TV schoppar tjafs!

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Mina tidiga morgonvanor innebär bland annat att jag får förmånen att njuta av diverse TV-reklam. Du får chansen att köpa preparat som gör dig 40 år yngre och diverse skak- och elmaskiner som gör att din övervikt försvinner i ett huj!
Det är fantastiskt vilka landvinningar TV- försäljningsföretagen gjort. Tänk när medicinen och vetenskapen och myriader av läkare och forskare får nys om detta. Så snopna de ska bli med sin motion och sina dieter när de slår på rätt kanal och fattar att det bara var lite ström i fläsket som fattades…
Givetvis är jag inte så lite ironisk. Det finns en eller annan produkt som jag tror fungerar men  till exempel elplattorna som du spänner fast över buken och förvandlar den till en sixpack är så osannolik att det knappt är sant. En del träningsmetoder är märkliga. Och det kan bli lite absurt. Som dansen där den amerikanska speakerrösten lovar en sylfidisk kropp utan andra åtgärder där samtidigt en inlagd text förklarar att enbart dansen inte ger någon viktminskning.
Men man kan i alla fall göra stor humor av det! När Robert Gustafsson och Lasse Brandeby skulle presentera ett mirakulöst köksredskap, till exempel… I Rena Rama Rolf skulle Rolf Mjunstedt som Brandebys figur hette göra denna presentation i TV-shop och fick totalt hjärnsläpp. Det är bland det roligaste jag sett i TV!!!
När det gäller preparaten är det skrämmande att steget mellan uppgiven, livstrött och impopulär till en oändligt lycklig vinnare med oerhörd personlighet bara är en finne.
Vad förmedlar detta till tittaren om våra värden som människor, egentligen? Ytlighet är bara förnamnet…
Men vissa saker har jag ju själv åkt dit på. Det var före TV försäljningens tid men på mellanstadiet i Dalasjö åt vi gladeligen både apelsinskal och magnecyl bara för att stor pajka sagt att man skulle bli stark!
Och jag var ytterst nära att köpa klockor till mig och farbror John som bara hade visarna påmålade.
Om jag rannsakar mig så visst har jag haft undergörande magnetarmband och skosulor samt köpt dyra horoskop som i sin tur rekommenderade inköp av diverse dyra pulver just för mitt stjärntecken
Ska sanningen fram är det nog så att den enda man kan lita på är Robert Lind i Kramfors. Han finns i alla fall, det har ju Hasse o Tage fastställt,,,

Lady X på besök

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Det nästan sista som hände igår var att myten, legenden, den sägenomspunna Lady X besökte mig. Hon gjorde likt Fantomen, vandrade omkring på stadens gator som en vanlig person. I hennes fall dock som en vanlig kvinna, inte man som den blåklädde…. Det var lite kul for att det visade sig att nya assistenten E var mycket väl bekant med Ladyn. Det blev en hel del glatt snack som bevisade hur liten världen är.
Ladyn är en kvinna som ständigt erbjuder överraskningar. Så svarade hon till exempel, lätt förströdd, med mitt namn när en väninna ringde vilket kanske tyder på att hon håller många bollar i luften.
Hon har numera avvikit från X-bullsvägen i takt med att sockersuget minskat, men en kopp kaffe slinker alltid ner.
Efter ett trevligt besök kastade hon sig åter upp på Hero för att galoppera åt Vännäshållet…nej, där tog jag nog i. Misstänker att hon satte sig i en merca för att åka hem…
 

Man har kul som få då man fyller femtitvå…

Av , , 3 kommentarer 4

 

Att fylla 52 var en speciell och väldigt trevlig upplevelse. Och att det skulle bli så här var fullständigt oväntat!
Redan från morgonen anade jag om inte ugglor så i alla fall kolibris i mossen. S som jobbade var inne på att jag borde sätta på mig en snygg skjorta och finbyxor i stället för det vanliga mjukistjafset. Och jag hade en känsla av att hon visste nåt jag inte kände till. Men å andra sidan tyckte hon kanske bara att jag borde vara lite prydligare?…
Väl vid datorn konstaterade jag att många hade tagit tillfället i akt att gratta via Facebook. Och vanliga mail. Någonstans där började mobilen pipa, under dagen fick jag en handfull trevliga SMS och telefonsamtal. Men dagen rullade på och jag vande mig vid att vara finklädd. Jag fick ännu ett trevligt kort som komplement till det M hade skickat. S åkte iväg på ett ärende och blev – kom jag på först i efterskott – borta ovanligt länge. Och varför sprang hon ner i tvättstugan så snart hon skulle ringa? Intrigen tätnade och jag hade verkligen antennerna ute.
När jag rullade ut efter ett toalettbesök föll alla poletter på plats. Jag möttes av ett gäng skönsjungande assistenter med tårta och present
S hade organiserat det hela samtidigt som hon agerat oberörd assistent under några dagar. Nästan alla mina fantastiska omhändertagare  var med. En jobbade på annan plats men var andligen med och vi firar nästa gång hon jobbar hos mig, för det är vi bra på, ett par är så purfärska att de inte blev inblandade i projektet men för övrigt fanns alla på plats.
Kände mig glad och uppmärksammad hela dagen. Det är ju synd att 364 dagar per år är vanliga då man ”ofyller”. Men jag har lagt fram ett förslag till en riksdagsman jag känner att varje svensk ska ha rätt till minst två födelsedagar!!!
Som en sista överraskning fick jag ursnygga blommor av det assistansföretag jag anlitar. Som allt annat denna dag en fullständig och glad överraskning!

