Kategori: Svensk politik

Hur länge skall det här få pågå?

Av , , Bli först att kommentera 10

Hur länge skall det få pågå?

När det här skrivs sitter jag i den lounge SJ har på Göteborgs Centralstation. Fin lounge, med bra service och goda smårätter. Till och med kaffet är bra.

Men jag borde inte sitta här. Jag borde sitta i min dyra och sedan länge bokade stol på tåget söderut härifrån. Det tåget är inställt. Det är elfel på sträckan Mölndal – Kungsbacka. Enligt den information SJ pushar ut i sin app och via SMS (föredömligt) har det varit personal på plats sedan 12:30. Mitt tåg skulle gått 13:24. Det gjorde det inte. Det skall ersättas av bussar. När? Ingen vet. Ännu när klockan är 14:45 vet ingen.

Senare i sommar skall inga tåg alls gå mellan Göteborg och Malmö, åtminstone inga som SJ kör. Delvis för att det är brist på lokförare (borde gå att fixa? – ping Johan Pehrson) men också för att det görs massor av spårarbeten. Det är till och med så att tills nyss gick det inte att boka tågbiljetter inför sommaren på några av Sveriges mest trafikerade tågsträckor för att det inte är klart hur underhållsarbetena är planerade. Bland annat var det så inför påsk. I de flesta andra länder där jag har lite koll på tågtrafiken planerar man underhållet flera år i förväg, lägger tidtabeller och planerar trafik därefter. Inte omvänt.

Så sent som i våras fick vi höra att regulariteten på svenska tåg var ner emot 80%. Det vill säga 20% av tågen kom inte dit de skulle i tid. Lite som om var femte bil som rullar av bandet på Volvo (eller Tesla för den delen) inte funkat. Eller att var femte mjölkliter i kyldisken på ICA är sur. Vi accepterar inte det. Skulle aldrig komma på tanken. Men tågen, de går som de vill. Eller inte. Det känns inte som ett högteknologiskt land i den gröna omställningens framkant. Det känns som Venezuela.

Vad har då alla dessa tågproblem gemensamt? Jo, en sak: Trafikverket. Denna märkliga myndighet som lägger nationella transportplaner utan inbördes prioriteringar och som handlar upp trafik utan hänsyn till om den trafiken får några passagerare och som alltså sköter vårt järnvägsnät.

Jag måste erkänna att jag inte förstår hur en myndighet kan få fungera så. Det är liksom över min fattningsförmåga.

Förmiddagen idag har jag delvis ägnat åt att skriva till Trafikverket i ett helt annat ärende. Det handlade om upphandlad trafik som inte alls är planerad så den passar passagerarflödena. Eftersom både utföraren (ett flygbolag), trafikmottagaren (en flygplats) och den lokala ägaren av flygplatsen (en kommun) är helt överens om att planera om trafiken lite för att på så sätt utnyttja skattepengarna bättre kan man tycka att det borde vara enkelt. Nej. Trafikverket säger nej. Bland annat med hänvisning till att det inte är deras uppgift att ”fylla planen”. De hänvisar också till att man måste vara ute i god tid för att kunna göra ändringar. Den ändring vi begärt (jag är styrelseordförande i flygplatsbolaget) skulle börja gälla sommaren 2025. Bolaget framförde önskemålen om anpassning första gången 2011, och mera skarpt och kontinuerligt från 2017. I min värld är det ganska god tid. Ganska.
Det är ett så sällsynt slöseri med våra gemensamma pengar, våra surt inbetalade skatter, att jag inte förstår hur detta får pågå. Därför har jag några konkreta förslag:

– Rusta upp Inlandsbanan rejält, med elektrifiering och banförstärkning. Enligt tidigare beräkningar en kostnad på 8-10 miljarder (en liten summa när man diskuterar infrastruktur). Gör det omedelbart. Då får vi i praktiken dubbelspår längs en mycket stor del av stambanan (= Sverige) och kan skicka det mesta av godset den vägen, öka godsmängderna på stålhjul rejält och på så sätt spara massor av pengar på vägunderhåll.
– Rusta upp tvärbanorna på samma sätt omedelbart, för att skapa den effektiva redundans Inlandsbanan skulle innebära. Även här besparingar i vägunderhåll – massor!
– Låt staten ta över alla regionala flygplatser med statligt upphandlad trafik. Det är helt orimligt att små kommuner med pressad ekonomi skall ta (ekonomiskt) ansvar för infrastruktur som staten beslutar om.
– Inför en servicegaranti för all myndighetsutövning. När jag handlar upp servertjänster och webbhotell och liknande är så kallad ”up-time” (andelen av tiden som allt fungerar, skall ligga på >99% om jag skall vara nöjd) en av parametrarna. För myndigheter, i det här fallet Trafikverket, verkar det inte vara en direkt styrande faktor. Det finns tidsgränser för bygglov, det finns vårdgaranti (funkar så där, men ändå). Givetvis bör även vårt järnvägsnät fungera?
– Ge de ansvariga sparken. Ja, faktiskt. Det måste få konsekvenser att inte leverera på uppdrag. En Generaldirektör, eller för den delen andra chefer i organisationer, skall inte kunna sitta kvar när det fungerar så fullständigt under all kritik.

