Ingemar Sandström, oppositionsråd, Nordmaling

Om livets små förtretligheter och glädjeämnen

Mamma Mia och Tjejmil

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blir långweekend i Stockholm den här helgen. Lovade ju i ett svagt ögonblick att ordna med transport av diverse möbler inkl omklädd soffa till dottern, minnessaker till sonen i Västerås, lite barnbarnsgåvor till Sundsvall etc, etc. Samtidigt kan man ju bara inte åka till Stockholm t/r med bil och släp bara för en soffas skull, utan det finns ju en större och ädlare anledning till huvudstadsbesöket:
Inledningen var nog inbjudan till Tjejmilens 25-årsjubileum med tillhörande mil runt Djurgården. Hustrun har haft klippkort på Tjejmilen, och det är först nu på senare år som jag har fått henne att avstå. Inte för motionens skull, eller för andra anledningar, utan mest för att hon envisats med att springa i tävlingsklassen, och har ställt krav på sig själv att löpa på tider som skall ligga i nivå med loppen hon gjorde i 40-årsåldern. Nu blev det svårt att komma med invändningar, 25-års-jubileum och allt, och hon har lovat att ställa upp i motionsklassen och bara jogga runt, för skojs skull. Vi får väl se…..
Stockholmskulturen lockar ju också och hustrun har föredömlig nog bokat biljetter till musicalen Mamma Mia på Globen. Det ska bli en höjdare och en bra inledning till att se filmen när den kommer upp i Rundvik om någon vecka. ABBA-musiken sitter ju som en sjutumsspik i ryggraden och svårigheten blir väl att låta bli att sjunga med i låtarna…
I planeringen ligger också middag på den fenomala japanska restaurangen Shogun i Gamla stan, för mig ett måste vid varje Stockholmsbesök. Det ser ut att bli en bra helg, även om vädergudarna kunnar vara lite mer positiva.
På måndag blir det en ny spännande aktivitetet. Turismakademien öppnar läsåret med ca 30 nya elever, som om två år ska vara fullfjädrade turismentreprenörer. Jag har ju förmånen att få vara involverad i deras utveckling, så på måndag finns jag i Ö-vik! Lär säkert återkomma med notiser från skolan.

Mamma Mia och Tjejmil

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blir långweekend i Stockholm den här helgen. Lovade ju i ett svagt ögonblick att ordna med transport av diverse möbler inkl omklädd soffa till dottern, minnessaker till sonen i Västerås, lite barnbarnsgåvor till Sundsvall etc, etc. Samtidigt kan man ju bara inte åka till Stockholm t/r med bil och släp bara för en soffas skull, utan det finns ju en större och ädlare anledning till huvudstadsbesöket:
Inledningen var nog inbjudan till Tjejmilens 25-årsjubileum med tillhörande mil runt Djurgården. Hustrun har haft klippkort på Tjejmilen, och det är först nu på senare år som jag har fått henne att avstå. Inte för motionens skull, eller för andra anledningar, utan mest för att hon envisats med att springa i tävlingsklassen, och har ställt krav på sig själv att löpa på tider som skall ligga i nivå med loppen hon gjorde i 40-årsåldern. Nu blev det svårt att komma med invändningar, 25-års-jubileum och allt, och hon har lovat att ställa upp i motionsklassen och bara jogga runt, för skojs skull. Vi får väl se…..
Stockholmskulturen lockar ju också och hustrun har föredömlig nog bokat biljetter till musicalen Mamma Mia på Globen. Det ska bli en höjdare och en bra inledning till att se filmen när den kommer upp i Rundvik om någon vecka. ABBA-musiken sitter ju som en sjutumsspik i ryggraden och svårigheten blir väl att låta bli att sjunga med i låtarna…
I planeringen ligger också middag på den fenomala japanska restaurangen Shogun i Gamla stan, för mig ett måste vid varje Stockholmsbesök. Det ser ut att bli en bra helg, även om vädergudarna kunnar vara lite mer positiva.
På måndag blir det en ny spännande aktivitetet. Turismakademien öppnar läsåret med ca 30 nya elever, som om två år ska vara fullfjädrade turismentreprenörer. Jag har ju förmånen att få vara involverad i deras utveckling, så på måndag finns jag i Ö-vik! Lär säkert återkomma med notiser från skolan.

