Etikett: liberalerna

Tåget har gått. Kanske.

Av H-P Carlson (L), 12 augusti 2022 kl 10:37, Bli först att kommentera

Sjukvården, skolan och omsorgen behöver fungerande tåg. För att inte tala om industrin.

En tågresa från GBG till Umeå med nattåg tar normalt 12-ish timmar. När det fungerar. Tyvärr gör det sällan det. I veckan som gick satte jag nytt personsämsta på sträckan, startade 11:30 i söndags och kom till Umeå 10:15 i måndags.

Elfel i Västergötland, kö på rälsen, underhållsarbeten som startats för tidigt på natten och några orsaker till låg bakom förseningen (och faktiskt att jag var tvungen att starta 5 timmar tidigare än tänkt). Tågen var fulla. Kort om personal på tåget, så det blir lite kaosartat när alla ställer samma frågor, nämligen hur det blir med deras fortsatta resa och hur de får ersättning.

Vid bytet i Sthlm blev det väntetid – så jag tänkte använda loungen för att jobba. Gick inte. Till 28 augusti är loungen stängd på lördagar och söndagar!?!

Nu till poängen. Mitt resande är inte av särskilt stort allmänintresse. Däremot är det helt avgörande för vårt land att vår infrastruktur fungerar. Den gör tyvärr inte det nu.

– I Norr- och Västerbotten investeras just nu 1000 miljarder i ny, grön och klimatsmart industri och framtid. Hur skall vi kunna attrahera människor att bo och leva hos oss om det inte går att på vettigt klimatsmart sätt resa hit? Eller härifrån? Eller regionalt här?

– Hela transportsektorn skall ställas om till klimatsmart drift. Hur skall det fungera när Inlandsbanan och tvärbanorna i norr inte ens klarar godsvikterna eller är elektrifierade?

– Alla vi som bor i Västerbotten och vill bidra till en grönare framtid; hur skall vi kunna göra det när vi inte ens kan lita på att det går ta tåget eller att det finns laddinfrastruktur för elbilar och -lastbilar?

– Hur skall elen räcka till alla nya industrier i norr när ingen ny, kontinuerlig, produktion finns?

I morse (fredag 12 augusti) kunde vi också höra Ekots reportrar fråga Trafikverket om deras framförhållning. Just nu ligger planeringen för spårarbeten på 2 till 5 veckors framförhållning. Kravet på Trafikverket är 18 veckor. I resten av världen har man lite mer koll på sin räls, den har ju oftast ändå legat där den ligger i några decennier. I Frankrike har man 18 månaders krav på framförhållning i planeringen. Med vår situation i Sverige nu kan man inte boka biljetter till sina resor.

Alla säger att vi skall åka tåg, inte minst av klimathänsyn. Jag vill gärna göra det. Men det går ju faktiskt inte. Det går inte ens att köpa biljetter. Den nivån har vi alltså på svensk infrastruktur idag. Min gissning (men det är en gissning) är att regeringen gärna skyller på att det var så dåligt när de tog över. För åtta år sedan! (inte sant, tågen var punktligare då än nu, se länkar till statistik nedan). Och pandemin på det! Ja, perfekt, när ingen reste under nästan två år vore det väl perfekt tid att fixa räls som inte behövs lika mycket just då?

En röst på Liberalerna, och mig, i riksdagsvalet innebär:

– Nej till svindyra höghastighetsbanor och istället rejäla satsningar på befintlig järnväg med mer dubbelspår och säkrad trafik, inklusive snabb utbyggnad av Norrbottniabanan hela vägen.

– Ja till upprustning och elektrifiering av Inlandsbanan och tvärbanorna för gods- och persontrafik (så får vi de facto dubbelspår för gods i hela norra Sverige!)

– Ja till kraftig satsning på elektrifiering av transportsektorn och industrin i hela landet. Det kräver massiva investeringar i elproduktion i både sol, vind och kärnkraft. Det måste därför vara konkurrensneutrala regler för alla fossilfria energislag och det kommunala vetot skall finnas kvar. Ingen skall köra över den lokala demokratin för att S/MP stängt ner väl fungerande kärnkraft i Skåne (Barsebäck) och Halland (Ringhals 1 och 2). Producenterna skall bära sina kostnader, inkl lokala ersättningar.

