I tisdags hade arbetarkommunens repskap sammanträde bakom slutna dörrar, och igår kunde den som ville, läsa att arbetarkommunens ordförande Gunnar Wiglöf uttalade sitt (och repskapets?) fulla förtroende för Ulla-Maj Andersson.  Han lyckades också summera förtroendet som om det vore en politisk fråga, och klarade också av att uttala förtroendet utan att med enda ord beröra det som är orsaken till att frågan överhuvudtaget kommit upp:  chefernas skrivelse om ett oacceptabelt arbetsklimat  och tillkommande anmälan om kränkning.  Och ställer man i det socialdemokratiska partiet upp bakom det agerandet, då är partiet mycket mera illa ute än man kan tänka sig.

Uttalandet från Gunnar Wiglöf var dessutom falskt.  Repskapets möte var mycket stormigt med många olika uppfattningar. Att ordföranden tyckte sig höra att alla ställde sig bakom förtroendeförklaringen, säger mer om det interna klimatet än något annat.  

En som uppenbarligen inte tyckte att beslutet och förtroendeförklaringen var enhälligt  är det andra namnet på socialdemokraternas lista, Åsa Lindström.  Hon har idag lämnat in en avsägelse av alla sina politiska uppdrag i partiet med en motivation som måste verka som en mardröm för UMA och alla runt henne.  Hon skriver bland annat att hon saknar förtroende för partiet, det finns inget klimat för utveckling, och att hon inte längre tror partiet har några förutsättningar att lösa situationen.  Hennes slutord i sin avsägelse borde få varje socialist att rysa:  -"Min uppfattning är att partiet i dagsläget har blivit en inbunden och sluten grupp, som inte vill lyssna på omvärldens kritik och uppfattning.   Allt handlar idag bara om att försvara felaktiga beteenden och egna maktpositioner före utveckling och förbättring för medborgarna och partiet." 

Hur var det nu igen, Gunnar Wiglöf:   "Fullt förtroende…..?!?  Hos vem?