Tjena! Då var en helg fylld av party, håll igån, röj, you name it över. Ja inte för mig direkt. Jag och A smög över på tegssidan för att tjuvlyssna på rocken. Och det var vi för övrigt inte ensamma om. Allt från rollatorer till raggarbilar gled dit. Det var väl länge lite si och så med musikkunskaperna. Jag berättade för A att det förmodligen var låtar från Europes nya album eftersom vi inte kände igen några . En bättre initierad kunde berätta att det var Nocturnal Rites som spelade…

Ja, det var ju kul att äntligen få höra hur de lät. En annan lite kul grej är att de nu puffar för "Ensam mamma söker…". Och precis som ´vanligt är det tjejer vars utseende, utstrålning, livsföring, är av den digniteten att de i princip bara behöver gå ut till brevlådan för att en lång kö intresserade grabbar ska bildas. Förresten exakt samma fenomen som de flesta kontaktförmedlingar som annonserar. De modeller de använder behöver i verkligheten inte ens fundera över partnersökande i en värld som vår , där yta är allt.

Men jag vet att det handlar om att göra bra, snygg tv, och där har den slitna, arbetslösa 45-åringen med två problembarn inget att göra, för där finns hon inte.

Jag och en annan assistent som ännu inte fyllt 20 satt och tittade på tv en kväll. Det dök upp en Cheva 58 i bild och jag sa lite pedagogiskt: "Den där bilen är lika gammal som jag".

Min assistent var i andra tankar och reflekterade:"Hm…är det verkligen möjligt att hålla igång så jäkla gamla bilar?"

Och nu gäller det att hålla igång inte bara bilar utan gammkroppen. La ihop mina pensioner igår och kom fram till att jag har 2 419 000 i pensionsrätter vilket väl är hyggligt. Men då ska man ju leva fram dit också. Bästa blåsningen vore väl om man trillade av pinn strax före och stålarna går in i systemet outnyttjade. För det är väl det som händer? Generationsvinst kallas det när pengarna sprids till övriga jämnåriga som fortfarande lever men jag vet inte alls om det tillämpas i det här systemet.

Tack vare att vi var ute på stan slapp jag i alla fall skämmas över att jag sitter och plitar på sommarkrysset. Och ringer in,dessutom, för dyra pengar. Nej, i sommar ska jag spara pengar på att inte vara med.

Nej, nu väntar en Mustig Måndag på oss…

Ja, jag ber ödmjukt om ursäkt. Jag provade det här med att sova i natt som alla säger ska vara så bra och därför blev det inget blogginlägg. Tycker egentligen fortfarande att det är lite övervärderat. Men som vanligt är det ju ens tidigare upplevelser som präglat.

Inte bara att jag i princip sov tre veckor efter min tumöroperation. En gång på 70-talet vaknade jag i en sov-vagn. Vi befann oss i dalarna och det var en juninatt runt tvåtiden

Först tyckte jag att det var märkligt att mina fem reskamrater som var helt obekanta med varandra kvällen före hade funnit varandra i en djup, viskande diskussion.

Så småningom insåg jag vad det var som förenade:mig!!! De diskuterade hur de skulle få tyst på dåren som låg uppe till höger och levde om som ett sågverk!!! Snacka om traumatisk upplevelse och snacka om en som inte ens vågade blinka resten av natten…

Jag har numera en "Sepapp" som motverkar snarkningar. Den kan hjälpa mot till exempel stroke och man sover djupt och fint med munstycken som blåser in luft i näsan.. MEN det är inte direkt någon relationsräddare. Om inte partnern länge hyst en önskan om att ha sex med en dammsugare, för du påminner lite om en sådan. Hm…det är också rätt svårt att kyssas. Kanske kan hon få pussa på Sepappen i stället – måste kolla instruktionsboken:))).