Det finns två saker som kännetecknar ett välfungerande samhälle med hög levnadsstandard. Ett samhälle som kan utveckla innovationer, som kan upprätthålla demokrati och mänskliga rättigheter., som kan satsa på kultur och som har en välfärd som fungerar. Det ena är god tillgång på vettigt prissatt energi, det andra är en fungerande infrastruktur. Dessa är ryggraden i ett modernt samhälle. Jag får ta mig an energin senare. Nu verkar de ha hittat elfelet. Det verkar som om jag bara blir 4 timmar försenad. Alltid något.

NYTT VALSYSTEM KRÄVS – återinför tvåkammarsystemet….

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu är det snart val!
Rösta för allt i världen! Det är det viktigaste som finns för att vi skall upprätthålla demokratin som i år blir hundra år i Sverige! Det var 1922 som de fem första kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Då hade Liberalerna äntligen, tillsammans med Socialdemokraterna, infört demokrati i Sverige. Glöm aldrig det!

Nu har vi anledning att utveckla och förbättra demokratin. Om det skriver jag tillsammans med mina partikamrater i gruppen ”En liberal röst för Norrland”. Så här ser texten ut:

Återinför tvåkammarriksdagen!?

Återinför tvåkammarriksdagen i ny skepnad eller inför två riksdagslistor, Norrlandslänens demokratiska utanförskap är akut i en riksdag med total majoritet av storstadskommuner. Det gamla systemet byggde på att båda kamrarna hade lika mycket makt och kunde blockera beslut. Samverkan gällde. Små kommuner i inlandet måste också få en representation i riksdagen.

Det demokratiska utanförskapet är nu lika stort på landsbygden som i städernas utsatta områden. Lägst valdeltagande i valet 2018 hade Haparanda och Södertälje. Politikerna har under de senaste 40 åren tagit litet eller inget ansvar för glesbygden. Små fattliga kommuner där många med sina naturtillgångar bygger Sveriges välfärd har hamnat på politikens bakgård. Utvecklingen går brant utför, de levererar miljarder till statskassan men har högsta skatten, sämste servicen och svårt att klara omsorgen och faller ofta offer för exploatering av allt från gruvor till vindkraft. Människor som lever där upplever att de inte finns eftersom politikerna väljer att inte se dem!

Den representativa demokratin är därmed satt ur spel! Den är diskriminerande för många människor inte minst på landsbygden och i glesbygd. Det demokratiska valsystemet stärker den urbana strukturen genom att främst storstadspolitiker tar plats i riksdagen. Små kommuner i inlandet har svårt att göra sig gällande och det gäller även mot regionstäder. De fem Norrlandslänen plus Dalarna, Västmanland och Värmland har 63 mandat alltså en femtedel av de 310 fasta mandaten i Riksdagen. Då ska vi komma ihåg att i samtliga av dessa län finns regionsstäder prioriterar sin egen befolkning. Stockholms stad och Stockholms län har fler mandat än dessa åtta län tillsammans. Våra fyra största städer med kringområden har absolut majoritet i riksdagen! Storstadsdominansen i riksdagen innebär att det är företrädare från storstäder som bestämmer vad som är bra för landsbygden och dessutom har tolkningsföreträde när det gäller landsbygdens behov och utmaningar. Många har ingen aning om vilka villkor som råder på landsbygden.

Staten har också dragit sig tillbaka och framför allt är det både marknadsstyrning och centralisering som skapar enorma problem i små kommuner och glest utsatta områden. Statliga myndigheter satsar i större städer, storsjukhus är drömmen för många regionala politiker som trots protester lägger ner små sjukhus. Resultatet har blivit stora köer till vården. Marknaden är inte, precis som politikerna, intresserad av små kommuner och gles befolkning. Det finns få privata vårdgivare, bilprovningen har centraliserats. Posten tjänster för företag är bristfällig, bredband i glesbygd är inte intressant för marknaden och inte heller prioriterat av regeringen. Det digitala utanförskapet är tydligt. Underhållet av vägarna prioriterar regeringen till de stora städerna. Dessutom har små kommuner de högsta kommunalskatterna, det skiljer sex kronor mellan Dorotea i Västerbotten och Österåker i Stockholms län. Sammantaget innebär detta att vi också har en platsbunden diskriminering.

När demokratin inte fungerar, när politikerna inte tar ansvar och inte ens diskuterar förutsättningarna för glesbygden slutar människor att rösta. Drygt en miljon svenskar valde att inte rösta i valet 2018. I glesbygdskommuner i mellersta och norra Sverige var valdeltagandet lågt.

Från riksdagens talarstolar framhåller ansvariga politiker att Sverige ska vara ett rättvist och jämlikt land. Den målsättningen skulle fungera om vi accepterar att vi har olika förutsättningar och olika behov beroende på var vi bor. Rättvisa innebär att små kommuner måste bli representerade i riksdagen samt att urbana mallar inte kan gälla för alla.

En demokratisk, och liberal, röst för Norrland:
Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen
Hendrik Andersson (L) Förbundsordförande Norrbotten
Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen
Pär Löfstrand Förbundsordförande, (L) Jämtland
H-P Carlson Riksdagskandidat (L) Västerbotten
Elise Backman Riksdagskandidat (L) Västernorrland

Tåget har gått. Kanske.

Av , , Bli först att kommentera 2

Sjukvården, skolan och omsorgen behöver fungerande tåg. För att inte tala om industrin.

En tågresa från GBG till Umeå med nattåg tar normalt 12-ish timmar. När det fungerar. Tyvärr gör det sällan det. I veckan som gick satte jag nytt personsämsta på sträckan, startade 11:30 i söndags och kom till Umeå 10:15 i måndags.