Det här är så otroligt viktigt. Inte att jag kan åka tåg – jag klarar mig. Nej, det är viktigt därför att infrastruktur och energi; transporter av både gods och människor och tillgång till el, är en förutsättning för att samhället skall fungera, att arbetsmarknad och företag skall kunna fungera, att samhällen i hela landet skall överleva.

Infrastruktur är ryggraden i Sveriges näringsliv. Företagen skapar det välstånd vi sedan fördelar som välfärd. Så sjukvården, skolan och omsorgen behöver verkligen fungerande tåg. För att inte tala om industrin.

Rösta på Liberalerna. Kryssa mig till Riksdagen.
Hans-Peter Carlson, Tärnaby (L)

Länkar för intresserade:
Tåg, tillförlitlighet 2021
Alla rapporter om tillförlitlighet på tågen

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Av H-P Carlson (L), 11 november 2019 kl 08:22, Bli först att kommentera

I Storumans kommun är det många år av god hushållning som gör att vi inte har panikåtgärder framför oss. Vi har snart tio år med positiva resultat i kommunen.

Inför kommande år ser det tuffare ut. Mycket tuffare. Givetvis blir det då en väldigt svår diskussion om hur man skall se till att även i frotsättningen ha en ekonomi i balans. Vanligen blir det verksamhet mot verksamhet, grupp mot grupp – ingen vill ju att det skall sparas eller dras in där de egna intressena finns. Har man skolbarn får det inte sparas där, har man anhöriga med hemtjänst får den inte förändras, har man barn i förskolan får den inte röras. Det är inte märkligt. Utan instinkten att ta hand om det som ligger oss närmast hade vi som art dött ut för länge sedan.

Det som är märkligt är att de som säger att vi absolut inte kan förändra det just de värnar om aldrig har svar på hur vi istället skall lösa uppgiften att få ihop ekonomin. ”Inte här, någon annanstans” är svaret när man undrar hur vi skall göra.

Som ansvarstagande och tänkande människor har vi ett lite större ansvar. Vi som är förtroendevalda har det definitivt. Vi måste få plus och minus att gå ihop. Vi måste se till helheten. Helheten – just där brister det ofta, enligt min egen erfarenhet.

Vi är så vana vid att allt organiseras i specialiserade verksamheter med egen budget och egna resurser att vi tror att det är mest effektivt. Den här ”stuprörsmodellen” förblindar och försvårar när man måste se över resursförbrukningen. En besparing i en verksamhet kan mycket väl göra att en annan verksamhet blir dyrare. En ökad satsning på en verksamhet kan mycket väl innebära att en annan kan spara. Men det ser inte de enskilda förvaltningarna, eller de enskilda politiska nämnderna. De är ju bara ansvariga för sin lilla tårtbit.

När vi som lokalpolitiker nu skall ta ställning till förslag från våra kommunala förvaltningar och tjänstepersoner om hur vi skall nå balans framåt är det tårtbitar som hanteras. Stuprören är väldigt tydliga. Men jag är ärligt talat inte intresserad av delarna om jag inte får se helheten samtidigt. Det borde vara allas vårt ansvar att varje gång en enskild verksamhet eller förvaltning kommer med förslag om förändringar alltid ställa frågan: ”Hur påverkar detta kommunen som helhet?”.

Jag och mina partikollegor i Liberalerna är gammaldags på det sättet att vi vill att varje skattekrona skall användas så effektivt som möjligt. Vi tycker att man inte skall ta ut mer skatt än vad som är absolut nödvändigt eftersom vi tror att varje människa skall få forma sitt liv själv i så stor utsträckning som möjligt. Att då inte alltid se till helheten när man förändrar delar av kommunens verksamhet är enligt vårt synsätt fel.

Egentligen är det väl inte så konstigt? Förr diskuterade man vid köksbordet. Den där hästen man skulle kunna köpa var ju en väldig investering, och den kostade ju i hö också. Men eftersom man kunde dra fram dubbelt så mycket ut skogen och dessutom använda den som körhäst och dra in lite kontanter var det en bra investering. Om ”hästavdelningen” inte pratat med ”skogsavdelningen” och ”transportavdelningen” hade hästen inte blivit köpt. Familjen skulle ha en avsevärt sämre framtid utan hästen, men man hade valt att låta bli ändå. På grund av stuprör.

