Nu händer det äntligen lite mer i riktning klimatsmarthet. Ett exempel är SAS. Detta utskällda, halvt konkursmässiga bolag med piloter som strejkar och lite gammaldags halvt charmig statlighet i imagen är lite mer med i matchen.

SAS har vaknat, faktiskt. De behöver det för att överleva i den mördande konkurrens som flygbranschen rymmer. De började ganska snart efter den sista strejken att ta bort taxfreespriten från ombordförsäljningen. Skälet? Ja, officiellt var det att flaskorna väger för mycket så man minskar utsläppen om man tar bort dem. Det betyder ju också sparade pengar för flygbolaget, så det var enkelt att räkna hem. Att köpa sprit på flygplan är väl inte det första man tänker på när man bokar flygbiljett, så kunderna är nog inte så ledsna de heller. De märker nog knappt ens skillnaden. Det var ett steg, ett litet, men ändå ett steg.

Nästa steg är större, och kanske det som kommer att förändra flyget framåt. När du checkar in (online) på SAS kommer det olika alternativ för att välja plats i planet, för att välja till ”fast lane” eller ”lounge”. Men det kommer numera också ett alternativ till. Biobränsle! Yes! Du kan nu välja att boka till biobränsle på din inrikesflight med SAS i Sverige. Hundra spänn ger 20 minuters flygning på biobränsle. istället för den vanliga jetsoppan.

Det här är ett lysande exempel på när det faktiskt händer saker som trycks på av marknaden. Det går fort nu. Utanför mitt kontorsfönster sitter en elbilsladdare. Jag noterar att den används mer och mer. Av statistik från den laddare vi har på företaget för våra gäster vet jag att användningen flerdubblats sedan årsskiftet.

Det händer saker! Det går som tåget, för att använda ett gammalt (och snart kanske aktuellt igen?) uttryck. Tågsemester är trendigt som bara tusan och även bussresandet som ett bra alternativ för att få ner utsläppen och faktiskt också minska trafikriskerna är i hetluften.

Men det som inte får glömmas bort i allt det här, som ju är bra, är att det för en del människor inte finns några alternativ. De som bor där det inte finns någon tågräls och som har flera mil till jobbet utan kollektivtrafik enkel väg, de kan inte gå på pendeltåget, bussen eller spårvagnen till jobbet. De kan heller inte åka på tågsemester på något rimligt vis. Att sänka bensinskatten är lösningen säger många (senast jag kollade var 600 000 med i ”bensinupproret” på Facebook). Det är ju en ganska dålig idé eftersom de flesta som kör bil bor där det finns bra alternativ till bilkörning. Och det är faktiskt där man kör mest bil också. Barnfamiljer på pendelavstånd utanför storstäder kör mest i Sverige. Kanske för att barnen skall åt alla möljiga olika håll hela tiden, kanske för att man värderar friheten att åka när man vill till och från jobbet, kanske för att man inte är villig att offra någonting för en bättre mijö, kanske för att det är för billigt.

FÖR BILLIGT? Nu gick blodtrycket upp hos många. JA, för billigt. Det kan vara så, faktiskt. De som behöver köra bil för att klara vardagen (exempelvis i glesbygden, exempelvis skiftarbetare som jobbar när kollektivtrafiken står still) bör inte subventionera bekvämlighetskörarna. Det strider liksom mot hela det svenska samhällskontraktet där vi i vanliga fall gör så att de som kan hjälper de som inte kan via skattsedeln. I det här fallet gör vi liksom tvärtom?

Vad bör vi då göra? Det har kommit många förslag, varav många inte är realistiska. Men en sak som går att göra snabbt är att förändra reseavdragen baserat på tillgång till alternativ. Det går att regionsindela skatten på bränsle. Det går att göra om flygskatten så att de sträckor där tågen och bussarna också går beskattas högre och linjer utan alternativ beskattas lägre. Till exempel. Men att vi måste ta kliv, stora och snabba kliv, i mer klimatsmart riktning är odiskutabelt. Det som ger mig och många andra hopp och framtidstro är att det nu går så rasande fort i utvecklingen av nya lösningar och ny teknik att vi snart kommer att betrakta bensinskatt, och nivån på den, som en lustig, historisk och kuriös detalj.