När bu blev bä i Irland…

Av , , 3 kommentarer 4

 

Ibland kan otur vända och bli stor tur helt plötsligt.Vid milleniumskiftet befann jag mig i Dublin tillsammans med de två kompisarna Birgitta och Monika.
De får uppträda med namn eftersom de bor låångt härifrån…Vi bodde på ett B&B nära hamnen och äntrade varje dag de gula mercabussar som skötte kollektivtrafiken i stan för en resa in till centrum. Det var inte så mycket shopping, vilket annars var poppis när tjejerna var med. Vi höll knappt på att ta oss hem p g a mycket prylar när vi varit i London en gång. Men mitt bidrag var EN penna så jag kunde skicka kort hem…
Men i alla fall, i Dublin var det nog mest sightseeing och besök på diverse bryggerier och destillerier, läs Guinness och Jamesson.
Den 31 december 1999 åkte vi som vanligt in till stan men med utgångspunkten att hitta ett trevligt ställe att fira nyåret på.
Tyvärr tänkte minst en halv miljon dublinbor samma sak. Och stans företagare gör skäl för sin beteckning genom att vara just företagsamma.  Varenda pub hade svindyrt inträde den kvällen och vanligen nån sorts ”millenium plate” alltså en tallrik med mat till ett värde av  20 kronor som de tog det tiodubbla för…
Sedan vi konstaterat det åkte vi hem för att fundera. Och göra oss fina. Och det var en historia för sig. Duschen i vårt rum var perfekt anpassad för att hastigt tvätta pälsen på en småväxt hamster. Bägge tjejerna hade långt tjockt hår. Och ni vet ju hur det kan vara med flickor och hårvård…
Den halvdeciliter ljummet vatten som blev över använde jag. Lyckligtvis fuktade jag insidan med Kilkenny, så jag behöll en optimistisk livssyn!
Anyhow hade vi inte bestämt nåt för kvällen, och timmarna gick. Planerade vagt att åka tillbaka till centrum men det kan vara rätt kyligt även i Dublin i december så utan att ha nåt ställe att hålla till var vi osugna, för stt formulera sig norrländskt.
Men när klockan började gå mot tio kom fler och fler bilar och parkerade utanför. På andra sidan fanns en bred gräsmatta och sedan en vik där man kunde se hamnen på andra sidan.
Det visade sig att Dublins stora milleniumfyrvverkeri skulle avfyras just från hamnen. Vi hade perfekt utsikt om vi knallade ner på gräsmattan!!!
Det blev en trevlig kväll bland lagom yra ”dubliners” och en eller annan flaska champagne. Och hade vi dragit ner på stan skulle vi missat alltihop.
Ett typiskt exempel på hur otur kan vändas till tur!
Nu ska jag lägga upp en ölbacksstor bit princesstårta, och ägna förmiddagen åt att öppna svindyra presenter:)). Nej, skämt å sido jag har blivit fint grattad av bland annat M med flera, och mer pessimistiskt lagda skulle väl snarare beklaga sorgen när man fyller 52. Men jag ser det som en jättebonus, jag kunde lika gärna bara varit ett namn på en gravsten nu om det inte gått vägen med tumörer, strokar o sånt. Njut av livet, alternativet är fan så mycket sämre.
 