Därför måste vi tänka på helheten i alla sammanhang. Om en nämnd får ihop eller inte får ihop sin budget är ganska ointressant innan man tittat på vad det betyder för kommunen som helhet. Det är ju det som faktiskt räknas i slutändan.

Jag kommer i alla sammanhang alltid att ifrågasätta alla förslag som inte visar hur de påverkar helheten, oavsett vem de kommer ifrån och oavsett vart de syftar. Vi måste blir bättre på att förstå om hästen gör nytta eller inte och att stuprör är bättre på hus än som organisationsmodell.

Låt Kejsar Augustus ha gjort sitt!

Av H-P Carlson (L), 24 oktober 2019 kl 10:00, Bli först att kommentera

Ibland får man nypa sig i armen när man inser vad som styr vår vardag. Ett sådant tillfälle är när man tänker på det tvåtusenåriga system för folkbokföring som styr var våra kommunalskattepengar hamnar.

Sverige har bland världens högsta skatter. Vi har bra välfärd, men inte alltid den bästa. Vi har ett system med tre olika skatteuttag: statlig, regional (tidigare landstingskommunal) och kommunal. Systemet bygger på att man betalar skatt i den region och kommun där man är folkbokförd. Statlig skatt betalar man om man tjänar lite mer, oberoende av bostadsort.

Minns ni Lukasevangeliets andra kapitel? Där står i första versen: ”Och det hände sig vid den tiden att från Kejsar Augustus utgick ett påbud om att hela världen skulle skattskriva sig”. Julevangeliet. Alla har hört det.

Det har haft så stor effekt att vi organiserar vårt skattesystem efter det fortfarande. Skatt betalas där man är skattskriven. Punkt slut.

Men det är ju totalt bakvänt idag. Vi har ett samhälle med delårsboende, säsongsarbete, ”gig-ekonomi”, distansarbete, projektnomader och allt möjligt som inte alls stämmer med vårt antika sätt att beskatta våra inkomster. Dessutom är systemet inte ens tidsflexibelt utan gäller ett år i taget. Antagligen den tid det vid införandet tog att få den ifyllda pappersblanketten in i rätt pärm på rätt hylla.

Många små kommuner i glesbygd, vår kommun Storuman hör dit, har en stor andel delårsbostäder. Inte fritidsbostäder; det är ett förlegat uttryck. Många av ägarna har nämligen ingenting annat än fritid, de är pensionärer och spenderar sin tid som de vill. Man är där säsongen är bäst. Standarden är minst lika hög som i många året-runt-bostäder. Många som arbetar på moderna sätt vistas lika mycket i sina olika bostäder på olika ställen och ofta i olika kommuner. Ändå är det kommunen där man är folkbokförd som tar hem all kommunalskatt. Systemet är inte ens medeltida, det är lika gammalt som Jesus.

En kommun med ambitioner ser naturligtvis till att hålla god servicenivå på sådant som snöröjning, gator och vägar, belysning, informationstjänster, fritidsanläggningar (tänk löp- och skidspår, skoterleder, simhallar och annat). Det är så man blir attraktiv, lockar både besökare och invånare. Allt detta bekostas med kommunala skattepengar. Till detta bidrar de delårsboende inte alls, trots att de ofta är de flitigaste nyttjarna av nyttigheterna.

Det här är utjämningssystemet helt ovetande om. Ingen har lagt in ”skidspårsutnyttjande” som en parameter. Fastighetsavgiften är kommunal, ja. Men det räcker inte så långt faktiskt. Hos oss går den troligen helt till snöröjning.

I januariöverenskommelsen finns ett nytt skattesystem med. Bra. Utnyttja nu möjligheten att modernisera och utjämna Sverige på riktigt! Det vore väl en riktigt bra och liberal reform att min skatt faktiskt går dit där jag väljer att vara under ett år, inte bara dit jag pekade den 1 november?

Låt Kejsar Augustus påbud gå i graven med sin uppfinnare. Det hör hemma där.

Vem tar vem?

