Jag bor i Tärnaby. Litet ställe, visst. Inte så mycket folk, visst. Men samtidigt en del av Västerbottens största turistdestination, med två gränsövergångar till Norge, en tullstation och en hel del annat.

Jag är företagare, numera i lite mindre skala, men tills nyligen hade vi i familjeföretaget ett hotell. För några år sedan, en sen kväll, stod medarbetarna skräckslagna bakom receptionsdisken med gallerjalusin nedrullad. Tio meter därifrån på utsidan av entrédörren stod en tokig och extremt onykter människa som var otroligt våldsam. Han bankade på dörrar och fönster och skulle ”slå ihjäl er allihop” enligt vad vi på insidan hörde.

Vad gör man? Ringer 112 så klart. Men då var det den lilla detaljen med Polisen. Den var ju inte här, den var ju någon annanstans. Långt bort. Så långt bort att man från operatören på 112 föreslog att hon skulle kolla om ambulansen kunde komma förbi med sirener och blåljus för att skrämmas lite, för någon polis kunde vi inte få inom två timmar.
Det löste sig. Men skall det vara så? Skall man inte kunna känna samma trygghet i Tärnaby som i Skellefteå, Västerås eller Vetlanda? I Vetlanda klagades det på utryckningstiden i samband med det tragiska knivdådet nyligen. Den tiden var 16 minuter. Den borde kanske varit kortare, i och för sig.

Nu närmar vi oss valet. Liberalerna har föreslagit stora satsningar på Polis, och övrigt rättsväsende. Det har fler gjort. Det som skiljer Liberalernas förslag från de övriga är att vi kräver att de nya resurserna, inte minst inom Polisen, kommer HELA landet till del. Alltså HELA landet.

Det är en frihetsfråga. Att inte kunna känna sig trygg i en ort som Tärnaby skapar ofrihet. Att inte kunna få hjälp skapar ofrihet. Invånarna här, i Bastuträsk eller Kristineberg har rätt till sin samhällsservice. Till sin Polis och allt annat.

Man skall kunna Bo och Leva i Hela Västerbotten!

Öppettiderna i Tärnaby