Sliskig Söndag på er…

Nymornad konstaterar jag att rubriken på förra inlägget var riiktigt dålig! Jag hade faktiskt tänkt skriva om något annat, det var därför det blev som det blev. Då var det roligare då dåvarande socialchef Sven Fisk i Vilhelmina råkade ut för en skidolycka nånstans ovanför Vilhelmina och redigeraran kunde skriva "Fisk bröt ben på fjället". Det var en rubrik som lockade till läsning! Om det nu är sant, men det påstås vara det. Ja vi åkte ur den stora sjungtävlingen. En katastrof att jämföra med Titanic, Tjernobyl eller Björklövens nästan konkurs. I alla fall enligt vissa. Det är inte alls mitt stuk, jag har inte ens hört låten, men det är helt ok att vara schlagernörd precis som jag kan vara hårdrocks, rockabilly, boogie woogie eller annan sorts musiknörd. Ingen kan egentligen säga vad du INTE får eller ska lyssna på. Även om jag kommer från en musikmiljö där inte många avvikelser tolererades. Det var dansband och 50-tal som gällde, det nyare och tyngre var knarkarmusik och det lyssnade man inte på. Jo, vi älskade Creedence Clearwater Revival (VILKET NAMN!) och det var ok. 1998 fick jag njuta av John Fogerty och de klassiska låtarna i Globen och det var nog magiskt.

OK, idag ska vi väl ut o titta på alla festivaler o så man försöker genomföra på samma helg. Europe å sånt. He, jag vet en Bloggis som gäärna hade varit där. Men tat lugnt Spankywhip, det kommer säkert tio sekunder på västerbottensnytt på söndag kväll:)).

Som en bloggbesökare mycket riktigt påpekade är det en aning otidsenligt att drömma om stora bilar i de tider vi är på väg emot. Men samtidigt körs de ofta lite och höjer livskvaliteten både för ägaren och omgivningen. Och vi vill väl på olika vägar må hyfsat bra? Men många börjar ju nu tänka i banor där ord som hybridbil, kollektivtrafik, samåkning och bilpooler finns. Till vardags. Men som grädde på moset tycker jag nog det är trevligt om en och annan behåller bilarna. Jag fick lite av en glädjechock idag när jag insåg att en Bloppis (ja, bloggkompis då) som jag bytt kommentarer med ibland äger en hel bunt härliga bilar. Mumsiga kärror alltså. Flera från 50-talet. Här kan jag ju göra en sedvanlig kovändning och försöka spå vad som nu är värt att spara på. En listjäkel igen, alltså…

De här ska du vara rädd om:

1. Volvo 240/740

Kan inte bli annat än en bra affär om några år när svenskarna riktigt brutit ihop på sina blippblipp S60 och andra moderna volvoprodukter.

2. Mazda 929 runt 1980.

Gärna en Limited. Stor, slö, rostbenägen men rätt snygg. Kapitänens ersättare som raggarbil.

3. Opel Omega  med sexa runt -90.

Samma som Mazdan. Men snabbare. Finns och skänks bort "ta gärna två"

4. Mercedes w123 77-85

Nästan lika viktigt som att rädda gnorfdaskarna. Hjälp de som finns kvar till ett fortsatt liv för att visa barnbarnen hur bilar byggdes. Men håll för rosten…

5. Audi 100 83- 91

Finns många och biiilliga. Påstås inte vilja dö i första taget och ger ägaren en känsla av att vara skeppare på en veteklipper på väg över atlanten, särskilt med slitna framdämpare. Smultert varm på sommaren utan AC.

6. Ford Scorpio.

Vart tog de vägen. Men köp ingen med trasig hastighetsmätare, då åker du på en ekonomisk chock. Och ABS:en i alla fall på äldre är elektrisk och kan tvärlägga av. Växellådan ger lealösheten ett nytt ansikte. Annars mycket bil för nästan inga pengar.

7. Opel Corsa sedan 80-tal.

När Världens Fulaste Bil ska koras har du segern som i en liten…Corsa.

8. Chrysler 300

Snygg, sticker ut och riktigt bra.

9. Opel Omega Lotus.

Min drömbil och så långt ner bara för att de är så svåra att hitta i bra skick. 377 hästar. Ser ut som en svennekärra. Vill ha…

SAAB 900 -91.

En gedigen bredaxlad svensk som är en miljon gånger bättre än ryktet.

Nu kommer jag inte på några fler. Gemensamt har de att de – trots ibland hårda omdömen från mig – kommer att bli mycket mer intressanta framöver.

