Jag ska väl bekänna att jag inte är världens bästa på att komma ihåg olika bemärkelsedagar, vare sig det handlar om släktens, goda vänners eller ens mina egna. Hustrun däremot har fullständig koll på alla födelsedagar, namnsdagar och andra dagar hos alla som vi känner, väl eller bara flyktigt.  Det är en egenskap som tydligen är väldigt uppskattad hos dem som får ett kort, present eller bara ett telefonsamtal, och det får man väl anse som förståeligt. Alla vill vi väl bli uppmärksammade, ihågkomna och ärade, för stort eller smått.  Mina egna tillkortakommanden har blivit mycket färre (med hustruns hjälp)  och nu blir också vanligtvis mina hälsningar återgäldade, vilket är mysigt.  I ett enda fall dock, får jag ingen hjälp att komma ihåg, och det är vår bröllopsdag. Där går gränsen för vad som kan påminnas, där finns ett outtalat krav på min egen minneskapacitet.  Hittills har jag varit duktig, så även i år, när 5-årsdagen av bröllopet ute på Sillbergets klipphällor ska firas.  5-årsdagen ska väl ha lite extra uppmärksamhet, och här tycker jag att jag varit väldigt kreativ, romantisk, symbolisk m fl. adjektiv, när jag helt på egen hand sett till att vi gör en exakt repris på den resa med Silja Symphoni, där jag för snart 6 år sedan friade till Britt-Marie.  Responsen så här långt kan kallas lätt euforisk, och jag tror vi båda har stora förväntningar på resan.  Imorgon torsdag bär det av, på fredag firas det, och på lördag kväll är vi hemma igen, förhoppningsvis med några minnen som kan förstärka kärleken och gemenskapen.  Det blir också en väldigt mysig avslutning på de veckor vi kunnat vara lediga tillsammans, med barn- och barnbarnsbesök och sommarstugedagar.   Se´n  gäller det bara att lägga sig i hårdträning för nästa kommande bemärkelsedag som jag själv måste komma ihåg, hustruns födelsedag.  Övriga dagar forsätter jag lita på att jag får hjälp komma ihåg.

Det blev en riktigt intensiv helg, den gångna, räknat ända från torsdagens utflykt med våra ambassadörer, då vi hann med både besök hos David på Häggströms, Aspeå fäbodar och Åbergsgården.  Mycket uppskattade besök, bra guidning av Lennart, härliga historier från Ruben, och spännande historik från David.  Vädrets makter var också på vår sida, och bidrog till deltagarnas uppskattningar.

Marknaden var speciell i år:  i kommunens tält fanns (åtminstone under fredagsefter-middagen) ett par utkädda sjörövare.  Jag vet inte om klädseln var speciellt lockande, men besöksfrekvensen i tältet var hög, alla besökare kom med stora leenden på läpparna, och kamerorna var i flitigt bruk.  Förutom att få visa upp modellen på vårt blivande resecentrum, fick UMA och jag massvis med tillfällen att prata bostäder, tomtmarker och husproduktion med besökarna. Att sedan "rövarpriserna" på tomterna var de samma som före marknaden, verkade de flesta ta med ro.

Ägnade också ett antal timmar åt marknadens andra huvuattraktion, Lions loppmarknad och auktion. Det är en fantastisk upplevelse att se människorna börja samlas runt loppstånden redan efter klockan 8 för att som markera upp vad man sen ska vara först på då loppisen börjar klockan 10.  Auktionen hade också i år ett par anmälda godsaker, och auktionen gav dryga 28.000:-, loppisen bidrog med ca 22.000:-. Det blir roligt att bidra med de summorna till bl.a. Cancerforskningsfonden i Umeå. Tack alla Lions för en fantastisk insats i lördags!!

Besök från släkt i södra Sverige "tvingade"  fram ett besök på sommarstugeön igår, med lite utflykter på vackra Nordmalingsfjärden.  De två nät jag la ut under vistelsen gav också god fångst. 14 abborrar (och 2 fina sikar) gav riktig festmiddag vid hemkomsten. Finns det överhuvudtaget någonting godare än nystekt  färsk abborre på tunnbrödmacka!?

Har haft en liten sommarpaus i bloggandet. Inte för att det inte har hänt en massa saker, utan mera just för att det har hänt en massa saker som ockuperat tankar och energi.   Politiken har haft sommarlov i och med fullmäktige i juni och nästa au först i mitten på augusti. Att de politiska frågorna ändå lever sitt eget liv även under sommar och semestertider är en annan femma.   Själv har jag också   (tillsammans med hustrun)  avnjutit en semestervecka ombord på ett kryssningsfartyg från Stockholm till St Petersburg.   En makalöst skön upplevelse, både vistelsen ombord och inte minst dagen i St Petersburg.  På 70- och 80-talet hade jag nästan klippkort till Leningrad (som var det dåvarande namnet) och staden hade då 4 miljoner innevånare. Nu, 30 år senare har staden vuxit till 5 miljoner, alltså en tillväxt på ett Stockholm i innevånare! Det syns också i Rysslands "miljonprogram" med stora, grå, fula betonggetton i standens nya utkanter.  Men stadskärnan med sina kulturskatten är sig lik och intakt.  Sommarens övriga dagar har ju verkligen varit ömsom sol ömsom regn,  med enbart korta dagsbesök på stugan.  Ändå tillräckligt för att ha gott om abborre på lunch och middagsborden, och hinna fixa så där semesterlagomt  mycket.     Barnen (om man nu får kalla sina ca 30-åriga avkommor för barn)  har också "offrat" en semestervecka för att förgylla faderns sommar, vilkte också med automatik innebär utökning av det egna aktivitetsprogrammet.   Veckan har inneburit besök både på Häggströms i Lögdeå,  Johanna i Mo,  Stubbriket i Holmfors, Tallbergsbroarna i Nyåker, slåtterängarna i Hummelholm och naturligtvis ett fika hos Maria på Järnäsudden.  Tur barna kommer så man själv kommer sig ut till kommunens pärlor på besök!!    Idag har jag ett honnörsuppdrag;  en utflykt med ett 20-tal av våra Nordmalingsambassa-dörer som är uppe och hälsar på i samband med Hemvändarveckan.  Det ska bli trevligt att träffa dem igen.   Imorgon öppnar marknaden, och undertecknad tillsammans med oppositionsrådet ska stå i kommunens tält, enligt annonsen som "ni inte sett dem förut".  Jaja, det blir nog bra med det.  Och på lördag är det dags igen för Lions stora loppmarknad och auktion.  Hur ska man hinna med allt skoj?