Elfel i Västergötland, kö på rälsen, underhållsarbeten som startats för tidigt på natten och några orsaker till låg bakom förseningen (och faktiskt att jag var tvungen att starta 5 timmar tidigare än tänkt). Tågen var fulla. Kort om personal på tåget, så det blir lite kaosartat när alla ställer samma frågor, nämligen hur det blir med deras fortsatta resa och hur de får ersättning.

Vid bytet i Sthlm blev det väntetid – så jag tänkte använda loungen för att jobba. Gick inte. Till 28 augusti är loungen stängd på lördagar och söndagar!?!

Nu till poängen. Mitt resande är inte av särskilt stort allmänintresse. Däremot är det helt avgörande för vårt land att vår infrastruktur fungerar. Den gör tyvärr inte det nu.

– I Norr- och Västerbotten investeras just nu 1000 miljarder i ny, grön och klimatsmart industri och framtid. Hur skall vi kunna attrahera människor att bo och leva hos oss om det inte går att på vettigt klimatsmart sätt resa hit? Eller härifrån? Eller regionalt här?

– Hela transportsektorn skall ställas om till klimatsmart drift. Hur skall det fungera när Inlandsbanan och tvärbanorna i norr inte ens klarar godsvikterna eller är elektrifierade?

– Alla vi som bor i Västerbotten och vill bidra till en grönare framtid; hur skall vi kunna göra det när vi inte ens kan lita på att det går ta tåget eller att det finns laddinfrastruktur för elbilar och -lastbilar?

– Hur skall elen räcka till alla nya industrier i norr när ingen ny, kontinuerlig, produktion finns?

I morse (fredag 12 augusti) kunde vi också höra Ekots reportrar fråga Trafikverket om deras framförhållning. Just nu ligger planeringen för spårarbeten på 2 till 5 veckors framförhållning. Kravet på Trafikverket är 18 veckor. I resten av världen har man lite mer koll på sin räls, den har ju oftast ändå legat där den ligger i några decennier. I Frankrike har man 18 månaders krav på framförhållning i planeringen. Med vår situation i Sverige nu kan man inte boka biljetter till sina resor.

Alla säger att vi skall åka tåg, inte minst av klimathänsyn. Jag vill gärna göra det. Men det går ju faktiskt inte. Det går inte ens att köpa biljetter. Den nivån har vi alltså på svensk infrastruktur idag. Min gissning (men det är en gissning) är att regeringen gärna skyller på att det var så dåligt när de tog över. För åtta år sedan! (inte sant, tågen var punktligare då än nu, se länkar till statistik nedan). Och pandemin på det! Ja, perfekt, när ingen reste under nästan två år vore det väl perfekt tid att fixa räls som inte behövs lika mycket just då?

En röst på Liberalerna, och mig, i riksdagsvalet innebär:

– Nej till svindyra höghastighetsbanor och istället rejäla satsningar på befintlig järnväg med mer dubbelspår och säkrad trafik, inklusive snabb utbyggnad av Norrbottniabanan hela vägen.

– Ja till upprustning och elektrifiering av Inlandsbanan och tvärbanorna för gods- och persontrafik (så får vi de facto dubbelspår för gods i hela norra Sverige!)

– Ja till kraftig satsning på elektrifiering av transportsektorn och industrin i hela landet. Det kräver massiva investeringar i elproduktion i både sol, vind och kärnkraft. Det måste därför vara konkurrensneutrala regler för alla fossilfria energislag och det kommunala vetot skall finnas kvar. Ingen skall köra över den lokala demokratin för att S/MP stängt ner väl fungerande kärnkraft i Skåne (Barsebäck) och Halland (Ringhals 1 och 2). Producenterna skall bära sina kostnader, inkl lokala ersättningar.

Det här är så otroligt viktigt. Inte att jag kan åka tåg – jag klarar mig. Nej, det är viktigt därför att infrastruktur och energi; transporter av både gods och människor och tillgång till el, är en förutsättning för att samhället skall fungera, att arbetsmarknad och företag skall kunna fungera, att samhällen i hela landet skall överleva.

Infrastruktur är ryggraden i Sveriges näringsliv. Företagen skapar det välstånd vi sedan fördelar som välfärd. Så sjukvården, skolan och omsorgen behöver verkligen fungerande tåg. För att inte tala om industrin.

Rösta på Liberalerna. Kryssa mig till Riksdagen.
Hans-Peter Carlson, Tärnaby (L)

Länkar för intresserade:
Tåg, tillförlitlighet 2021
Alla rapporter om tillförlitlighet på tågen

Det är inte olagligt att vara korkad

Av , , Bli först att kommentera 7

Trots att världen just nu ser Putin begå övergrepp vi kanske inte sett sedan WWII finns det mer att fundera över.

Demokrati, våldsmonopol, yttrandefrihet, polisen, religion och lite till.

Enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs Universitet är det 5% av väljarna som är beredda att ta ett politiskt uppdrag. En tjugondel. Av tjugo personer du möter på gatan, på IKEA, i skidspåret eller på krogen är det EN som kan tänka sig att jobba för ett bättre samhälle inom de demokratiska ramar som våra grundlagar satt upp. Underbetyg – åt alla, faktiskt. Det som gör ett samhälle liberalt demokratiskt funktionellt är tillit. Tillit till att systemet fungerar, tillit till att skatter används på ett någorlunda vettigt sätt, tillit till att polisen kommer om man behöver det. Tillit. Med färre som är villiga att arbeta handfast med demokrati för att skapa och upprätthålla ett tillitsfullt samhälle får vi problem. Stora problem.

