Etikett: välfärd

Stuprör är bra på hus, inte i organisationer.

Av , , Bli först att kommentera 0

I Storumans kommun är det många år av god hushållning som gör att vi inte har panikåtgärder framför oss. Vi har snart tio år med positiva resultat i kommunen.

Inför kommande år ser det tuffare ut. Mycket tuffare. Givetvis blir det då en väldigt svår diskussion om hur man skall se till att även i frotsättningen ha en ekonomi i balans. Vanligen blir det verksamhet mot verksamhet, grupp mot grupp – ingen vill ju att det skall sparas eller dras in där de egna intressena finns. Har man skolbarn får det inte sparas där, har man anhöriga med hemtjänst får den inte förändras, har man barn i förskolan får den inte röras. Det är inte märkligt. Utan instinkten att ta hand om det som ligger oss närmast hade vi som art dött ut för länge sedan.

Det som är märkligt är att de som säger att vi absolut inte kan förändra det just de värnar om aldrig har svar på hur vi istället skall lösa uppgiften att få ihop ekonomin. ”Inte här, någon annanstans” är svaret när man undrar hur vi skall göra.

Som ansvarstagande och tänkande människor har vi ett lite större ansvar. Vi som är förtroendevalda har det definitivt. Vi måste få plus och minus att gå ihop. Vi måste se till helheten. Helheten – just där brister det ofta, enligt min egen erfarenhet.

Vi är så vana vid att allt organiseras i specialiserade verksamheter med egen budget och egna resurser att vi tror att det är mest effektivt. Den här ”stuprörsmodellen” förblindar och försvårar när man måste se över resursförbrukningen. En besparing i en verksamhet kan mycket väl göra att en annan verksamhet blir dyrare. En ökad satsning på en verksamhet kan mycket väl innebära att en annan kan spara. Men det ser inte de enskilda förvaltningarna, eller de enskilda politiska nämnderna. De är ju bara ansvariga för sin lilla tårtbit.

När vi som lokalpolitiker nu skall ta ställning till förslag från våra kommunala förvaltningar och tjänstepersoner om hur vi skall nå balans framåt är det tårtbitar som hanteras. Stuprören är väldigt tydliga. Men jag är ärligt talat inte intresserad av delarna om jag inte får se helheten samtidigt. Det borde vara allas vårt ansvar att varje gång en enskild verksamhet eller förvaltning kommer med förslag om förändringar alltid ställa frågan: ”Hur påverkar detta kommunen som helhet?”.

Jag och mina partikollegor i Liberalerna är gammaldags på det sättet att vi vill att varje skattekrona skall användas så effektivt som möjligt. Vi tycker att man inte skall ta ut mer skatt än vad som är absolut nödvändigt eftersom vi tror att varje människa skall få forma sitt liv själv i så stor utsträckning som möjligt. Att då inte alltid se till helheten när man förändrar delar av kommunens verksamhet är enligt vårt synsätt fel.

Egentligen är det väl inte så konstigt? Förr diskuterade man vid köksbordet. Den där hästen man skulle kunna köpa var ju en väldig investering, och den kostade ju i hö också. Men eftersom man kunde dra fram dubbelt så mycket ut skogen och dessutom använda den som körhäst och dra in lite kontanter var det en bra investering. Om ”hästavdelningen” inte pratat med ”skogsavdelningen” och ”transportavdelningen” hade hästen inte blivit köpt. Familjen skulle ha en avsevärt sämre framtid utan hästen, men man hade valt att låta bli ändå. På grund av stuprör.

Därför måste vi tänka på helheten i alla sammanhang. Om en nämnd får ihop eller inte får ihop sin budget är ganska ointressant innan man tittat på vad det betyder för kommunen som helhet. Det är ju det som faktiskt räknas i slutändan.

Jag kommer i alla sammanhang alltid att ifrågasätta alla förslag som inte visar hur de påverkar helheten, oavsett vem de kommer ifrån och oavsett vart de syftar. Vi måste blir bättre på att förstå om hästen gör nytta eller inte och att stuprör är bättre på hus än som organisationsmodell.