I helgen gick det en bra dokumentär om en familj som drev en butiksbuss-rörelse i skåne. Ja, i alla fall tror jag att den var bra. En stor del av dialogen framfördes på en väldigt speciell dialekt som var svååår att förstå. Och det säger jag som aldrig haft minsta problem med skånska men här var det jobbigt. Och visst är det en sorts diskriminering att om någon talar en antydan till  norrländsk dialekt så ska textas men inte här?

Anyhow, butiksbussidén återupplivade jag för flera år sedan. Och  visst borde det kunna fungera? Och tillföra enorma värden till glesbygden…

Jag måste reservera mig för att jag nu inte minns om stödnivån var verklig eller om jag bara beräknade. Och det handlar alltså om södra lappland. Men redan nu trängs utvecklingsmöjlighetern för det här konceptet i min strokedrabbade skalle…

Snart börjar prestationsångesten på allvar göra sig påmind. Efter en lång och stabil utveckling har det tagit fart ordentligt. Ja, utvecklingen på bloggen alltså. Nu börjar jag tro att det inte bara är de närmaste vännerna som ibland tittar in. Nej, så har det väl inte varit förr heller  även om många kompisar hört av sig.

Har du sett förslaget till korvvagn för centrala Umeå? Jag tycker att det hela stinker ursvensk standardiseringspanik! Allt ska likriktas och registreras till förbannelse. Och ve den stackare som inte kör Volvo, ätar Kalles Kaviar på Husmans och älskar Lill-Babs.

Ibland villl jag dra till italien, hinka vin på jobbet och ta emot massor av mutor i mitt tjänstemannuppdrag  bara för att Så Gör Vi Inte i Sverige.

Tjohejig Torsdag.

Idag var sista dagen på den arbetsmiljöutbildning jag sporadiskt handlett. Det var riktigt trevligt med gedigna redovisningar och jag kunde följa upp med en eller annan i alla fall halvintelligent fråga. Och imponerade lite på mig själv! FS, Före Stroken, hade jag ett föredrag på arbetsmiljötema som jag körde rätt många gånger. Temat var kemiska hälsorisker och varvat med grupparbeten och diskussioner i storgrupp funkar faktisk kortare föreläsningar som denna riktigt bra.

Vad som var lite kul var att jag inte behövde slå i böcker eller så när jag nu skulle köra det igen efter tre års uppehåll. Jag minns allt, och det känns riktigt bra. Som syrebrist-stroke-koma- en  massa annat hjärndödande-nisse känns det trevligt varje gång jag får bekräftat att den grå klumpen inte förvandlats till en palt eller nåt…

Mjaha, förresten har jag inte vunnit den där miljonen ännu. Men då jag gör det tar jag hem en Olds Vista Cruiser -70, kombibilarnas kombi. Sen får någon erkänt duktig byta alla slitdelar, oljor och annat. Och justera motorn så den blir som i min Olds 98, den hoppar igång bara jag närmar mig, Givetvis är den jättefräsch till utseendet interiör och annat redan från början. Då kan jag väl lägga 20 papp på ljud. Sen kan kryssarsäsongen börja…

Hmm, var det jag som sa nåt om att vara frisk i skallen? Ovanstående kanske motbevisar detta men  för er som inte provat en amerikanare som inte är toktrimmad eller sönderskruvad säger jag bara – ni har missat nåt.

Avslutningsvis är jag ett rov för blandade känslor. Samtidigt som jag fått lön och remitterat den vidare till diverse verksamheter rycker en känsla av  "försörjningsstöd" närmare. Inte idag, inte i morgon men sen kanske…jag kommer att hålla er orienterad. Sen hoppas jag att min insändare i den andra tidningen kommer i morgon.

Tuff Torsdag på er…

För någon vecka sedan berättade jag att jag skulle besöka tant doktorn. Orsaken sas vara att söka om sjukersättning 75%. Alltså det vi i forntiden, då saker fortfarande hette  det de var, kallades deltidspension.

Nu blev det inget sådant, i alla fall i verbal form, utan en förlängning av sjukskrivningen till 4 juli. Vilket är en passande dag för det var 4 juli 2006 jag opererades första gången på Sahlgrenska.