En som vet att tilliten är på väg bort är den danske provokatören Paludan, han med koranbränningarna. Jag tycker han är korkad. Jag tycker inte man skall bränna böcker, inga böcker alls faktiskt. Särskilt inte för att provocera eller visa förakt för enskilda grupper, åsikter eller för den delen religioner. Men det är inte olagligt att vara korkad, och det är faktiskt fullt lagligt att bränna koraner eller andra böcker. Det är också lagligt att göra det som en del av en offentlig sammankomst, en demonstration. Söker man och får tillstånd för en sådan är det helt i sin ordning. Sådana tillstånd har nu Paludan fått i ett antal svenska kommuner.

Det är däremot väldigt olagligt att ta till våld, att störa tillståndsgivna demonstrationer, att förstöra och stjäla polisbilar, att vandalisera allmän och privat egendom. Det var det de här stora grupperna av, vad det verkar, unga arga män gjorde. Fullständigt vansinnigt. De gjorde det i religionens namn, de blev kränkta över att Paludan skulle bränna deras heliga skrift. Far åt pipsvängen säger jag. Hädelse är inget brott. Är de arga? Bränn en bibel? Spring en mil snabbt? Börja träna boxning? Ge er bara för tusan gubbar inte ut och slåss – det är korkat, det är olagligt och vi vill inte ha ett samhälle där man slåss när man tycker någon annan har fel. Det är att snabbt kast tillbaka till tider vi inte vill befinna oss i. Där den starke bestämmer, där kvinnor inte räknas, där barn misshandlas. Om det är sett sådant samhälle de arga unga männen vill ha får de söka det någon annanstans. Inte här.

Det blir ofrånkomligen några reflektioner kring det här:

1/Hur är det ens möjligt att ett land som haft personskydd för Lars Vilks i många år (för att han gjort en karikatyr av Muhammed) inte ser allvarligare på det här än att man låter kriminella stollar ta över i Linköping, Norrköping, Örebro? Att vi i Sverige, som såg med fasa på attentatet mot Charlie Hebdo och yvs över vår yttrande- och åsiktsfrihet inte tar allvarligare på detta än att vi låter en mobb diktera villkoren?

2/Hur är det möjligt att polisen inte a/kan eller b/vill hantera de här upploppen? Sverige har haft ett gott rykte när det gäller att förebygga och undvika den här typen av upplopp. Vi har polis som utvecklat arbetsmetoder och taktiker (framförallt sedan Göteborg 2001) som faktiskt gjort att vi sluppit de värsta utbrotten av idiotier. Det verkar vara slut med det nu? Polisen måste förklara sig – det här var med bred marginal underkänt.

3/Religion kan aldrig, inte på något sätt och inte i något sammanhang, användas som ursäkt för någonting alls. Är det lagligt, varsågod. Är det olagligt så är det olagligt oavsett vad Muhammed, Jahve, Jesus, Buddha, Krishna eller Robert Lind i Kramfors säger om det. Vi har religionsfrihet i Sverige (nästan, ett jobb kräver en viss religion, men det är en annan historia). Det betyder också att vi har frihet från religion. Den friheten skall gälla alla, och den skall upprätthållas av vårt liberala demokratiska samhälle. I det här fallet genom att faktiskt använda våldsmonopolet och se till att mobben antingen skingrades eller lagfördes. Landet där de liberala kraven på jämlikhet och rättvisa ledde till en revolution 1789 är starkt präglat av katolicismen. Men Frankrike har kvar separationen mellan staten, det demokratiska, och religionen som får klara sig själv. Som ett exempel kan nämnas att inga religiösa samfund i i Frankrike kan förrätta en vigsel som är lagligt giltig. Det gör republiken i form av borgmästare eller statlig tjänsteman. De flesta viger sig i sin kyrka eller motsvarande ändå, men det är bara en för dem symbolisk ceremoni utan juridisk betydelse. Vi måste släppa snuttefilten i Sverige också. Vi kan inte över tid låta dunkla idéer om religion, heder, kultur, tradition eller annat relativiseras mot vårt demokratiska system. Tyvärr sker det. Nu senast i de här förbannade upploppen, men det har hänt i många sammanhang, till och med i domstolar.

4/Det är frapperande hur våra ytterkanter hanterar händelserna. Kunde varit lite humor, om det inte varit så allvarligt. Åkessons gäng går ut med bilder på eländet på Facebook och skriver ”UTVISA”. Trots att de vet med 100% säkerhet att de flesta som syns där är både födda i Sverige och har svenskt medborgarskap sedan födseln och således inte kan utvisas. De som håller till på den röda ytterkanten klagar på att Paludan fick tillstånd och framförallt på Åkessonarnas reaktioner. De tar inte en sekund avstånd från själva upploppen. Så tragiskt och så ovärdigt, i båda fallen.

Sammanfattningsvis är det märkligt hur man som Paludan kan bli så ynklig att man bränner böcker. Men det är ännu märkligare att man som utövare av den religion Paludan hånar blir så grundlurad att man tar till våld, och därmed stryker under det Paludan hävdar. Mest märkligt är att det inte stoppas resolut av vår polis som innehar våldsmonopolet i samhället.

Johan Pehrson har en del att säga om detta.

Själv blir jag förbannad. På allihop. Men det är fortfarande inte olagligt att vara korkad.

Energisk debatt!

