Visst är det lite lustigt hur det numera har blivit status att inte minnas? Förr snarare briljerade den som minns att lille Jonke blev magsjuk på sin treårsdag 1964, numera antyder ett förment klent minne att man minsann inte har plats för vad som helst i den starkt belastade hårddisken:

" Va sa du? Fyller Birger två i morgon…Vilken Birger??? Jaså, har du en son som heter  så? Och jag var med på hans förlossning…Va, var vi gifta, det kommer jag inte ihåg!!!"

Lite då och då konstaterar jag att det är massor även jag glömt. Men det var oftast länge sedan. Det som hände för en vecka sedan minns jag faktiskt TROTS långvarig syrebrist och stroke!

Nu kan det bli lite roande bara genom det faktum att många inte minns någonting, i alla fall enligt egen utsago.

Retrograd amnesi, heter det visst om det är på riktigt. Men här tror jag det är lite som det påstås att kvinnor gör i vissa situationer ibland (har jag aaaldrig varit med om;)…), man fejkar!

Lustfylld Lördag även i kväll (och inget fejk, tjejer, även om ni knäcker hans självförtroende så han måste gå på terapi;)).)

I morgon är det  augusti. Vi kan väl i och för sig lätt säga att vi har sommar en månad till men den där skira, ledighetshetsiga, jordgubbssmakande sommaren som hette 2010 är för evigt borta. Det har varit rätt lugnt, med mina fina diagnoser klättrar man inte direkt i berg, vi har nöjt oss med småutflykter som ibland bara sträckt sig till en gräsmatta utanför ett hus i stan (oj vilken god champagne och smarriga pajer det var på den festen…,), ibland lite längre.

Men visst är det lite härligt att redan nu kunna suga lite på vårkänslan  som kommer fram i april då vi märker att dagarna blir ljusare och längre. En fördel med att bli äldre är att tiden går mycket fortare som man upplever det. Höst och vinterperioden avverkas ganska raskt, personligen kunde jag visserligen tänka mig att gå i ide i november. I januari fyller jag 53 vilket jag med sedvanlig anpassningsförmåga bestämt inte är någon ålder alls. Och förresten var det ju bara igår man rökte självförbrännande majskolvspipa och drägglade över storkusinens Monark 50 SS. Och tittar man i andra riktningen så är man ju fortfarande en yngling om tio år för inte heller 63 är speciellt gammalt.

Få se, visst var det lite smågrejor jag hade tänkt fixa till sommaren 2011? Ja, gå ner typ 30 kilo, komma upp och kunna gå kortare sträckor, få ordning på den strokade finmotoriken i vänsterhanden och en bunt andra saker. Var det inte värre kan man ju lugna sig lite innan vi sätter igång. Förslagsvis börjar vi dagen med en kopp kaffe.

Förresten en sak stör mig faktiskt lite. Ganska ofta beskrivs "att hamna i rullstol" som den värsta tänkbara katastrofen. Det är det inte alls! Vad du däremot kan önska dig är att slippa smärtor, kramper och spasmer som kan drabba vissa. Själv tillhör jag den grupp som inte har kroniskt ont, inte tappar ångande te i knät på grund av spasmer eller får sendrag i hela kroppen. Själva rullstolen är bara en bisak man snabbt vänjer sig med:)…

Lustfylld Lördag. Åter en uppmaning ni tolkar som ni vill…

Ja, vovven på bilden hälsade på i kvåll. Hur trevligt som helst och precis som alla djur som hälsat på fann hon sig väl till rätta. Eller om de möjligen svimmar av värmeslag och det är därför jag tycker de är så lugn

.

Lycklig Lördag, det kommer nog mer…

Ja, det får bli med andan i halsen lite. Ägg ska kokas, medicin käkas, blodsocker kollas med mera. Helst den närmaste timmen, och jag vet hur det drar iväg när man vistas i bloggosfären. En person i min närhet fick glada besked igår. Vill inte vara detaljerad alls men jag förstår att allt som hände för henne igår var positivt. "En bra dag" som hon sammanfattade på mess igår kväll. En annan tjej som står mig väldigt nära hade det tufft i…förrgår var det väl, men jag hoppas att hon nu vilar sig till enorma krafter. Och till sist lilla jag som minsann inte hade det lätt heller då en husspekulant ringde och var intresserad av vilhelminahuset. Vilket ger en hel del att fundera på, jag är definitivt inte ensam i ett beslut om detta.