Jag tycker siffrorna från det ingreppet är smått fantastiska och det visar lite vad människan blivit kapabel at åstadkomma om hon tänjer på gränserna. Som jag fick det berättat var det ungefär så här: Tre team opererade i totalt 24 timmar. Det var planerat för 14 timmar men komplikationer tillstötte. Jag tappade 20 liter blod, d v s bytte blod ett antal gånger. Tack i enorma mängder till alla blodgivare. Men njurarna slutade i den vevan att fungera. Och det var väl då det blev lite spänt…

Blodsockret levde sitt eget liv, jag var i en komavärld som jag försökt beskriva en gång tidigare och som jag vaknade från i slutet av juli efter kanske 2-3 veckor.

Tack vare detta radikala ingrepp behövde jag varken cellgifter eller strålning. Ännu, ska tilläggas för för den här tumörtypen finns inga femårsgränser för friskförklaring, jag magnetröntgas var 6:e månad.

Jag undviker medvetet att skriva vad den heter, jag vill helt enkelt inte att ni, kära läsare, ska Googla. Det har jag själv gjort en gång och det var väl inte helt bra. En del saker är det bäst att man inte vet:)…En annan sak som det vore lika bra att ni är ovetande om men jag måste ändå nämna det, är att jag faktiskt hann träffa min skyddsängel. Det känns väldigt bra att ha en sådan, och jag hoppas att hennes fack tecknat ett riktigt dåligt avtal så hon jobbar jämt. Jag ska försöka beskriva det lite närmare senare. Vilket jag för övrigt gjort en gång för länge sedan.

Det här blev kanske lite upprepning av gamla fakta men håll till godo en onsdagmorgon. Nu blir det kanske lite lugnt. I morgon åker vi till Vilhelmina för att fira morsan. Varför? Tja, hon fyller 85 27:e, har namnsdag och så är det väl morsdag. Räcker det???

Turbulent Torsdag på er.

Jag skrev en insändare igår. Det är inget ovanligt. Dels finns det i mitt uppdrag att i viss utsträckning jobba med opinionsbildning, dels har jag länge av naturen velat göra min penna lite synlig. Redan i början av 80-talet krigade vi i spalterna mot "Teen Challenge" som åkte runt landet och slog sönder skivor med – enligt dem – ockulta budskap.

Igår var det centerungdomarna som fick ta emot en glödröd insändare angående deras kampanj mot mitt parti och mot det vi uppfattar som trygghet. Kommer i andra tidningen.

Ett bra råd kan vara att i alla fall låta någon läsa din text innan du publicerar den. Gäller dock inte i bloggosfären alla gånger. Jag har sett inlägg – även här – där haspen definitivt inte varit på och skribenten nog hellre skulle tagit en fika. Den gäller dock inte min som alltid är objektiv och välformulerad! Men det var värre i min relativa ungdom. Då man skrev på pergament med gåspenna och valutan var daler och skilling…ja, det känns så ibland men om vi säger tidigt 90-tal i alla fall. Jag pluggade och en uppgift var att snabbt skriva en text om ett besök vi hade på Brunnsvik. De var från Namibia och förklarade bland annat att Folhögskoleidén fortfarande var ett barn i sin linda i deras land.

Brådis som vanligt, snabbt skriva och nästan lämna in…Som tur var kastade jag dock ett öga på den framstressade artikeln. Där stod "…det är dock osäkert vem som kommer att starta den första Folkhögskolan i Namibia. Det enda man vet med säkerhet är att det kommer att bli ett barn som gör det…"

Så läs igenom era texter:)…

Tossig Tisdag på er…

Jag tar ibland upp anpassningen för funktionshindrade. Eller rättare sagt bristen på sådan. Förra veckan skickade jag ut en förfrågan till ett antal företag om att arrangera studieorganisatörskonferens, noga övervägt och genomläst. Men vad glömde jag? Jo att fråga om deras lokaler var anpassade till mitt funktionshinder! Det blev till att skriva om och det blev samtidigt en nyttig tankeställare om hur lätt det är att glömma de här frågorna…

Marängsuissig Måndag på er…