Av , , Bli först att kommentera 3

Du är väl fossilfri, lille vän?

Det kan inte ha undgått någon att vi nu har en energidebatt som rasar. De högsta elpriserna någonsin. Industri som minskar eller stoppar produktionen till följd av höga priser eller elbrist. Etableringar av nya företag som hålls tillbaka på grund av bristande tillgång på el. Vi har en elkris, helt enkelt. Den blir inte mindre av att både S/MP-regeringen och den nya S-regeringen mer eller mindre förnekar att den finns. Tvärtom – den blir snarare mer angelägen. Inte nog med att vi måste lösa elproblemen – vi måste också väcka de rödgröna som inte begriper allvaret.

Jag tycker man skall satsa mängder av resurser på kärnkraftsforskningen; så att små reaktorer av nästa generation kan bidra över lång tid med fossilfri energi. Men även om man inte vill ha ny kärnkraft måste man inse att det är otroligt dumt att stänga ned den vi har, som fungerar, i förtid.

Dessutom behöver marknadsförutsättningarna för alla energislag vara balanserade. Idag kan man inte etablera kärnkraft på andra platser än där det redan finns kärnkraft – det är förbjudet. Det innebär att bara de få företag som idag äger kärnkraft kan bygga ny. Vindkraft har dessutom företräde på nätet – vem vill bygga en produktionsanläggning som bara får leverera när konkurrenterna inte kan leverera? Lika villkor måste gälla.

Vi kommer att behöva alla olika fossilfria energislag som kan tänkas, inklusive vind och sol och kärnkraft, om vi skall ställa om snabbt. Av världens energi står fossilt fortfarande för ungefär 85%. När nu elektrifieringen tar fart på allvar är det riktigt naivt att lägga ner fossilfri produktion av el till förmån för intermittent, väderberoende, elproduktion.

Att alldeles för lite debatt handlar om hur vi kan minska behovet av energi är en annan diskussion…. Men den återkommer jag till!

Polisen – kommer den om du ringer?

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag bor i Tärnaby. Litet ställe, visst. Inte så mycket folk, visst. Men samtidigt en del av Västerbottens största turistdestination, med två gränsövergångar till Norge, en tullstation och en hel del annat.

Jag är företagare, numera i lite mindre skala, men tills nyligen hade vi i familjeföretaget ett hotell. För några år sedan, en sen kväll, stod medarbetarna skräckslagna bakom receptionsdisken med gallerjalusin nedrullad. Tio meter därifrån på utsidan av entrédörren stod en tokig och extremt onykter människa som var otroligt våldsam. Han bankade på dörrar och fönster och skulle ”slå ihjäl er allihop” enligt vad vi på insidan hörde.

Vad gör man? Ringer 112 så klart. Men då var det den lilla detaljen med Polisen. Den var ju inte här, den var ju någon annanstans. Långt bort. Så långt bort att man från operatören på 112 föreslog att hon skulle kolla om ambulansen kunde komma förbi med sirener och blåljus för att skrämmas lite, för någon polis kunde vi inte få inom två timmar.
Det löste sig. Men skall det vara så? Skall man inte kunna känna samma trygghet i Tärnaby som i Skellefteå, Västerås eller Vetlanda? I Vetlanda klagades det på utryckningstiden i samband med det tragiska knivdådet nyligen. Den tiden var 16 minuter. Den borde kanske varit kortare, i och för sig.

Nu närmar vi oss valet. Liberalerna har föreslagit stora satsningar på Polis, och övrigt rättsväsende. Det har fler gjort. Det som skiljer Liberalernas förslag från de övriga är att vi kräver att de nya resurserna, inte minst inom Polisen, kommer HELA landet till del. Alltså HELA landet.

Det är en frihetsfråga. Att inte kunna känna sig trygg i en ort som Tärnaby skapar ofrihet. Att inte kunna få hjälp skapar ofrihet. Invånarna här, i Bastuträsk eller Kristineberg har rätt till sin samhällsservice. Till sin Polis och allt annat.

Man skall kunna Bo och Leva i Hela Västerbotten!

visar polisskylt

Öppettiderna i Tärnaby

Tillgänglighet och hållbarhet, i möjligheternas land. Överallt.

Av , , Bli först att kommentera 1

Ett av dagens (12 april) uppdrag var att leda årsstämman med Hemavan Tärnaby Airport AB där jag är styrelseordförande. Rutin, visst. Inte särskilt spännande alls, egentligen. Dessutom lite tvivelaktigt ur ett hållbarhetsperspektiv? Eller hur? Flyg, är inte det bland det sämsta som finns?

Jo, flyget som det ser ut just nu är fullständigt ohållbart. Det vet alla. Greta flygvägrar, tågsemestrandet tog fart rejält under 2019 och 2020 (pre-corona) och i dagarna kom ett förslag i Frankrike att förbjuda fossildrivet flyg på sträckor där det går snabbare än 2,5 timmar att åka tåg. Varför? Flyget släpper ut massor av koldioxid och en del annat och vi måste sluta släppa ut så fort det går.

När det gäller utsläpp är det lite viktigt att faktiskt förhålla sig till fakta. Den nationella statistiken finns sammanställd hos Naturvårdsverket.

