För snart ett år sedan skrev jag min senaste blogg, då i stor bedrövelse över hur den socialistiska majoriteten hanterade den förra kommunchefen. Just då kändes det mesta som hade med politik och kommunen att göra som ganska meningslöst, och jag ifrågasatte själv varför man skulle fortsätta i en sådan miljö och med sådana aktörer på banan.  Jag beslutade då ta en paus i bloggandet för att försöka få lite perspektiv på allt som hände förra våren, och för att se om sittande beslutsfattare skulle lugna ner sig efter sin förståndslösa hanteringen av makten.  Hösten som var gav inga direkt bevis på att så var fallet,( även om nu fler än kommunalrådet börjar visa småpåve-takter), och vårens inledning av majoritetens aktörer har på ett bra sätt triggat mig till att återkomma till bloggsidorna. Gudarna ska veta att det finns massor att debattera och återge, och jag ska återkomma till ett par aktualliteter ganska snart.

Det mest aktuella och samtidigt mest tragiska politiska lågvattenmärket kom under gårdagens fullmäktige, när BU-nämndens ordförande Tomas Johansson (s) drev igenom en nedläggning av skolan i Nyåker, det slutliga kniven i ryggen på alla de i bygden som arbetat och kämpat för bygdens överlevnad och tillväxt. Tomas försökte ju redan i höstas i nämnden besluta om nedläggning, men överträdde sina befogenheter och ett domslut från Förvaltningsrätten tvingade honom att ta upp frågan igen i fullmäktige igår. Maktfullkompligheten lyste rakt igenom beslutet: Nämnden hade inte brytt sig i att bereda frågan på nytt, utan det från hösten identiska beslutsunderlaget presenterades igen. Någon konsekvensutredning av effekterna av nedläggningen av skolan för bygden och dess innevånare hade man fortfarande inte gjort, och Tomas uttalade dessutom i klartext att någon sådan hade men inte tänkt bry sig i att göra. De ekonomiska effekterna av nedläggningen är oklara och kan t.o.m innebära en merkostnad för kommunen, och de senaste argumentet om en pedagogisk bakgrund till beslutet ville eller kunde inte Tomas Johansson påvisa.  Att dessutom som slutkläm påstå att beslutet bygger på omsorg av barnen(!) kan inte annat än att tolkas som att herr Johansson för länge sedan lämnat den nivå där omtanke om eller kommunikation med de som blir berörda av hans beslut överhuvudtaget finns med på dagordningen.  Samtliga borgeliga politiker yrkade på att skolan skulle få åtminstone ett nådeår för att hinna utreda konsekvenser och pedagogik på ett riktigt sätt, med tydligen behövde inte den socialistiska majoritetens ledamöter den informationen och kunskapen, utan voterade igenom nedläggningen med hjälp av de två politiska vildarna Israelsson och Wigertsson.

Dagens gapflabb i fullmäktige skapade kommunalrådet Andersson då hon till Johanssons försvar kom med den skrattretande förklaringen att "skolan läggs inte ner, vi flyttar bara bort alla elever!". Den passusen ar roligare än hennes förra uttalande att hon aldrig kommer att medverka till att en skola läggs ner.(!), eller gårdagens fabulösa uttalande om att "nämnden tagit beslutet och fru Andersson fogar sig i det"…   Det måste väl närmast ses som en viss sorts premiär, eller….

Jag undrar också över hur Anneli Kousmanen och Billy Moström käner idag efter att glatt ha röstat för en nedläggning? Och vad tycker Nyåkersborna och Mjösjöborna idag? Var det för att kunna bli av med sin egen skola som man la sin röst på  dessa två? Jag tror man är ganska besviken i hela Nyåkersbygden idag, och jag har full förståelse för det. Jag är själv mycket besviken, framför allt på herr Johansson agerande.