SAAB-Spyker kapitel 168

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Ungefär så många turer har det ju nu varit i affären Spyker-SAAB. Men nu blir det affär. Tre miljarder enbart lånade pengar. Har ni tittat och funderat på Spykers VD? Victor Muller har förmågan att på några meningar i en intervju facinera och övertyga lyssnaren. Han verkar ha kapacitet att sälja värmeelement i öknen och kylskåp till eskimåer. Låt oss verkligen hoppas att det finns reella resurser bakom detta så att han inte bara har pratat upp alla parter på läktaren.
Idag ska jag träffa arbetslösa och prata om påverkansmöjligheter som finns även om du inte har jobb, men finns kvar som medlem i IF Metall. Spännande!
På kvällen får jag fint främmande om de inte blåst bort längs vägarna. Ja, och sedan är det visst någon surgubbe som fyller år…

Om första februari med mera

Av , , 2 kommentarer 3

Ja, vad i himlens namn är det som är så speciellt med första februari? Den förträfflige Max har namnsdag och det är måndag. Men annars då?…

Gäspa inte ihjäl er av tristess nu men det är faktiskt då jag har tänkt inleda mitt nya liv…Hallå!!! Är det fortfarande någon som är vaken?…

Jag vet att det här med att börja ett nytt liv är uttjatat, särskilt nu efter årsskiftet. Men i mitt fall finns det några extra vinklar i det hela. När det gäller mitt funktionshinder finns nog en viss potential. Jag vet i alla fall en som efter 1,5 års träning blev ”gångare” som det heter. Visserligen en ung, vältränad tjej men ändå. Men att gå ner i vikt är en underlättande faktor minst sagt. Men balansen blir lite speciell då en hel del av den nedre ryggraden fattas. Men det kan egentligen bara bli bättre.

Stroken komplicerar det hela men med mer träning även där kan det knappast bli annat än bättre, det heller.

Alltså äta vettigare och träna bättre. Oj så originellt…

Och Bildmuseet vi besökte i lördags var ett föredöme för en rullstolsburen, i alla fall det jag hann se. Synd bara att de inte passar på att tala om det i sin marknadsföring.

Idag blir det spännande. Vi ska  nämligen träffa en assistentkandidat. Helt förutsättningslöst och utan en massa papper, det handlar mer om hur vi kommunicerar.

Själv har jag i stort sett bara varit på en anställningsintervju. Det var 1979 då jag började på Volvo. Och kriterierna var nog rätt snälla. Det var en rätt stor omsättning då och du skulle nog falla ur ramen ordentligt för att inte få jobb. Min inställning var solklar. Det här var i mars och jag skulle försöka överleva till semestern. Då tyckte jag att jag kunde åka hem med flaggan i topp. Men på de månaderna hade en del kvaliteter såsom bra lön, trevliga arbetskamrater med mera växt fram så det blev ett litet tag till. 19 mars blir det 31 år…

Men jag har nog varit tjänstledig totalt två år av dessa och provat en stor variation av arbetsuppgifter, så det har varit omväxlande.

Nu väntar tydligen det feta ovädret med svinkyla och oerhörda snömängder. Ja, vi får se. Jag hoppas bara att det går att begripa att den grundläggande informationen ”Om det är skitdåliga klimatförhållanden, ha vett att hålla dig hemma”. Jag har en känsla av att en del mycket väl kan vänta på bättre väder men de ”tjures” och ska ut av någon anledning.

Själv minns jag en härlig resa från Ludvika upp till Vilhelmina. Blåis, storm och sommardäck…Det här var Flygarhelgen och inte tänkte jag på dubbdäck när jag åkte ner i september och började plugga.

Jag skulle säkert ha kunnat vänta till morgonen i alla fall.

Vilka tomtar har förresten fått för sig att dubbfria däck ska vara så bra? De jag har provat ger bara näradöden upplevelser på de flesta väglag. Fem centimeter nyfallen snö kan funka hyfsat  men hur ofta har man de förhållanena? På det vanliga isföret är de fullständigt värdelösa.

Min Pontiac Firebird poppar upp i minnet. Som en perfekt vinterbil, faktiskt. Startade oavsett om den stått veckor ouppvärmd i -35. Grym värme. Sladdade väldigt tacksamt och lätt att ta hem i ALLA farter om du gasade till. I alla fall upp till 120 fortare vågade man inte prova. Rullade på Pirelli dubbdäck så länge det var vinter. Spännvidden är verkligen stor när det gäller jänkares vinteregenskaper. Men en tung bil med vettiga däck blir en härlig kryssare, och likaså alltså Camaro/Firebird runt 1970. Dodge Charger och Pontiac Le Mans var dock inga hittar då breddäcken satt på och Cadillac 1959 framfördes med viss försiktighet…

Oj vilket sanslöst pladder, nu är det nog bäst jag tar en kopp kaffe till i stället för bloggbabbel…

 

Pojkboksporr och annat

Av , , 2 kommentarer 8

 