Av H-P Carlson (L), 6 november 2018 kl 07:23, Bli först att kommentera

Att talmannen väljer att låta pröva Ulf Kristersson i Riksdagen är en lågoddsare. Det kommer att föras fram en M+KD-regering som skall snirkla sig igenom parlamentet med hjälp av den ickesocialistiska majoriteten. Det är väl nu det blir skarpt läge för första gången; vad säger mitt eget parti, L, om det och vad säger Annie och C? Säger vi gemensamt nej i kammaren har vi röstat emot en ickesocialistisk regering. Säger vi ja ger vi SD inflytande. Lägger vi ner rösterna kommer regeringen att kunna bildas, men vi kan ta ställning i fråga efter fråga och eventuellt få en roll likt den V haft.

Så ser läget ut. Sådan är verkligheten.

Mitt i allt detta har L och C lovat att inte göra sig beroende av SD eller V. Tufft läge, mycket hård press på Lööf och Björklund. Nåväl, om det står mellan Kristersson och Löfven, mellan en ickesocialistisk och en socialistisk regering, finns en lösning som V alltid använt: Ingå inte i regeringen.

Lägg ner rösterna. Låt Kristersson bli statsminister. Sätt lika tuffa krav på honom som SD hade gjort på en Alliansregering. Kanske klarar han det, kanske inte. Men låt för guds skull inte maktlystnad gå före en klar ideologisk kompass. Stå för löftena inför valet, visa att man kan lita på det ni säger.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen.

När kritiken från vänster kommer om att ni släppt fram en SD beroende regering, för det gör den, använd samma argument som sossarna alltid använt för att låta VPK/V få inflytande.

SD har röstat gemensamt med regeringen fler gånger än de röstat gemensamt med Alliansen i voteringar i riksdagen under den förra mandatperioden. Vi har inte hört Löfven ropa avgå till sig själv för att ha mottagit SD-röster i kammaren.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen. Så var det sagt.

Rymdresor och plastbantning

Av H-P Carlson (L), 2 november 2018 kl 08:44, Bli först att kommentera

Är vi ute och cyklar?

Tiden efter valet har nästan blivit lite av ett vacuum. I Riksdagen byter man ju ut parlamentet direkt efter valet, men i kommuner fungerar det inte så. I Storumans kommun har vi första nya fullmäktige den 20 november. Då börjar den nyvalda politikerskarans möjligheter att påverka och styra. I och för sig har vi ett läge där alliansen (ja, i vår kommun håller den ihop) har egen majoritet så förändringarna blir inte enorma. Men, likväl spännande och kul. Det glamorösa livet som fritidspolitiker med lång resväg får vi med andra ord inga ”bakom kulisserna-skildringar” från ännu.

Istället funderar jag på en undersökning kring trender i resebranschen. Den är gjord av booking.com som ju är världens största bokningskanal för hotellrum. För oss i hotellbranschen är det både en möjlighet och en förbannelse, vi får en del bokningar men till skyhöga kostnader. Det som gnager är att inte veta om man kunde fått dem på annat vis….

Nåväl, booking har alltså undersökt hur vi vill resa i den närmaste framtiden. I undersökningen har 21500 personer medverkat, givetvis är det bookings egna kunder, det vill säga urvalet är inte helt slumpmässigt. Men vad kommer man fram till? Jo, väldigt märkliga saker.

Dels är det ”outforskade territorier”, upplevelser och lek och helgturer som är stora trender. Det vill säga mer resande till platser vi inte varit förut och med mer aktiviteter på plats.

Dels är medvetet resande, ”välj bort plasten” och ny teknik andra starka strömningar.

Ta in det här: fler korta resor samtidigt med medvetet resande.

Med tanke på vad vi vet; att avgaser inte är nyttiga, vare sig att andas in eller fylla atmosfären med, att det inom inte för lång framtid finns fler plastpartiklar än fiskar i havet och att 60% av ryggradsdjuren är borta för att vi på ganska kort tid har har levt ett industrialiserat liv; så känns de här trenderna lite motstridiga.

Booking skriver om de planerade turistresorna till rymden, NASAs planer på en rymdstation på månen redan under första halvan av 2020-talet, om exotiska resmål och om nya möjligheter med nya flygplatser och ny infrastruktur.