Mamma Mia och Tjejmil

Av , , Bli först att kommentera 0

Det blir långweekend i Stockholm den här helgen. Lovade ju i ett svagt ögonblick att ordna med transport av diverse möbler inkl omklädd soffa till dottern, minnessaker till sonen i Västerås, lite barnbarnsgåvor till Sundsvall etc, etc. Samtidigt kan man ju bara inte åka till Stockholm t/r med bil och släp bara för en soffas skull, utan det finns ju en större och ädlare anledning till huvudstadsbesöket:
Inledningen var nog inbjudan till Tjejmilens 25-årsjubileum med tillhörande mil runt Djurgården. Hustrun har haft klippkort på Tjejmilen, och det är först nu på senare år som jag har fått henne att avstå. Inte för motionens skull, eller för andra anledningar, utan mest för att hon envisats med att springa i tävlingsklassen, och har ställt krav på sig själv att löpa på tider som skall ligga i nivå med loppen hon gjorde i 40-årsåldern. Nu blev det svårt att komma med invändningar, 25-års-jubileum och allt, och hon har lovat att ställa upp i motionsklassen och bara jogga runt, för skojs skull. Vi får väl se…..
Stockholmskulturen lockar ju också och hustrun har föredömlig nog bokat biljetter till musicalen Mamma Mia på Globen. Det ska bli en höjdare och en bra inledning till att se filmen när den kommer upp i Rundvik om någon vecka. ABBA-musiken sitter ju som en sjutumsspik i ryggraden och svårigheten blir väl att låta bli att sjunga med i låtarna…
I planeringen ligger också middag på den fenomala japanska restaurangen Shogun i Gamla stan, för mig ett måste vid varje Stockholmsbesök. Det ser ut att bli en bra helg, även om vädergudarna kunnar vara lite mer positiva.
På måndag blir det en ny spännande aktivitetet. Turismakademien öppnar läsåret med ca 30 nya elever, som om två år ska vara fullfjädrade turismentreprenörer. Jag har ju förmånen att få vara involverad i deras utveckling, så på måndag finns jag i Ö-vik! Lär säkert återkomma med notiser från skolan.

Spikat och klart

Av , , 1 kommentar 0

Så var det klart! Inte alltför djäkligt, utan så där lagomt utmanande¨med tillräckligt antal funderingar (med lika många tankevurpor!) några kvällars svett och ett lämpligt antal nedkallande av mörka makter. Men klar är den, snyggt blev det, och nästa helg sker leverans. Ja, jag pratar naturligtvis om soffan som jag lovade klä om till dottern. Inte vet jag när jag gjorde nå´t liknande sist, inte heller när det krävdes så´n noggrannhet för mönsterpasningen skull, eller med så många ’olösliga’ situationer. Stoltheten är dock stor över resultatet och man ser nästan fram mot dotterns förväntade lycka över den nya, snygga köksmöbeln.
Tänk så mycket man klarar bara man tror på att man kan göra det. Har idag suttit på en konferens med landstings- och kommunpolitiker och tjänstemän som diskuterat hur man ska klara landstingets vision om världens friska befolkning år 2020. Måste säga att de flesta som var på plats var positiva till vision och mål, och hade en uppriktigt uppfattning att detta går att klara. Ändå fanns -i sedvanlig ordning- ett antal tvivlare som ifrågasatte målen då inte landstinget samtidigt utlovade massvis med miljoner i extra resurser. Ändå tror jag inte att lösningen på alla (strukturella) problem är mera resurser, utan snarare ett annat sätt att jobba med de resurser man har. Det handlar inte om att pressa ut mera ur personalen, det handlar inte om att öka takten ännu mer, det handlar inte om nya, skyhöga krav, utan det handlar om att våga förändra, våga se alternativ, våga pröja okonvetionella medtoder, det handlar om att våga slakta heliga kor. Konferensen gav mycket tankar och uppslag om vårt eget folkhälsoarbete, men som någon sa i grupparbetet; -’kanske vi behöver mindre av tjusiga styr- och policydokument och mera av konkret verkstad!?’ Det tror jag också, och kanske verkstad på ett nytt, annorlunda, oprövat och kanske mer givande sätt.
Caroline: Du kan ta det helt lugnt, det har varit hur kul som helst!

Mer för barna..