Läs här:http://www.naturvardsverket.se

Den statistik Naturvårdsverket tillhandahåller visar att industri och inrikes transporter är ungefär lika i utsläpp, totalt. Inrikes transporter omfattar bland annat alla personbilar, alla bussar, alla lastbilar, alla tåg och spårvagnar och alla inrikesflyg. Under 2019 släppte de ut cirka 16 miljoner ton totalt (alla inrikes transporter). De där tonnen fördelar sig så här: http://www.naturvardsverket.se/upload/sa-mar-miljon/statistik-a-till-o/vaxthusgaser/treemap-totalen.svg

Som ni ser är det inte så att inrikesflyget direkt är det transportslag som stökar till det mest. Tvärtom, inrikesflyget tillammans med en hel del annat (bl a tåg) i det som kallas ”övrigt” står för 10% av de inrikes transporternas del av utsläppen av växthusgaser. Personbilar står för nästan två tredejdelar, lastbilar för nästan 30%. Tillsammans står alla inrikes transporter för en tredejdel av Sveriges klimatutsläpp. Så inrikesflyget står tillsammans med tågen och alla de andra i ”övrigt” för en tiondel av en tredjedel. Kan ni era bråktal vet ni vad det blir: 3,3%. Industrin står för 32%. Jordbruket står för 14%. Så får ni en idé om proportionerna.

Nu till saken: det finns massor av onödiga flyg i Sverige. Det känns inte särskilt hållbart att det går massor av flyg mellan Arlanda och Landvetter varje dag, när man tar sig city-city på tre timmar med tåget. Det är i praktiken ett par timmars tidsvinst för affärsresenärer att ta tåget, eftersom man kan jobba ombord och inte har incheckningstider att förhålla sig till. Så det är en ren vinstaffär. Det finns fler exempel på samma tema. Tåget, eller expressbussen, löser transportproblemet. Tågen och bussarna går på statligt finansierade vägar och spår till och från stationer som transportsystemet bekostar, som vilken annan infrastruktur som helst. Fler och fler av bussarna blir klimatsmarta också; biogas, HVO100 eller till och med batteri- eller bränslecellsdrift. Bra!

Det saknas också en hel del flyg i Sverige. Ja, du läste rätt. Det saknas flyg.

I stora delar av vårt otroligt stora och avlånga land är tillgängligheten usel. Det handlar om platser där det är riktigt långt till järnvägen, där vägarnas sträckning och standard gör att buss eller bil inte är något särskilt bra alternativ och där avståndet i sig motiverar vettiga transporter. De här platserna ligger långt från Stockholm, där besluten fattas. Ändå är det så att det finns tydliga mål för Trafikverkets arbete: man skall kunna bo i hela landet och ändå ha god tillgänglighet till universitet, specialiserad sjukvård, parlament och fullmäktige för politiken (så att alla kan delta i demokratin) och en del annat. Om det kan man läsa hos Trafikverket: https://www.trafikverket.se/om-oss/vi-gor-sverige-narmare/tillganglighet-i-ett-hallbart-samhalle/?expandid=collapseAccordion394464#collapseAccordion394464

Det märkliga, och nu närmar vi oss pudelns kärna, är att i de allra mest avlägsna delarna av landet där det bara finns ett vettigt transportalternativ (flyget) tycker staten att det inte längre är deras ansvar att stå för infrastrukturen. Det får vi som bor här göra själva.

Det finns ett system för så kallad trafikplikt. Det innebär att det finns platser i Sverige dit det måste gå trafik från Stockholm. Det kan vara flyg eller tåg eller båt. Gotland är ett exempel. Gotlänningarna har ju ingen väg att köra på till fastlandet. Mer om det kan man läsa här: https://www.trafikverket.se/for-dig-i-branschen/Planera-och-utreda/planera-person–och-godstransporter/Planera-persontransporter/Trafikavtal/

Det som är spännande är att det flyg som upphandlas (till bland annat Västerbottens inland: Lycksele, Vilhelmina och Hemavan Tärnaby) inte anses behöva någon infrastruktur, i det här fallet flygplats. Den får Kommunerna själva ansvara för. Precis som om man ansvarar för sin egen järnvägsstation eller för den delen bussterminal i Gävle eller Västerås? För de som har flyg som trafikpliktigt trafikslag måste man fixa sin egen infrastruktur och därmed sin egen flygplats. Det finns ett statligt driftsstöd. Budgeten för det stödet har varit densamma sedan minst femton år tillbaka. Detta trots att det nu är fler flygplatser som skall vara med och dela på stödet. Således ett sjunkande stöd. Kostnaderna för driften, däremot, de har gått upp. Rejält. Det innebär att flera små kommuner, med liten befolkning och svaga skattebaser, till stor del skall finansiera den statliga, beslutade, infrastrukturen. Det är inte rimligt.

När järnvägen ligger 35-40 mil bort, när Europavägen som passerar genom samhället är så smal och kurvig att två långtradare inte kan mötas och det fläckvis saknas mobiltäckning är det inte rimligt att kommunen själv skall stå för infrastrukturen. Stockholms stad står inte för ”förbifarten” eller ”getingmidjan”. Gotlandstrafiken får 500 miljoner om året, cirka. Knappt 200 miljoner till terminal och hamn, resten till trafiken. Läs mer om Gotlandstrafiken. Flyget, det med trafikplikt för att tillgängligheten kräver det, får totalt 200 miljoner om året. Till ett drygt tiotal olika destinationer. De pengarna skall täcka trafik OCH terminaler/flygplatser. Tror någon i hela världen att det räcker? Nej. Därför har små kommuner i inlandet en tuff uppgift.