Godtyckets mästerskap, förluster i välfärden.

Av , , 4 kommentarer 9

Nu är Reepalu färdig. Inte blev det bra och inte blev det begripligt.

Vinster i välfärden. Hett ämne, valfråga 2018? Märklig diskussion, tycker jag. Vi borde prata om förluster i välfärden istället. Vi borde prata om hur vi får ut mest möjliga välfärd av våra skattepengar. För om vi skall ha ett fungerande samhällskontrakt, där vi tycker att det är ok att betala skatt, ganska hög skatt, måste vi också känna att det vi får tillbaka är ok. Att rättsväsendet fungerar, att vården fungerar, att skolan fungerar. De flesta av oss tycker också att det är ok att några betalar lite mer än de får tillbaka för att de som inte kan betala så mycket skall kunna få det de behöver – ett bra system, när kontraktet upprätthålls.

Därför är det viktigt att prata om förluster i välfärden istället. För om en höftledsoperation kostar en 100-lapp i offentlig vård är det exakt vad den får kosta i privat eller annan driftsform också. Om den utföraren kan göra operationen för 94 kronor (vilket verkar vara ungefär vad de kan, om man tittar på vilka marginaler vårdföretag har) med exakt samma eller bättre kvalitet (det är nämligen kravet) så är det ju bevisligen så att vi förlorar 6 kronor på varje operation som görs i den offentliga vården i ”effektivitet”. De 6 kronorna blir vinst i den andra driftsformen. Först beskattas vinsten, med lite avrundning kan vi gissa att det blir 1,20 i skatt. Då kostade alltså den offentliga operationen 1,20 kronor mer än den andra, eftersom vi fick 1,20  tillbaka i skatt. De 4,80 kronor som blir kvar kan ju ägaren av den andra driftsformen använda som ägaren vill. Vanligen vill man utveckla sin verksamhet, så en del går säkert till investeringar och kanske till expansion. Det är i så fall bra för då blir det moms, skatt på arbete etc som kommer in. Eller så blir det utdelning till ägaren. Då blir det skatt på den också, 30% kapitalskatt. Dessutom är det så, att om den offentliga operationen helt plötsligt kostar 102,- för att någonting går på tok händer ingenting mer än att vi kanske får betala lite mer i skatt. Men om den andra driftsformen råkar utför samma sak får ägaren till den ta smällen. Så oavsett hur man än väljer att se på vinster i välfärden så blir det tydligen billigare för oss alla som betalar skatt att låta flera alternativ finnas?

Minns att kostnaderna är desamma eller lägre och kvaliteten lika eller bättre jämfört med offentligt driven välfärd, sådana är reglerna.

Vilka andra skattefinansierade verksamheter drivs privat? Ja, titta på exempelvis byggbranschen. Eller livsmedelsbranschen. Ingen tror väl på fullt allvar att PEAB, NCC, SKANSKA eller vad de nu heter skulle bygga Nya Karolinska utan att kunna göra det lönsamt? Ingen tror väl heller att ett offentligt byggbolag skulle göra det effektivare? Varför är det ok att tjäna pengar på maten och tvätten till sjukhusen, men inte på att driva sjukhuset? Varför är det ok att gå med vinst när man bygger en skola, men inte om man sköter skolan? Man skall få tjäna pengar på att producera läromedel men inte på att använda dem? Vem skall avgöra var gränserna går?

De svaren verkar inte finnas hos Reepalu i alla fall. Släng utredningen och tankegodset där det hör hemma, i fjärrvärmeverket.

Se istället till att söka förlusterna i det system vi nu har och adressera de problemen. Om man kan operera för 94,- i alternativa driftsformer går det antagligen att göra det för mindre än 100,- i det offentliga. Då kan vi i slutändan göra fler operationer, och välfärden ökar utan att förbruka mer resurser. Ilmar Reepalu: hur kan det vara en dålig idé?

 

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.