Ibland måste man sätta ner foten. Rejält. Som nu då Storumans kommun vill sälja mark på fjället intill Kungsleden för att det skall byggas fritidshus där. Ja, ni läste rätt. Fritidshus. Inte hotell eller lägenheter eller en fjällstation. Fritidshus.
I Liberalerna säger vi nej. Det är inte kommunens uppgift att tillgodose exploateringsföretagens alla önskemål. Det är vår uppgift som kommun att se till att våra invånare, våra företag och vår kommun får de bästa förutsättningarna över lång tid, hållbart. Utveckling är bra – men det skall ske balanserat och med långsiktig hållbarhet i fokus. Den här markförsäljningen gör ingenting för kommunens bästa – den gynnar exploatören och de som får chansen att bo högst upp. Ett fåtal.
Många andra förlorar istället: våra invånare i Hemavan (som är starkt emot detta om man skall tro alla yttranden som kommit in under samrådet och det uttalande som byarådets ordförande gjort , se även länk till SVT), naturen, våra besökare som förväntar sig ”nära fjäll” (vilket väl varit en viktig del i marknadsföringen av orten under lång tid?) och inte minst kommunen som faktiskt tappar trovärdighet. Nu framstår det som om vår kommun står med mössan i hand och tacksamt tar emot när pengarna dyker upp.
Det finns en sedan 2014 gällande detaljplan som föreskriver att den aktuella platsen skall bebyggas med hotell och kommersiell service samt ha en parkering. Dessutom skall enligt planen lägenhetshus byggas. Det är den plan som gäller. Men en plan är inte samma sak som genomförande. Om kommunen inte säljer marken blir det ingenting byggt alls på den. Så alla som nu hänvisar till en ny, inte antagen, detaljplan med ”lägre exploateringsgrad” som argument för en försäljning har antingen dold agenda eller inte förstått att det faktiskt inte behöver bli någonting alls byggt – om man låter bli att sälja marken.
Jag är Liberal. Jag gillar marknadsekonomi. Men jag är inte anhängare av dåliga affärer på skattebetalarnas bekostnad. Jag är pro market, inte pro business. Marknadens aktörer skall ha likvärdiga villkor. Det här stinker.
I kommunstyrelsen där jag sitter har vi en gång avslagit försäljningen. Då kommer vår Miljö- och samhällsbyggnadsnämnd (MSBN) med en hemställan om att vi skall ändra beslutet. Den hemställan innehåller ett antal argument som är helt obegripliga. (Länk till hemställan, se §109 i protokollet). Framförallt borde väl argumenten handla om att det blir bättre för kommunen, bättre för Hemavan, bättre för våra invånare? Istället verkar det mest handla om att inte förlora ansiktet i relationen med en exploatör.
Kommunstyrelsen valde att gå MSBN till mötes. Jag, tillsammans med KDs representant, lämnade en reservation. (Se §110 i protokollet).
Det finns ett antal viktiga skäl till att den här marksförsäljningen inte bör bli av:
För det första behöver vi inte mer exploatering just på den här platsen för att Hemavan skall fortsätta utvecklas. Det pågår byggnationer och utvecklingsprojekt på massor av ställen i Hemavan. Det här behövs inte.(För er som läste i protkollet på länken ovan framgår det ganska tydligt). Den här naturen gör sig bäst som rekretationsområde. Den är värdefull för orten, för besökare och invånare!
För det andra har exploatören haft en köpoption på området (faktiskt ett större område) under lång tid. Den gick ut 2019, men företaget har valt att inte utnyttja den. Nu tycker de att risken är på lagom nivå och vill köpa mark. Kommunens uppgift är inte att vara riskbuffert åt enskilda företag.
För det tredje skriver MSBN att ”investeringar i Hemavan före 2010 var ringa”. Det är ju inte sant. MSBNs vice ordförande var styrelseordförande i TEXAB som redan 2010 investerat och exploaterat en hel del. Den dåvarande ägaren av det som idag är Fjällkedjan AB hade också hunnit bygga och exploatera en hel del. Är det så att vice ordförande i MSBN vill tona ned sin betydelse, är MSBN glömska eller är det ett försök att mörka fakta?
För det fjärde hänvisar MSBN till den nya detaljplan som inte beslutats eller vunnit laga kraft. Det är helt irrelevant: vi fattar inte beslut baserat på saker som inte finns.
För det femte är den gällande planen, trots högre exploateringsgrad, bättre än den föreslagna. Varför? Jo, den ger allmänheten tillgång till området med hotell och parkering på platsen. Det skapar också arbetstillfällen (vilket var de två argument som gjorde att byarådet sa ja till planen 2014). Den nya, ej beslutade, planen gör att det blir privata tomter istället. Men, som sagt, säljer kommunen inte marken blir det ingenting byggt alls där. Det är det allra bästa.
Men kanske viktigast av allt: hur vill vi egentligen att ett framtida Hemavan skall se ut och fungera?
Nu är det hus och boenden för turister som är i fokus. Allt handlar om det. Men jag är ingen anhängare av en sådan utveckling. Den är inte ansvarsfull, den är inte långsiktig och den är inte hållbar. Det måste till mer än så. Det måste finnas en vision om hur allt hänger ihop.
Vad skall alla dessa fritidshusinvånare göra? Vi kan utgå från att det aktivitetsutbud som finns idag inte räcker till.
Var skall alla som jobbar bo? Det byggs gärna hus för bostadsrätter eller ägarlägenheter men var är kraven på exploatörerna att se till att fastboende medarbetare till allt den service som krävs har någonstans att bo?
Detaljplaner kan villkoras, markförsäljningar kan villkoras, joint ventures kan startas så vi också får tillväxt i antalet invånare. Det har vi inte idag.
Jag bor numera i Tärnaby, men bodde i Hemavan 2001 till 2004. Där fritidshusen nu planeras ligger en av hela områdets bästa närutflyktsplatser: Vacker Utsikt. Det är där lederna Kungsleden och Drottningleden delar sig. Än så länge. Att såga av den gren, turism som bygger på närhet till naturen, man sitter på är inte bara dumt. Det är oåterkalleligt.
Senaste kommentarerna