entrén till Rosenbad.

För många lagidrotter skulle det vara fullständigt förödande om bara den yttersta eliten togs ut till gymnasier. Det blir nämligen väldigt få att idrotta med, och mot, om det blir så. Får man inte tävla tröttnar man. Finns det ingen att tävla emot så…..

För idrotter med specifika behov av förutsättningar (backar för alpinister, vatten för seglare, banor för golfare etc) är inte heller de ”lokala alternativ” departementet mumlar om för ”bredden” en relevant lösning. Ett lokalt alternativ för golf i Kiruna? Eller ett för längdåkning i Ystad? Skulle inte tro det? Det är helt enkelt bara ett korthus till förslag från början till slut man presterat.

Sossarnas förslag skulle innebära att
1/många som skulle kunna ha en fantastisk idrottskarriär inte får chansen fullt ut och
2/att vi som nation går miste om många talanger.

Båda perspektiven är faktiskt viktiga. Dels för att jag som liberal tycker att alla skall få jaga sin dröm så långt det går, dels för att vi behöver förebilder inom idrotten och då måste vi ta tillvara talangerna. Utan förebilder får vi färre idrottande ungdomar och med det en avsevärt sämre folkhälsa. Vi vet att snittåldern för att sluta (inte börja, sluta) med organiserad idrott idag ligger på 11 år. ELVA ÅR! Vi behöver fler som håller på längre med idrott, inte tvärtom. Vi vet att inlärning gynnas av fysisk aktivitet, vi vet att vi får fler och fler som lider av åkommor relaterade till för lite rörelse och aktivitet.

Så sammanfattnignsvis kan alla som fått den nästan hundrasidiga promemorian i pappersform träna lite med den som redskap. Riv sida för sida, knyckla ihop dem till bollar och ställ papperskorgen på lagom avstånd. Kasta sedan med omväxlande höger och vänster hand (bra för allsidigheten) tills alla papper ligger i korgen. Där hör de hemma.