Att det skall finnas en förbindelse med vettig tidsram och god regelbundenhet är självklart. Det finns reglerat i uppdraget för Trafikverket och i de nationella transportmålen. Om det då skall vara flyg är det bra om flyget blir mera hållbart. Det finns biobränsle: trafikverket kan stå för prisskillnaden mot vanligt, fossilt, bränsle. Det finns en stark utveckling av el-flyg. Trafikverket kan bidra till den utvecklingen genom forskning och incitament för tester etc. Ingenting gav detta görs idag. Det enda man i praktiken gör är att förhala alla beslut som har med flyget som kollektivtrafik att göra för oss som inte har andra alternativ. Det är orimligt.

Flyget är ju en utsläppsbov? Ja, det är det. Men i relation till industrin, eller till personbilarna, är det oerhört lite som släpps ut av flyget i Sverige. Men, och det skall man inte sticka under stol med, det är ineffektiva utsläpp: per personkilometer är det värdelöst, faktiskt. Så då får det väl bli bra istället! Det finns massor av utveckling som pågår för fullt: biobränsle finns redan. Elflyg utvecklas nu snabbt. I Norge har man beslutat att allt inrikesflyg på kortare landningsbanor skall vara elektriskt till 2040, hälften skall vara klart 2030. Det pågår mängder av projekt på området. Bland annat ett här i regionen (läs mer här) men Trafikverket, Staten, lyser med sin frånvaro. Det är inte ansvarstagande; även vi som bor perifert vill att våra inrikestransporter skall vara hållbara.

Därför vill jag se:

– en uppräkning av stödet så det fungerar att driva flygplatser på det stöd man får: flygplatser skall inte konkurrera med skola och äldrevård om pengarna i de kommunala budgetarna

– på sikt ett statligt övertagande av de flygplatser som av tillgänglighetsskäl har trafikplikt: staten skall stå för statlig infrastruktur

– en rejäl satsning på utveckling av mer hållbart flygande även från statens sida: flyget behöver minska sina klimatutsläpp fort och effektivt, men flyget kommer att fortsätta behövas som kollektivtrafik

Antingen får vi det jag räknar upp, eller så får vi hit en järnväg eller en vettig väg så man kan åka buss. Hit och till de övriga platser som har trafikplikt. Det senare känns inte så realistiskt. Så, ärligt talat, det är dags för Staten att ta ansvar för sina åtaganden. Nu.

Stoppa sossarnas nedläggning av idrottsgymnasier!

Av , , Bli först att kommentera 3

Mitt i Coronapandemin, mitt i semestern, kom en promemoria från Utbildningsdepartementet. Innehållet var häpnadsväckande. I korthet går förslaget ut på att man skall:

– halvera antalet platser
– enbart ta ut den yttersta eliten av ungdomar till idrottsgymnasier

Promemorian har sedan varit ute på remiss, och svaren skulle vara inne förra veckan. Det märliga är att uppdraget för utredningen var att lösa en del kostnadsfrågor för de kommuner som anordnar idrottsutbildningar och också vad gäller en del personlig utrustning för ungdomarna. Istället kom en total massaker på våra svenska idrottsgymnasier, och till viss del på ungdomsidrotten, tillbaka från Utbildningsdepartementet.

Jag är sedan många år engagerad i ungdomsidrott, framförallt alpin skidåkning. Just nu är jag ordförande i Skidförbundets Alpina Råd (en sorts ”styrelse” för den nationella verksamheten, inkl ungdomsverksamheten) och ordförande för en sammanslutning av internationella tävlingsarrangörer av alpina ungdomstävlingar. Är det någonting jag lärt mig där är det att man inte vet vem som blir världsmästare baserat på hur duktiga de är när de går i åttonde eller nionde klass. All tillgänglig forskning visar också att det är fel att utgå från resultat i 14-15årsåldern som indikator för hur det skall gå senare i idrottskarriären.

I Sverige är Barnkonventionen lag. Att ta ut 14-15åringar (på hösten i nian) till ett fåtal platser på ett helt elitinriktat idrottsgymnasium kan knappast stämma med den konventionen? Hur tänker de på Utbildningsdepartementet? Begreppet barnperspektiv verkar de ha lämnat i entrén till Rosenbad.

För många lagidrotter skulle det vara fullständigt förödande om bara den yttersta eliten togs ut till gymnasier. Det blir nämligen väldigt få att idrotta med, och mot, om det blir så. Får man inte tävla tröttnar man. Finns det ingen att tävla emot så…..

För idrotter med specifika behov av förutsättningar (backar för alpinister, vatten för seglare, banor för golfare etc) är inte heller de ”lokala alternativ” departementet mumlar om för ”bredden” en relevant lösning. Ett lokalt alternativ för golf i Kiruna? Eller ett för längdåkning i Ystad? Skulle inte tro det? Det är helt enkelt bara ett korthus till förslag från början till slut man presterat.

Sossarnas förslag skulle innebära att
1/många som skulle kunna ha en fantastisk idrottskarriär inte får chansen fullt ut och
2/att vi som nation går miste om många talanger.

Båda perspektiven är faktiskt viktiga. Dels för att jag som liberal tycker att alla skall få jaga sin dröm så långt det går, dels för att vi behöver förebilder inom idrotten och då måste vi ta tillvara talangerna. Utan förebilder får vi färre idrottande ungdomar och med det en avsevärt sämre folkhälsa. Vi vet att snittåldern för att sluta (inte börja, sluta) med organiserad idrott idag ligger på 11 år. ELVA ÅR! Vi behöver fler som håller på längre med idrott, inte tvärtom. Vi vet att inlärning gynnas av fysisk aktivitet, vi vet att vi får fler och fler som lider av åkommor relaterade till för lite rörelse och aktivitet.