Av , , Bli först att kommentera 0

När man hamnar i frågeställningar som berör barnen, blir man plötsligt å´ena sidan väldigt vek och medgörlig, å´ andra sidan väldigt målmedveten och energifylld. Det är väl som någon vis person har sagt att man är mamma eller pappa livet ut, och slutar aldrig att bry sig och engagera sig i sina barns liv och leverne med alla deras problem och glädjeämnen.
Tycker någon enstaka gång att barnen (som nu kan kallas vuxna i 30-årsåldern) själva borde kunna ta fullt ansvar för sina liv, men så funkar det inte, åtminstone inte för mig, utan man kollar upp och bryr sig och ängslas och funderar. Självklart finns ens egna erfarenheter från ungdomsåren kvar som någon knäpp referens, och det gör ju inte saken bättre precis. Man har ju nå´n sorts förhoppning att barnen ska slippa göra dom allra värsta och sämsta tabbarna och erfarenheterna som man själv genomgick, men hoppet är inte alltför stort. Tydligen ska varje generation själv göra sina misstag, smällar och taskiga erfarenheter, och att lyssna på den äldre generationen och ta råd därifrån är väl så ute som det bara kan bli. Man kan bara hoppas att det inte behöver svida alltför djäkligt när det nu tydligen ändå måste hända.
Annars är det inte så dumt att ta lärdom om vad och hur andra har löst sina problem. I näringslivet kallas det benchmarking, ett modernt och accepterat sätt att spionera på vad kolleger och konkurrenter har använt för lösningar på ett problem. Det känns ju ganska värdelöst att sitta och uppfinna hjulet gång på gång, när det är betydligt lättare att se hur andra har gjort och så bara skamlöst kopiera den lösningen. Jag tror att det finns hur mycket bra idéer som helst att stjäla, så länge man ser kopplingarna och likheterna i det som upplevs som problemet. Det kräver visserligen att man med ödmjukhet kan skippa både jantelag och NIH-problematiken (NIH = Not Invented Here) och acceptera att andra kan ibland bättre än man själv. Jag har själv för många år sedan antagit den makalösa och mycket användbara devisen Steal Knowledge With Pride, vilket jag själv vill översätta med Ta vara på andras kunskap utan att skämmas! Mycket användbart, kan rekommenderas!

11.000m2 och uppstart

Av , , Bli först att kommentera 0

Sommarsemestrarna håller på avslutas för dom allra flesta nu, och på måndag är det som full styrka på kommunkontoret igen. Kommunchef och kanslisekreterare är på plats igen och veckan rivstartar med AU direkt på morgonen. Det ska bli roligt att komma igång igen med vardagsbestyren. Har visserligen själv varit tillbaka sedan två veckor, men det märks att arbetet får ett annat innehåll när man saknar ett antal nyckelpersoner i processerna. Har ägnat sista veckans kvällar till att ’städa upp’ efter sommaren och förbereda så att man slipper ägna energi åt sådant längre fram. Ett av städjobben är att klippa gräsmattan, ett så där lagomt stimulerande uppdrag. Mattan mäter sina dryga 11.000 m2 och har en djädrans växtkraft, under sommaren behöver den trimmas varannan vecka. Klipparen behagade dessutom lägga av och vägrade starta i förra veckan, men nu är den fixad och just nu glänser gräsmattan nyklippt och fin. Närmare 4 timmar tar en heltrimning, men det ger samtidigt ett bra tillfälle att fundera och filosofera lite kring kommande jobb och aktiviteter, så det är för det mesta riktigt mysiga och givande timmar, förutom att mattan blir fin, förståss. Har också tagit på mig ett lite annorlunda uppdrag. Dottern i Stockholm fick ögonen på farfars soffa i källaren när hon var upp i somras: -’Vicken häftig soffa, den kommer att bli snygg i köket, den vill jag ha!’ Det är ju glädjande att ungdomarna även nu för tiden kan tänka sig ta vara på gamla saker, så jag lovade transportstöd till huvudstaden. Sen kom nästa begäran: -’Den skulle ju behöva kläs om, kan du sån´t?’
Eftersom jag har den inställningen att man inte vet vad man kan förrän man har prövat (och kanske misslyckats/lyckats) så sa jag -’Självklart!’, och på den vägen är det. Soffan har klädsel infälld i både sits och rygg, så den behövde plockas isäs innan man kunde börja eller ens se hur det skulle gå till. Nåväl, soffan är i delar, gamla tyget borta, nytt tyg införskaffat, nytt bakstycke tillsågat och slipat, så nu är det bara att sätta igång. Till månadsskiftet finns förväntningar att den skall levereras ny och snygg till Stockholm. Håhåjaja, vad gör man inte för barna´…..