Samtidigt skall upplevelserna vara genuina, man vill ha lokalproducerat på bordet och man vill, trumvirvel; “välja bort plasten”.

Miljömedvetenhet i det tjugoförsta århundradet: vi flyger till Bali och plockar plast på stranden. Vi tänker oss en rymdresa och klimatkompenserar för den (när kommer HVO för rymdraketer?). Vi reser oftare och kortare för att spara semesterdagar. Vi ställer krav på fair pay och ok arbetsvillkor på våra all-inclusive anläggningar, och har köpt nya träningskläder från Bangladesh för att ta med på resan.

Vart vill han komma? Jo, en sak är säker: den hör typen av dubbla standards kommer inte att rädda vare sig planeten, ekonomin, ryggradsdjuren eller haven.

Jag är ju liberal. Vi tror på fri företagsamhet, vi tror på demokrati, åsiktsfrihet och en hel del annat fiffigt. Vi tror också på eget ansvarstagande. Den ideologin gör det också rimligt att säga ”polluter pays”. Med det menar vi att den som skitar ner och förstör är den som skall betala. Betala i betydelsen åtgärda, allt kan inte köpas för pengar och ändrat beteende är också betalning.

Vi måste göra så stor skillnad vi kan med det resurser vi har. Ett exempel på det kan vara att tänka globalt: var gör vi mest nytta med våra insatser? Kanske 300 MSEK kunde använts bättre ur ett miljöperspektiv än att delbetala elcyklar åt rika svenskar? Kanske kunde de pengarna betalat reningsverk, industrirening eller andra saker som faktiskt gör skillnad någonstans i världen? Kanske skall en plastpåse inte kosta 2,- på ICA? Kanske skall vi sluta gnälla på ett i och för sig högt bensinpris som ändå tillåter oss att köra mycket längre ”per arbetad timme” nu än för 30 år sedan?

Kanske är det dags att ”walk the talk”?

Så; om rymdresor och plastbantning skall kombineras i de framtida resetrenderna behöver vi nog lägga bort en del dubbelmoral och framförallt lägga krutet där det ger mest pang för pengarna. Som politiker tänker då jag i alla fall försöka jobba för att det skall finnas alternativ som är valbara och smartare.

Det blir en spännande utmaning.

Valfläsket brinner, men det luktar illa!

Av H-P Carlson (L), 29 augusti 2018 kl 12:42, 2 kommentarer

Familjeveckor. Mer ledigt. Lov och studiedagar tillsammans med dina barn! Fantastiskt! Valspurten går in på sluttampen, siffrorna ser allt annat än kul ut för något realistiskt regeringsalternativ. Nu slängs valfläsket på grillen. Det dryper av fett, det fräser och stänker. Det luktar härsket så till den milda grad att man undrar om det har legat på tillväxt i uthuset hela den varmaste sommaren i mannaminne?
Femtusenfyrahundramiljoner fräser på grillgallret

Det Sveriges friska skolbarn mest behöver är inte mer semester åt föräldrarna. Det finns mycket som hamnar längre upp på listan: utveckling av skolan, fritidsaktiviteter, skolhälsovård, mer idrott och en hel del annat.
Har man barn får man föräldraledighet, man får VABBA när barnen är sjuka, man får barnbidrag, man får billig barnomsorg, man får skola, man får aktiviteter med stort stöd av skattemedel. Allt detta är de allra flesta partier är överens om. Det som skiljer är detaljer. Behöver alla barnbidrag? Kanske skall de som behöver mest få mer och de som är miljonärer kanske inte behöver? Hur skall föräldraförsäkringen fördelas? Få ifrågasätter systemens existens, men man vill justera innehållet och detaljerna.

Som anställd på en svensk arbetsplats har man rätt till 25 dagars betald semester. Många har fler. Min egen mamma hade som anställd i en ganska liten kommun 37 dagars betald semester innan hon gick i pension för några år sedan.

Det är märkligt om man som förälder inte kan planera sin tid med familjen utifrån vad som kanske är världens mest generösa familjeförmåner? Varför i hela fridens namn har man då familj om det bara är ett problem som gör det svårt att få tiden att räcka till?