" Den som ändå fick bli kustfiskare", stönade en chef jag hade en gång då det blir för mycket och det skulle kanske jag också kunna säga.

I kväll kommer en glad valp på studiebesök. Tur att man som fackligt förtroendevald är van att bli utskälld:-)…

Fördomsfri Fredag på er (Det sägs att även straighta har skitkul på Pride-festivalen, det låter väl trevligt?)

Vi hade äggstrem otur med våra ägg i förrgår. På något vis följde det inköpta 12-packet inte med hem. Troligen lyckliggjorde de nästa kund i den kassan. Men ett enkelt telefonsamtal igår och uppvisande av kvitto var allt som krävdes för att få hämta ut nya vilket hedrar affärens policy!!!

Assistenterna lever ett farligt liv. Även om mina är ytterst  tåliga med tanke på att de utsätts för min hemska humor. Men det finns ju även fysiska risker. Såg att en assistent anmält till arbetsmiljöverket att han blivit riven under foten då han skulle tvätta sin brukares katt!!! Men det måste helt enkelt finnas mer i den historien än det som beskrevs i tidningen. Men ska vi vara lite allvarliga är det rätt ofta brukares husdjur som ställer till problem, kanske särskilt hundar. Varje situation är ju helt unik men det måste ju på något vis vara accepterat om du inte inte vill jobba med husdjuret som en del i assistansen. Här är det lite tvärtom, mina assistenter tar hit mysiga vovvar och katter som jag sedan kan gulla med utan mer långtgående ansvar vilket jag tycker är väldigt trevligt. Nu på fredag kommer en flat coated valp att busa runt vilket ska bli skoj.

Elvira har ju redan modellat här som toppbild, funderar på att lägga ut Ricky framöver. Han ser verkligen ut som en slagen hjälte på en bild jag har.

Nu smattrar regnet utanför fönstret och allt tyder på att det här kan bli en kojdag. Kanske är det läge att åka för att hitta rätt kulör för att måla om vardagsrummet. J, som ofta är en dådkraftig kvinna skulle hålla i det mesta av det jobbet under hösten.

Jag minns när M:s lillsyrra H en vacker dag stod och stoppade mig när jag kom åkande längs byvägen. Hon kastade en blick på min gestalt och sa "Men så där kan du väl inte vara klädd då du ska måla – far hem och byt om!!". Så snabbt blev jag värvad till ett roligt tvådagars husommålningsprojekt:-)… Kanske ska vi köra samma stuk här på Storgatan även om jag tror att det bara fungerar i glesbygdsbyar…

Tordönsbefriad Torsdag på er. Åska vill vi väl inte ha?

Det finns inget vi kan göra åt det men visst blir man lite facinerad över att BP-chefen lyfter 130 miljoner då han nu lämnar jobbet. Visserligen hade han varit sååå duktig fram till den lilla oljemalören som framförallt ställde till det på ett irriterande sätt i golfen, seglingen och annat i hans privatliv om man får tro uttalanden.

Den tragiska olyckan utanför Piteå får mig att tänka på ett nummer av numera nedlagda SE. Det var från 50-talet och dödstalen i trafiken var totalt oacceptabla. Osäkra bilar, dåliga vägar och fri fart. En Porsche hade krockat med en mer vanlig bil och kvinnan i baksätet på sportbilen satt fastklämd. I tidningen visades bilder som tydligt visade just att hon brändes ihjäl, samtidigt som hela familjen namngavs (hon var svärmor) och det gavs en kortare beskrivning av deras liv.

I boken Årets Bild 1958 visas en bil som kraschat i 170 kilometer i timmen med tre unga i USA. Lite här och var i det förvridna vraket tittar ett blodigt ansikte mot tittaren och man förstår att tiden nog var ute för de tre grabbarna. Den bilden användes då i körkortsutbildningen.

Då jag jobbade på tidning inträffade det ibland en olycka. Men man lärde sig snabbt att inte gå allt för nära.  Dels gick ju de bilderna inte att publicera, dels var det absolut inte värt dålig nattsömn en vecka bara för att få vara mitt i eländet. Man kan inte fatta hur en bilolycka eller annan olycka kan ställa till människokroppen…

Vart vill jag då med det här? Ja, kanske att vi fortsätter diskutera om "skrämselpropaganda", särskilt i trafiken, fungerar.Relativt sett är vår trafik fantastiskt trygg men ändå.