Ordning och reda

Av , , Bli först att kommentera 0

I helgen har hela huset varit ockuperat av Stockholmare som var här i Nordmaling som gäster på ett bröllop, typ större. Även om hustrun numera helt tagit över rollen som husfru och värd för de gäster som hittar hit, så blir man ändå fastlåst vid huset. Alltid är det något som ska tas fram, fixas till eller åtgärdas för gästerna. Helgvädret har ju inte heller lockat till några direkta utflykter till stugan, så plötsligt fann man sig i huset, med närmast två hela dagar öppna för egna aktiviteter. Mitt beslut blev att ta tag i en mindre surdeg; sätta allt undervisningsmaterial för turismutbildning i rätt ordning, kategoriserat, indelat i skilda pärmar, underlagen och övningsuppgifterna för sig, och alltsamman under ett detaljerat register. Under ett undervisningsår på Turismakademien använder jag ungefärligen 2000 olika overheadmaterial, datafiler och pappersmaterial med övningar och studentkopior, och varje år har jag ambitionen att allt ska vara i ordning redan när jag avslutar terminen, men av någon outgrundlig anledning kommer det mesta hem i en enda stor bunt, och varje år har man en viss vånda innan man sätter igång sorteringsarbetet. Samtidigt är det märkligt skönt när allt står där sorterat och klart, logistiskt och färdigt att använda i lektionerna. Man kommer ostört in på de flesta människors behov av ordning och reda. Jag tillhör den skara som verkligen behöver ha kontroll på att allt är förberett, iordninglagt och checkat i förväg. Jag får ofta beröm för min förmåga att hålla ett tal eller en föreläsning, synbarligen spontant och utan synbart manus, men ska här erkänna att de flesta tillfällen är noggrannt förberedda. Mitt eget mantra för planering lyder så här: ’Planering, det är att åka i förväg till framtiden och fixa till så att den blir som man har tänkt den ska vara när man en gång kommer dit!’ Jag tycker det är på pricken vad jag själva vill ha, någon form av ’garanti’ att inte framtiden blir alldeles åt skogen mot vad jag hade tänkt. Spontaniteten kräver minsann sina timmars förberedelse, om den ska bli bra….

Vädrets makter

Av , , Bli först att kommentera 0

Över vädrets makter råder tydligen ingen, varken regering, EU eller någon enstaka kommunpolitiker med byggambitioner och snäv tidsram. Målribban med komplett färdig friggebod senast söndagkväll sprack å´ det nesligaste, när söndagmorgonen grydde med hård ostlig vind, den enda vindriktning som ger rörelse i träden inne på stugtomten. Gjorde ändå ett tappert försök med takplåtar och vindskivor(!) men fick omgående ge upp och inse att försöken att hålla takplåt på plats i den vinden mera skulle passat en vindsurfare eller annan vinddriven sport. Säkerhetstänkande hustrun förbjöd på stående fot fortsatt arbete, och därmed var den spruckna tidsramen ett faktum. Får väl ta någon lugn kväll i veckan för att göra det där sista, avskyr när jag inte får göra ’klart’. Och det är ju ingen större vits att inte fortsätta när ändå händer, fötter och vader redan värker. I Holmsund på den tiden sa man att man var ’rejält lämmen’, och det kan jag skriva under på.
Hann faktiskt med en sväng ner till Ö-vik för att beskåda ostindienfararen Götheborg som låg där vid kaj. Förutom att skeppet är en fantastisk skapelse från dåtid, kan man inte annat än förundras och fascineras av att den skutan faktiskt seglat till andra sidan jordklotet. Inte undra på att folk anmäler sig frivilligt och även betalar stora pengar för att få jobba ombord på seglatserna!
Annars är det första dagen tillbaka på kommunkontoret efter dryga två veckors ledighet. Känns riktigt skönt det med, även om en överfull mailbox och telefonsvarare kommer att ta någon dag att rensa/sortera/planera/ta bort.