Nu vill S införa familjeveckor. Kostnaden för skattebetalarna beräknar sossarna själva till 5,4 miljarder (källa: s website). Femtusenfyrahundramiljoner. En helt enorm summa pengar. Den svenska statsbudgeten är som jämförelse 1000 miljarder på ett år i runda tal. Av det går 90 miljarder till ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”. Sjukvården får bara 70. Socialförsäkringarna får dryga 100 (ekonomifakta.se och riksdagen.se).

Det kostar mer, mycket mer.

Alla de företag där dessa föräldrar arbetar har kostnader även när personalen är ledig. De allra flesta får inte betalt för att vara på plats, de får betalt för att åstadkomma någonting som skapar värde. Det värdet skapas inte när de har ”familjeveckor”. Det kommer inte in pengar i företagen helt enkelt. Eller: det blir inga brukare som får sin hemtjänst. Eller: det blir inga höftleder utbytta. Eller: det blir inga lektioner i klassrummet.
Alla inser att arbetsgivaren måste räkna med att antingen tappa i värdeskapande eller ta in en ersättare. Det blir alltså arbetsgivaren som betalar i alla fall. Det här tänker inte sossarna ta ansvar för.

Jag citerar: ”Precis som vid t ex föräldraledighet så kommer arbetsgivarna inte ha lönekostnader för den tid då föräldern är ledig. Och precis som vid föräldraledighet föreslås därför föreslås (sic!) ingen kompensation här heller” (S website, 29 aug).

Man baxnar. Kostnaderna för lönen är inte den enda kostnaden. Bortfallet i ”produktion” är minst lika viktigt. Dessutom har alla arbetsgivare massor av kostnader som inte är lönekostnader för sina medarbetare. Arbetsredskap, lokaler, maskiner, telefoner: allt kostar pengar och skall med det här valfläsket betalas utan att komma till användning. Svenskt Näringsliv räknar med att familjeveckor skulle kosta totalt 32 miljarder för samhället som helhet. Trettiotvåtusenmiljoner. I budgeten får kulturen 15 miljarder. Känn på den.

Medelklassen får det bättre – samtidigt blir barn hänvisade till barnhem

Idag får vi höra om att andning och att kunna äta inte räknas som grundläggande behov, och därför får små barn utan de förmågorna inte längre assistans. Föräldrar som inte längre själva klarar av att reda ut situationen blir hänvisade till att lämna bort sina barn.

Läs igen: barnhem. Det byggs alltså barnhem i Sverige igen. 2018. (SVT 28 aug, svt.se)

Sammanfattningsvis:

Rösta på Sossarna om ni vill ha familjeveckor på novemberlovet och flyga till Thailand eller kolla Netflix i soffan medan någon annan betalar.

Ett annat alternativ, som jag förespråkar, är att inte göra det.

Vill du att de små och medelstora företag som bygger Sverige skall slippa fler kostnader för regeringens valfläsk, vill du ha ett rättvist samhälle där barn som inte kan andas själva får rätt till assistans och inte blir hänvisade till barnhem? Rösta Liberalt.

/H-P
Jag kandiderar för Liberalerna i Storumans kommun och i riksdagsvalet.

100 år av stolt förtryck.

Av H-P Carlson (L), 17 maj 2017 kl 14:33, Bli först att kommentera

Nu firar vänsterpartiet 100 år. 100 år av stolt förtryck. Partiet som är det enda i Riksdagen som faktiskt hyllat diktaturer, gratulerat Nordkorea till framgångsrik kamp för folket, försvarat Chavez och Maduros tokstollepolitik som håller på att ödelägga Venzuela, hyllat Sovjet och samarbetat med dem. Ett parti där den tidigare partiledaren ljög sig blå när han sa att han fått ett sms när Berlinmuren föll (innan någon uppfunnit sms!), ett parti där nuvarande partiledaren faktiskt med vett och vilja gått in i ett parti med kommunism som officiell ideologi.

Två reflektioner gör jag angående detta. Ett: ont krut förgås inte så lätt, 100 år är en respektabel ålder. Två: hur kan så många som 7% av oss i Sverige faktiskt vid valurnan välja det här?

Vi lever i en märklig värld.

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

Godtyckets mästerskap, förluster i välfärden.

Av H-P Carlson (L), 10 maj 2017 kl 12:07, 4 kommentarer

Nu är Reepalu färdig. Inte blev det bra och inte blev det begripligt.