Ovishligt bra Onsdag trots det tunga ämnet…

Som synes är det kärva besparingar som gäller hos Vägverket. Inga glaspalats:)))…

Dagens första kopp kaffe. Det mullrar  och jag hör regnet smattra genom det småöppna vardagsrumsfönstret. Träning på Dragonen idag. Känns faktiskt nyttigt nu då vi ökat belastningen rejält. Dessutom kompletterar jag med en träning som verkligen ger snabb effekt. Har en sats barnklossar som jag bildar ord med. Och automatiskt sträcker du armen och försöker böja fingrarna för att lösa uppgiften och redan efter första passet blev jag mycket duktigare på att höja armen.

Jag har säkert sovit upp emot fyra  timmar i natt. Det är som om en vanlig människa sov 19 timmar på raken så jag känner mig riktigt utvilad. Om det behövs kan man ju alltid kvarta lite på dagen. När jag jobbade natt var jag på ett möte dagtid på Eriksson eller något liknande företag i samband med något projekt. Och var trööööööötttt!!!

Vi satt ett rätt litet gäng i en cirkel. Jag lyckades somna och vaknade av ett enormt skrammel. Det visade sig att även mina fingrar somnat så jag tappade ner flera tunga pärmar i golvet. Skämmigt, minst sagt…

Mot förmodan kom till slut lön från lite olika håll. Som jag snabbt kunde dirigera vidare utan att de flesta stålarna hann lämna något bestående avtryck. Nåja 2300 kvar är helt ok och jag väntar dessutom lite till under månaden. Kommer att tänka på hur vidrigt det är med lönefacister. Ja, ni vet de som börjar med att smått gråtande beklaga sig över sin ekonomi. Och precis då man nästan tänkt ge dem en allmosa kontaterar de suckande: "Ja, det var fruktansvärt  slitsamt, kan du fatta, den tolfte hade jag bara elvatusen kvar på lönekontot…"

eller: "ja heerreguud, jag fattar inte hur vi ska klaara den här månaden…efter lite tystnad och hulkande "jag måste jäävlar ta från sparkontot trots att jag har sagt att de 754 000 där ska få växa i lugn och ro…lönefacister!!!

TräningsTisdag i morgon…

Ja, det var halva semestern. Man kan väl säga att jag i huvudsak samlat energi under de här dagarna. Lite småaktiviteter finns på listan framöver. Motormuseet i Vännäs är alltid trevligt att besöka. Och det finns även andra besöksmål i detta nordens Venedig (om ni minns den historien…). Ett motorcykelmuseeum  ska visst finnas på Umedalen och det är ju nära och bra. Och varför hämtade jag fiskegrejorna i Vilhelmina om jag inte hade tänkt använda dem? Det gäller bara att pricka in en assistent som gillar att hantera fisk. I alla fall i teorin, för jag lär ju inte få någon.  En grillning någon kväll? Why not, vi har en fin grillplats på gården. Men nu får man väl satsa all energi på att ligga på helspänn i ett låst hus med vassaste kniven mellan sina svettiga fingrar. Det var nämligen inbrott i ett garage alldeles i närheten för några dagar sedan. Den grova brottsligheten breder ut sig. Först stal dom en gokart 1971 från den här gården och nu detta. Var ska det sluta:).

Konstaterar åter hur otroligt olönsamt det är att välja att vara sjuk. Den friske får mer i plånboken vilket inte ska förnekas, det kände jag själv när jag jobbade 100 % men nu som 75 % sjukskriven får jag mindre och mindre att röra mig med. Det senaste är att den som utförsäkras tappar även lösningar som tecknats med försäkringsbolagen. En kula i kuvert som säkert kan sponsas så de blir portofria till alla som missas av de social skyddsnäten vore väl en ärligare lösning?…

Nej, nu ska vi inte leka bitterfittor (får man skriva så?). Var det inte i Zimbabwe genomsnittsåldern var 43 år? Vi har det ändå vääldigt bra i Sverige.

Megamysig Måndag, allihopa…