Så sammanfattnignsvis kan alla som fått den nästan hundrasidiga promemorian i pappersform träna lite med den som redskap. Riv sida för sida, knyckla ihop dem till bollar och ställ papperskorgen på lagom avstånd. Kasta sedan med omväxlande höger och vänster hand (bra för allsidigheten) tills alla papper ligger i korgen. Där hör de hemma.

Blir världen lite bättre nu?

Av , , 2 kommentarer 1

Idag är världen lite annorlunda. Joe Biden har valts till president i världens, trots allt, mäktigaste nation.

Förhoppningsvis kan det leda till någonting bra? Mindre aggressiv retorik, mer satsningar på jämlika förutsättningar, mer enighet och färre motsättningar, mer internationell handel och mer internationellt samarbete.

Retoriken? Bara ord, kan man hävda. Men ord betyder mycket, ibland allt. Att förnedra och förolämpa människor, länder, grupper eller organisationer genom språket underlättar verkligen inte. Man tar sig inte framåt på det sättet. Det senaste riktigt tydliga exemplet är väl Erdogans utfall mot Macron. Där gick luften ur Turkiets demokratiska fasadballong på riktigt.

Att skapa jämlika förutsättningar borde egentligen vara en amerikanska, självklara, utgångspunkten. Grundlagsfäderna, the founding fathers, har ju nästan skrivit in det i konstitutionen. Den är snart 250 år gammal så de har haft tid att träna. Ändå verkar det vara svårt att förstå. Den amerikanska drömmen, att alla skall kunna söka sin lycka, har snarare omtolkats till att de som lyckats med det skall slippa anstränga sig ytterligare. Det var inte riktigt meningen, är min gissning. Förhoppningsvis kan förutsättningarna bli mer rättvisa framöver, inte bara i USA.

Enighet? Är det ens möjligt? Nej, åtminstone inte om man söker polarisering, konflikt och ställer grupper mot varandra. Men om man åtminstone tänker tanken, och försöker, blir det bättre. Det är bra nog. Att det inte kan bli perfekt är inte någon särskilt god ursäkt för att låta bli att försöka.

När det gäller handel och samarbete internationellt fick jag en lektion idag på morgonen. Jag hade förmånen att åka med en klok taxichaufför med ursprung i Somalia. Han var förbannad på Trump som inte fattat den riktiga faran med Kina. ”De tar över hela Afrika, men det fattar inte Trump och EU”. Han har rätt. Kina erbjuder infrastruktur, finansiering – all inclusive. Sedan kommer kineserna med allt material, all personal, alla förnödenheter, all serviceutrustning, alla maskiner. Det är högeffektivt som kolonialisering betraktat. Efter sig lämnar de mängder av folk och ett stort lån som sätter mottagarlandets i skuld för all framtid. Brittiska imperialister var amatörer i jämförelse. ”Kina har fattat, de ger inga pengar till ledare och politiker, de levererar färdiga grejor” fortsatte min taxivän. ”Därför är de populära även hos stora delar av folket, för det finns ingen cash som kan leda till korruption i styret”. Det är ju självklart. Trump har bromsat mycket av den internationella handel som kunde varit en motvikt till detta. Men det fattade han inte. Synd. Det hade varit bättre med en demokratisk, marknadsfinanserad utveckling i alla de länder i Afrika där nu Kina håller i trådarna.

När det gäller internationellt samarbete har det aldrig varit en effektiv strategi att lämna någonting för att man inte får som man vill. Det betyder bara att det man lämnar fjärmar sig än mer. Nu kan vi förhoppningsvis se ett USA som aktivt bidrar och påverkar i FN, i Nato, i WHO och som tillsammans med oss andra på allvar kliver in i ringen och tar matchen mot ofrihet, mot klimatkris, mot handelshinder och inte minst mot Covid-19.

Allt detta är bra för USA. Det är bra för Sverige och det är bra för världen.

Välkommen, Biden och Harris!

H-P Carlson (L)
Presentation

Jag bor i Tärnaby och är fjällbo sedan 2001. Ursprungligen från Göteborg. Sambo, två vuxna barn och en Alaskan Husky som gör som hon själv vill.

Jobbar med gränsregional utveckling som koordinator i MidtSkandia.
Skidåkning, framförallt alpint och alpin turåkning, är ett stort intresse.

Ett annat viktigt intresse är samhällsutveckling och politik. Jag tror starkt på alla människors frihet, okränkbarhet och jämlikhet – det som kallas liberalism.

Jag kandiderade i valet 2018 och är ledamot i kommunfullmäktige och kommunstyrelsen i Storumans kommun. Inför valet 2022 kandiderar jag till Riksdagen och i kommunalvalet i Storumans kommun. Jag är också ordförande i Liberalernas länsförbund i Västerbotten.

Min drivkraft inför kommande val är enkel: man skall kunna bo och leva i hela Västerbotten!

Populärt
bensinskatt budget climatchange demokrati ekonomi el energi famljeveckor flyg flygskam Fotbolls-vm fritidshus glesbygd infrastruktur inlandskommuner klimat kommunpolitik landsbygd liberalerna LSS miljö näringsliv OS politik politk reepalu regeringsbildning skatter svpol tåg val2018 vinsterivälfärden välfärd
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se