Vinster i välfärden. Hett ämne, valfråga 2018? Märklig diskussion, tycker jag. Vi borde prata om förluster i välfärden istället. Vi borde prata om hur vi får ut mest möjliga välfärd av våra skattepengar. För om vi skall ha ett fungerande samhällskontrakt, där vi tycker att det är ok att betala skatt, ganska hög skatt, måste vi också känna att det vi får tillbaka är ok. Att rättsväsendet fungerar, att vården fungerar, att skolan fungerar. De flesta av oss tycker också att det är ok att några betalar lite mer än de får tillbaka för att de som inte kan betala så mycket skall kunna få det de behöver – ett bra system, när kontraktet upprätthålls.

Därför är det viktigt att prata om förluster i välfärden istället. För om en höftledsoperation kostar en 100-lapp i offentlig vård är det exakt vad den får kosta i privat eller annan driftsform också. Om den utföraren kan göra operationen för 94 kronor (vilket verkar vara ungefär vad de kan, om man tittar på vilka marginaler vårdföretag har) med exakt samma eller bättre kvalitet (det är nämligen kravet) så är det ju bevisligen så att vi förlorar 6 kronor på varje operation som görs i den offentliga vården i ”effektivitet”. De 6 kronorna blir vinst i den andra driftsformen. Först beskattas vinsten, med lite avrundning kan vi gissa att det blir 1,20 i skatt. Då kostade alltså den offentliga operationen 1,20 kronor mer än den andra, eftersom vi fick 1,20 tillbaka i skatt. De 4,80 kronor som blir kvar kan ju ägaren av den andra driftsformen använda som ägaren vill. Vanligen vill man utveckla sin verksamhet, så en del går säkert till investeringar och kanske till expansion. Det är i så fall bra för då blir det moms, skatt på arbete etc som kommer in. Eller så blir det utdelning till ägaren. Då blir det skatt på den också, 30% kapitalskatt. Dessutom är det så, att om den offentliga operationen helt plötsligt kostar 102,- för att någonting går på tok händer ingenting mer än att vi kanske får betala lite mer i skatt. Men om den andra driftsformen råkar utför samma sak får ägaren till den ta smällen. Så oavsett hur man än väljer att se på vinster i välfärden så blir det tydligen billigare för oss alla som betalar skatt att låta flera alternativ finnas?

Minns att kostnaderna är desamma eller lägre och kvaliteten lika eller bättre jämfört med offentligt driven välfärd, sådana är reglerna.

Vilka andra skattefinansierade verksamheter drivs privat? Ja, titta på exempelvis byggbranschen. Eller livsmedelsbranschen. Ingen tror väl på fullt allvar att PEAB, NCC, SKANSKA eller vad de nu heter skulle bygga Nya Karolinska utan att kunna göra det lönsamt? Ingen tror väl heller att ett offentligt byggbolag skulle göra det effektivare? Varför är det ok att tjäna pengar på maten och tvätten till sjukhusen, men inte på att driva sjukhuset? Varför är det ok att gå med vinst när man bygger en skola, men inte om man sköter skolan? Man skall få tjäna pengar på att producera läromedel men inte på att använda dem? Vem skall avgöra var gränserna går?

De svaren verkar inte finnas hos Reepalu i alla fall. Släng utredningen och tankegodset där det hör hemma, i fjärrvärmeverket.

Se istället till att söka förlusterna i det system vi nu har och adressera de problemen. Om man kan operera för 94,- i alternativa driftsformer går det antagligen att göra det för mindre än 100,- i det offentliga. Då kan vi i slutändan göra fler operationer, och välfärden ökar utan att förbruka mer resurser. Ilmar Reepalu: hur kan det vara en dålig idé?

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

Vårbudget – vad är det som egentligen fördelas?

Av H-P Carlson (L), 18 april 2017 kl 11:57, 5 kommentarer

Idag har finansminister Magdalena Andersson presenterat vänsterregeringens vårbudget. På alla tänkbara vis har hon och hennes kollegor i det rödgröna blocket turats om att berätta hur bra det går för Sverige nu när de regerar, och hur usel alliansregeringen var. Sedan presenteras satsningar på massor av olika områden. Femhundra miljoner hit och femhundra miljoner dit och femhundra miljoner till en tredje reform eller satsning.