Är det någon som minns Klas och Göran? Och deras allvetande kusin Hubert? Om jag inte minns totalt fel spelade de huvudroller i en lång serie av ”Tvillingdetektiverna” som lästes flitigt på 50-70 talet.
Ivar Ahlrud hette författaren. Eller egentligen inte, han var en etablerad skribent inom andra områden och pojkböckerna var bara en hobby bredvid. Tyvärr minns jag inte vad han hette på riktigt och vägrar att Googla. Det fanns inget Google i Vindsele som tvillingarnas hemort kallades i böckerna, så därför litar jag bara på ett kanske osäkert minne. De här böckerna tillsamman med Enid Blytons ”Fem”- serier ansvarade till stor del för min världsuppfattning som barn.
Vilket innebar att livet var fullt av drömmar om pittoreska utflykter med scones och små smörgåsar med gurka i mängder och att skinka var ett naturligt tillbehör i picknick-korgen. I det avseendet lägger jag skulden helt på Fem böckerna där det picknickades till förbannelse mellan de lagom rysliga deckargåtelösningarna. I verkligheten var jag nog elva innan jag överhuvudtaget insåg att man kan ha annat än ost på smörgåsarna. Då öppnade en kompis nere på byn kylskåpet och plockade fram skinka som han la på mackan och jag minns fortfarande hur stora mina ögon blev.
Fisk, älgkött, den nyss nämnda osten och Husmans i helkakor var i stort sett menyn hemma. Och pären och mjölk från Harrys lagård. Jag minns fortfarande den lätt nervösa diskussionen i Strömsund någon gång 1968-1969 mellan mig och min kusin. Vi skulle på stort bröllop och ryktet sa att vi skulle serveras svamp i krustader. Och nu var frågan hur detta skulle smaka och om vi skulle överleva…
Det gick ju bra, men direkt bortskämda med konstigheter tror jag inte vi var.
På vilket sätt Tvillingdeckarna påverkade uppväxten är väl mer osäkert men det fanns väl en viss stolthet över att deras äventyr utspelade sig i Norrland. Särskilt kulinariska var de i alla fall inte. Maten spelade en obetydlig roll jämfört med hos Enid Blyton.
Annan ungdomsläsning för mig var Edgar Allan Poe:s ”Hemlighetsfulla och fantastiska historier” där han på ett distinkt sätt visar de flesta sentida horrorförfattare hur en skräckhistoria ska skrivas. ”Avgrunden och pendeln”, ”Det var du!”, ”Det skvallrande hjärtat” är några läsvärda exempel.
Sammanfattningsvis var jag en extrem bokkonsument vilket jag nog tror var nyttigt i det långa loppet. Det var ofta inte  några Nobelpristagare utan konsumtionslitteratur. Även om jag av ren nyfikenhet läst Solsjenitsyn (minns inte ett dugg!) och Gabriel Garcia Marques (helt obegriplig!). Nu är det bara att hoppas att någon läser det här litterära ”mästerverket…”
 

Från koja om slott

Av , , 1 kommentar 5

 

När jag skulle ståträna på Dragonen i fredags passade jag på att läsa en tjock, dyr och snygg tidning som heter ”Slott o herresäten” eller nåt i den stilen.
Det är lite facinerande att det finns underlag för denna pampiga tidskrift i Sverige. Även om jag misstänker att nästan alla läsare är ”ekonomiskt oberoendewaannabees” som jag. Men adeln var påtagligt närvarande i tidningen, till och med modellerna hette von Ståhlgrip och Snihrkelböj och hade stekarfrillor om de var killar. Wannabee säger jag för de flesta av oss har väl en liten godsherredröm med Range Rover, prickiga vovvar och 18-årig whisky i slipade kristallkaraffer?
All marknadsföring var riktad till kapitalstinna, jag har aldrig sett en helsidesannons för helikoptrar någon annanstans, inte heller vattenkranar för 8 000 och knivar för nästan 5 000 för fyra.
Har för övrigt tillbringat en halvtimme med att hitta upplysningar om handikapptoalett på Bildmuséet dit vi ska idag. Barnguiden hade den något märkliga informationen att handikapptoalett fanns men var ej lämplig vare sig för den ensamme eller om du hade medhjälpare. Båda dessa rutor hade ett ”nej”. Går det plötsligt bra om man tar sin hamster med? Som vanligt dålig info.
En ny assistent har börjat. Hon får gå under namnet ”B” i den mån hon dyker upp här. Och fler är på väg, det behövs betydligt fler nu då jag har fler assistenttimmar beviljade.
Lite credit till Dragonen förresten. Anläggningens arkitektur är rent vacker och jag har alltid upplevt att de har bra tid att ta hand om patienterna. Jag har inte den blekaste aning om driftsformerna, men det handlar ju om någon form av privatisering. Men när det fungerar så här bra för mig och vänder sig till allmänheten i ett område är det svårt att vara negativ. .
Den första februari kommer att bli ett viktigt datum för mig. Varför återkommer jag till.
Ha en trevlig helg!!