Oppositionen, inklusive mitt eget partis ekonomiske talesperson, kritiserar hur pengarna fördelas och säger hur de borde använts istället.

Jag tror knappt mina öron. Det är arbetslöshetssiffror, integration, försvar, a-kassa, pensioner, skola, vård, äldreomsorg och lite infrastruktur. Sedan är det slut. Inte ett ord, från vare sig regeringen – inte oväntat – eller oppositionen, mycket märkligt, om hur allt detta välstånd skapas och skall fortsätta skapas. Ingenting. Knäpptyst. Osynligt.

Det är som om allt det arbete och all den energi som läggs ner varje dag, år ut och år in, för att skapa ett välmående Sverige inte räknas alls. Alla de satsningar som presenteras (och oppositionens egna förslag) handlar om hur man spenderar någonting abstrakt som bara förväntas finnas där, som ett magiskt väsen. Tro mig, det är inte magi. Det kallas företagande. Det är alla de entreprenörer, egenföretagare, hantverkare, frilansare, företagare och faktiskt också aktieägare och investerare (ja, till och med de så illa omtalade riskkapitalisterna) som skapar allt detta. De gör det genom att starta och driva och finansiera privata företag som genererar alla de resurser som våra politiker är så ivriga att fördela. Det heter skatt, moms, arbetsgivaravgift, pensionsavgift, egenavgift och särskild löneskatt. Det är vår gemensamma välfärds ryggrad och hjärta: privata företag (och vinstdrivande offentligt ägda företag också skall i ärlighetens namn tilläggas) som drivs med lönsamhet. De betalar ut de löner som beskattas, både kommunalt och statligt. De betalar företagsskatt på sina vinster, bara statligt. De betalar in alla arbetsgivaravgifter och andra skatter och avgifter som är förknippade med anställd personal. De är den motor som håller Sverige igång. Utan dem fanns ingen välfärd alls, utan dem fanns inga resurser att fördela vare sig i höst- eller vårbudget.

Ändå sägs inte ett ord om detta i en budgetpresentation. Visst är det märkligt?

Istället borde vi hylla alla dessa energiska och modiga människor som bidrar till att vi alla kan få vård, gå i skolan, få sjukpenning, ha polis och militär och vad vi nu kan tycka är viktigt. Men vi gör tvärtom. Vi höjer skatterna och gör det krångligare att vara företagare. Vi låter i många fall offentliga aktörer konkurrera med privata på ojämlika villkor. Vi gör det dyrare och svårare att anställa, vi diskuterar rätt till heltid och 6-timmarsdag.

Min starka övertygelse är att vi inte kan klara alla de utmaningar vi står inför utan resurser – och de resurserna måste komma någonstans ifrån! Därför måste vi föra en politik som gör det attraktivt och roligt, lönsamt och uppskattat att starta, driva och utveckla företag! Vi måste skärskåda allt vi gör i Sverige utifrån det perspektivet! Vem skall annars betala för pensionerna för oss som kommer att bli över 90 år i snitt och inte började jobba förrän vi var över 25 och dessutom är friskare, piggare och mer krävande än någon tidigare generation? Jag är snart 50 och kan konstatera att mina barn blir ännu mer extrema i de här avseendena. Senare start i arbetslivet, längre livslängd och lång tid som pensionär i förhållande till livslängd.

Vi behöver alltså fler företag, fler företagare, fler idéer, fler investeringar och investerare. Inte tvärtom. Låt politiken handla om det, så vi alla kan leva i det fria välfärdssamhälle som vi faktiskt tycker så mycket om!

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

Etikett: liberalerna

Tåget har gått. Kanske.

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Låt Kejsar Augustus ha gjort sitt!

Vem tar vem?

Rymdresor och plastbantning

Valfläsket brinner, men det luktar illa!

100 år av stolt förtryck.

Godtyckets mästerskap, förluster i välfärden.

Vårbudget – vad är det som egentligen fördelas?

H-P Carlson (L)

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv

Nytt från vk.se

Etikett: liberalerna

H-P Carlson (L)

Presentation

Populärt

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Kategorier

Arkiv